Stress, träning och en underbar resa!

josenunez

joseHARD_Vawl

Läste om Pam’s reflektioner kring stress och träning. Insikter som tidningen ToppHälsa så påpassligt har lyft upp till ytan.

Läs hennes blogg

Många använder träning som ett sätt att hantera stress, och det är bra. Ofta mycket bättre än mediciner (Dock inte alltid) Samtidigt ser jag många som använder träningen som en ursäkt att fortsätta leva i obalans med sig själv och sin omgivning. Jag har en bekant som använder träning för att dämpa sin ångest. Han säger att han hellre är ”tränad” och sjuk än ”otränad” och sjuk.  Förmodligen är det ett sunt tänk. Samtidigt blir jag lite ledsen när träningen blir ett redskap som hamnar i ”påsen” med prestationsångest.

Så här tänker jag i ämnet stress-träning: Om du säger till dig själv att du måste träna för att orka din vardag är det ”gul flagg”. Om du tvingar dig in i program och stress där syftet är att slå på hormonsystemets magiska krafter för att få kickar som saknas i vardagen får du ”rött kort”. Inte för att det är fel att få hormonpåslag utan för att du skyler över det verkliga problemet med hjälp av träning. Träningen och du är viktigare än så!. Pam’s gripande berättelse om hur hon tränade mot cancern fick en fantastisk vändning. Det som fastnade mest hos mig var hur hon vågade/orkade lyssna på kroppen när den vill bryta mot all bra träning bara för att vara i nuet. Det var som att kroppen tränat sig stark nog för att orka ta sig an cancern. När hon gav kroppen och knoppen ro la den all kraft på att läka. Jag tror att vi kan lära oss mycket av Pam’s erfarenhet även när det gäller livets motlut.

Undertecknad provade själv på ett för brant motlut* för drygt 10 år sedan. Kroppen sa ifrån i en period när jag var som mest vältränad. Jag använde träningen som ett verktyg för att orka köra på i 100%. Träningsvärdena var på topp men benen bar mig knappt till SÖS-akuten.

Jag tror, och hoppas, att vi är på väg in i en period där vi inser att vi tänjt på gränserna för vad en människa klarar. En del klarar mer, en del lite mindre, men många i vår del av världen går omkring med överfulla glas. Att lägga på träning kan få det att skvalpa över rejält, det kan till och med stjälpa glaset. Träning gör inte dig bättre per automatik. Jag tränade väldigt bra under tiden jag sprang in i mitt motlut. Inte ens bra träning hjälte mig. Bra träning som stämmer överens med behov och omständigheter är däremot bästa medicin.

Vad är då bra träning? Det är ingen träning som är universal när det kommer till ökat välmående. Inga övningar eller tekniker löser problem när det kommer till stress, det kan bara ditt förhållningssätt göra. Pam valde att lyssna på kroppen där väldigt många väljer att visa ”vilja” och ”karaktär” inför sitt träningsprogram, som jag gjorde. Med vårt förhållningssätt till träningen kan vi skapa ringar på vattnet. Släpper du måsten och bedömning inom träning kan det lätta på prestationen i vardagen. Kan du med träningens hjälp rycka upp mungiporna är det lätt hänt att de fastnar där även efter träningen.

Jag är fortfarande smått glädjeberusad av alla intryck från senaste resan som gjordes med ToppHälsa. Så mycket skratt och svett, så många starka kommentarer. ”det var länge sedan jag skrattade så här”, ”Jag trodde inte att jag skulle klara detta”, ”helt galet att jag gjorde detta”, Vad jobbigt det var att träna mage och skratta samtidigt”……

Tänk om fler kunde söka sig till ett förhållningssätt som lockar fram liknande kommentarer i sin träning. Det som gjordes på resan var inte svårt, tekniskt, akademiskt krångligt… bara jäkligt jobbigt och kul.

Nedan kan du ta del av en bråkdel av allt som gjordes på resan. Hoppas att den väcker din nyfikenhet och lust att söka dig till en träning som du VILL göra utan måsten och krav. För den träningen är guld värd för att motverka stress och ångest…

*Jag föredrar att inte säga ”gå in i väggen”. Vem går in i väggar? Gå in i väggen känns korkat och slutgiltigt. Med motlut vill jag skapa en positivare bild av vad som sker och kan göras. Livet är kuperat och det gäller bara att förstå terrängen. Ibland väljer man fel backe efter de omständigheter som råder. Då drar man ner tempo eller så vänder man om och går där det är lite planare.