Fyra år av cancer – och tårarna som ingen ser

Pamela Andersson
Instagrambilden. Den sista innan allt var över.

Instagrambilden. Den sista innan allt var över.

”Ok. Två löparess kör nu. Kungsholmen runt. Beware.”

Så skrev jag dagen i dag för fyra år sedan till den här bilden. Klockan var 16.58 den 3 juli 2012 och det är mina skor som är blå. De rosa tillhör Åsa, en av mina bästa vänner och tjejen som jag skulle springa en mil med och som jag sedan skulle ha en rolig tjejkväll med.

Men så blev det inte.

En timme senare var allt över.

Det liv som jag levde fram till dess var borta. Inlåst i ett epileptiskt anfall orsakat av en hjärntumör som precis under joggingrundan tyckte att det var på sin plats att visa sig.

Tumören som lurat i min hjärna några år men som nu växt sig så stor att den inte längre kunde dölja sig.

Fyra år av cancer

Fyra år – och jag lever än.

Jag firar med ett glas iskall sangria, i en ny strandklänning och med barnen som spelat tennis, paddel och hoppar i poolen.

 

Fyra år av liv.

Fyra år av skräck.

Panik som kommer utan förvarning, ångesten över att allt kanske snart är över. Tårarna som bränner bakom ögonlocken i en säng bakom en stängd dörr, ”mamma måste jobba”.

Tårarna som ingen ser. Ingen märker.

Precis som det ska vara.

Fokus på det som är viktigt, svälja gråtkulan i halsen och tvinga ögonen att hålla tårarna tillbaka.

Ta en klunk sangria för att fira livet, och känner träningsvärken i kroppen.

Så länge jag orkar träna kämpar jag.

Så länge jag orkar ta ut livet i förskott slår jag tillbaka.

Fyra år.

Risken att tumören vaknar

Risken att tumören vaknar efter 5 år är fortfarande hög, högre än jag anat, högre än jag förstått. Mer än 50 procent säger läkarna, men sen då? Ett år kvar till fem, och då måste väl risken vara mindre, eller?

Så många frågor och så få svar.

Bara ett fakta: fyra år av tacksamhet för att jag fortfarande finns kvar.

Pusta ut. Andas. Leva.

Orka tränga bort rädslan, komma ut från sovrummet, låtsas ha jobbat klart och vara glad igen.

Årsdagen är snart över och då börjar ett nytt år.

Kämpa vidare, leva vidare.

Precis så.

Så länge jag tränar orkar jag kämpa emot.

Så länge jag tränar orkar jag kämpa emot.