Metod, för dig som inte vill tänka själv!



SONY DSC

Har haft en häftig vecka med många intryck från olika människor. Säkert därför som veckans sista blogg blir som den blev. Skönt att helgen ska tillbringas med ett gäng som ska utbildas till Moveooledare. Då kan mina tankar och funderingar slappas fria i rummet. Brukar alltid bli intressanta samtal. #längtar

                                                                                                                                                                                                                                                                     Människans utveckling saknar motstycke på jorden, kanske i hela vårt solsystem. Ser vi på den historia vi känner till har vi utvecklats från att vara ett lättåtkomligt byte till att bli ett fruktat rovdjur som tänjer på gränser. Vi gör det inte nödvändigtvis för att vi behöver, vi gör det för att vi kan. Det har faktiskt gått så långt så att människan är beroende av metoder för att leva. Vi har fasta metoder i skolan, vi har namngivna metoder för hur vi ska äta. Vi har metoder för föräldraskap och vi har metoder för hur vi ska träna. Vi har gått från att stäva efter att vara fri, mätt och lycklig till att sätta mål för att orka bli gammal.

Och vi gillar att lära oss metoder. Inlärningsprocessen stimulerar oss. Men när vi väl lärt sig en metod smyger sig det monotona spöket fram. Vi gillar att kunna, att inte bli överraskad, att inte behöva ”övertänka”. Vi vill höra ”super” och ”effektiv” för inte kan man väl lita på sina egna känslor…? Metoder är en förpackningsform vi utvecklat för att bringa ordning och reda i ett samhälle där vi har förmycket alternativ och där allt går för fort. Vi litar hellre på en snygg förpackning än vårt egna omdöme. Och budskapet ska vara tydligt för vi tar oss inte tid att fundera. Ett bra varumärke ska tilltala oss blixtsnabbt.

Men är de det vi saknar? Snabbt, lättfattat, inte känna efter?

När vi skapade ett passivt samhälle var vi inte sena med att förpacka rörelser. För att sälja en jobbig och ansträngande träningsmetod tar vi hjälp av affischer med halvnakna och inoljade kroppar, gärna med lite eld i bakgrunden. Kan vi får en instagramkändis att ge tummen upp är lyckan gjord. Man kan också använda sig av film och/eller idrottskändisar. ”va, tränar han/hon det, då vill jag också”. Metoder är ett bra hjälpmedel men det får oss också att inte tänka och känna efter.

Är du slav under en metod står du och upprepar rörelser för att bli trött och förhoppningsvis få lite mer muskler, du söker en prestation. Lyckas du inte bra känns det negativt. Ditt fokus ligger på att härma det som ska utföras så bra som möjligt. ”Enkla” övningar, snabbt att lära, snabbt att bli trött. Lätt hänt att den inställningen spiller över på livets övriga timmar. I mitt coachande träffar jag ofta hårt tränande människor som har följt denna metod. De styr livet hårt och metodorienterat och de söker prestation och kontroll även i träningen.

Är det inte långsamt och variation vi behöver mer av? Mer tid för varandra, att skapa relationer. Tid för tankar, nyfikenhet och att lära känna sig själv bättre.

Lever du fritt i en metod tillåts du vara kreativ i tanke och att lyssna på dina känslor. Kan du vara nyfiken och samtidigt frågande i din träning tar en spännande och utvecklande inlärningsprocess vid där du lär känna dig själv bättre över tid. Du blir aldrig riktigt klar, och det är i positiv mening. Tanken är att vi ska vara nyfikna och hörsamma på vår inre röst livet ut. Den här metoden kan också spilla över på livets övriga timmar. Hit försöker jag få mina ”lyssnare” vid träning och coaching. Tränar gärna hårt, men känn efter själv, lista ut hur och vad som ska göras. Självklart med lite stöttning från mig när det behövs. De som ska tävla i en prestation får mer stöttning än de som bara ska bli trötta för att må bättre.

En fråga att ta med in i helgen kan vara- vilken metod du söker dig till och varför? Vilken vill du vara i? Vilken behöver du? Var inte kritisk och dömande. Bara nyfiken och fundersam över de svar du ger dig själv. Se vad som kommer ut till på måndag.

Ha en skön helg. Har vi tur får vi snart en ny spännande vecka.

Ruggigt effektiv, och ensam!?



IMG_1685

Är du fundersam, på gränsen till frustrerad? Inget att beklaga dig över, ändå inte nöjd. Inget är fel, ändå ingen lycka. Du planerar och har allt under kontroll, utom på det som saknas för att känna välmående. Jag slås av insikten att så många trotts överflöd  och välfärd lever i känslan av saknad och i ensamhet.

Jag vet inte vad som kan hjälpa dig rätt. Men jag kan påminna dig om en sak. Vi har fortfarande behov av närhet. Och när jag säger närhet och pratar om välmående menar jag närhet som tar tid. På jobbet har vi sällan den tiden, vi har annat för oss där. Vissa har ingen att åka hem till medan vissa har en familj med massor av åtaganden. Sällan tar vi oss tiden som våra förfäder unnade sig. Tiden då vi lyssnade, iakttog och berörde utan massor av störande moment.  Att sitta bredvid varandra och ändå vara frånvarande tär och skapar avstånd.

Må vi aldrig glömma bort att vi har behov av att tillhöra, tillföra och beröra varandra. Känner du dig låg kanske det kan vara så enkelt som att göra något tillsammans med någon. Finns det inte någon tillhands kanske en grupp kan fungera. En grupp som finns i föreningen, på gymmet eller på ett fik kan fungera för stunden. Vi lever i ett land fyllt av kollektiv ensamhet. När jag själv var ensam gick jag gärna på bio själv. Jag gick även ut och tog en öl själv.  Kände att det var skönare att vara själv med andra. Kanske kan du bidra till förändring med en lapp i porten där du bjuder upp till träning på gården eller i gläntan. Öppna dörren och laga för mycket mat, se om någon nappar. Kanske just du kan bli den som skapar gruppen som andra finner tillhörighet i?

Provar man inget vet man att man lyckas med inget. Ta helgen som en tid att prova lite nytt;-)

p,s: Kanske boka in en härlig träningsresa med Topphälsa? 😉 d,s

Mitt bästa presstips!



bloggfrisk

Mindfullness och kloka tankar är på tapeten. Och det är inte så konstigt med tanke på att vi ständigt överbelastar vår själ med måsten och krav. Att vi med tankens kraft kan påverka vårt liv håller nog de flesta med om. Ändå är det väldigt få som tränar sina tankar med medvetna val. Som att välja sköna tankar före dem som stressar och förgör.

När vi tränar våra kroppar följer vi gärna någon form av schematisk struktur. En del följer den slaviskt, en sådan som jag går på känsla som styrs av min lust och mitt humör. Men när det kommer till att träna själen hittar vi inte ens till omklädningsrummet. Vi rycks bort från tanken om att träna själen innan tanken ens kommit på bussen som går till gymmet. När kroppen skriker ”mjölksyra” eller ”utmattning” tar vi det lugnare. När själen skriker vänder vi den ryggen och springer vidare.

För att lättare skapa en åtgärdsplan till kunder brukar jag dela upp det som tynger oss i stress och press. Stress är när jag förflyttar mig mycket mellan olika ställen. Vi är fysiska och vi ser och känner att vi är i rörelse. Ofta får vi till ett avslut i form av ett slutfört besök eller en utförd uppgift. Stress klara vi av rätt bra och det har vi alltid gjort. Press däremot är när vi springer mellan många tankar, vi är inte fysiska. Vi kommer aldrig fram och vi får aldrig till något avslut. För 100 000-tals år sedan uppstod motsvarande känsla när vi på kort tid utsatts för svält eller andra katastrofer. Vi förstod inte alltid, men vi såg och kände att förändringar krävdes. Vi försökte göra någonting åt det, oftast började vi vandra vidare. Idag stannar allt för många kvar i pressen. Pressas vi tillräcklig mycket och länge brister det någonstans. Det hjälper inte att hålla ner blicken eller att blunda för att undvika. Pressen släpper inte förrän man gör åtgärder.  Och då menar jag inte med mediciner och träning. I min värld finns det bara en sak som motverkar press och det är o-press. Jag kan sträcka mig så långt som att påstå att träning och mediciner bara får dig att missköta dig än längre. Samtidigt är jag väl medveten om att vissa individer behöver mediciner. Att inte orka är inget skamligt, under press är det bara en tidsfråga innan människan ger vika.

Mitt bästa tips mot press!

Skriv upp 5 saker som pressar dig. Du behöver inte förstå varför, bara du känner tungt obehag, olust eller sorg kring ämnet. Börja direkt gnaga ner den punkt som känns mest görbar. När du väl börjar har du börjat självmedicinera dig på ett naturligt sätt.

Otillräckliga päron!

josenunez


imageste

Idag lever vi i hastigheter och bland alternativ som bildligt talat får våra hjärnor att krympa ihop till ett surt russin. Har vi tur stannar det vid stress. Ser vi till statistiken över folkhälsan leder det allt oftare ner till mörka rum och depressioner.  I mina samtal och vid coaching ligger förhållandet till telefonen på första plats när det kommer till press. Dels det egna förhållandet där man alltid ska vara närvarande och tillgängligt samtidigt som man vill/måste ta del av andras låtsasvärldar. Bland föräldrar finns ett annat tyngande bekymmer. Barnens okontrollerade förhållande till telefonen.

Under modern tid har vi skapat en allmän accepterad moral kring användandet av sex, spel, alkohol och andra dopaminframkallande  ting. Ofta finns ett regelverk och påföljder när man faller utanför ramarna. Innan dess slår moralpolisen till och dömer ut ett spelande eller drickande som överstiger allmänhetens norm. Men inför telefonen står vi handfallna. Den är så ny och dess konsekvenser ligger än så länge inom ramen för spekulationer.

Minns tiden när vi ängslades för strålningen. Någon som gör det nu? Nu våndas vi för användandet och det är med all rätt. På kort tid håller vi på att kasta omkull hela vårt sociala arv bara för att vi är nyfikna och för att vi kan. Förståelse för varandra och för grupper är en process som tar lång tid och den kräver vår närvaro. Vi ska fråga och lyssna på svar. Vi ska sitta och tänka och reflektera på det vi hör och ser. Viktiga saker som skolan tar bort när paddor och andra skärmar fångar elevers blickar och fokus. Att fingra på en slät skärm ersätter inte att känna varandras hud. Att googla fram ett snabbt svar kan aldrig ersätta att fråga en vuxen. Mycket annat gott kommer från skärmarna, och framtiden är digital.

Samtidigt hjälper vi våra barn att utveckla en mänsklig frånvaro. Jag tillhör dem som tror att det är frånvaron av mänsklig kontakt och kroppslig rörelse som får köerna till barnpsyket att växa. Som förälder ser vi att våra barn far illa men vi kan inte sätta fingret på vad och varför. Det gör oss pressade. Vi är maktlösa och vi reagerar med frustration och pressade åtgärder.

För att återta kontrollen tror jag på det ”gamla” uttrycket- du kan inte leda andra förrän du kan leda dig själv.

Fem tips som jag själv försöker leva efter. (med blandad framgång)

 

  1. Lägg undan din telefonen innan du ber andra göra det. Och gå inte och småtitta om du inte vill att andra också ska göra det.
  2. Gör matbord och TV-soffa till fredade zoner där ni praktiserar sociala verksamheter som att prata och lyssna på varandra.
  3. Toaletten är inte en uppkopplingszon. Återinför en fredat tömning/ reflektionsrum utan telefoner.
  4. Visa intresse för varandra aven när ni är uppkopplade. N ä r ni sitter med telefon. Fråga vad som händer, lyssna och berätta.
  5. Utmana dig själv. Vad kan få dig att bli mer intressant än barnets/sambon’s telefon.

 

Och du, man kan säga nej. Ett nej kanske inte ger uppskattning på kort sikt men det kan ge evig tacksamhet över tid!

Heja oss!

Snabbfix eller många små steg?



joseHARD_VawlSom coach för människor som vill skapa förändring ställs jag ofta inför frågan vad som fungerar bäst. Snabbt eller långsamt? Svaret är att båda kan fungera. Vi måste alltid ta hänsyn till att vi har olika tankar om oss själva. Och det är tankarna som skapar vårt görande. Ser vi bakåt i tiden, som jag ofta gör, ser vi vissa naturliga mönster.

Vi är ett djur som uppskattar lugnet före hetsen. Vi vill ha harmoni i gruppen och vi vill tillföra och känna oss behövda.  Det är en mänsklig strävan och det är vårt behov för att må bra. Men plötsligt händer det. Förutsättningarna förändras. Ibland krävdes det snabba åtgärder som vid brand, översvämning, jordbävning. På kort tid ändrades förutsättningarna omkring mig och jag tvingades att anpassa mig till det nya förutsättningarna. Sen vet vi att vissa förutsättningar förändrades långsamt som vid torka, att maten sinade och så vidare. Vi började  långsamt vandra vidare för att finna nya områden. Vi har alltså utsätts för olika typer av utmaningar där vi ibland tvingades till förändring snabbt och abrupt och ibland fick vi mer tid på oss. Eftersom människan lever än idag kan vi konstatera att vi har egenskaper som gör att vi klara både snabba och långsamma förändringar.

Vem du är avgör bara du, och du kan vara en individ som klarar båda scenariona. Vad jag brukar få påtala vid coaching, speciellt när det kommer till önskan om snabba förändringar, är att vi sällan ändrar tillräckligt mycket.

Förr- Hela vår tillvara förändrades och jag tvingades snabbt anpassa mig. Eftersom miljön, och kanske även gruppdynamiken, blev helt ny påmindes jag ständigt om vad som gällde. Varje dag, varje timme varje sekund vart jag påmind om de nya förutsättningarna. Vare sig jag ville eller ej så påverkade de nya förutsättningarna min personlighet.

Nu- Vi ändrar en liten sak i hopp om personlig förändring. Men en liten förändring är oftast för lite. Oftast finns för mycket ”gammalt” som drar tillbaka till gamla vanor.

Så om du har bråttom bör du göra en ordentlig och total förändring.  Se till att bli ständigt påmind om vart du strävar. Lämna inga gamla lösa trådar som du kan hålla fast vid. Enklare om man är själv, knepigare om det finns sambo och barn omkring dig. Men görbart är det:-)

För oss som har en grupp omkring oss gillar jag tanken om många små steg som strävar åt ett håll. Att se sig som en ledare som tar små steg med gruppen. Stegvis byts livsmedel ut, mer aktiviteter smygs in, även mellan träningar. Lugnare kvällar med mindre TV och telefon och mer av det som stimulerar huvud och själ på ett naturligare sätt.

Med små smarta steg märker du knappt att du tar dig fram. Fördelen med att inkludera omgivningen är att du inte behöver gå ensam. Det har vi aldrig velat göra. Om vi inte tvingas till det, eller på annat sätt pressats till det.

Men även för dig med långsiktig och organisk strävan gäller ihärdighet och regelbundenhet.

Förr- När regnet uteblev såg vi hur det gröna förvandlades till gult. Det gav oss signaler om att förändring var nödvändig. Hela vårt biologiska system visste vad som väntade. Vi började vandra och anpassa oss till det nya.

Nu- Vi vandrar inte tillräckligt långt och vi går oftast ensam. Se till att skapa en tydlig strävan och förmedla det till de som finns omkring dig. Och sluta inte gå förrän du är framme. Inse att du ibland väljer fel stig. Byt riktning och gå vidare utan att döma dina tidigare val och beslut. Du kommer snabbt märka hur de som finns omkring dig, och som du leder med dig, påminner och stöttar dig när du behöver det som mest.

 

Över tid har vi alltid vart starkast tillsammans – Jose

Drabbats av ”passivitetsvirus”?



hopprepfix

Din kropp och dess funktionsvälmående är skapt av rörelser. Massor av rörelser. Att sitta still, eller att stå still, är inget våra kroppar mår bra av i längden. Om ingen pratar med dig under en dag blir du tyst och lite tillbakadragen. Till slut känner du dig utanför. Fortsätter det över tid blir det snart din personlighet. Så fungerar det även med muskler. Om du inte ”pratar” med dem så känner de sig övergivna och de blir tillbakadragna. Resultatet blir att du för eller senare upplever dig stel och ibland lite klumpig- ”jag har så dålig balans”, är en inte helt ovanlig kommentar bland de som drabbats av ”passivitetsvirus”.

Bästa antibiotika är små rörelser som inkluderar alla muskler. Inte träning, inte svett och glöm mjölksyra. Nu öppnar vi upp för saker som kan göras överallt. Jag prata om att lyfta ett ben samtidigt som du spänner ”ståbensskinkan” och magen något. Vill du utmana dig ytterligare börjar du vrida lite på höft och ben. Överkroppen mår bra av att få vrida sig, flaxa med armarna. Och när du ändå är igång, stå på tå och gör det så skickar du ner signaler till trötta fotvalv och tår. Inget är svårt. Det svåra ligger i att ändra beteendet och det är ditt ansvar. Men glöm inte att vi blir starkare tillsammans. Skapa små aktiva nätverk omkring dig där ni hjälps åt att skapa en aktivare arbetsmiljö;-)

Vill du ha något att luta dig mot kan du göra det mot Moveoos tre ben:
– Instabilitet och oregelbundenhet
– Vrid och rotationer
– Nyfiken utmaning

Hur tar du i?



2017-08-20 14.50.24

(Mitt härliga premiärgäng som gick ”bli din egna PT”)

I en artikel som presenteras i dagens DN (insidan) tar man upp träning och vårt förhållande till den. Det generaliseras så kanske ska jag säga- vissas förhållningssätt . I artikeln menar journalisten att många tränar för hårt. Så hårt att de finner olika ursäkter som en lämplig anledning till att sluta träna. Hon, journalisten,  menar att hälften som börjar träna slutar efter 3-6 månader. Om det är så kan jag inte bekräfta, men vad jag minns från mina 25 år som gymägare är att väldigt många slutar efter ett kort tag. Men är det den tuffa träningen som får oss att sluta? Kan det också vara för att träningen inte överensstämde med dina förutsättningar. Och då tänker jag inte bara på att du var för svag, eller hade för dålig kondis. Är inte ansträngningen i linje med vad du för stunden klarar av ligger du risigt till. Leder inte träningen i en riktning som motsvarar det som triggar din lust är du nästa körd, du kommer att lägga av.

Du som följer mig vet att jag ofta hämtar inspiration från djurens beteende. Du vet förmodligen också att jag gärna refererar till vårt ursprung och hur vi utvecklades till människor.

Med det som grund är det spännande att se på vårt beteende. I vår historia finns inget som liknar det beteende som framträder när vi lär oss att träna som en tokar. Traditionell, tillrätta lagd, och monoton träning där vi räknar och återupprepar är allt annat än ett naturligt beteende. Dessutom har ”hårt” blivit synonym med ”effektiv” vilket många gånger leder till förödande resultat.

Jag tror att anledningen till att så många slutar är för att träningen blivit för onaturlig inom flera områden. I helgen introducerade jag min första- bli din egna PT kurs i samarbete med tidningen ToppHälsa. Frågar du mig blev det en sagolikt rolig succé. Jag hoppas att deltagarna hade lika kul som jag hade. Det lät så iallafall. Genomgående kommenterades att den spontana och oregelbundna rörelsen lockade fram lust och skratt. När deltagarna förstod  vilka möjligheter som öppnas med Moveoometoden så skapades också kreativa lösningar. Vart efter kusen fortskred började deltagarna använda redskapen  på ett mycket individuellt anpassat och utmanande sätt. De såg inte bara ut att ha kul, de blev väldigt trötta också.

Min erfarenhet säger mig att monotona upplägg, isolerade ”rörelser” och alla regler och tekniker får fler att sluta än att vi skulle träna för hårt. Människan blir gärna trött om det ger glädje och lust. Annars krävs som sagt mål och disciplin.

Hur är du? Söker du dig fram kring lust och glädje i din träning…. Eller har du ett mål där du m å s t e träna för att lyckas?

Här finner du DN’s artikel som fick mig att skriva ner mina tankar. Tyvärr är den låst till medlemmar.

http://www.dn.se/insidan/sa-far-du-motivation-till-att-borja-och-fortsatta-med-traningen/

Tungt att komma igång?

josenunez


Screen Shot 2017-08-15 at 11.22.52

Årets mensapristagare och professorn Micael Dahlen delar med sig av 5  punkter som kan ta oss tillbaka till lusten. Han inleder inslaget med min huvudtes  när jag föreläser- ”Varför gör vi inte det vi vet är bra”?. Han delar även min uppfattning om målsättning som får oss att missa dagens små händelser.

En av hans 5 punkter handlar om rädsla. Jag brukar skämtsamt säga att löpning över 200 meter är ett flyktbeteende. Nu har jag själv börjat mota mina demoner och ifrågasätta mina självvalda tankar. Försöker få ordning på komplikationerna efter ett opererat knä för att kunna springa, gärna över 200 meter. Att vara rädd är inget fel. Det är en signal som fått oss at överleva genom evolutionens alla utmaningar. När kunder till mig känner osäkerhet, ängslan eller rädsla ber jag dem lyssna till den inre rösten. Samtidigt ber jag dem att inte att acceptera den som en sanning. Inom träning handlar det om en inre scanning. Hjärnan ”kikar” runt hur det står till med kommunikationen  mellan nerver och muskler.  Felsignaler skickas till hjärnan i form av osäkerhet, ängslan och i sämsta fall, ren rädsla för att göra en utmaning. Om du väljer att vända om får du aldrig veta om det var något att vara rädd för. Struntar du i signalen slutar det ofta fel, som med en skada. Stannar du istället upp och närmar dig rädslan långsamt hinner du med att göra andra bedömningar och ta andra beslut. Inom Moveoo ser vi alltid positivt på ”kan inte- går inte- orkar inte”. Vi menar att det är själva träningen. Lyssna, anpassa och ta nästa steg.

 

Till intervjun i SVT och mina reflektioner kring övriga punkter.

 

Äter du det som bjuds eller det du behöver?



joseMAT_Val4

Vi lever i ett massivt kunskapssamhälle vars informationsflöde aldrig kommer att vara långsammare än just nu. Förutsättningarna att veta har aldrig vart bättre, ända famlar vi i mörkret kring vår mat. Trotts att kunskapen och tillgängligheten kring ”bra” mat aldrig har vart större känner vi oss ofta otillräckliga. Vi vet inte vad vi ska äta, hur mycket vi ska äta och när vi bör äta för att öka vårt välmående.

Och det är inte så svårt att förstå med tanke på att de flesta av oss har slutat tänka själv. Vi faller handlöst ner i livsmedelsindustrins famn. En industri som föga förvånande styr oss att tro på ett sätt som gynnar deras affärsverksamhet.

Jag tänker bland annat på våra matvanor. Tror du att vi alltid har ätit frukost, lunch och middag på det sätt vi gör idag?

Jag minns att jag sedan skolåldern hjärntvättats till att äta tre gånger om dagen. När jag för drygt 30 år sedan började träna andra började jag lära ut att man ska äta var tredje timme för att hålla en jämn blodsockerhalt. Vad som är rätt och bäst kommer forskarna fortsätta att informera oss om, men beteendet är allt annat än naturligt.

Det du kan göra fram tills att vi enats om E N bra ätmetod (kommer aldrig att hända på 100 år)är att reflektera över ditt beteende och förhållningssätt.

Reflektion: Äter du det som bjuds, eller det du behöver?

Ta en kroglunch som exempel. Kocken lägger upp en ekonomiskt balanserad portion oberoende på ditt behov. Hur stor är chansen att det blir rätt?

När du går och handlar i en vanlig livsmedelsbutik går du samtidigt in i en lokal med varor som kommer från en hårt trängd marknad som gör allt för att överleva… och tjäna pengar. Hur sannolikt är det att varorna vill ditt bästa?

Hör detta! Det finns ingen magik, det finns inga superprodukter. Det finns heller inga hållbara genvägar. Det finns bara eget ansvar och ett sunt förhållningsätt.

Sanning: Du bär ansvaret över det du stoppar i dig och du får leva med konsekvenserna.

Vi måste helt enkelt inse att vi inte kan lita blint på det som står och det som påstås. Vi kan däremot luta oss mot erfarenhet och insikt. Vad åt vi när vi skapades, och hur åt vi det?

Jag vil inte att du ska börja äta stenåldersmat igen. Men om du tar till dig tanken för någon minut. Hur mycket åt man då? Vad åt man då? Insikter som kan få dig att ändra mängden mat, typen mat, och bli mer intresserad varifrån den kommer.

 

Tre frågor som hjälper dig att komma igång.



aaaa

Inleder med att tacka alla er som läser, kommenterar och ger mig feedback. Om ni tycker att jag inspirerar er så vill jag att ni ska veta att era kommentarer och mail inspirerar mig.

Under augusti handlar väldigt mycket om att ”komma i gång” efter sommaren. En del tycker att det ”unnat” sig för mycket vila. Frågor jag får handlar om kom-i-gångprogram som ska hjälpa lusten att göra det som behövs. Mitt svar blir inledningsvis nedslående. Det finns inget program som skapar lust. Lusten är någonting man skapar själv, med tankarna.

Jag har tidigare skrivit om vikten med ett starkt- varför!

Ett starkt varför är ett ovärderligt verktyg när lusten tryter. Om du verkligen vet varför du gör det du gör vinner det över ursäkter. Ursäkter som vill dra ner dig till passivitetens naturliga och behagliga tillvaro. Med ett starkt varför boostar du din lust.

Ett osexigt varför du ska röra på dig är för att du är skyldig din kropp det. Du är helt unik på jorden, dina möjligheter är stora och du är skyldig dem att försöka. Har du ”unnat” dig för mycket av det du inte behövde under semestern är det bara att börja vrida beteendet åt rätt håll NU. Inte nästa måndag, eller i början på nästa månad utan NU!

En mycket enkel modell jag tar till ibland när jag jobbar med kunder sträcker sig till tre frågor.

  • Vart står jag idag? Hoppas över varför, blir lätt en rad dåliga ursäkter.
  • Vart vill jag vara i framtiden? Här är det viktigt att du är ärlig och vet varför du vill uppnå just det du vill.
  • Hur gör jag? Här kan du också använda dig av varför. När du väl har valt en form och metod frågar du- varför?

Lägg allt fokus på de två sista punkterna. Vill du som de flesta av oss bara komma igång rekommenderar jag dig starkt att göra just det.

Fastna inte kring olika träningsmetoders effektivitet och verkan. Lås dig inte kring sådant som du upplever känns allt för bökigt, tungt och jobbigt. Kom i gång innebär att anstränga sig på något sätt, mer än vad du gör idag åtminstone. Ställ sakta om ditt ”psyke” till att göra lite extra varje gång du går något. Och tro mig, om du inte har kul i din träning blir det en kort historia. Sök dig därför till träning som får dig att känna lust. Ta med en kompis som kan hjälpa dig att ha kul. Har du inte tillgång till gym eller annan organiserad träning kanske du kan bjuda hem någon för hemträning.

Beroende på hur hårt du sitter fast i ”att inte komma igång” rekommenderar jag dig att börja där du är idag och att du tar små steg. Att smyga igång och ta små steg har många fördelar. Dels upplever man inte ansträngningen som så stor. Dels hinner kroppen vänja sig snabbare och du minskar risken för överansträngning med mera. Med tre frågor och en låg ingångsnivå har jag fått väldigt många ”soffliggare” att förvandlas till balanserade motionärer som även fått ett aktivare liv mellan träningarna.

Längre fram i augusti kommer jag ge dig ett förslag på hur du enkelt kan skapa en unik träningsprodukt som ger dig variation och allsidig träning. Vi hörs och syns :-)