Att känna livet i sig!

”Jag känner livet i mig” skrek jag till Edward när vi susade fram på cyklarna i mörkret. Vinden i håret, ljudet av grusvägen under hjulen och månen som blänker i havet.

Vid sådana tillfällen känner jag livet i mig. Känner du igen dig? Finns det tillfällen när livet greppar tag i dig och plötsligt känner du dig mer levande än du gjort på länge? Har du identifierat när det sker? För mig är det alltid när jag är nära naturen.

På klipphällar i spöregn och snålblåst. Där känner jag mig stark och levande, men enormt liten på en och samma gång.

När jag hoppar från bryggan ner i kallt vatten utan att doppa tårna först. Chocken när huvudet sjunker ner under ytan som gör mig skakig, skrattig och så otroligt levande.

När jag springer så snabbt jag kan uppför en skogsbacke. Den mjuka terrängen under fötterna, svetten som sticker i ögonen och benen som svider av mjölksyra. Den häftiga andhämtningen på toppen av backen. Hjärtat som pickar som en vettskrämd fågel i bröstet, andhämtningen som är häftig, ytlig och nästan skrikande och ögonen som är halvt slutna för att försöka lugna ner kroppen. Samtidigt som jag känner mig enormt levande, som att varje cell i hela kroppen är aktiverad, så känner jag mig inkapslad i mig själv. Världen snurrar långsamt vidare där utanför, men jag befinner mig där innanför mina halvslutna ögon. Jag är bara mig själv, men en del av allt annat, allt på samma gång.

När sprang du det snabbaste du kan senast? Jag brukar ställa den frågan till mina kunder ibland. Jag menar alltså inte det snabbaste du kan på 5km utan det snabbaste du kan. Kanske orkar du springa allt du har i 30 meter, kanske i 10. Det är något visst med att springa sitt snabbaste. Man känner livet i sig! Att det dessutom finns massor av hälsoeffekter av att springa i maxfart kan vi prata om en annan dag. Nu vill jag bara prata av den mentala känslan. Kanske börjar du gapskratta. Kanske börjar du gråta. Kanske känner du dig som barn igen.

Det är tråkigt att prata om varningar. Ibland tycker jag att det är för mycket varningar när det kommer till träning och att många kanske inte vågar träna på grund av alla risker, trots att den största risken vi utsätter oss för är när vi inte tränar… Men jag känner ändå ett ansvar och vill uppmana dig till att värma upp ordentligt innan du springer ditt snabbaste. Det vore så trist om du skulle känna livet i dig ena sekunden och få en bristning i vaden nästa.

Imorgon lovar jag att det kommer fredagsintervaller igen. Nu är det augusti och många börjar återvända till jobbet och vad passar då bättre än lite härliga intervaller innan fredagsmyset.

Ta hand om er! Och ni, som liksom jag, är på tredje dagen i yogautmaningen hoppas jag har haft en skön yogastund i dag.

Lisa Beskow

Kram Lisa

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..