Friskare träning

Vi tränar som aldrig förr! Många gör det för att hålla sig friskare. Ändå blir vi sjukare. Är det något fel på träningen? Sjuka har vi alltid varit, bara på olika sätt. Idag anser sig många vara o-sjuka om de kan ta sig till jobbet. Hur de sedan mår på jobbet finns det inte relevant statistik på. För att kontrollera graden av friskhet använder vi bland annat tester där vi mäter BMI (Body mass index), puls, styrka. Samspelar inte resultaten på testerna med allmän friskhetsrekommendation skickas man på träning där man blir hjälpt med att bränna fett, stärka puls och muskler på ett bra sätt. Men ändå, vi blir inte friskare. Nu sägs det att människan är en lat rackare som struntar i sitt bästa. Fredagsmys går före fredagsfys även fast vi vet att den förstnämnda leder oss i fel riktning. Hetsiga träningsförespråkare fnyser och ”vanligt” folks obefintliga karaktär. I sociala träningsgrupper delas bilder på fettfria och ”Lyckliga kroppar”. Inte kan man vara sjuk om man ser stark & fettfri ut…? Blickar vi bakåt i tiden ser vi liknade kopplingar där vi alltid har fascinerats av kraft, muskler och styrka. Sedan vi lärde oss kommunicera har vi alltid skapat fantastiska sagor och historier kring heroiska superhjältar. Vi går helt enkelt fortfarande igång på prestation och atletiska kroppar.

flex3

Men tiderna förändras och så även vår ”sjuka”. Den epidemi som drabbar oss nu går under släktnamnet ”förhållningssätt”. Vårt förhållningssätt till det som händer omkring oss får oss sjuka! Vi har på kort tid kastas in i ett samhälle som inte överensstämmer med det liv vi är skapta för. För att kompensera saknaden av ett naturligt och aktivt liv går vi till träningen, eller vi försöker gå dit. Vägen till träningen kantas ”viktigare alternativ”. Träningsförespråkare kallar det ursäkter, vanligt folk säger att – tiden räcker inte till, det är svårt, det är tråkigt. Istället för att lyssna på detta svarar Träningsförespråkare- ursäkter, samtidigt som de jobbar vidare med ”rörelseglädje”.

Frågan vi måste ställa oss är om träningen i den form vi är van vid ska användas för att öka människors välmående. Kroppen ska röra på sig, men ska den göra det på ett förutbestämt och tekniskt avancerat sätt?. Träningsförespråkare säger självklart. Annars vet människor inte vad de ska göra och de kan skada sig. Jag tycker att det är ett omyndighetsförklarande som ska ifrågasättas. Ska jag lära mig lyfta en tung stång bör det ske i kontrollerad form, speciellt om jag har ett mål om att maximera lyft. Ska jag springa en sträcka med målet om att slå rekord kan det hjälpa med intervaller och löpskolning. Jag har inga som helst problem med det, jobbar som bekant själv som tränare sedan 30 år. Frågan är hur traditionell träning hjälper oss att bli friskare? Vårt förhållningssätt till jobbet, familjen, TV, dator mat och träning får oss så stressade att vi går in i olika grader av motlut (”Väggen”) och vi klassas som sjuka.

Ser vi till det som ska få oss friskare bör man fråga sig om mer ”måsten” i form av träning hjälper eller stjälper. Jag ser en stor risk i att träning blir något som får oss att fortsätta missköta oss lite längre. Jag lutar mitt påstående på ett stort antal samtal där mycket aktiva människor bekräftar att träningen inte hjälpte. ”om jag inte tränar skulle jag inte orka jobba som jag gör”…PANG, motlut! De upplevde hela tiden en stress av att inte hinna med, eller att göra tillräcklig. Ivrigt påhejad av välmenade träningsförespråkare och pigga facebookinlägg blev träningen något som fick det att rinna över.

Ser vi till människans behov av rörelse så är den det samma som för 30 000 år sedan. Vi pulade och donade mest hela dagarna, någon gång då och då gjordes några tyngre lyft, pressar och drag. Vi gjorde aldrig mer än vad vi behövde för att överleva med ett undantag, när vi lekte. Det är därför jag aktiverar mig så hårt för ett lekfullt förhållningssätt till träningen. Träna gärna hårt om du vill, men varför göra det på ett förutbestämd och tekniskt avancerat sätt? Varför begränsa dig med alla tankar kring hur träning ska utföras om målet är att röra på din kropp på ett naturligt sätt? Varför stäva efter att prestera i kilo och puls om du bara vill må bra?

I klippet nedan ger jag ett litet smakprov på hur en effektiv magträning kan skapa skratt samtidigt som det utmanar den aktive på ett avancerat sätt. Skratten kommer automatiskt när kraven sänks. ”Kasta kudden på ett sätt så kompisen kan fånga, men på ett så ansträngande sätt som möjligt”.

Vi får med en mening ett par att hjälpa varandra. En övning som skapar tillhörighet och teamkänsla. Den gör att jag känner mig behövd och jag blir sedd och uppskattad för det jag gör. Skulle vi missa ett kast… vem bryr sig så länge vi har kul och blir trötta!?

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..