Kategori ‘ Mammaliv ’

Tack alla löpare för ett fantastiskt ToppLopp!

Vilket fantastiskt ToppLopp det blev! Strålande sol, 3000 underbara glada löpare, 100 % pepp och inspiration i spåret med DJ:s, rökmaskiner, gospelkör, cheerleaders, pepp-plakat och massor av musik längs en ljuvligt vacker bana. Tack alla strålande glada människor som kom för att ni gjorde dagen till en så härlig folkfest i hälsans tecken!

Och sötast av allt var förstås MiniToppLoppet – vilken supersuccé. 600 ungar mellan 2-12 år sprang så fort de kunde för att slå världens sötaste gris – som blev sist i mål. Kamratpostens chefredaktör Ola Lindholm fick iväg alla barnen med hjälp av sonen Loa, som slog ihop två grytlock som startskott. Och väl i mål fick alla vinnare medalj, banan, diplom och Kamratposten. Alldeles gratis förstås. Är det något jag brinner för, och förstås hela ToppHälsa – är det att peppa våra framtida generationer att hitta lusten att röra sig. Och igår hittade de lusten! De lovar jag. Har aldrig sett så många glädestrålande barn springa med så mycket lust som igår.

Mina egna sötnosar, Tilda 5, och Arvid, 2, sprang med gigantiska leenden på läpparna. Efter loppet var Arvid så slut att han somnade på min arm, medan jag intervjuade löparesset Maria Akraka från scen.

Tack igen alla som kom! Alla ToppHälsa-läsare, programledaren Katrin Zytomierska, bloggstjärnan Lotta Gray, författaren Katerina Janouch – och alla ni andra underbara människor som gjorde dagen så fin. Kram till er alla och grattis till era prestationer. Igår var vi alla vinnare (nu ska jag bara kolla vad jag fick för placering – fick ju låna en nummerlapp av en tjej från tidningen Resumé, eftersom stressade jag lyckades tappa bort min egen i sista stund. Mitt ”nya” startnnummer var 1401).

kram, Frida

Kommentering avstängd   Permalänk

Kvällens batalj och magasinsnjut

Kvällens magasinsläsning

Kvällens läsning

Syskonmys vid frukostbordet!

Syskonmys vid frukostbordet!

Dagen bara sprang iväg på jobbet idag. Hela redaktionen har gått på semester, förutom redass-Lotta och jag. Därför hade jag ju tänkt hinna göra ungefär en miljon saker.

Vilket leder till att några hundra tusen punkter inte riktigt hanns med. :-)

Hur som, hämtade världens sötaste ungar vid kvart i fem. Lekte lite i parken.

Sen började kvällens förhandlingar, bataljer och tja – krig. Lika gulliga och alldeles underbara de allt som oftast är. Så kan de ibland förstås vara krävande. Idag ville Arvid först inte sitta i sin bilstol. Han vägrade, skrek, sparkade, fick raseriutbrott, trixade sig ur bältet, snorade och var allmänt vrålarg. Vilket ledde till att bilen stod still i en kvart. Innan unge herrn tillfällit kapitulerade, bara vid löfte om godis (usch och fy, vet att jag inte borde lova just det – men INGENTING ANNAT FUNKADE JU! och jag började bli ganska desperat och hade inte lust att sitta fången i bilen bredvid dagis resten av kvällen).

Hur som. Vi kom hem. Jag lagade middag, vissa badade, andra inte. sen blev det Shreck-visning (inför söndagens galapremiär av Shreck 3D – det sista kapitlet) som Tilda och Arvid ser fram enormt mycket emot.

Men. Sen vägrade sötnosarna att sova. Det fick bli vrålläggning av Arvid. Han gastar. Jag erbjuder kramar och gos, bokläsning och sånger. Arvid vägrar. Och skriker nej. Till precis allt. Konsekvent i alla fall, får man ge honom … TIll slut, efter det att skrikit sig hes i en halvtimme – ger han upp. Kryper upp i min famn och somnar. Så skönt!

Belönade mig med en stunds magasinsläsning till en skål med ekologisk yoghurt med lite hackade hasselnötter, rostade sesamfrön och kanel. Ikväll hade jag tagit med mig hem lite mat- och livsstilstidningar. M-magasin-reportaget om Madelein Månsson var kvällens stora behållning. Berättelsen om en kvinna som förlorade sin make och hur hon hanterade det första året som änka – fick mig att gråta. Eller vad säger ni om följande passage, när Madelein beskriver sin sista dag med maken.

” Sista dagen bad jag honom släppa taget och flyga iväg till ett roligare ställe. Då märkte jag att han försökte säga mig något. Jag gissade att det var att han älskade mig, så jag sa att han kunde blinka om det var det – och han blinkade och knep ihop ögonen hårt”.

Snyft! Där hulkade i alla fall i jag till. I och för sig ganska trött efter kvällens övningar. Men tack för ett gripande, rakt reportage Maria Leijonhielm – och tack förstås till Madeleine.

Får mig att vilja smyga in till barnen och ge dem varsin puss. Längtar efter att se dem syskongosa vid frukostbordet imorgon. Och längtar efter att nyhetchefsmaken ska komma hem från sitt nattpass. För då börjar hans semester.

Min dröjer till lunch imorgon.

Men bloggen tar jag med mig lite lagom under semestern.

Kram och ta hand om dig,
Frida


Badapor och tryckstress

Sötnosar på stranden

Jag älskar Stockholm! Jag bor mitt i stan, och kan jogga längs med vattnet – där ungarna kan bada. I vilka andra huvudstäder ser man kids ligga och plaska i det blå? Och tjuta av glädje. Jag bara undrar. Det har varit tokhett i flera dagar. Och igår drog familjen till Långholmen. De yngre medlemmarna i familjen badade. Vi, de något äldre, fegade uppe på badhandduken.

Idag var det lika hett på redaktionen. Och vi tappra som var där, fixade det sista på augustinumret. En formulering som behöver lite extra omvårdnad, en bildtext som behöver flyttas några millimeter, en sen bild som måste in, en text som behöver korras en sista gång. Matredaktörs-Annika lagade supergod lunch till oss allihop till ett test som kommer att dyka upp i ett tidigt höstnummer. Och framåt eftermiddagen var vi helt enkelt tvungna att svalka oss med varsin glass.

Mitt glassval: Tip Top. En klassiker, som vinner i längden.

Snart: Kan bli en date med flygeln, som liksom ropar på mig. Eller så blir det lite naturell ekologisk yoghurt med hasselnötter och kanel. Alltid lika gott. Eller så blir det både och. :-)

Årets första bad på Långholmen

Ungarna badar på Långholmen