Inspirerad av en viss textsamling jag just nu går igenom och många möten genom åren så har jag ”pratlust”. Vi på Livskick hojtar hejvilt om sjuka ideal och felaktigt tänk kring vad som anses snyggt, accepterat och vardagligt. Det är ju för sjutton helt vanligt att folk inför barnen snackar bantning, tjockhet och missnöje inför sin egen (och andras) kropp.
Hur ska sjuka ideal göras omodernt om vi människor hela tiden göder dem med kommentarer, levnadssätt och vardagssamtal. Ju mer sådant – ju mer vanligt och accepterat blir det. Låter det sjukt? Ja det är det också.
- Jaha! Nu har vi fläskat till oss i jul!
Ja, svullnat upp lite kanske av överätning men fläskat till sig? Nja, du går inte upp det du tror av att svulla en julvecka.
- Jag booooorde inte ta den här kakan alltså, urs vad jag har dålig självkontroll.
Säger hon/han på fiket där både barn och andra hör. Jo, en fika då och då gör dig nog till en hemskt osund människa!
- Ah meh! Dessa byxor fick jag stängt förra veckan! Nä, nu håller jag igen … börjar kura… eller vad var det jag läste för bra artikel här om dagen? Gå ner 14 kilo på tre veckor… kan behövas för jag ska ju på den den där festen då.
Okej? Fick du stängt byxorna förra veckan beror nog tajtheten i byxlinningen på något helt annat än kakor och fett misstänker jag. Hört talas om vätska? Mens? Ägglossning. Är du kvinna så finns det förresten massor med häftiga tillstånd som gör att vår mage sväller. (Nej, jag menar inte en graviditet nu).
- Åh lilla vän! Får mamma se i godispåsen? Jag borde inte förstår du men det är så gott. Lite får mamma synda ibland. * mums mums*
Ja men klockrent! Här färgar vi inte våra barns inställningar till mat. Oh nej.
Förstår du vad jag menar med hur enkelt de där livsfarliga tankarna tar sig in i vardagen? Ett enkelt hålla-igen kan snabbe förvandlas till förbud och extremitet. Den krassa sanningen är att många går runt med alldeles för sjuka åsikter om sin kropps kosthållning. Sjuka ideal? Japp, och de göds regelbundet och mycket.
Nu ska jag inte vara en överanalyserande bitterfi**a och säga att det är en sjuk störning att vilja gå ner i vikt/byta kosthållning eller träna till kroppen. Bara för att dessa önskemål finns så ska de inte straffas med att anta att en ätstörning ligger bakom.
Det jag vill säga är att förändringar är kul om man gör dem på ett nyfiket, energigivande och förväntansfullt sätt. Det finns ju verkligen roliga vägar att gå. Varför slösa en enda sekund till på att göra på det där otroligt omoderna och aptråkiga sättet när det finns så många roliga sätt att nå mål på?
Think new! Tänk med mig.
En förändring ska vara spännande och magkittlande hela vägen. Med motivation kommer man hur långt som helst, med pina stannar man där man alltid varit. Varför välja det sistnämnda när man kan kan välja att göra det rätt liksom?
