Lär av barn, om du orkar…



97-lust-glädje

Idag tränar vi som aldrig förr, ändå får vi inte mer energi och lycka. Tog nyligen del av en politisk debatt där de nämnde att sjukskrivningarna har fördubblats sedan 2010. Och vad värre är, vår ohälsa sjunker ner i åldrarna. Det är något som känns fel här.

Varför tillåter vi vårt sjuka förhållningssätt till spridas till våra barn? Kan vi inte lära av dem medans de är små och oförstörda?  I en debatt som finns att läsa i tidningen Mitti (och facebook) beklagar sig en dam över att barn leker vid utegymmen. Åtgärdspaket=förbud eller åldersgräns! Någon fasade sig över hur det skulle se ut om vuxna skulle invadera en lekplats. ”HUR SKULLE DET SE UT?” Helt fantastiskt om du fråga mig!

Parallellt löper en debatt där vi ser hur vuxna och barn glider ifrån varandra. Jag tror vi upplever identitetsklyftor som uppstår när lägerelden ersätts av ljuset från mobiltelefonen. Vi byter ut en tidkrävande kommunikation där vi sitter och tar in ord och andra intryck mot den blixtsnabba sms-dialogen.  Idag vandrar allt fler barn omkring som sociala zombies,  hälften närvarande i två världar. Dom får allt svårare att läsa av gruppdynamik och visa hänsyn till andra levande varelser.

Med det som bakgrund kan i alla fall jag förstå varför det uppstår konflikter på ett utegym. Vi kan inte ens lösa ett vardagligt problem med en dialog utan hänvisar till lagar och skyltar. Jag kan också se viken otrolig potential som finns här. När barn klänger omkring som apor gör dom exakt det som vi vuxna är i desperat behov av. De utmanar sig på ett individuellt anpassat sätt. På ett kreativt och lösningsorienterat sätt utforskar de sina olika möjligheter. Vuxna läser på en skylt som visar monotona och isolerade styrkeövningar som förmodligen skadar fler än de hjälper. Barnen skrattar och är glada, det är inte dom vuxna.

Så låt debatten fortsätta i all välmening, vem ska inspirera vem?

Jonas Colting tappar sans och balans.

josenunez


Exakt tills jag såg detta inslag har jag tyckt att Jonas Colting vart bra, kanske har jag sett honom för lite, eller så har jag bara tagit del av dialoger där han sagt saker jag gillat. Men redan efter några minuter i denna debatt sjunker han som en gråsten på min lista. ”vi tränar inte för att ha kul, vi tränar för att få ett bättre förhållande till vår kropp”…. Ursäkta och goddag yxskaft!

För rättvisans skull ska jag tillägga att diskussionen återigen halkar snett när det kommer till det laddade ämnet träning och hälsa. Ytterligheter ställs mot ytterligheter och vi kommer ingen vart. Men om nu Jonas värnar om hälsan, varför ska då träningen inte vara kul? I en annan debatt går han hårt åt högintensiv träning som Crossfit, den är skadlig, hetsig och ohälsosam. Ingenting för vanligt folk. Han förutsätter att a l l a slänger sig in i hämningslösa lyft. Vi som vart där vet att dom som gör så finns där, det är lite själva grundtanken. Men vi ser också att det är väldigt många som inte gör så, det tar det lite lugnare. I denna debatt generaliserar och raljerar han på samma  sätt. Träning kan inte vara kul… Vem är ”vi” som inte tränar och har kul? Det är inte jag i alla fall. Inte de som är med på Moveoopassen, eventen och de resor jag gör. Där garvar alla samtidigt som mjölksyran och muskelutmaningen tilltar. Jonas blandar ihop saker och ting och han saknar perspektiv i denna diskussion . ”Allt i livet har inslag av smärta”,, stackar kille. Just i denna dialog blir han faktiskt helt utmanövrerad av Yvonne… Sorry Jonas, du kämpar och kämpar men tappar fotfästet helt.

Vi är ett djur som är skapta för rörelse, inte för träning när det är sprungen från idrottens sträva moral och etiska regelverk. (jo, jag älskar träning och elitidrott fortfarande, men det är något annat) Jonas skulle behöva komma i kontakt med en träning som INTE kommer från den kulturen. Där är det inga som helst problem att skratta. Springa med pulsklocka är en prestation och ett fokus som inte lockar till glädje. Går det bra blir man nöjd, och det är en annan bra känsla. Springer man och jagar en boll med sina barn är det lättare att känna glädje, och man blir en frisk förebild för sina barn på köpet…. Det är den träningen, eller kanske är det tänket bakom den typen av träning, som Jonas skulle ha tänkt på medans han rasade på min ”poppis-lista”. Nu överlever Jonas nedgraderingen och jag tror fortfarande han är en reko kille. Men det skulle vara rätt kul att få med honom på ett Moveooevent och lyssna av hans reaktioner och reflektioner efteråt.

DU är viktig!

josenunez


slider_BIM_22-560x180

Denna blogg berör oss alla för den handla om samhällets hälsa! Är du dessutom aktiv så berörs du extra mycket, du är nämligen delaktig. Vare sig du vill eller inte signalerar du ut olika signaler till din omgivning. En del inspirerar du, andra ger du ångest. En del tycker du är duktig medan andra undviker dig för att slippa påminnas om hur lite man rör på sig.

Även om vi som är aktiva skiljer oss åt i ambition och i hur vi aktiverar oss bär vi alla med oss möjligheten att göra skillnad i hur samhället och dess invånare mår.

Sitter med en artikel från Dagens Industri som lyfter fram viktiga fakta som vi bör hjälpas åt att sprida . Jag gick igång redan i inledningen av artikeln vars länk ligger längst ner i bloggen. För mig är det obegripligt att vi tillåter oss misshandla barnens förutsättningar att bli vuxna, friska och glada. Sätten (generaliserar) skolan misshandlar våra barn är oräkneliga. Att vi tillåter kommersiella krafter gå genom våra plånböcker och kommersialisera på våra barn är oförlåtligt.

Tog del av obekräftade uppgifter från 2010 som säger att drygt 7000 dog av terrorism medans 100 000-tals dog av fetma och ett ”skruttigt” leverne. Frågan är vem som är största skurken, vem vi ska vara mest rädd för och vem vi kan påverka enklast.

”Ämnet är politiskt och socialt känsligt eftersom det sista en stillasittande ungdom behöver är en skuldbeläggande debatt. På samma sätt som Sverige länge teg om de ökande ohälsotalens effekt på sjukskrivningarna är barns och ungdomars bristande motion ett märkligt frånvarande ämne.”

Vi måste fortsätta fokusera på naturen och vår näromgivning. Vi måste också se över vårt förhållningssätt när det kommer till våra barn. Vi måste föra ett tydligare och rakare samtal för att göra skillnad nu!

Du finner några intressanta punkter från folkhälsoforskaren Daniel Berglind på Karolinska institutet i artikeln. Här ett axplock:

•Alla sitter mycket mer i dag än för bara några år sedan. Sedan år 2000 har hela befolkningens stillasittande ökat från 25 timmar i veckan till över 50 timmar. Alla rörelseaktiviteter har sjunkit. Vi rör oss mindre på arbetet, på fritiden, på resor och vi tränar mindre.

•Rörelse hos barn följer med. I Sverige är barn fysiskt inaktiva 69 procent av den vakna tiden.

•Inaktiviteten ökar när barnen börjar skolan. Under förskoleåren är den fysiska aktiviteten på en hygglig nivå för att stadigt gå ner under hela skolgången, särskilt hos flickor.

Inget är en ”kioskvältare”, ändå låter vi det fortsätta. Jag har slutat tro på politiker, deras ämbete är förlegat och deras förtroende brutet. Nu har kommersiella krafter makten över våra beslut och vägval. Vi kan inte lasta dem för vår kollektiva kollaps men fakta säger oss att den konsumtionsdjungel vi skapat tar kol på vår ekonomi, vår livsglädje och sunda beslut,, vi går in i motlut och vi mår allt sämre. Och det gäller även våra barn som ärver våra vuxna problem i allt yngre åldrar. Depression, ryggskott och diabetes är bara några av de gåvor till skänker våra barn.

”Fysisk aktivitet hos barn förebygger risken för depression och ensamhet, bygger upp ben- och muskelstyrka, ökar lung- och hjärtkapacitet och håller kroppsvikten på en hälsosam nivå.”

Till påståendet ovan vill jag addera alla de kreativa egenskaper som aktiveras vid kreativa aktiviteter. Alltså inte monoton gympa som utförs schematiskt på skolan. (gissa hur många minuter barn i snitt aktiveras på jumpan… läs svar i DI)

Vi som är aktiva som ledare eller deltagare bär alla ett ansvar att sprida rörelsen och då inte bara genom träning. Glöm inte att kroppen och knoppen är skapt av rörelser som pågick under hela dagen. Det fick oss att må bra. Våra barn har, som vi redan vet, ett otroligt stort rörelsebehov. Barn som sitter är FEL! Och det är vi vuxna som har ställt till det och det är bara vi som kan får ordning på det. Vi får kämpa mot desorienterade politiker (Vuxna i konstiga ”kläder”) som värnar om sin existens och position före sunda tankar och de kommersiella (vissa vuxna som är styrda av företagsprognoser;) krafterna som just nu inte skyr några medel för att nå utsatta vinstmarginaler.

Vill du så hjälper jag till så mycket jag kan. Låt oss skapa flera event som lyfter en roligare träning utan måsten och tvång samtidigt som vi ökar fokus på det som händer mellan träningen. För det är faktiskt där som det viktigaste händer. Med en sundare värdegrund i träning rår vi även på det som skapar stress och ångest. Hör gärna av dig med tankar, idéer och förslag på event. För vem vet, kanske kan vi tillsammans så ett frö som växer sig till en stor stark ek!

Artikeln i DI!

Stress, träning och en underbar resa!

josenunez


joseHARD_Vawl

Läste om Pam’s reflektioner kring stress och träning. Insikter som tidningen ToppHälsa så påpassligt har lyft upp till ytan.

Läs hennes blogg

Många använder träning som ett sätt att hantera stress, och det är bra. Ofta mycket bättre än mediciner (Dock inte alltid) Samtidigt ser jag många som använder träningen som en ursäkt att fortsätta leva i obalans med sig själv och sin omgivning. Jag har en bekant som använder träning för att dämpa sin ångest. Han säger att han hellre är ”tränad” och sjuk än ”otränad” och sjuk.  Förmodligen är det ett sunt tänk. Samtidigt blir jag lite ledsen när träningen blir ett redskap som hamnar i ”påsen” med prestationsångest.

Så här tänker jag i ämnet stress-träning: Om du säger till dig själv att du måste träna för att orka din vardag är det ”gul flagg”. Om du tvingar dig in i program och stress där syftet är att slå på hormonsystemets magiska krafter för att få kickar som saknas i vardagen får du ”rött kort”. Inte för att det är fel att få hormonpåslag utan för att du skyler över det verkliga problemet med hjälp av träning. Träningen och du är viktigare än så!. Pam’s gripande berättelse om hur hon tränade mot cancern fick en fantastisk vändning. Det som fastnade mest hos mig var hur hon vågade/orkade lyssna på kroppen när den vill bryta mot all bra träning bara för att vara i nuet. Det var som att kroppen tränat sig stark nog för att orka ta sig an cancern. När hon gav kroppen och knoppen ro la den all kraft på att läka. Jag tror att vi kan lära oss mycket av Pam’s erfarenhet även när det gäller livets motlut.

Undertecknad provade själv på ett för brant motlut* för drygt 10 år sedan. Kroppen sa ifrån i en period när jag var som mest vältränad. Jag använde träningen som ett verktyg för att orka köra på i 100%. Träningsvärdena var på topp men benen bar mig knappt till SÖS-akuten.

Jag tror, och hoppas, att vi är på väg in i en period där vi inser att vi tänjt på gränserna för vad en människa klarar. En del klarar mer, en del lite mindre, men många i vår del av världen går omkring med överfulla glas. Att lägga på träning kan få det att skvalpa över rejält, det kan till och med stjälpa glaset. Träning gör inte dig bättre per automatik. Jag tränade väldigt bra under tiden jag sprang in i mitt motlut. Inte ens bra träning hjälte mig. Bra träning som stämmer överens med behov och omständigheter är däremot bästa medicin.

Vad är då bra träning? Det är ingen träning som är universal när det kommer till ökat välmående. Inga övningar eller tekniker löser problem när det kommer till stress, det kan bara ditt förhållningssätt göra. Pam valde att lyssna på kroppen där väldigt många väljer att visa ”vilja” och ”karaktär” inför sitt träningsprogram, som jag gjorde. Med vårt förhållningssätt till träningen kan vi skapa ringar på vattnet. Släpper du måsten och bedömning inom träning kan det lätta på prestationen i vardagen. Kan du med träningens hjälp rycka upp mungiporna är det lätt hänt att de fastnar där även efter träningen.

Jag är fortfarande smått glädjeberusad av alla intryck från senaste resan som gjordes med ToppHälsa. Så mycket skratt och svett, så många starka kommentarer. ”det var länge sedan jag skrattade så här”, ”Jag trodde inte att jag skulle klara detta”, ”helt galet att jag gjorde detta”, Vad jobbigt det var att träna mage och skratta samtidigt”……

Tänk om fler kunde söka sig till ett förhållningssätt som lockar fram liknande kommentarer i sin träning. Det som gjordes på resan var inte svårt, tekniskt, akademiskt krångligt… bara jäkligt jobbigt och kul.

Nedan kan du ta del av en bråkdel av allt som gjordes på resan. Hoppas att den väcker din nyfikenhet och lust att söka dig till en träning som du VILL göra utan måsten och krav. För den träningen är guld värd för att motverka stress och ångest…

*Jag föredrar att inte säga ”gå in i väggen”. Vem går in i väggar? Gå in i väggen känns korkat och slutgiltigt. Med motlut vill jag skapa en positivare bild av vad som sker och kan göras. Livet är kuperat och det gäller bara att förstå terrängen. Ibland väljer man fel backe efter de omständigheter som råder. Då drar man ner tempo eller så vänder man om och går där det är lite planare.

Härliga deltagare på Gran Canaria



Dagen på ön bjöd på något svalare väder  än den heta gårdagen vilket säkert var skönt för deltagarna med tanke på hur mycket de kämpade på olika pass. Själv hade jag förmånen att leda deltagarna i handduksfys. Alltid kul att överraska människor med hur mycket bra, effektiv och rolig träning som kan göras med en vanlig handduk. Resan till ära introducerade jag Rosa ballonger.  Även fast jag själv tjuvtränat med dem och känt av träningens effekt var jag lite osäker på om det skulle komma några och om de isåfall skulle gilla spektaklet. Oron var obefogad. Det blev fullt ös där ballongen bidrog med en lynnig utmaning som fick deltagarna att anstränga sig. (och garva) Lite på att ballongpåsen följer med på kommande resor;-)

Eftermiddagspasset blev en mix av käppar och gummiband. Mindre gäng då många åkt in till Las Palmas. Men nyanlända Ari Riabacke med fru var med på passet och bidrog med skön energi. Ari är rådgivare och mentor och på föreläsningen han ska hålla i morgon ska han ta med oss på en oförglömlig resa som handlar om vilka våra viktigaste beslut är, varför vi är så rädda för att misslyckas och om vikten att följa sina drömmar. Den vill jag inte missa.

På min egna boost-lista landade all skön feedback från min föreläsning som jag höll igår. Provade med nya inlägg och en ny inledning. Kändes väldigt bra och den berörde fler såtillvida att de fick massor av nya tankar och idéer kring träningen. På bonussidan kom förfrågningar om nya föreläsningar på hemmaplan… skoj!

Nedan några bilder jag & Magdalena hann fota under passen. Sov gott;-)

blogg27

Vi kör inne för att skydda oss från värme och sol.

blogg26

blogg 25

blogg24

blogg23

blogg22

blogg20

blogg28

blogg17

blogg15

blogg14

blogg12

blogg11

blogg10

blogg8

blogg6

blogg5

blogg4

blogg3

blogg2

blogg21

Hej från Gran Canaria 1



Att blogga från ToppHälsaresan var svårare än jag trott. Dels glömmer jag fota när jag leder passen eftersom jag dras med i deltagarnas härliga träningshummör. Sen, efter passen, är slukas jag av allas frågor och glada kommentarer. Men jag lovade att ”höra av” mig med en hälsning idag så här kommer en lite trailer från dagen käppklass som blev en väldigt lyckad tillställning. Som ledare kan man bara luta sig tillbaka och låta sig smittas av allas energi när de tar sig an utmaningarna som bjöds. Inget gnäll, inget knussel, bara massa oj, oj och skratt. (kanske en och annan svordom också;-)

Efter en dag mad massor av härlig träning rundades kvällen av med en föreläsning av Pamela (ni vet vem) där hon berättar om sin ”sjukdomsresa” som tog en osannolig vändning. Det var fjärde gången som jag lyssnade på den och jag kommer att fortsätta lyssna varje gång jag får chansen. Den griper alltid tag i mig och den är ständigt aktuell. Får du chansen att lyssna så ska du ta den. Nu är klockan 23:53 och jag lägger ut så jag håller löftet. I morgon väntar en ny dag och då ska jag ta fler bilder;-)

Flytta gränser!



fixIMG_2797

Många av oss är intresserade av att flytta gränser och att utmana oss. Det ligger ofta i träningens natur. Även om vi inte behöver prestera i tävlingar så blir vi glada när vi har flyttat fram positionerna och känner att vi utvecklas. Och gränserna kan flyttas på olika sätt. Man kan till exempel träna med nya kompisar, byta pass eller/och prova ett annat träningsprogram. Sen kan man åka på träningsresa. Ett fenomen som fortsätter att växa. Och kanske är det inte så konstigt med tanke på alla intryck som deltagarna får med sig hem. Många beskriver resorna som beroendeframkallande. På de träningsresor som jag medverkar i ser jag ett tydligt beteendemönster som man sällan ser hemma. Hemma är vi ofta styrda till våra favoritpass, tider och vi tränar oftast med kompisar. Det är bekvämt och skönt!, men kanske hämmar det också?

Ser vi till beteendet vi plockar fram på resorna så tränar vi med främlingar och vi kör med ledare och på pass vi knappt visste fanns…  vi tillåter oss bli nyfikna på träning och människor och vi säger att det är vansinnigt kul och vi vill gärna åka igen.

Med det som bakgrund blir jag frågande inför varför vi inte kan få till samma beteende på hemmaplan? Skulle det inte vara spännande att som motionär få gå runt och prova på fler olika pass, träffa olika människor och bara låta sig bombas av intryck, tankar och inspiration?, precis som på resorna. Jag tror faktiskt att vi är på väg dit, till en tid när vi är mer flexibla och öppna för olika intryck.

Ser vi till gränsflyttning ur ett större perspektiv ser vi hur människor tvingas över gränser mot sin vilja. De tvingas, ibland på ett hänsynslöst sätt, att utvecklas efter de nya omständigheterna som råder. Vi som lever tryggt i vår sociala välfärd ser hur den naggas i kanterna i takt med att grundstrukturen förändras. Vi kommer också tvingas flytta våra gränser.

Kan vi med träningen förstå att flytta gränser inte bara är av ondo eller har med prestation och idrott att göra kanske vi kan använda träningen till att öppna upp dörrar där man välkomnar främlingar, metoder och nya sätt att tänka, och göra på. För vi vet ju att det ger så mycket tillbaka. Precis som när vi är på en härlig träningsresa.

Avslutningsvis vill jag bara tacka er läsare som är med på ToppHälsas träningsresa för glada tillrop. Ni inspirerar mig att fortsätta:-) Jag ska bli bättre med kameran och presentera fler bilder på era härliga prestationer;-)

Framtidens träning skapar vi tillsammans!

josenunez


Jag tillhör dem som vill göra skillnad i vårt samhälle och jag har träning som mitt främsta redskap. Jag tror faktiskt att träning kan utvecklas till ett av de främsta redskapen för att skapa ett ökat välmående bland människor. Och då menar jag inte träning som bränner fett, bygger muskler och slipar till vår puls. Jag menar träning som gör skillnad på riktigt.

Vi drar ofta paralleller mellan träning, idrott och vad som händer i samhället. I samma veva som jag nås av rapporter som säger att par-gruppträningen tappar deltagare i landet ser jag en öka främlingsfientlighet. När jag reser runt i landet på olika uppdrag passar jag på att fråga kollegor varför vi tappar människor till par-gruppträningen. Deras svar blir alltid- ”för att deltagarna är oroliga för att köra med någon de inte känner. De är rädda för att deras träning blir förstörd av en främling”…

Jag söker alltid  förklaring till vårt beteende i vår historia och jag känner igen mönstret, det är inget nytt. Vi har alltid skjutit bort det främmande och lite läskiga när vi känner oss trängda och osäkra, som nu. Tänk om vi som leder träning och vi som älskar att träna istället kan sprida fördelarna med främlingar. Främlingar får mig att varier mina tankar och göranden. En sämre deltagare får mig att visa min hjälpsamhet. Tänk om jag i främlingen möter min lycka… men missar chansen för att jag är cynisk och rädd för att något sämre eventuellt kan hända…

Jag tänker fortsätta presentera en träning som är omvittnat utmanande, jobbig, effektiv, tillåtande och som lockar till skratt. Och efter varje Moveooutbildning blir vi fler som ser hur enkelt det är att möta en främling, vilka fördelar det för med sig. För mig är det träning som gör skillnad på riktigt även utanför gymmets väggar. Så i tider som är lite läskiga och osäkra- sök upp nya vänner och träna tillsammans. Det ger dig variation och inspiration som inte kan skaffas på annat sätt än tillsammans.

Och ha skoj ihop!

mer info om skoj på-moveoo.se

Stress+träning=väggen!

josenunez


bloggfrisk

Sitter och lyssnar på TV4as morgonprogram där Tilde och Peter pratar om stress. Ett hett ämne där dessvärre allt fler får anledning att bekanta sig med dess bieffekterna. Gillar att de lyfter upp fler dimensioner som att man kan ”gå in i väggen” av för mycket skoj att göra också. Att notoriskt säga ja till saker kommer förmodligen från viljan av att tillhöra och tillföra. Viktiga egenskaper om man vill vara kvar i gruppen som ökar chansen att överleva. Men då, när behoven utvecklades var livet annorlunda och alternativen färre. Nu ställs vi inför multialternativ från verklighet och den nya digitala världen. Vi tvingas helt enkelt inse att vi är biologiska varelser som har fyllt på med intryck helt utan tanke på vad som är nödvändigt, nyttigt och vad vi tål. Nu rinner det över!

Många stressförespråkare nämner träning som en lösning på problemet. När träningen används som ett redskap för att kunna fortsätta missköta sig är den över tid av ondo. Idag blir allt fler kvinnor sjuka av stress, många för att de inte hinner träna som de tror sig behöva. Vi har lärt känna kvinnan som en social varelse med starka behov av att tillföra, vara tillräcklig och till lags. Förväntningar som karriär, god hustru, bästa mamma, vältränad, sexig och så vidare skulle knäcka vilken man som helst. (jag vet, jag vet, jag generaliserar. Men håll med och att det ligger något i det jag skriver.) De stressas av utebliven träning, och stressig kosthållning och av att de inte har en bättre kropp. Med detta som bakgrund undrar jag då hur sund träning egentligen är. Träning är bra, och det kan också få bägaren att rinna över snabbare och kraftigare.

Känner du dig träffad? Tränar du för att du måste, annars orkar du inte med allt? Eller tränar du för att vara ”någon” till lags med en fin kropp? TÄNK OM!

Bortsett från träning som ska leda till en idrottslig prestation ska träning drivas av lust och glädje. I bästa av världar är träning en frizon där man kan slappna av samtidigt som man utmanar sig på ett jobbigt sätt utan att man behöver jämföra sig med vad andra presenterar. Är du en sådan som använder träning som en livlina kommer du få mycket snabbare resultat med kropp och knopp om träningen istället är att få ordning på orsaken till träningsbehoven.

Välj bort sådant som gör att du inte ”hinner” laga bra mat. Att stå framför spisen med ett nytt recept är mindfullness på riktigt. Varje gång du känner dåligt samvete kring utebliven träning stannar du upp en halvtimme bara för att göra lite töj, böj eller dans. Helt enkelt sådant som bromsar upp din påtvingade stress och samtidigt ökar förbränningen och hormontillförseln. Viktigast med liknande åtgärder är att skapa nya beteenden och att visa dig själv att du är värd så mycket mer än att bara blåsa med i olika stormbyar. Bara av att du börjar styra din tid och dina beslut får dig att bygga en sundare kontrollkänsla som öppnar nya dörrar. Och jag våga nästan lova dig att bakom en av dörrarna hittar du en träning som fungerar i din nya vardag.

Är du och ditt företag intresserad av hur man kan lustifiera tankar, görandet och miljön för att öka lust och kreativitet samtidigt som stressen minskar är du välkommen att höra av dig:-) jose(at)moveoo.se

Kram!

77-sjukvården

Tips på högintensiv träning!

josenunez


flex3

Jag får ofta frågor kring den högintensiva träningen. Fungerar den, och om den gör det, vilken fungerar bäst?

Självklart fungerar den! Men inte som ett ”piller” som löser din fettförbränning, kondition eller styrketräning. Även om media & vi tränare vill få högintensiv träning till en nyhet så har den funnits med oss i tusentals år, det är därför den fungerar när den görs i balans med allt annat som görs i träningsväg. Generellt handlar det om att träna väldigt intensivt i 20-40 sekunder bara för att vila cirka dubbla tiden. Passen brukar vara 15-25 minuter. Fokus kan ligga på styrka eller kondition eller båda.

Forskning kan idag påvisa positiva effekter i vårt hormonsystem vid intensiva rörelser. Något som förr handlade om kamp och i unga åldrar även lek. Vårt systemet gav oss skön feedback och vi fortsatte utveckla våra intensiva färdigheter. Idag är läget annorlunda, vi behöver inte jaga och barn leker med fingrarna på en digital platta.

Med det som bakgrund kan vi också se till den intensitet vi är rustade för från början. En kamp kan generellt inte pågått under så lång tid. Ser man till nutida däggdjursbeteende  slåss de under kortare perioder där systemet pumpar ut livsviktiga hormoner som ger dem bättre förutsättningar att överleva. Djuren får ett hormonpåslag som får dem att känna sig nöjda och de mår bra av det. Människan däremot försöker packa in, och kontrollera även detta. Därför ser vi färdiga program med förutbestämda övningar som klockas på sekunden. Säger inte att det är dålig, säger bara att det är långt ifrån naturligt. För att utföra det jobbiga och onaturliga krävs en stark disciplin.

Men ibland hjälper inte disciplin, många slutar ändå. Och det är kanske inte så konstigt när rörelserna är återupprepande och monotona. Varför inte bara braka loss under 20 tokiga sekunder där rörelserna ständigt ska varieras som de gjorde förr när vi slogs eller sprang i skog och savann för att rädda våra liv? Vila mellan 30-40 sekunder, sen på’t igen.

Svensk forskning lyfter fram spännande teorier där man krymper tiden till 4 omgångar med cirka 30 sekunders träning. Gör man det 3-4 gånger i veckan får man bättre värden i kroppen. Ett billigt pris att betala för den som är normal passiv tycker jag. Men om du vill använda högintensiv träning för att skapa visuella resultat måste du anstränga dig mer i din träning. Fastnar du för träningen där du överbelastar dig bör du se över din teknik och dina förutsättningar att utföra intensiv och belastad träning. Slarvar du här är risken för skador stor. För att få fram sköna för, och efterbilder att lägga ut på Facebook (ler;-) måste du även se över din kost.

Ett förslag på upplägg som du kan göra hemma skulle kunna se ut som följer. Skapa tre stationer i ditt vardagsrum.

  • 1 för rörelser som belastar framsida.
  • 2 för rörelser som belastar baksida.
  • 3 för rörelser som ökar puls.

Plocka fram 2 basövningar till varje station

  • Tillexempel- station för framsida. (a) pushup & (b) situp.

Gör fem varv med (a)övningar och sätt regeln att du får inte utföra rörelsen på exakt samma sätt någon av de fem varven. Det behöver inte vara stora skillnader, kanske bara så att du känner en närvaro av att du gör förändringar och varierar din utmaning. Sen gör du 5 varv till med (b) övningarna. Bestäm dig för en tid träning (15-25 sekunder) och ta den dubbla till vilan. Och innan du börjar kör du 5 minuters uppvärmning där töj och böj blandas med övningar som höjer din puls. Och kom ihåg att tillgodose Moveoo’s tre viktiga hörnstenar. Vrid/rotation. Instabilitet/oregelbundenhet. Nyfikenhet/utmaning.

Svårare än så behöver det inte vara;-) GÖRT!