Det blev livet! Törnrosa sover fortfarande och jag får leva ännu en tid!

Jag kände mig så stark. Oron fanns där, den kommer förmodligen aldrig att försvinna, men för första gången kände jag att jag hade den under kontroll. Fjärilarna i magen stökade inte runt lika häftigt som tidigare, och ångestklumpen i halsen kändes mindre.

cancer hjärntumör

Vi satt vid vägskälet igen, jag och maken, och tittade på stegen på golvet. I dödens väntrum är det röda stegen Golgata – de vita, lite vildare hoppsastegen är Livet. Vilken väg skulle jag få ta?

Det är alldeles tyst i Neurocentrums väntrum. Vi som sitter här rör oss som zombies. Rörelserna är svaga, mekaniska, tystnaden tryckt och vi sitter alla i samma tidsmaskin utan att veta om vi får åka fyra månader framåt i tiden eller om det blir bakåt. Eller om maskinen tickar långsamt eller fort.

Jag ser min läkare stå där och jag känner mig konstigt glad trots att han inte röjer en min. Eller vänta, kanske, kanske syns där ett leende i mungipan.

”Hur mår jag?” frågar jag honom precis som vanligt. Jag vill in i det längsta känna att jag har kontrollen, jag vill veta direkt. Inget small talk. Pang på, bara. Hit me!

”Jag kommer ensam” säger han med ett litet skratt och jag lämnar ångesten vid golvet, trampar på paniken och kastar alla orostankar ut genom fönstret. Hjärtat gör volter, kroppen spritter och hjärnan ler förnöjt. Jag gjorde det igen! Knockade tumörfan!!

Min fantastiska läkare har läst min bok och sett min analys: två läkare vid samtalet är lika med katastrof. Kommer han ensam har det hittills gått bra. Och det hade det. Gått bra alltså. Eller så bra som det kan gå i spelet mot döden. Remi. Tumören vilar fortfarande. Törnrosa-tumören har inte rört sig på fyra månader utan sover sin bedrägliga sömn utan att förstå vad som händer därute. Utan att förstå känslan av att få leva – åtminstone fyra månader till. Till nästa gång. Till nästa röntgen.

cancer hjärntumör test

Ni som varit med om ett liknande besked vet vad jag pratar om. När axlarna sjunker ner och anspänningen släpper blir man så obeskrivbart lycklig – och samtidigt så extremt trött. Det är en märklig känsla, ett nästan overkligt tillstånd som ingen kan förstå som inte gått igenom samma sak. Jag får leva vidare. Fattar du, kroppen? Du har orkat trampat vidare trots att jag stundtals pressar dig så hårt. Mitt psyke har legat på rätt sida gränsen, jag har orkat fokusera på det som är viktigt och jag har lagt energin på det jag kan påverka. Jag har tagit de rätta besluten i min kamp mot cancern. Jag har haft tur förstås, så är det alltid, men allt det jag bestämt själv utan det där lyckohjulet som snurrar med ödets hjälp, har varit klockrent.

”Du har tagit helt rätt beslut med allt du har gjort”. Läkarens ord snurrar i huvudet när jag och maken kramade om varandra efteråt. ”Vi är ett bra team” bestämmer vi. Nu får kampen vila lite innan den ska fortsätta med mera träning, mera endorfiner. Måste bara fira lite först. Tjoho!!!!

  1. STORT GRATTIS! Älskar läkarens kommentar ”Jag kommer ensam” Vilken underbar läkare! Du knockade tumören och visade läkaren en annan sida av verkligheten och han såg den. KRAM

  2. Underbart! Jag förstår känslan. Mina kontroller kommer nu bara en gång om året! Tycker du är beundransvärd. Jag tränar också för att besegra min cancer!

  3. Åh Pamela! Jag är så innerligt glad att du har dragit livets vinstlott och finns här hos oss med all din livserfarenhet, klokhet inspiration och styrka. Skulle bara vilja ge dig en stor segerkram just nu men den får du när vi ses i Sunne på Topphälsas skidweekend. Kram på dig

  4. Grattis Pam. Vi träffades på hjärntumörsdagen och pratade lite som hastigast om våra barn. Så småningom kommer du att gå till dessa kontroller med bara tacksamhet och inte så mycket oro. Tacksam att de kostar på en den syra undersökningen så länge. Varmt grattis och keep up the good work. Jag ärglad att set hänt så mycket sedan jag fickmin diagnos. Jag fick inte fortsätta träna. Och fick vänta ganska länge innan jag fick klaryecken efteråt. Jag tror också på träningen. Grattis till bra besked.
    Symptomfri sedan fem år. 😀👍🏼❤️
    Fira stort det är viktigt att unserbägen fira stort pch smått 🍾💐🎂🌹

  5. Tack för att du delar detta med oss 💖 Du är en inspirationskälla för oss medsystrar. Din glädje och kämparanda smittar – vilken uppmuntran du ger. GRATTIS O NJUT AV LIVET NU 😍

  6. Fy fa……..va du är bra! Jag bara känner med hela min maggrop när jag läser. Jag har varit där men inte som du…… men när jag läser andas jag fort precis om att det var jag som satt där inne med läkaren.Fy fa……va du är grym. Stor kram till dig och livet.

  7. Grattis och hurra!!! Underbart! Jag blir alldeles tårögd. Allt gott önskar jag dig och din familj 💝 💝 💝 💝 💝

  8. Härligt pamela min släkting. Väntar själv på röntgen efter behandling hoppas jag har samma tur.

  9. Jag har följt dig och glädjats på din resa. Jag har bett för dig hela tiden . För 3 veckor sedandog min son endast 23 år gammal i hjärtstop…men….jag känner fortfarande sådan glädje att läsa om din tillfriskning trots min egen sorg. tack Pamela❤

  10. Underbart Pamela! Du är en sådan kämpe och förebild för många. Jag fick en helt annan diagnos men vid samma tidpunkt som du, så du finns ofta i mina tankar. Kramar

  11. Jag sitter här och ögona tåras. Har haft kontroll idag och de hittade inget misstänkt – nästa kontroll om ett halvår!
    Fick din bok i 40 årspresent i fredag och köpte din senaste tidning med min vän Charlotra Lindgren i. Jag fattar. Jag är också helt slut men känner en lättnad. Tack för att du inspirerar till hur man lever vidare i skuggan av cancer! ✨🙌🏽

  12. Vilken lyckokänsla. Blir så glad för dig och din familj. Du är en sån inspirationskälla.
    Behandlas själv just nu för bröstcancer och litar på att min kropp kommer att fixa detta i många år framöver. Träning, positiv energi och bra kost boostar jag den med så mycket jag kan.
    Många grattiskramar

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..