Dags att kliva in i cancerrollen igen

Ibland är det inte så långt mellan ett lyckligt leende och ett misslyckat försök att se helt neutral ut. Som till exempel när man får hänga av sig sommarklänningen och kliva in i cancerrollen igen.

Här står jag och försöker se oberörd ut.

I dag var det nämligen dags att göra en halvårskontroll av mina hål i huvudet. Är de fortfarande tomma, håller alla tumörer sig fortfarande borta? Inga svar än, men däremot en grundlig genomkörare av skallen.

Skillnaden mellan vara frisk och sjuk. Hejdå färgglad klänning, hej vit sjukhusskjorta…

Det är ingen risk att man glömmer bort hur det känns mellan gångerna, allt går liksom sin gilla gång på Neuro så när jag därför fick kallelsen att jag röntgen skulle ske på Nya Karolinska blev jag glad. Äntligen lite action! Typ.

Jag har inte varit på det omdiskuterade jättebygget innan, och blev mäkta imponerad. När jag gick in i huvudentrén var det som att komma in i ett internationellt jättehotell, men istället för butiker med svindyra märkeskläder och väskor, som brukar finns på såna ställen, fanns det bara ett stort Apotek.

Men det var också det ända som kändes sjukhus.

Och när jag tog hissen upp till magnetröntgen spratt jag till av glädje när jag såg att de små, små pytteomklädningsrummen med bara skynken som dörrar hade bytts ut mot större rum med speglar och ljus! Och RIKTIGA dörrar!

Man kunde till med vända sig om i båset.

Wow.

Jag tyckte till och med att sjukhusskjortan såg fräschare ut.

Fler upptäckter: Betydligt kallare i magnetrummet, de gula filtarna var utbytta mot nya, vita engångstäcken som låg i plastförpackningar (liksom på en affär) och som sköterskan fick öppna innan hon la dem på mig. De var tunna som papper, och det krävdes två för att täcka min stelfrusna kropp.

Det var helt folktomt i korridorerna och det är tur att jag har bra lokalsinne för ingen följde mig ut genom korridorerna och de stängda dörrarna efteråt, och det fanns inte en enda person att fråga.

Så nu vet ni det. Öva på orienteringskunskaperna innan ni åker dit.

Men som sagt; bara att det var lite nytt kändes spännande och när jag tog mig ut med ett sårat och lite blodigt armveck där man satt slangen och nålen för kontrastvätskan, sken solen fortfarande och jag tog en taxi tillbaka till jobbet.

Det äkta leendet var tillbaka igen.

Efteråt: glad igen!

Jag vägrar att vara orolig innan jag får besked om det hänt något i skallen de senaste månaderna, och dessutom har jag ju min nya bok att glädjas åt! Den är färdigskriven och kommer ut den 28 augusti. Men den går att förboka på den via Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789188529978/tva-hal-i-huvudet-och-ett-mirakel-om-traningen-tankarna-somnen-och-att-hantera-sin-cancer/

Gör gärna det! (Tack, tack, tack i förskott i såfall!)

Puss på er.

Omslaget till min nya bok! Två hål i huvudet & ett mirakel. Omslagsfoto: Peter Jönsson

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..