Nu lyser julisolen klart,

lisasloparskola

mitt sinne stäms så underbart. – Johan Ludvig Runeberg

Jag vaknar tidigt av den varma julisolen som letat sig in bakom gardinen och kastar gyllene katter på väggarna. Jag håller andan några sekunder och lyssnar på måsar och hav, sedan tar jag ett stort andetag av sälta från det öppna fönstret.

Vi värmer bröd i ugnen och äter med stark ost och svensk gurka, dricker te och juice och är barfota i gräset. En myra kilar upp längs foten, det kittlar, men känslan är sommar så jag motstår instinkten att vifta bort den.

Vi åker genom solen och jag sticker ut huvudet genom fönstret och jag springer skrattande över en gräsåker med picknick-korgen kring armen så snabbt att det är okontrollerat. Vi ligger i skuggan och löser korsord och lyssnar på vattnet. Badar, soltorkar och badar igen. Sitter på solvarma klippor och jag räknar fräknar på armar och ben.

Innan middagen springer jag. Jag springer i den ljumma kvällen och utmanar benen att våga hålla ett högre tempo än vad som är bekvämt. Mjuka stigar och klipphällar blir grusvägar och små landsvägar. Jag ökar farten och låter det svenska sommarlandskapet med rapsfält, gröna trädkronor och blåklint fylla mig.

Jag avslutar min runda med att kasta mig i havet utan att doppa tårna innan. Vattnet är svalt, men inte kallt, och hemma är grillen tänd och vi ska spela kort.

Jag duschar och tar på mig shorts och min största stickade tröja. Sedan äter vi och pratar om morgondagen. Mina ben pulserar av trötthet och jag tänker:

juli är min finaste månad.

Lisa Beskow