Pamela Andersson – en mingeldrottnings förvandling

Tjejmilen, Babsan och ett väntande spa…

Publicerad: 2013-05-24 - 09:19
Dela på:

Så var man på banan igen då.

Tån fick plats i träningsskon och klarade testet på ynka två kilometer i morse, så nu är jag redo för Tjejmilen i New York om två veckor.

Hahaha, NOT redo, menar jag.

Kroppen börjar känna av cellgifterna big time, jag är tröttare än normalt och förmodligen har HB-värdet sänkts eftersom jag upplever det som att hjärtat slår snabbare och vilopulsen är en bit från sitt vanliga läge.

Det har gjort mig lite deppig under några timmar, men efter ett mentalt snack med mig själv enligt min princip acceptera-planera-fokusera känner jag mig starkare.

Så här tänker jag:

Acceptera: Målet har hela tiden varit att orka springa hela milen. Jag gick två km förra året, men då var jag frisk – i år kommer jag att stå på startlinjen tre dagar efter min tredje cellgiftsbehandling. Jag har accepterat att jag inte kommer att kunna springa. Så långt.

Planera: Jag VET att jag orkar springa några kilometer. Även med cellgifter som rasar i kroppen. Om jag springer första kilometern efter start och sedan sista kilometern in i mål och så här och där på nån raksträcka, så kan jag powerwalka däremellan. Då orkar jag en mil. Helt klart.

Fokusera: Jag har två veckor på mig. Jag vill inte bli skadad när kroppen är så känslig. Om jag satsar på en mjuk träning med powerwalk, och kanske nån kilometer löpning var tredje dag typ borde det funka.

Jag menar läs om Babsan som var med på den näst sista etappen av Hjärtebarnsturen.

http://arbetarbladet.se/nyheter/gavle/1.5898396-cykla-for-hjartsjuka-barn

Hon cyklade bara 500 meter och blev sedan upphämtad av en limousin!

Babsan

Nu tvivlar jag kanske på att nån kommer med en lyxbil och hämtar mig i Central Park om jag inte orkar men jag tänker som i reklamen: Plötsligt händer det!

Det hände ju till exempel att min favvokokboksförfattare Monika Ahlberg tog med sig en signerade bok till mig på Johans Petrés fest på Strandbryggan i onsdags!

Monika Ahlberg

Och det hände ju att två av mina underbara vänner Anna Liljeberg och Lisa Lindwall en kväll sms:ade och bjöd mig på en spavistelse!

(Här på Skepparholmens Spa kommer vi att ligga i dag, båten går om två timmar – wiiii!)

Skepparholmen

Så varför skulle jag inte kunna gå/springa en Tjejmil med cellgifter?

Bah.

Avslutar med en bild som får hjärtat att gå ”åh…”

När Hjärtebarnsturens hjältar cyklade förbi en skola på sista sträckan Gävle-Falun i tisdags stod det en skolklass efter vägen och en av pojkarna – ett hjärtebarn! – höll upp sin lapp där han hade skrivit:

Hjärtebarnsturen

Fantastiskt va?

Här är SVT:s reportage (och SVT:s Gunilla Wikström i ToppHälsas väst!) efter målgång.

Gunilla Wikström

ww.svt.se/nyheter/regionalt/svtgavleborg/hjartebarnsturen-ar-i-mal-1

Trevlig helg nu alla underbara!

Av Pamela Andersson

Medan jag vilade kroppen kom Borat…

Publicerad: 2013-05-19 - 14:14
Dela på:

Två dagar tog det att bli av med träningsvärken i benen, det är snabbare än jag trodde faktiskt.

Det var tå-mot-tröskel som ställde till det.

Tå-i-väldigt-hög-fart-mot-tröskel, rätare sagt.

Precis när jag hade fått tillbaka suget efter att få sätta mig upp på cykeln igen small det rejäl i stortån.

Första diagnosen var en kraftig stukning. Andra diagnosen var att tån gått av.

Resultatet var i alla fall att jag inte fick på mig några skor, ett enda par jesussandaler (visserligen snygga men extremt somriga och helt fel än) var det enda som funkade och med dem släpade jag mig på författaren Susanne Bolls release för boken Det enda rätta.

Om jag skulle ha vilat kanske?

Nja.

Vissa saker måste göras trots smärta. Susanne är en av vännerna omkring mig som stöttat och peppat mig under min sjukdom och när hon nu släpper en bok måste jag ju göra Det Enda Rätta, också.

Det gick som en dans (eller förresten, ingen dans, jag haltade ju svårt) och jag minglade runt med idel vännerna och författare innan tån sa ifrån på skarpen.

Resten av veckan har jag vilat kroppen och så här i efterhand vet jag att den första diagnosen var rätt (fast jag får fortfarande inte på nåt annat än sandaler) men det grämer mig att jag missade Borat.

För hjältarna på Hjärtebarnsturen, med Lars Erlman i spetsen, de kör ju vidare för den goda saken skull och sliter sina kroppar för att samla ihop pengar till Hjärtebarnsfonden.

En av dem är Sten Sjögren som slog vad med sin fru Johanna om att han, om han lyckades samla in 50 000 kronor på en egen insamling på charity storm, skulle cykla en av sträckorna i turen iförd Borat-dräkt.

Tada!

Hjärtebarnsturen

Sten körde alltså sträckan Nyköping- Norrköping, tolv mil (12!) i den här blåsan. 57 000 viskas det om att han ensam dragit ihop till fonden, jag tycker nog att han borde ha fått ännu mera med tanke på hur kallt det måste ha varit…

Hjärtebarnsturen

Innan Borat-dräkten körde Sten och Louise Eriksson (hjärtebarnsmamma!) i ToppHälsas färger, och nu återstår det att se vilka som orkar cykla de sista två etapperna.

I morgon är det Södertälje-Gävle och på tisdag avslutas hela turen mellan Gävle och Falun.

Heja heja, alla hjältar!

Jag håller alla tummar och tår (eh, bara en tå förresten) för att allt ska gå bra.

Avslutar med lite mingelbilder från releasen:

Susanne Boll

Susanne Boll

Susanne Boll

Susanne Boll

Susanne Boll

Av Pamela Andersson

Filmen om dagen där träningsvärken fick ett ansikte

Publicerad: 2013-05-15 - 20:34
Dela på:

I väntan på att träningsvärken ska gå över får ni här se filmen om den fantastiska dagen på cykel. Den är inte så lång, men ni ser och hör både ToppHälsas cyklister (hm), Foppa, Agneta Sjödin och Tobias Karlsson bland andra.

Nu är ni allt bra sugna på att cykla Hjärtebarnsturen, va? Det är några etapper kvar, bara att anmäla er på hjartebarnsturen.se

Här är filmen:

 

http://vimeo.com/66221439

Av Pamela Andersson

Vi vågade och vann – hit med mera ipren!

Publicerad: 2013-05-14 - 21:35
Dela på:

ToppHälsa

Om jag säger träningsvärk, vad tänker du på då?

Det ömmar lite i ett lår? Värker lite lätt i biceps? Gör ont i ljumskarna, så det är svårt att sitta?

Bah! säger jag.

I natt fick jag nämligen veta vad RIKTIG träningsvärk betyder.

Det betyder att smärtan på gränsen är olidlig. Att ALLT gör ont. Att ingen ställning fungerar, att kroppen formligen skriker på hjälp och att man är helt hjälplös.

Jag vaknade vid tvåtiden av att jag halvgrät.

De nio milen i motvind, varav de två sista milen med mjölksyra upp till öronen, gjorde sig påmind.

Det dunkade låren, det sved, det smärtade och för första gången fick jag använda både Alvedon och Ipren för att bota träningsvärken.

Jag brukar ju säga att träningsvärk är kroppens sätt att tacka för att du hjälper den att bli starkare.

Men inte i det här fallet.

I natt var värken kroppens sätt att säga ”du är en jävla idiot, nio mil är för långt för dig din amatör och fattar du inte det till nästa gång så vrider runt en muskel till på dig”.

Så jag fattar, kroppen.

Nio mil VAR långt.

Men pilutta dig – jag skulle göra om det i morgon igen (om jag bara kunde gå, eller cykla)!

För känslan att lyckas med en utmaning är större än smärtan det kostar att ta sig dit.

Vi var tretton stycken som körde i ToppHälsas team mellan Uppsala och Stockholm i går och vi peppade varandra, höjde och hjälpte varann, och vi gjorde det tillsammans. För flera i laget var det kanske ingen bragd, de är så pass vältränade, men de stöttade oss andra som slet desto mera och känslan av att cykla som ett lag, att tillhöra en grupp där man ställer upp för varandra, är oerhörd.

Jag är så tacksam för att jag fått uppleva den känslan.

I vårt ToppHälsa team fanns bland andra Agneta Sjödin, Tobias Karlsson, Torgny Mogren, Ann Söderlund, Viktor Åkerblom och Björn Becksmo och att dessa underbara människor använder sitt kändisskap till att göra saker för andra gör mig såå stolt. (Puss på er alla!!!)

Hjärtebarnsturen är ju ett lopp där man cyklar för att samla ihop pengar till forskning och barn som föds med hjärtfel, och vi har faktiskt ett sådant ”barn” på vår redaktion. Linnea Wiström (här i mitten med mig och ToppHälsas kostexpert Kristina Andersson t v) cyklade också de nio milen och när hon grät av lycka för att hon klarade påfrestningen så fick jag också en klump i halsen.

ToppHälsa

Vi utmanade livet.

Linnea med sitt hjärtfel och jag med kroppen full av cellgifter.

Vi vågade och vi vann.

Mission completed.

Nu mera Ipren, tack.

ToppHälsa

ToppHälsa

ToppHälsa

ToppHälsa

ToppHälsa

ToppHälsa

ToppHälsa

 

 

ToppHälsa

ToppHälsa

Kategori: Okategoriserade
Av Pamela Andersson

Laddar med rött vin och rakade vader

Publicerad: 2013-05-12 - 17:23
Dela på:

I går var det dags för veckans sista etapp, den mellan Örebro och Uppsala och jag är full av beundran för alla de som hittills kämpat varenda mil och varje etapp.

Lars Erlman, Sveriges enda amatörproffs i sport och initiativtagare till hela den här fantastiska resan, är förstås en av dem som inte missat en mil och så här pigg ser han ut i sin ToppHälsa-väst efter typ 110 mil…

Hjärtebarnsturen

Smashing alltså. Å andra sidan kanske han inte ville visa hur trött han var när han stod med en av Sveriges mesta racingförare Richard Göransson, (t v), som också var med under etappen. (Ytterligare en kändis som stöttar för välgörenhet – heja heja!!)

Lars ska ni få veta mera om under nästa vecka, bland annat varför han kallad för Sveriges enda amatörproffs, men nu vill jag gratulera Sara Leijon (t v här nedan) som vann ToppHälsa-västen under gårdagens föreläsning.

Hipp hipp hurra, säger jag härifrån soffan.

ToppHälsa

ToppHälsas eget hjärtebarn Linnea Wikström (t h) fanns ju på plats i Uppsala och berättade om hur det var att växa upp och leva med ett medfött hjärtfel och hon passade på att lotta ut västen som alla pratar om (i alla fall i mail till mig, men lugn de ska snart finnas till salu!).

I dag är det vilodag – och i morgon går loppet från Uppsala till Stockholm.

Jag är skitnervös.

Och redo.

Hjärtebarnsturen

Alla detaljer finns här; nya hjälmen, solglasögonen och handskar.

Ni vet mitt motto: image is everything och hur taskigt jag än cyklar kommer jag att vara helproffsig på bild. (Hehe.)

Måste bara raka benen först.

Det skriver i alla fall Ulf Almberg i ett mail till mig inför i morgon.

Ulf har varit med på alla etapper hittills, och även om detta mail var menat som ett skämt vågar jag inte chansa. (Kan ju inte cykelhumor än).

Ulfs mail:

”Det finns ett antal regler för cyklister som vissa följer slaviskt. Viktigast är regel 5. HTFU, Harden The Fuck Up. Den refereras till om vädret är dåligt eller det är för kallt eller så.

En annan aktuell regel är nr 33. Du skall alltid ha välrakade ben.”

Alla regler finns på http://marcpro-strava.com/blog/2010/12/28/the-rules-from-velominati/

Ojoj, måste sluta nu. Ska ta mig ett glas rött för att lugna nerverna.

Och plugga regler.

I morgon kör vi – med nyrakade vader!

Please God, have mercy on me.

Av Pamela Andersson

Varning för självskryt (ska inte bli en vana!)

Publicerad: 2013-05-12 - 13:31
Dela på:

 

Förlåt mig, men här kommer en dos självskryt i väntan på gårdagens etapp i Hjärtebarnsturen. Erkänner att jag är stolt över att min tidning ToppHälsa går så bra! Unnar därför mig själv att klappa mig på axeln i dag men lovar att det inte ska bli en vana.

;-)

Här är reportaget som Resume publicerade i dag under vinjetten Helgintervjun:

http://www.resume.se/nyheter/media/2013/05/10/pamela-andersson/

Kategori: Okategoriserade
Av Pamela Andersson

Utmaningen ska utveckla mig som människa

Publicerad: 2013-05-11 - 14:40
Dela på:

Hjärtebarnsturen börjar närma sig Stockholm och nu är det bara två dagar innan jag ska sätta mig på cykeln och cykla längre än jag någonsin gjort tidigare.

Känns… nervöst.

Samtidigt är det så viktigt i livet att utmana sig själv och göra saker man inte trodde att man kunde.

Det är först då man växer och utvecklas som människa.

Ni som tror att det bara är att bli chef för att gå vidare och framåt i livet tror fel – det är bara karriärsutveckling. Och det är förstås bra det med, absolut! Men den personliga utvecklingen börjar på ett helt annat plan.

Den personliga utvecklingen börjar med en strimma av en outvecklad tanke som kanske bara fladdrar förbi i medvetenheten men som sakta men säkert blir tydligare och tydligare och till slut propsar på att bli fulländad.

Det kan vara en tanke om precis vad som helst.

Downshifting.

Relationer.

Sätt att leva.

Utbildning.

Jag har ingen aning om jag kommer att orka nio mil på måndag med cellgifter som rasar i kroppen – men jag är beredd att testa. Och hur det än går kommer måndagens lopp att ge mig en ny insikt om något jag inte vet.

Den insikten kan vara att det var åt helvete för långt att cykla nio mil.

Men det kanske också vara en insikt om att jag orkade trots omständigheterna med cancer, mediciner och dålig balans.

Och båda alternativen är bättre än att inte våga alls.

Två som redan vet hur det är att utmana sig själv är Kjell-Åke Nilsson och Uno Lundback (bilden nedan) som hittills cyklat alla sträckorna och alltså redan är uppe i över 100 mil på hojen. I går var det Karlstad-Örebro som gällde och i dag kommer cyklisterna till Uppsala.

I morgon är det vilodag och på måndag Dagen D.

Dagen för personlig utveckling steg I.

Håll tummarna, please!

Hjärtebarnsturen

Av Pamela Andersson

Inga gyllene skor men väl träningsvärk

Publicerad: 2013-05-10 - 13:11
Dela på:

 

För tre år sedan fick artisten Richard Herrey en utmaning av sin bror Louis om att cykla Vätternrundan – nu cyklar han Sverige runt för välgörenhet.

Gårdagens etapp i Hjärtebarnsturen var tung. Borlänge-Karlstad är 22 mil och Richard – här i ToppHälsas väst! – var rejält trött efteråt.

ToppHälsa

”Efter två etapper av Hjärtebarnsturen känner jag mig helt slut i kroppen. Etappen mellan Borlänge-Karlstad var oerhört krävande för mig då den gick genom landskap med många långa branta backar och dessutom 22 mil lång  det vill säga 10 timmar i sadeln med ösregn som dessutom föll när det var två timmar kvar”, skriver Richard i ett mail till mig.

Richard är en av de kändisarna som väljer att göra något vettigt med sitt kändisskap och att cykla för välgörenhet utan att få en krona i betalning är värt en stor applåd tycker jag: klappklappklappklapp!!!! (Här klappar jag lite lätt med ena handen i skrivbordet, vågar inte dra på ordentligt utifall de andra på redaktionen tror att jag fått spelet).

Richard hade också en annan anledning för att cykla:

”Min brorson Johannes är ett hjärtebarn som är opererad flera gånger och lever i dag tack vare skickliga läkare inom just specialistområdet hjärtebarn. Därför känns det extra speciellt för mig att vara med och stötta just Hjärtebarnsfonden och på mitt lilla sätt bidra till att dra fokus till deras fina arbete.” skriver han.

För de orden slänger jag in ytterligare en bild på Richard som extra bonus för att jag tycker att han är så bra! (Här tillsammans med Emil Grankvist, också han i ToppHälsa-västen.)

ToppHälsa

ToppHälsa-reflexvästen har förresten blivit en riktig snackis märker jag på alla mail – och ja, de går att köpa! Snart. 129 kronor styck kostar de och är till salu så fort vi hinner få upp dem i vår webshop. Håll ut!

Men i morgon lördag har ni chansen att vinna en alldeles egen! Då kommer ToppHälsas eget hjärtebarn, vår reporter Linnea Wiström, att hålla en föreläsning i Uppsala på Scandic Nord  om hur det är att växa upp och leva med ett hjärtfel. Och hon kommer att lotta ut en av västarna till de som kommer. Läs mer om föreläsningarna på hjärtebarnsturen.se

Här ser in i alla fall Linnea och västen, bakom henne en del av den stökiga redaktionen. (Catharina, kanske dags att städa i din bokhylla! Hälsar chefen).

ToppHälsa

Av Pamela Andersson

Jag hade i alla fall tur med vädret

Publicerad: 2013-05-09 - 16:29
Dela på:

Möt Louise Werthén från Habo (t v) och Hillevi Eriksson från Mora som åker runt med Hjärtebarnsturen och håller igång aktiviteter för alla barn som kommer och gästar på kvällarna.

Tjena tjejer!

Hjärtebarnsturen

På varje ställe där cyklisterna stannar till över natten anordnas nämligen både föreläsningar (bland annat av initiativtagarna Lars Erlman och Christer Skog) men också olika utlottningar till besökarna och hålligång för barnen.

– Det är otroligt inspirerande att åka med, det är en fantastisk gemenskap och vi är så imponerade av alla cyklister som cyklar alla dessa sträckor och fortfarande orkar uppbåda ett leende! säger Louise när jag pratar med henne.

Christer Skog

Men det som är roligast är tydligen att tjuvlyssna på alla samtal som förs mellan deltagarna när de ligger intill varandra mil efter mil på landsvägarna.

–  Det är enormt kul att lyssna på cyklisternas snack före och efter turen, det kan vara allt från benrakning (det finns en teori bakom detta och tydligen så gör många proffscyklister det) till färg på telefonen, säger Louise.

Jag fattar henne precis,

Att tjuvlyssna på andra är en av mina favvosysselsättningarna också.

Man lär sig så mycket om människor när man som utomstående sitter där på bussen eller tåget eller på fiket och låtsas att man är helt oberörd samtidigt som man egentligen är hemligt involverad i nåt man egentligen inte är inbjuden till.

Nu vet jag förstås inte om det var Kalle Moraeus eller Christer som brudarna tjuvlyssnade på (får väl se om Christer kommer hem med nyrakade ben) eller Leksands hockeylag som valde att cykla 20-milaetappen Bollnäs-Borlänge som en stafett och låta varje femma cykla en tredjedel var. (Bra jobbat, Jensa Bergenström, Gabriel Karlsson, Jacob Blomqvist, Johan Svedberg, Alen Bibc och ni andra i LIF! Och bra Kalle och Christer!)

Hjärtebarnsturen

Själv gick jag en mil i solen runt Stockholm och tja, ska man räkna prestation är jag dagens största förlorare.

1-19 i mil till er.

Men jag hade i alla fall tur med vädret.

Pamela Andersson

Av Pamela Andersson

”Bara dårar och idioter som cyklar”

Publicerad: 2013-05-08 - 18:51
Dela på:

Jag älskar att ringa runt till de fantastiska vardagshjältarna som cyklar runt Sverige med våra ToppHälsa-västar och få höra deras stories, hur de kommit på tanken att cykla längre än de någonsin gjort innan och höra deras entusiasm över att ha lyckats.

I går tisdag till exempel satte sig några tjejer från Bydalen, Ljustadalen och Alnö utanför Sundsvall på sina cyklar för att 18,2 mil senare ramla av dem i Bollnäs.

Jag pratade med en av dem, Anette Andersson (t h på bilden med ToppHälsa-västen), på telefon efter etappen och det blev ett samtal fullt av skratt.

Hjärtebarnsturen

Anette tyckte nämligen inte bara att det var en njutning att cykla.

Det var lite jobbigt också.

Liiite jobbigt.

Typ.

Framför allt när hon var så trött så att hon inte fick loss cykelskorna från pedalerna och stöp med cykeln…

– Jag ramlade rakt på en annan person, och fräste och svor att det bara var dårar och idioter som cyklade, haha. Jag skulle ALDRIG cykla mera! En annan gång var jag så trött att jag kastade mig i ett dike och vägrade att röra mig på flera minuter. Jag tror till och med att jag grät en stund.

Men det gick över.

Redan till dagen efter.

– I dag har jag tatuerat mig, jag satt i stolen i tre timmar och började tänka på om jag inte skulle köra ytterligare en etapp under turen kanske…

Du tatuerade väl inte en cykel..?

– Nää, ett självporträtt.

Haha, jag älskar personer som Anette! Som med liv och lust kastar sig in i äventyr och bejakar livet.

– Det var faktiskt inte så jobbigt för benen, det tuffaste var den mentala biten. Men så här efteråt är jag så glad att jag gjorde det, och jag gjorde det ju det för en bra sak.

Anette cyklade med bland andra Lena Sjöström (mitten) och Cecilia Bergström (t v), den senare var den som läst artikeln i ToppHälsa och peppade de andra till att åka.

Hjärtebarnsturen

Jag frågade Anette hur långt hon tidigare hade cyklat som längst, svaret var 4,5 mil.

Jag har 5,3 mil i ett sträck som rekord.

Då borde jag klara Uppsala-Stockholm på måndag, va?

Flera som ”dårar och idioter” vill haka på?

Har ni tur kommer ni i tidningen – här nedan ett klipp från Hudiksvalls Tidning (min gamla arbetsplats!) som var på hugget när en del av åkarna passerade Hudik. Bra där!

Hudiksvalls Tidning

Av Pamela Andersson