En näringsfysiologs bekännelser – sötsugen!

Klockan är ca 11 och det är torsdag förmiddag. Jag sitter med mitt kaffe framför datorn. Har en massa saker jag ska avverka idag. Måste komma ifatt med allt ifrån att blogga och skriva artiklar till att fakturera och boka hotell för kommande föreläsnings i Oslo nästa helg. Men, vad upptas en del av min hjärnaktivitet av??? Jo, ”godis mmm…” ”kanske en kaka”… mmmm… ”choklad skulle vara gott”… ”har jag inte något produktprov i skåpen på något lite sött som jag kan ta”…  Ja, jag erkänner. Jag kämpar med ett stort sötsug just nu. Hur det kan komma sig? Mycket enkelt och mycket logiskt om jag tittar tillbaka. Allt började i lördags kväll. Fredag till söndag förra veckan utbildade jag nya isodietencoacher på Mornington Hotell i Bromma. Att stå och föreläsa 6 timmar per dag tar på krafterna. Man ger allt man har vad gäller energi, inspiration etc. och är helt slut när man kommer hem. Så, lördag kväll var det en kamp att bara ta sig hem efter lite extra fix efter föreläsningen. Som ni vet så kan trötthet föda sötsug. På vägen hem fick jag en ”briljant” idé. ”Det är ju trots allt lördag, kanske ska köpa något gott”. Egentligen väldigt onödigt eftersom jag var så trött så att jag inte skulle njuta till 100% utan mest troligt somna innan 21.. men men sagt och gjort. Jag köpte Ahlgrens sura bilar. Jag älskar sura godisar. Kan stå emot mycket men sura godisar som får det att svettas i pannan och på näsan är bland det bästa som finns. Dessutom gillar jag bilar. Så, bilar som är sura – kan det bli bättre? Egentligen har jag en strategi att aldrig smaka sådana frestelser från första början vilket innebär att jag fram till i lördags aldrig ens hade smakat dessa sura bilar. Om jag inte vet exakt hur goda de är så kan de ju inte fresta mig – nu, när jag vet hur goda de är så är de en mycket större frestelse. Min strategi med nya, potentiella frestelser är alltså att låta bli att smaka ens från början då kan jag inbilla mig att de nog inte är så goda ändå (i det här specifika fallet har jag inbillat mig att de inte alls är så sura utan bara sådana ”falsk-sura” som är mer söta än sura…). Hur som helst. Jag köpte och åt, gott!! Njöt!! De är klockrena kan jag meddela. Man fräter sönder munnen om man försöker äta för många (okej, säkert inte så hälsosamt). Sen blev det söndag. Jag blev bjuden på en fantastisk middag på kvällen som avslutades med en underbar efterrätt (sött igen). Sen har på något sätt det bara fortsatt så. Lite oskyldigt har något sött dykt upp och hamnat ner i min mage varje dag… Och då kommer ”straffet” som ett brev på posten. Nu vill min hjärna att jag gärna ska göra det där igen… Den försöker distrahera mig när jag ska fokusera på jobb.. Så, idag kommer det vara extra viktigt för mig att hålla mig till regeln: aldrig hungrig. Annars kommer sötsugs-djävulen enkelt att vinna.

Det är otroligt fascinerande hur våra grundläggande driv är så starka. Vi människor ”leker” att vi är sofistikerade varelser och inte alls några simpla djur med instinkter. Vi går klädda i kläder, åker runt i bilar, bor i hus, har tankar och känslor, är intelligenta och kan själv bestämma och styra över våra beteenden etc men ibland blir man påmind. Sötsug, sexdrifter  (som kanske ställer till det i form av otrohet etc.), aggresivitet och lathet är sådana exempel. Vi har försökt snygga till våra mer djuriska behov med ex. vackert inredda rum där vi kan utföra vissa behov som vi inte kan kontrollera/dölja (toaletter) (jag misstänker att om vi skulle kunna komma på hur vi skulle slippa utföra dessa behov så hade vi säker gjort det). Vi pratar om snygga toaletter etc. ur ett designperspektiv men aldrig om vad som försiggår där… det vill vi inte riktigt låssas om. Det är inte ”fint nog” för oss sofistikerade varelser – männsikor.

Hur som helst. Jag vill poängtera att det där med att äta godiset på lördagen, eller låta små sötsaker komma in då och då inte är något jag gör en stor sak av. Jag grämer mig inte det minsta över de kalorier jag har fått i mig de senaste dagarna eller den mängden sött/socker i form av att det skulle skada mig. Det är ur hälso- och viktsynpunkt inga problem. Men, jag personligen gillar inte den här känslan när det är min reptilhjärna som vill att jag ska äta eller göra något speciellt och inte min egen vilja/min intelligens/mitt sunda förnuft. Att undvika sötsug genom att undvika sött och undvika att bli hungrig är strategier för att kunna fortsätta leka leken ”sofistikerad människa som själv har kontroll över sitt beteende” och en viktig strategi för att lyckas gå ner i vikt eller hålla vikten (vilket ju faktiskt oxå är något som går emot det som våra djuriska instinkter vill…).