Skänk dig variation.

josenunez


timeMänniskan är ett bekvämt släkte. Så har det alltid vart och så kommer det förmodligen att vara. Men vi har alltid gillat att leka, och då gärna i grupp. När vi leker tenderar vi släppa handbromsen och med ett leende anstränger vi oss så svetten lackar. I fredags presenterade jag ett bollpass på HiQ och en miniworkshop med box, gummiband och käppar för delar av Casalls härliga personal. Gemensamt för båda passen var utmaning, svett och skratt. På samma sätt skapades massor av energi på lördagens utmanande utomhuspass nere vid Eriksdals utegym. Inga tydliga tekniker, bara massor av individanpassad variation där varje deltagare tilläts styra sin intensitet.

Jag ser sommaren som ett fantastiskt tillfälle där man kan variera sin träning på olika sätt. Brukar du träna inne? Träna då mer ute. Brukar du träna statiskt i maskiner? Prova då mer dynamiskt med kroppen och enklare redskap. Går du alltid med skor, gå barfota. Bristen av variation kommer oftast av att vi föredrar det vi kan. Det är en naturlig strävan. Men genom 100 000-tals år levde vi med den strävan under omständigheter som var oregelbundna och full av faror och möjligheter. Där skiljer sig vår vardag från förr. Med det som bakgrund ser jag massor av anledningar till att träna ute när tillfälle ges. På så sätt aktiveras kroppen på ett mer naturligt sätt när du leder dig trött och svettig. Saknar du idéer kan du kolla på filmen nedan så kanske du ser något du vill prova.

Vart är vi på väg?

josenunez


19055212_662078913989300_8502968650064636325_o

”Kunskapen blir allt tillgängligare men inte verkar vi bli klokare för det.”

Eller håller vi på att bli klokare på ett nytt sätt? Vi kanske bara är i ett generationsskifte där den ”gamla” kunskapen inte längre är en lika avgörande faktor? Det vi visste om träning och hälsa igår är inte lika relevant för morgondagen.  Om det är en utbredd passivitet som har drabbat oss kanske inte lösningen för ett ökat välmående är träning och kosttillskott som den har beskrivits fram till nu. När förutsättningarna att leva snabbt förändras borde träningen och det vi äter också förändras, och det håller på att hända. Nya generationer fyller på och vi som jobbar med träning märker av nya attityder, behov och mål. Generationen ”bråttom & ego”.. de som vill ha rättigheter, bonusar och fallskärmsavtal byts ut mot de som vill dela med sig. De som inser att vi har tillräckligt, att mer saker i garderoben inte gör oss lyckligare, behöver heller inte hävda sig i tävlingar och gymmiljö.

Jag tror att vi är på väg mot en ny klarsynthet som är sund för kropp, knopp och planet… bara för att vi måste.

Visst kommer vi att fortsätta att träna och tävla, men inte för att bli bäst och visa upp det för hela världen. Bekräftelsehysterin där träningsprofiler och motionärer sliter av sig tröjan (herrar) på instagrambilder kommer att mättas. För ärligt, hur ball är en tvättbräda egentligen? Självklart kommer vi att vilja ha resultat av träningen, men inte till vilket pris som helst. Vi inser att långsiktiga planer snabbt kan bytas ut mot hastig död. Det blir allt viktigare att ha roligt för stunden. Och när vi inser att det är roligare att leva med en kul ”prick” med lite magen än en perfekt kropp utan innehåll svänger pendeln över till nya ideal, precis som det alltid har gjort.

Tar vi ett längre steg in i framtiden finner vi träning och hälsa vi känner till idag på museum. Framtidens ungdomar kommer att garva när de ser tillbaka på våra tankar och vår strävan. Vi kommer att ha en elit som vill gå snabba vägen och som injicerar vitaminer, hormoner och som svarvar kroppen med laser. Men den stora massan, den som inte får leva sig sjuk, har löst det med digitalt styrda aktivitetsredskap som anpassar sig helt efter individens behov. Närprintad mat individanpassas. Vi kopplar upp oss till digitala gruppass med 100 000-tals deltagare som leds av världsstjärnor. Vi som är personliga tränare sitter mest och styr våra hologramalias. Gigantiska hårddiskar läser av vår själ och ger råd samtidigt som hormoner ger oss sublima upplevelser. Vi har löst hjärnans mysterier, små precisa elsignaler kan styra känslozoner i hjärna så behovet av beröring, att känna sig behövd och att få tillföra i ett sammanhang är uråldrigt.

Frågan är inte om framtiden kommer. Frågan är om jag får uppleva den och hur jag förhåller mig till den;-)

Själv tänker jag fortsätta planera för event och rolig träning så länge det går. Vi hörs och syns!

@moveoo.se

Utvecklas med kroppen som redskap.



Tillbringar min weekend i Lund då jag ska hålla utbildning här.

Sitter och kollar ”gårdagssiffror & trender” för kommande föreläsningar. 2013 hade friskvårdsbranchen de senaste 5 åren ökat med 10% per år. De omsatte ca 3,5 miljarder, sysselsatte dryg 3000 personer fördelat på 800 träningsställen. (Källa: branschorganisationen Frisk och Folkhälsoinstitutet)

Exakt hur många som tränar på gym saknas tyvärr. Frisk drog till med att en miljon Svenskar tränar på gym vilket ska vara en fördubbling sedan 2000. Mätningen görs utifrån köptillfället. Jag tycker att det skulle vara mer intressant att se hur många som är aktiva tre månader efter kortköpet. Och hur ser det ut idag?

Vid samma tid såg Matthew Richardson på Folkhälsoinstitutet ingen statistisk skillnad i mängden daglig fysisk aktivitet, trots ökande försäljning av gymkort och att exempelvis Vasaloppet och Vätternrundan. Enligt honom sågs heller inga tecken på att livsstilsrelaterade sjukdomar minskar, snarare tvärtom.

– Det kan vara så att vissa socioekonomiska grupper har ökat sin aktivitetsnivå och får ökad uppmärksamhet i medier, men på befolkningsnivå verkar det inte vara så, säger Richardson.

Tittar jag till vad som idag görs i friskvårdsbranchen ser jag ingen generell skillnad. Vi tränar på som vi alltid har gjort. Samtidigt ser jag en ökad medvetenhet, eller ska jag säga oro, för vad passiviteten kan förorsaka. Från att tidigare lägga fokus på fett, puls och muskler börjar vi nu i allt större utsträckning intressera oss för vad som händer i vårt huvudet och i vår själ. Det kommer naturligtvis från att vi i större utsträckning springer in i olika motlut (springa in i väggen låter så dumt). Men vad i vår träning ska hjälpa oss med att stärka vår själ? Är det inte så att träningen bidrar med ytterligare press om prestation?

Sitter du inne med press kring din träning? Känner du att du borde göra mer? Att du inte räcker till?

Ja då är du långt ifrån ensam. Mitt arbete gör att jag dagligen är i kontakt med människor som upplever att de inte ”får till det”. På olika sätt hjälper jag dessa med lösningar i miljöer de tidigare inte såg som aktivtetsmiljöer. Jag försöker väcka inspiration kring att det lilla, det som ska göras regelbundet. När jag kommer åt försöker jag visa hur träning med hjälp av Moveoometodens ”tänk” kan bli varierad, utmanande, kreativ och rolig med endast kroppen som redskap. Till dig som ska ut på landet och vila upp dig och samtidigt känner lite stress över att du inte kan träna styrka ger jag här några övningar som du direkt kan omsätta i ett pass för hela kroppen. Känns något för tungt får du bli kreativ och finna lösningar. Det gäller även för dig som vill utmanas.

Viktigast. Våga prova utan att döma och vara kritiskt till din prestation:-)

Missa inte Min och toppHälsas utbildning- bli din egna PT!

insidan ryggrotation kryp

sidan corehoft bensträck pushup corerotation Ruma

Kosttillskottets vara eller icke vara.

josenunez


index

Tänkte jag skulle ta ett varv kring det här med kosttillskott.  Det säljs varje år kosttillskott för miljonbelopp och de tendera dela upp oss i två generella åsiktsläger. De som är för och de som är emot. De som är emot är med all rätt kritiska till om det i huvud taget fungerar. Redan här måste man dela upp svaren. Vissa fungerar, de flesta inte. De med behov behöver lite hjälp, många behöver det inte. Bland de som inte tror på kosttillskott finner vi de som inte tror på dålig mat, men som äter den ändå. De finns de som tycker kosttillskott är att kasta pengarna i sjön, men att fredagsmys är att unna sig något gott. Det sägs att kosttillskottstillverkarna skinnar oss på pengar medans de som säljer annat vi inte behöver gör vad?… Sen har vi de som inte vet så mycket om kosttillskottens breda flora och klassar allt som doping, punkt!

Sen har vi andra sidan som äter kosttillskott. De finns de som inte kan leva utan kosttillskott. Och de finns de som vill hjälpa grannar, vänner och hela världen med olika kosttillskott för att vår utarmade mat inte räcker till. Sen har vi de som trycker i sig kosttillskott för att dämpa ångesten kring allt fredagsmys och lördagsgodis. Jag vet inte hur många tusentals liter olika sockergel som slinker ner i alla löpare och triatleter som är livrädda för att tappa sekunder.

Vem har rätt? Vem gör rätt? Inte en aning!

Jag vet dock att jag väljer att komplettera med det naturen kan tillföra men som av olika anledningar är reducerat. Om det hjälper mig? Jag vill tro det, så bara där har de en funktion för mig. Men det gör inte att jag släpper fokus på maten, tvärt om. Aldrig ska väll pulver, tabletter och sockersåser ersätta det goda som bra och vällagad mat kan tillföra.

 

Vill du ha personliga och väldigt allmänna råd kan du läsa vidare. Om inte, sluta nu. För jag tänker ge några.

  • Tar du mer än tre kosttillskott på regelbunden basis kanske du ska se över varför du tror dig behöva det och rätta till orsaken.
  • Låt din skepsis öka i takt med kosttillskottets löften. Det finns inga mirakelmedel. Bara små tillsatser som kan tillföra i en annars vettig matflora.
  • Det är du och ingen annan som bär ansvaret över vad som åker in i din mun. Tror du dig behöva kosttillskott bör du vara kritiskt och granskande. Precis som innan du äter allt annat som ligger på ”skuldsidan”.

 

Nästa inlägg blir med lite udda kroppsövningar som du kan ta med dig på semestern :-)

Nya tider, nya tankar.



88--det-lilla-gor-skilnad-copyFörsäkringskassans statistik säger oss att vi sedan 2007 har fördubblat sjukskrivningarna. Stor del av höjningen tillskrivs vår mentala o-hälsa. Vi orkar inte med det som händer omkring oss och vi orkar inte ta hand om oss själva.

Bästa medicinen, och kanske en förutsättning, är att ”bromsa upp” och göra en självanalysering. Vägen till friskhet är individuell. En utmaning är att ta sig tid att jobba sig tillbaka. Som så många gånger förr svarar träning och hälsobranchen upp med koncept och trender som ska underlätta för oss. Därför ser vi allt fler som yogar, fler ”mindfullkoncept”, och fler som åker på härliga träningsresor. Bra så, men kommer det att hjälpa? Vad händer om tiden mellan passen ägnas åt det som skapar behov av friskvårdskompensation?

Jag tog tunnelbanan ut till ett uppdrag på HiQ i Kista. Roade mig med att räkna ut hur många vi var i vagnen. Mellan stationerna jag räknade var vi ca 40 stycken. 35 stycken såg, eller lyssnade, på sin telefon. 37 satt ner. Jag såg alltså 35 stycken som av olika anledningar valde bort den riktiga världen för att få vara lite ”här och nu” med sig själv i den digitala världen. Samtidigt valde de bort oss andra som satt i vagnen. De valde också att förflytta sig på ett passivt sätt. 35 tillsynes friska människor med ett förmodat rörelsebehov valde alltså att sitta passiva.

Ser vi till vad som skapat människan så gjordes det i grupp. Vi såg på varandra och vi iakttog det som hände omkring oss. Vi tog in ljud och rörelser och vi kände av dofter. Vår kropp var sällan helt still, speciellt inte när vi skulle förflytta oss. Det var när vi stod och gick som våra unika och upprätta hållning skapades. Det var i en oregelbunden miljö där vi sökte kontroll med hjälp av små, ibland osynliga, rörelser där armar och ben kommunicerade genom bålen.

Tänk, jag skriver t ä n k, om vi för en kort stund skulle stänga av telefonen när vi åker tunnelbanan. Och då ge oss tid att återta ansvaret över våra egna tankar. Börja titta på varandra, känna lukter och ge varandra leenden. Kanske säga något till en främling med positiv stämma. För att kompensera en sittande vardag kanske vi ska stå upp mellan stationerna. I tunnelbanans gungningar kan vi passa på att balansera och kontrollera våra tankar och känslor samtidigt som vi aktiverar musklernas samspel

 

Tänk så lätt det skulle vara att göra om och göra rätt.. på ett naturligare sätt.

Få kroppsdelar berör så mycket som våra rumpor.

josenunez


SONY DSC

Rump/benövning som inkluderar muskler kring höft, mage och rygg.

Rumpan är som du säkert känner till kroppens största muskel. Men det har inte alltid vart så. När vi levde i träden fanns inget behov för en stor och stark rumpa. Det var först när beslutet togs om att börja gå på marken som rumpan utvecklades till att bli en riktig maktfaktor. Ser vi till vad som skapade rumpan och dess funktion var det djupa benböj och gång på oregelbundet underlag som var dominerande rörelser. Med tiden utvecklade vi även en lågintensiv löpning med mera.

Strävan har hela tiden vart att söka kontroll när vi sökte oss till upprätt position. Vi har även med oss att inte slösa energi i onödan. En stävan som fick oss att ta fel spår. Vi insåg naturligtvis inte det från början. Men någonstans nådde vi en brytpunkt. När vår miljö blev för kontrollerad försvann utmaningen som aktiverar nerver och muskler i dess unika samspel. När kroppen inte stimuleras ger det en sämre funktion och ofta olika obehag och smärtor. I vår iver att kompensera passiviteten köper vi stå och sitt bord för dyra pengar. En investering som blottar viss brist på insikt. Människan är inte skapt att sitta eller stå still i samma position under längre perioder! Idag sitter vi dåligt på stolar, och ståborden har fått oss att stå dåligt. Begreppet ”sway back” beskriver hur rumpan är slapp, höften åker fram, magen putar och för att undvika att ramla baklänges skjuts huvudet fram…. Gamnacke.

Och inte hjälper diverse ergonomiska mjukmattor i någon större utsträckning. Efter en kort tid vänjer sig kroppen vid mattan och den ligger mest i vägen.

Vägen till spänstigare rumpa och ökat välmående är enklare och billigare än massor av ergonomiska möbler. Tänk på vad som skapat rumpan och dess funktion och försök efterlikna den miljön och de rutiner så mycket som möjligt. På så sätt kan du snabbt återskapa en naturligare funktion som gör att det blir lättare, och därmed roligare, att röra på sig i olika träningsformer.

För dig som är hopplöst passiv kan följande tips prövas omgående:

  • C:a 50 djupa ”huksittningar” utan belastning fördelat över dagen.
  • Stå på ett ben och vingla minst  5 min på varje ben fördelat över dagen. (Speciellt om du har ståbord;-) Pendla gärna benet sidleds emellanåt.
  • Rotera och vrid på armar och överkropp. Överdrivna vridrörelser under 10 minuter fördelat över dagen.
  • Håll i något stadig (en hand)som gör att du kan luta dig b a k å t och i rörelsen dra dig upp (och tillbaka) mot handen. 50 drag per arm fördelat över dagen.
  • Håll i något stadig (en hand) som gör att du kan luta f r a m och i rörelsen pressa dig bort (och tillbaka)från handen. 50 press per arm fördelat över dagen.

Jag brukar rekommendera träningsmänniskor med passiva jobb liknande ”program”. Jag förklarar att de själva fattar beslutet om de ska gå till kvällsträningen med en passiv och trött kropp eller en kropp som är vaken och aktiv.

Vill du veta mer om din unika kropp och vilka möjligheter du har kanske min utbildningshelg kan vara något för dig. ”Bli din egna PT” är en utbildning där du lär dig träna efter dina förutsättningar, behov och mål med enkla redskap.

Mer info, samt bokning, här!

Tänk inte bara övningar och ergonomiska möbler, tänk stimulerade rörelser och skratt;-)

Friskare träning

josenunez


flex3

Vi tränar som aldrig förr! Många gör det för att hålla sig friskare. Ändå blir vi sjukare. Är det något fel på träningen? Sjuka har vi alltid varit, bara på olika sätt. Idag anser sig många vara o-sjuka om de kan ta sig till jobbet. Hur de sedan mår på jobbet finns det inte relevant statistik på. För att kontrollera graden av friskhet använder vi bland annat tester där vi mäter BMI (Body mass index), puls, styrka. Samspelar inte resultaten på testerna med allmän friskhetsrekommendation skickas man på träning där man blir hjälpt med att bränna fett, stärka puls och muskler på ett bra sätt. Men ändå, vi blir inte friskare. Nu sägs det att människan är en lat rackare som struntar i sitt bästa. Fredagsmys går före fredagsfys även fast vi vet att den förstnämnda leder oss i fel riktning. Hetsiga träningsförespråkare fnyser och ”vanligt” folks obefintliga karaktär. I sociala träningsgrupper delas bilder på fettfria och ”Lyckliga kroppar”. Inte kan man vara sjuk om man ser stark & fettfri ut…? Blickar vi bakåt i tiden ser vi liknade kopplingar där vi alltid har fascinerats av kraft, muskler och styrka. Sedan vi lärde oss kommunicera har vi alltid skapat fantastiska sagor och historier kring heroiska superhjältar. Vi går helt enkelt fortfarande igång på prestation och atletiska kroppar.

Men tiderna förändras och så även vår ”sjuka”. Den epidemi som drabbar oss nu går under släktnamnet ”förhållningssätt”. Vårt förhållningssätt till det som händer omkring oss får oss sjuka! Vi har på kort tid kastas in i ett samhälle som inte överensstämmer med det liv vi är skapta för. För att kompensera saknaden av ett naturligt och aktivt liv går vi till träningen, eller vi försöker gå dit. Vägen till träningen kantas ”viktigare alternativ”. Träningsförespråkare kallar det ursäkter, vanligt folk säger att – tiden räcker inte till, det är svårt, det är tråkigt. Istället för att lyssna på detta svarar Träningsförespråkare- ursäkter, samtidigt som de jobbar vidare med ”rörelseglädje”.

Frågan vi måste ställa oss är om träningen i den form vi är van vid ska användas för att öka människors välmående. Kroppen ska röra på sig, men ska den göra det på ett förutbestämt och tekniskt avancerat sätt?. Träningsförespråkare säger självklart. Annars vet människor inte vad de ska göra och de kan skada sig. Jag tycker att det är ett omyndighetsförklarande som ska ifrågasättas. Ska jag lära mig lyfta en tung stång bör det ske i kontrollerad form, speciellt om jag har ett mål om att maximera lyft. Ska jag springa en sträcka med målet om att slå rekord kan det hjälpa med intervaller och löpskolning. Jag har inga som helst problem med det, jobbar som bekant själv som tränare sedan 30 år. Frågan är hur traditionell träning hjälper oss att bli friskare? Vårt förhållningssätt till jobbet, familjen, TV, dator mat och träning får oss så stressade att vi går in i olika grader av motlut (”Väggen”) och vi klassas som sjuka.

Ser vi till det som ska få oss friskare bör man fråga sig om mer ”måsten” i form av träning hjälper eller stjälper. Jag ser en stor risk i att träning blir något som får oss att fortsätta missköta oss lite längre. Jag lutar mitt påstående på ett stort antal samtal där mycket aktiva människor bekräftar att träningen inte hjälpte. ”om jag inte tränar skulle jag inte orka jobba som jag gör”…PANG, motlut! De upplevde hela tiden en stress av att inte hinna med, eller att göra tillräcklig. Ivrigt påhejad av välmenade träningsförespråkare och pigga facebookinlägg blev träningen något som fick det att rinna över.

Ser vi till människans behov av rörelse så är den det samma som för 30 000 år sedan. Vi pulade och donade mest hela dagarna, någon gång då och då gjordes några tyngre lyft, pressar och drag. Vi gjorde aldrig mer än vad vi behövde för att överleva med ett undantag, när vi lekte. Det är därför jag aktiverar mig så hårt för ett lekfullt förhållningssätt till träningen. Träna gärna hårt om du vill, men varför göra det på ett förutbestämd och tekniskt avancerat sätt? Varför begränsa dig med alla tankar kring hur träning ska utföras om målet är att röra på din kropp på ett naturligt sätt? Varför stäva efter att prestera i kilo och puls om du bara vill må bra?

I klippet nedan ger jag ett litet smakprov på hur en effektiv magträning kan skapa skratt samtidigt som det utmanar den aktive på ett avancerat sätt. Skratten kommer automatiskt när kraven sänks. ”Kasta kudden på ett sätt så kompisen kan fånga, men på ett så ansträngande sätt som möjligt”.

Vi får med en mening ett par att hjälpa varandra. En övning som skapar tillhörighet och teamkänsla. Den gör att jag känner mig behövd och jag blir sedd och uppskattad för det jag gör. Skulle vi missa ett kast… vem bryr sig så länge vi har kul och blir trötta!?

Roligare på jobbet!

josenunez


IMG_25672

Igår vädrade jag mina tankar för ett litet gäng på SIDA. Temat på föreläsningen var hur vi kan förändra vår vardag och på så sätt bli aktivare och mer hälsosamma. Vi var rörande överens om att det inte är lätt samtidigt som vi insåg att det inte var svårt. Det är inte svårt att röra på sig. Utmaningen ligger i att få till det på rätt sätt och tillräckligt mycket.

För att så små frön i deltagarna pratade jag kort om vad som skapat människan. Med den insikten kunde vi lättare prata om vad som borde göras och hur det kunde göras. Det svåra är att få det enkla gjort. Det kommer sig av att människan i sin natur vill göra av med så lite energi som möjligt, precis som alla andra djur. Ett lysande undantag är när vi leker. Då flyttas fokus från hur vi ska träna till när ska vi leka. Behåller vi den tanken och ser på vår arbetsplats som en lekplats där man vi ska leka uppstår en spännande utmaning, för hur roliga är din arbetsplats egentligen?

Svar på bra kritik!

josenunez


joseMAT_Val4

Med anledning av ett tidigare inlägg har jag samlat på mig kritik som jag vill besvara. (Till kritiserat inlägg)

Som medial lärjunge uppskattar jag att få konstruktiv kritik. Jag vill nå ut och till viss del provocera fram lite nya tankar som skapar nya samtal och ett sundare görande. När jag utrycker mig fattigt eller fel ska jag också förklara mig.

I just detta inlägg valde jag att reflektera på något som skrevs i Dagens Industri vilket jag upplever att jag var tydlig med. Jag inte far omkring med påstådda fakta och har jag inte kollat att sifforna stämmer, inte heller påstått att de gör det. En kritisk mail kom till Topphälsas redaktion- ”Denne bloggare har felaktigheter med i sitt inlägg. Att påstå att 100 000-tals barn dött 2010 av fetma är helt absurt och visar på bristande källkritik. Jag vänder mig också mot formuleringen ”Sätten (generaliserar) skolan misshandlar våra barn är oräkneliga”. Vad menar han? Skolan följer sina styrdokument och att hävda att skolan i sig misshandlar barn är mycket uppseendeväckande. Dessutom uttalar han sig kring diabetes. En mkt komplex sjukdom som finns i två varianter. Detta inlägg minskar mitt förtroende för Topphälsa. Jag hoppas att ni tar bort det från flödet”.

Jag tyckte jag var tydligt med att det var obekräftade uppgifter och för att tydliggöra mdet la jag till ”skruttigt leverne”. Här är min text som ogillades- ”Tog del av obekräftade uppgifter från 2010 som säger att drygt 7000 dog av terrorism medans 100 000-tals dog av fetma och ett ”skruttigt” leverne. Frågan är vem som är största skurken, vem vi ska vara mest rädd för och vem vi kan påverka enklast.” Låt oss konstatera att ohälsa skadar och i värsta fall dödar våra barn och att vi borde göra något åt det.

I samma inlägg kritiseras jag för meningen kring skolan. Det är ok, alla äger rätten att tycka vad man vill och jag uppskattar som sagt konstruktiv kritik.

Jag håller med om att misshandlar är stark och ovanligt i sammanhanget. Men jag tycker att skolan som institution och metod är dålig på att ta hand om våra barn. (Jag vet att det finns lysande undantag:-) Att undanröja barn och ungdomar deras rörelseutveckling med stillasittande, passiva miljöer och massor av läxa kallar jag misshandel för det gör barnen illa. Att metoden finns dokumenterad i styrdokument gör inte saken bättre och det gör mig inte mindre kritisk. Tycker inget är uppväckande med det påståendet… förutom att jag använde ordet misshandel som oftast används i andra sammanhang.

Och så berörde jag diabetes i en mening. Här förstår jag inte riktigt kritiken så återkom gärna i frågan. Visst finns den i fler varianter. Och visst är den komplex. Och forskare anser att delar av den komplexa bilden handlar om vårt leverne. Var det för att jag var för generell? Det var meningen för inlägget handlade inte om det.

Att mitt inlägg ska tas bort får man gärna tycka. Men vad säger man då till alla som tyckte det var bra och förstod dess innebörd på ett annat sätt? Att förtroendet minska för ToppHälsa känns märkligt, det är jag som ska sjunka till botten.

Jag har vart tränare i 30 år. Under de åren har jag samlat på mig erfarenhet och kunskap om människan. I mitt nätverk har jag många forskare, politiker och andra kloka människor som jag ständigt filtrerar mina tankar igenom. Med det som bakgrund tar jag mig friheten att tycka och uttrycka mig om träning och vår hälsa. Min ståndpunkt är att vi måste göra annorlunda för att skapa en positiv förändring och det börjar med tanken. Aldrig förr har vi kunnat så mycket om träning och hälsa som nu, heller inte vart så sjuka. Jag tycker att det är intressant. Jag tror att vi med nya tankar skapas ett nytt görande. Därför kommer jag fortsätta att ”tycka” mycket även när det generaliseras. Ibland är det jag säger och skriver inte förankrat i forskningen och det ska jag fortsätta vara tydlig med.

Helt klart ska jag lära mig mer om hur man uttrycker sig i text så att så många som möjligt förstår det egentliga budskapet och inte fastnar i ”skrivmissar” från min sida.

Jag tror att vi alla vill väl, bara på lite olika sätt. Kan vi stötta och korrigera varandra kan vi göra skillnad i hur vi tänker och gör för att må bättre. Hoppas att ni fortsätter läsa mina inlägg och att ni även framöver reagerar med ris och ros.

Trevlig helg! :-)