#hiq #moveoo #inspiration #casall #topphalsamagazine #träningslust #träning #functionaltraining #training #fitness

Mitt bästa presstips!



bloggfrisk

Mindfullness och kloka tankar är på tapeten. Och det är inte så konstigt med tanke på att vi ständigt överbelastar vår själ med måsten och krav. Att vi med tankens kraft kan påverka vårt liv håller nog de flesta med om. Ändå är det väldigt få som tränar sina tankar med medvetna val. Som att välja sköna tankar före dem som stressar och förgör.

När vi tränar våra kroppar följer vi gärna någon form av schematisk struktur. En del följer den slaviskt, en sådan som jag går på känsla som styrs av min lust och mitt humör. Men när det kommer till att träna själen hittar vi inte ens till omklädningsrummet. Vi rycks bort från tanken om att träna själen innan tanken ens kommit på bussen som går till gymmet. När kroppen skriker ”mjölksyra” eller ”utmattning” tar vi det lugnare. När själen skriker vänder vi den ryggen och springer vidare.

För att lättare skapa en åtgärdsplan till kunder brukar jag dela upp det som tynger oss i stress och press. Stress är när jag förflyttar mig mycket mellan olika ställen. Vi är fysiska och vi ser och känner att vi är i rörelse. Ofta får vi till ett avslut i form av ett slutfört besök eller en utförd uppgift. Stress klara vi av rätt bra och det har vi alltid gjort. Press däremot är när vi springer mellan många tankar, vi är inte fysiska. Vi kommer aldrig fram och vi får aldrig till något avslut. För 100 000-tals år sedan uppstod motsvarande känsla när vi på kort tid utsatts för svält eller andra katastrofer. Vi förstod inte alltid, men vi såg och kände att förändringar krävdes. Vi försökte göra någonting åt det, oftast började vi vandra vidare. Idag stannar allt för många kvar i pressen. Pressas vi tillräcklig mycket och länge brister det någonstans. Det hjälper inte att hålla ner blicken eller att blunda för att undvika. Pressen släpper inte förrän man gör åtgärder.  Och då menar jag inte med mediciner och träning. I min värld finns det bara en sak som motverkar press och det är o-press. Jag kan sträcka mig så långt som att påstå att träning och mediciner bara får dig att missköta dig än längre. Samtidigt är jag väl medveten om att vissa individer behöver mediciner. Att inte orka är inget skamligt, under press är det bara en tidsfråga innan människan ger vika.

Mitt bästa tips mot press!

Skriv upp 5 saker som pressar dig. Du behöver inte förstå varför, bara du känner tungt obehag, olust eller sorg kring ämnet. Börja direkt gnaga ner den punkt som känns mest görbar. När du väl börjar har du börjat självmedicinera dig på ett naturligt sätt.

Snabbfix eller många små steg?



joseHARD_VawlSom coach för människor som vill skapa förändring ställs jag ofta inför frågan vad som fungerar bäst. Snabbt eller långsamt? Svaret är att båda kan fungera. Vi måste alltid ta hänsyn till att vi har olika tankar om oss själva. Och det är tankarna som skapar vårt görande. Ser vi bakåt i tiden, som jag ofta gör, ser vi vissa naturliga mönster.

Vi är ett djur som uppskattar lugnet före hetsen. Vi vill ha harmoni i gruppen och vi vill tillföra och känna oss behövda.  Det är en mänsklig strävan och det är vårt behov för att må bra. Men plötsligt händer det. Förutsättningarna förändras. Ibland krävdes det snabba åtgärder som vid brand, översvämning, jordbävning. På kort tid ändrades förutsättningarna omkring mig och jag tvingades att anpassa mig till det nya förutsättningarna. Sen vet vi att vissa förutsättningar förändrades långsamt som vid torka, att maten sinade och så vidare. Vi började  långsamt vandra vidare för att finna nya områden. Vi har alltså utsätts för olika typer av utmaningar där vi ibland tvingades till förändring snabbt och abrupt och ibland fick vi mer tid på oss. Eftersom människan lever än idag kan vi konstatera att vi har egenskaper som gör att vi klara både snabba och långsamma förändringar.

Vem du är avgör bara du, och du kan vara en individ som klarar båda scenariona. Vad jag brukar få påtala vid coaching, speciellt när det kommer till önskan om snabba förändringar, är att vi sällan ändrar tillräckligt mycket.

Förr- Hela vår tillvara förändrades och jag tvingades snabbt anpassa mig. Eftersom miljön, och kanske även gruppdynamiken, blev helt ny påmindes jag ständigt om vad som gällde. Varje dag, varje timme varje sekund vart jag påmind om de nya förutsättningarna. Vare sig jag ville eller ej så påverkade de nya förutsättningarna min personlighet.

Nu- Vi ändrar en liten sak i hopp om personlig förändring. Men en liten förändring är oftast för lite. Oftast finns för mycket ”gammalt” som drar tillbaka till gamla vanor.

Så om du har bråttom bör du göra en ordentlig och total förändring.  Se till att bli ständigt påmind om vart du strävar. Lämna inga gamla lösa trådar som du kan hålla fast vid. Enklare om man är själv, knepigare om det finns sambo och barn omkring dig. Men görbart är det:-)

För oss som har en grupp omkring oss gillar jag tanken om många små steg som strävar åt ett håll. Att se sig som en ledare som tar små steg med gruppen. Stegvis byts livsmedel ut, mer aktiviteter smygs in, även mellan träningar. Lugnare kvällar med mindre TV och telefon och mer av det som stimulerar huvud och själ på ett naturligare sätt.

Med små smarta steg märker du knappt att du tar dig fram. Fördelen med att inkludera omgivningen är att du inte behöver gå ensam. Det har vi aldrig velat göra. Om vi inte tvingas till det, eller på annat sätt pressats till det.

Men även för dig med långsiktig och organisk strävan gäller ihärdighet och regelbundenhet.

Förr- När regnet uteblev såg vi hur det gröna förvandlades till gult. Det gav oss signaler om att förändring var nödvändig. Hela vårt biologiska system visste vad som väntade. Vi började vandra och anpassa oss till det nya.

Nu- Vi vandrar inte tillräckligt långt och vi går oftast ensam. Se till att skapa en tydlig strävan och förmedla det till de som finns omkring dig. Och sluta inte gå förrän du är framme. Inse att du ibland väljer fel stig. Byt riktning och gå vidare utan att döma dina tidigare val och beslut. Du kommer snabbt märka hur de som finns omkring dig, och som du leder med dig, påminner och stöttar dig när du behöver det som mest.

 

Över tid har vi alltid vart starkast tillsammans – Jose

Drabbats av ”passivitetsvirus”?



hopprepfix

Din kropp och dess funktionsvälmående är skapt av rörelser. Massor av rörelser. Att sitta still, eller att stå still, är inget våra kroppar mår bra av i längden. Om ingen pratar med dig under en dag blir du tyst och lite tillbakadragen. Till slut känner du dig utanför. Fortsätter det över tid blir det snart din personlighet. Så fungerar det även med muskler. Om du inte ”pratar” med dem så känner de sig övergivna och de blir tillbakadragna. Resultatet blir att du för eller senare upplever dig stel och ibland lite klumpig- ”jag har så dålig balans”, är en inte helt ovanlig kommentar bland de som drabbats av ”passivitetsvirus”.

Bästa antibiotika är små rörelser som inkluderar alla muskler. Inte träning, inte svett och glöm mjölksyra. Nu öppnar vi upp för saker som kan göras överallt. Jag prata om att lyfta ett ben samtidigt som du spänner ”ståbensskinkan” och magen något. Vill du utmana dig ytterligare börjar du vrida lite på höft och ben. Överkroppen mår bra av att få vrida sig, flaxa med armarna. Och när du ändå är igång, stå på tå och gör det så skickar du ner signaler till trötta fotvalv och tår. Inget är svårt. Det svåra ligger i att ändra beteendet och det är ditt ansvar. Men glöm inte att vi blir starkare tillsammans. Skapa små aktiva nätverk omkring dig där ni hjälps åt att skapa en aktivare arbetsmiljö;-)

Vill du ha något att luta dig mot kan du göra det mot Moveoos tre ben:
– Instabilitet och oregelbundenhet
– Vrid och rotationer
– Nyfiken utmaning

Hur tar du i?



2017-08-20 14.50.24

(Mitt härliga premiärgäng som gick ”bli din egna PT”)

I en artikel som presenteras i dagens DN (insidan) tar man upp träning och vårt förhållande till den. Det generaliseras så kanske ska jag säga- vissas förhållningssätt . I artikeln menar journalisten att många tränar för hårt. Så hårt att de finner olika ursäkter som en lämplig anledning till att sluta träna. Hon, journalisten,  menar att hälften som börjar träna slutar efter 3-6 månader. Om det är så kan jag inte bekräfta, men vad jag minns från mina 25 år som gymägare är att väldigt många slutar efter ett kort tag. Men är det den tuffa träningen som får oss att sluta? Kan det också vara för att träningen inte överensstämde med dina förutsättningar. Och då tänker jag inte bara på att du var för svag, eller hade för dålig kondis. Är inte ansträngningen i linje med vad du för stunden klarar av ligger du risigt till. Leder inte träningen i en riktning som motsvarar det som triggar din lust är du nästa körd, du kommer att lägga av.

Du som följer mig vet att jag ofta hämtar inspiration från djurens beteende. Du vet förmodligen också att jag gärna refererar till vårt ursprung och hur vi utvecklades till människor.

Med det som grund är det spännande att se på vårt beteende. I vår historia finns inget som liknar det beteende som framträder när vi lär oss att träna som en tokar. Traditionell, tillrätta lagd, och monoton träning där vi räknar och återupprepar är allt annat än ett naturligt beteende. Dessutom har ”hårt” blivit synonym med ”effektiv” vilket många gånger leder till förödande resultat.

Jag tror att anledningen till att så många slutar är för att träningen blivit för onaturlig inom flera områden. I helgen introducerade jag min första- bli din egna PT kurs i samarbete med tidningen ToppHälsa. Frågar du mig blev det en sagolikt rolig succé. Jag hoppas att deltagarna hade lika kul som jag hade. Det lät så iallafall. Genomgående kommenterades att den spontana och oregelbundna rörelsen lockade fram lust och skratt. När deltagarna förstod  vilka möjligheter som öppnas med Moveoometoden så skapades också kreativa lösningar. Vart efter kusen fortskred började deltagarna använda redskapen  på ett mycket individuellt anpassat och utmanande sätt. De såg inte bara ut att ha kul, de blev väldigt trötta också.

Min erfarenhet säger mig att monotona upplägg, isolerade ”rörelser” och alla regler och tekniker får fler att sluta än att vi skulle träna för hårt. Människan blir gärna trött om det ger glädje och lust. Annars krävs som sagt mål och disciplin.

Hur är du? Söker du dig fram kring lust och glädje i din träning…. Eller har du ett mål där du m å s t e träna för att lyckas?

Här finner du DN’s artikel som fick mig att skriva ner mina tankar. Tyvärr är den låst till medlemmar.

http://www.dn.se/insidan/sa-far-du-motivation-till-att-borja-och-fortsatta-med-traningen/

Tre frågor som hjälper dig att komma igång.



aaaa

Inleder med att tacka alla er som läser, kommenterar och ger mig feedback. Om ni tycker att jag inspirerar er så vill jag att ni ska veta att era kommentarer och mail inspirerar mig.

Under augusti handlar väldigt mycket om att ”komma i gång” efter sommaren. En del tycker att det ”unnat” sig för mycket vila. Frågor jag får handlar om kom-i-gångprogram som ska hjälpa lusten att göra det som behövs. Mitt svar blir inledningsvis nedslående. Det finns inget program som skapar lust. Lusten är någonting man skapar själv, med tankarna.

Jag har tidigare skrivit om vikten med ett starkt- varför!

Ett starkt varför är ett ovärderligt verktyg när lusten tryter. Om du verkligen vet varför du gör det du gör vinner det över ursäkter. Ursäkter som vill dra ner dig till passivitetens naturliga och behagliga tillvaro. Med ett starkt varför boostar du din lust.

Ett osexigt varför du ska röra på dig är för att du är skyldig din kropp det. Du är helt unik på jorden, dina möjligheter är stora och du är skyldig dem att försöka. Har du ”unnat” dig för mycket av det du inte behövde under semestern är det bara att börja vrida beteendet åt rätt håll NU. Inte nästa måndag, eller i början på nästa månad utan NU!

En mycket enkel modell jag tar till ibland när jag jobbar med kunder sträcker sig till tre frågor.

  • Vart står jag idag? Hoppas över varför, blir lätt en rad dåliga ursäkter.
  • Vart vill jag vara i framtiden? Här är det viktigt att du är ärlig och vet varför du vill uppnå just det du vill.
  • Hur gör jag? Här kan du också använda dig av varför. När du väl har valt en form och metod frågar du- varför?

Lägg allt fokus på de två sista punkterna. Vill du som de flesta av oss bara komma igång rekommenderar jag dig starkt att göra just det.

Fastna inte kring olika träningsmetoders effektivitet och verkan. Lås dig inte kring sådant som du upplever känns allt för bökigt, tungt och jobbigt. Kom i gång innebär att anstränga sig på något sätt, mer än vad du gör idag åtminstone. Ställ sakta om ditt ”psyke” till att göra lite extra varje gång du går något. Och tro mig, om du inte har kul i din träning blir det en kort historia. Sök dig därför till träning som får dig att känna lust. Ta med en kompis som kan hjälpa dig att ha kul. Har du inte tillgång till gym eller annan organiserad träning kanske du kan bjuda hem någon för hemträning.

Beroende på hur hårt du sitter fast i ”att inte komma igång” rekommenderar jag dig att börja där du är idag och att du tar små steg. Att smyga igång och ta små steg har många fördelar. Dels upplever man inte ansträngningen som så stor. Dels hinner kroppen vänja sig snabbare och du minskar risken för överansträngning med mera. Med tre frågor och en låg ingångsnivå har jag fått väldigt många ”soffliggare” att förvandlas till balanserade motionärer som även fått ett aktivare liv mellan träningarna.

Längre fram i augusti kommer jag ge dig ett förslag på hur du enkelt kan skapa en unik träningsprodukt som ger dig variation och allsidig träning. Vi hörs och syns :-)

Nya tider, nya tankar.



88--det-lilla-gor-skilnad-copyFörsäkringskassans statistik säger oss att vi sedan 2007 har fördubblat sjukskrivningarna. Stor del av höjningen tillskrivs vår mentala o-hälsa. Vi orkar inte med det som händer omkring oss och vi orkar inte ta hand om oss själva.

Bästa medicinen, och kanske en förutsättning, är att ”bromsa upp” och göra en självanalysering. Vägen till friskhet är individuell. En utmaning är att ta sig tid att jobba sig tillbaka. Som så många gånger förr svarar träning och hälsobranchen upp med koncept och trender som ska underlätta för oss. Därför ser vi allt fler som yogar, fler ”mindfullkoncept”, och fler som åker på härliga träningsresor. Bra så, men kommer det att hjälpa? Vad händer om tiden mellan passen ägnas åt det som skapar behov av friskvårdskompensation?

Jag tog tunnelbanan ut till ett uppdrag på HiQ i Kista. Roade mig med att räkna ut hur många vi var i vagnen. Mellan stationerna jag räknade var vi ca 40 stycken. 35 stycken såg, eller lyssnade, på sin telefon. 37 satt ner. Jag såg alltså 35 stycken som av olika anledningar valde bort den riktiga världen för att få vara lite ”här och nu” med sig själv i den digitala världen. Samtidigt valde de bort oss andra som satt i vagnen. De valde också att förflytta sig på ett passivt sätt. 35 tillsynes friska människor med ett förmodat rörelsebehov valde alltså att sitta passiva.

Ser vi till vad som skapat människan så gjordes det i grupp. Vi såg på varandra och vi iakttog det som hände omkring oss. Vi tog in ljud och rörelser och vi kände av dofter. Vår kropp var sällan helt still, speciellt inte när vi skulle förflytta oss. Det var när vi stod och gick som våra unika och upprätta hållning skapades. Det var i en oregelbunden miljö där vi sökte kontroll med hjälp av små, ibland osynliga, rörelser där armar och ben kommunicerade genom bålen.

Tänk, jag skriver t ä n k, om vi för en kort stund skulle stänga av telefonen när vi åker tunnelbanan. Och då ge oss tid att återta ansvaret över våra egna tankar. Börja titta på varandra, känna lukter och ge varandra leenden. Kanske säga något till en främling med positiv stämma. För att kompensera en sittande vardag kanske vi ska stå upp mellan stationerna. I tunnelbanans gungningar kan vi passa på att balansera och kontrollera våra tankar och känslor samtidigt som vi aktiverar musklernas samspel

 

Tänk så lätt det skulle vara att göra om och göra rätt.. på ett naturligare sätt.

Lär av barn, om du orkar…



97-lust-glädje

Idag tränar vi som aldrig förr, ändå får vi inte mer energi och lycka. Tog nyligen del av en politisk debatt där de nämnde att sjukskrivningarna har fördubblats sedan 2010. Och vad värre är, vår ohälsa sjunker ner i åldrarna. Det är något som känns fel här.

Varför tillåter vi vårt sjuka förhållningssätt till spridas till våra barn? Kan vi inte lära av dem medans de är små och oförstörda?  I en debatt som finns att läsa i tidningen Mitti (och facebook) beklagar sig en dam över att barn leker vid utegymmen. Åtgärdspaket=förbud eller åldersgräns! Någon fasade sig över hur det skulle se ut om vuxna skulle invadera en lekplats. ”HUR SKULLE DET SE UT?” Helt fantastiskt om du fråga mig!

Parallellt löper en debatt där vi ser hur vuxna och barn glider ifrån varandra. Jag tror vi upplever identitetsklyftor som uppstår när lägerelden ersätts av ljuset från mobiltelefonen. Vi byter ut en tidkrävande kommunikation där vi sitter och tar in ord och andra intryck mot den blixtsnabba sms-dialogen.  Idag vandrar allt fler barn omkring som sociala zombies,  hälften närvarande i två världar. Dom får allt svårare att läsa av gruppdynamik och visa hänsyn till andra levande varelser.

Med det som bakgrund kan i alla fall jag förstå varför det uppstår konflikter på ett utegym. Vi kan inte ens lösa ett vardagligt problem med en dialog utan hänvisar till lagar och skyltar. Jag kan också se viken otrolig potential som finns här. När barn klänger omkring som apor gör dom exakt det som vi vuxna är i desperat behov av. De utmanar sig på ett individuellt anpassat sätt. På ett kreativt och lösningsorienterat sätt utforskar de sina olika möjligheter. Vuxna läser på en skylt som visar monotona och isolerade styrkeövningar som förmodligen skadar fler än de hjälper. Barnen skrattar och är glada, det är inte dom vuxna.

Så låt debatten fortsätta i all välmening, vem ska inspirera vem?