Lär av barn, om du orkar…

Idag tränar vi som aldrig förr, ändå får vi inte mer energi och lycka. Tog nyligen del av en politisk debatt där de nämnde att sjukskrivningarna har fördubblats sedan 2010. Och vad värre är, vår ohälsa sjunker ner i åldrarna. Det är något som känns fel här.

97-lust-glädje

Varför tillåter vi vårt sjuka förhållningssätt till spridas till våra barn? Kan vi inte lära av dem medans de är små och oförstörda?  I en debatt som finns att läsa i tidningen Mitti (och facebook) beklagar sig en dam över att barn leker vid utegymmen. Åtgärdspaket=förbud eller åldersgräns! Någon fasade sig över hur det skulle se ut om vuxna skulle invadera en lekplats. ”HUR SKULLE DET SE UT?” Helt fantastiskt om du fråga mig!

Parallellt löper en debatt där vi ser hur vuxna och barn glider ifrån varandra. Jag tror vi upplever identitetsklyftor som uppstår när lägerelden ersätts av ljuset från mobiltelefonen. Vi byter ut en tidkrävande kommunikation där vi sitter och tar in ord och andra intryck mot den blixtsnabba sms-dialogen.  Idag vandrar allt fler barn omkring som sociala zombies,  hälften närvarande i två världar. Dom får allt svårare att läsa av gruppdynamik och visa hänsyn till andra levande varelser.

Med det som bakgrund kan i alla fall jag förstå varför det uppstår konflikter på ett utegym. Vi kan inte ens lösa ett vardagligt problem med en dialog utan hänvisar till lagar och skyltar. Jag kan också se viken otrolig potential som finns här. När barn klänger omkring som apor gör dom exakt det som vi vuxna är i desperat behov av. De utmanar sig på ett individuellt anpassat sätt. På ett kreativt och lösningsorienterat sätt utforskar de sina olika möjligheter. Vuxna läser på en skylt som visar monotona och isolerade styrkeövningar som förmodligen skadar fler än de hjälper. Barnen skrattar och är glada, det är inte dom vuxna.

Så låt debatten fortsätta i all välmening, vem ska inspirera vem?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..