- När PT-Per stretchar ben får man anvädning för profylaxandning
- När PT-Per stretchar ben är det läge att använda profylaxandning
- Hej nacke!
- Tryck emot – och släpp, tryck emot – och släpp.
Hej gymmet! Idag körde han lite hårdare med mig än vanligt, PT-Per.
Idag, efter en snabbjogg, körde han mördarövningar som utfall med svängande boll några varv – och för mig nyheten:
Hasande handduken.
Har du valfritt parkettgolv eller liknande hemma, ta en liten handduk. Ställ dig på den, ner på alla fyra, rumpan upp i luften. Sen går du fram med händerna, och dra fötterna efter dig. Känns rejält i magmusklerna.
Sen blev det ett gäng situps på pilatesboll, och sen kommer jag inte ihåg vad som hände mer med mage, rygg, lår innan det var dags för oss att knalla ner en trappa till själva gymdelen på Metropolis. Knappt att jag lyckades ta mig nedför trappan. Kände mig som en nyförlöst kalv, så darriga var benen. Höll mig hårt i räcket.
Sen var det dags för armarna. Löjligt, men jobbigast av allt är en liten övning som jag personligen kallar The wanker. Man står med vänster sida mot maskinen, fattar ett handtag med höger hand, drar en vikt ”i snöre” (ja, jag vet, jag använder säkert helt fel terminologi men gymvärlden är heeeelt ny för mig) med armbågen låst i sidan. Man drar alltså vikten från vänster sida av kroppen 180 grader till rätt ut höger från kroppen.
Ser så lätt ut, och jag drar bara 1,5 kilo. Men det är vansinnigt tungt. Inte första 15, inte andra. Men tredje repetitionen, särskilt på vänster är jag så löjligt svag att armen bara darrar och knappt kommer någon vart utan hjälp redan första gången jag ska dra vikten åt sidan. Finns lite att utveckla här …
Hur som – sist av allt kommer alltid superstretchen. Jag känner mig alltid som någon stackars liten elitgymnastflicka som har en mördartränare som bara hänger på mig. Drar mina ben och hänger hela sin kroppsvikt på stackars mig.
Här får man bra användning för sina gamla profylaxandningskunskaper från tiden man födde barn första gången. Andas uuuut, uuuuut, och snabbt in genom näsan och uuuut. Medan PT-Per trycker ner och ner, mer och mer. Ja. Det gör ont. Och ja, det är säkert fantastiskt för att öka min rörlighet.
PT-Per var faktiskt riktigt nöjd med mig under dagens stretch. Hävdade att jag blivit mycket rörligare redan. Vänta bara – snart är jag värsta vältränade spagatdonnan!













