Annons

1

Beviset för att det finns hopp för oss alla!

Noll tumör! Tummen upp!

Noll tumör! Tummen upp!

Jag var egentligen inte nervös.

Jag var fortfarande fylld av glädjeendorfiner efter att ha tagit emot priset som Årets Hälsohjälte 2017 på en scen i Stockholm i går, och oron gick liksom inte in i huvudet.

Glädjen, stoltheten och tacksamheten över att bli framröstad stoppade alla mörka orosmoln som ville vända och vrida på cancertumörsbeskedet.

Tankarna på riskprocenten att en ny tumör skulle dyka upp försökte sippra förbi glädjekön i hjärnan, men stoltheten agerade benhård dörrvakt och oron fick vända om.

För första gången satt jag inte där i väntrummet på Neuromottagningen och letade efter läkaren för att se hur hans ansiktsuttryck såg ut innan han såg mig. Om han såg bister, trött eller lite ledsen ut för att han måste ge ett jobbigt besked eller om det där lilla leendet i mungiporna betydde nåt bra.

Han stod där bara, hux flux, och det var Christer som fick knuffa lite på mig för att jag skulle upptäcka honom.

Cancerbeskedet svart på vitt

Sedan fick jag svart på vitt.

Jag hade inte missförstått något i glädjechocken före jul.

Det var ingen dröm.

Allt var sant och beviset finns här.

Bara två svarta hål kvar!

Bara två svarta hål kvar!

Ingen tumör kvar.

Ingen vet var den har tagit vägen, den har liksom förintat sig själv och jag fick rysningar i hela kroppen när jag tittade på den nya bilden.

”Kan man säga att jag är fri från cancern, eller vad säger man?” frågade jag lite fundersamt.

”Man kan säga att tumören är borta, inget mera”, kom svaret bestämt.

Och det räcker för mig.

Jag ska skåla för hoppet

Tack vare cellgifter, strålning och träning har jag fått mitt liv tillbaka, och när jag lämnade sjukhuset tillsammans med maken bestämde vi oss för en champagne-middag ikväll.

Inte bara för att det är Alla Hjärtans Dag – vi ska skåla för Livet.

För att jag får leva vidare.

För att jag har två svarta hål i huvudet istället för en elak tumör.

För priset jag fick och som jag är så oerhört stolt (nästan lite mallig!) för.

Och samtidigt ska jag skåla för att det finns hopp för oss alla.

Forskningen går hela tiden framåt och orkar man maxa träningen med cellgifterna får man en kombination av det bästa man kan ge sin kropp.

Och det värsta som cancern kan tänka sig.

Se det som Bamses dunderhonung.

En dos om dagen – för livet.

Skål för det!

Lite dunderhonung på lunchen i form av träning med D-Flex!

Lite dunderhonung på lunchen i form av träning med D-Flex!

Måndagens fantastiska pris som Årets Hälsohjälte 2017!

Måndagens fantastiska pris som Årets Hälsohjälte 2017!

Alla pristagare och presentatörer på galan som anordnades av 1,6miljonerklubben.

Alla pristagare och presentatörer på galan som anordnades av 1,6miljonerklubben.

Stjärnadvokaten Elisabeth Massi Fritz delade ut priset till mig. Foto: Cawa Media

Stjärnadvokaten Elisabeth Massi Fritz delade ut priset till mig. Foto: Cawa Media

Annons

Kriget mot cancern mullrar vid horisonten

KS

I går var det dags igen.

Det kala omklädningsrummet på en kvadratmeter, typ, och så skjortan som passar för alla från 130 till 150 kilo.

Det står så på lappen i nacken, och det är inte så konstigt att hela kroppen ryser av obehag inför att få sätta på sig en så felanpassad storlek.

Jag känner mig ful och frusen, trots att jag lämnat en liten svart klänning av finaste märke kvar i omklädningsskåpet när jag sakta följer efter den manliga sköterskan in till den gigantiska röntgenkuvösen.

Jag hoppas att sköterskan ska vara av den rutinerade sorten, att han direkt ska hitta mina fina blodvener i armvecket och lägga på mig ett extra täcke för att min själ alltid fryser på britsen.

Men nej. Sån tur har jag inte.

Nålen sticker och sticker fel, hittar ingen bra ven, byter arm och jag får bara en filt. Hörselkåporna sätts på fel och innan jag hinner reagera ligger jag maskinens inre med ett tjutande ljud som hotar att förstöra hörseln och jag får skrika att stopp, allt är fel! Jag blir döv! Ni har glömt att trycka till kåparna, de glappar! Ljudet som ur armadeggon dunkar in i min hörselgång och hjärnan krampar av förskräckelse.

Jag orkar inte ens gråta.

Istället så sluter jag mig inombords och kapslar in min rädsla från den senaste veckan. Det känns inte bra. Efter de senaste månadernas full-fart-framåt-känsla har det tagit stopp.

Något är inte som det ska.

Oron för en tumörtillväxt är som ett gigantiskt moln som trycker på pannan och jag som aldrig lidit av huvudvärk känner hur smärtan skjuter fram på ett sätt jag inte är van vid.

Hjärnan lever sitt eget liv – och det gör mig skitskraj.

Har tumören kommit tillbaka? Har den reducerat min ledning?

Har den under de senaste månaderna när jag känt mig friskare än på länge smugit sig framåt och gjort en attack i ett ögonblick när jag levt på glädje och kärlek utan oro för den närmaste framtiden?

På måndag får jag svar på röntgen, fram till dess får jag med all kraft pressa tillbaka oron och sysselsätta mig med annat för att orka.

Som att gå på Expressens kulturfest till exempel.

Expressens kulturfest 2015

Expressens kulturfest 2015

Eller med att hänga med de legendariska damerna på 1,6 miljonklubben.

1,6 miljonerklubben

1,6 miljonerklubben

Kriget mot cancern mullrar vid horisonten.

Snart kan det vara dags att kämpa vid fronten igen.

Besked på måndag.

Annons

I kväll var jag en woman in red

Hur förbereder man sig inför ett livsavgörande där man är totalt maktlös?

Om elva timmar är det dags. Tumören ska röntgas. Klockan är slagen.

Ska jag ligga i sängen och skaka av rädsla?

Gråta av oro?

Eller klä upp mig så mycket jag kan och gå på fest?

Jaaaaa!

Woman in red

Jag kom nyss hem från Oscarsteatern i Stockholm där fantastiska Alexandra Charles och hennes medarbetare i 1,6 och 2,6 miljonerklubben hade sin årliga Woman in red-kväll med en avslutande modeshow. Alexandra gör ett superjobb som samlar in pengar som går till forskning på kvinnors hälsa, och jag är stolt och hedrad över att bli tillfrågad att vara en del av hennes gäng. Jag var med och gick modevisningen i fjol också, då i en Camilla Thulin-klänning och i år tog jag den röda långklänningen med paljetter som designern Stefan Wåhlberg sydde upp åt mig inför Idrottsgalan i januari.

Och så hatt på det förstås.

Perfekt uppladdnings-outfit inför en magnetröntgen, om ni frågar mig.

I morgonbitti ska jag ligga i en vit sjukhusrock på en iskall brits för att sedan låta mig stängas in i en hemsk cylinder där hjärnan och tumören ska synas in i detalj. Det brukar mullra och väsnas och är inget för klaustrofobiker.

Då ska jag tänka på i kväll.

På röda klänningar, uppklädda kvinnor och vänner, på glam, glitter och glamour.

Livet, jag är inte riktigt färdig med dig än.

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Woman in red

Annons

Med kolsyra i blodet blir det både shopping och skidor!

Jag tror att det har vänt – nu är problemet snarare att det vänt med en sån kraft att jag är helt speedad.

Från att ha varit in till döden trött är jag nu så pigg att jag skriver krönikor med ena handen, diskar och lagar mat till barnen med den andra, skurar golvet med ena foten samtidigt som jag håller fast telefonen med hakan och styr upp allt från utlandsresor till omslagsfotograferingar.

En kär vän frågade mig på facebook: ”Har du kolsyrat blodet?!”, och tametusan Krister Berg: Det känns så!

Det finns ju så mycket som jag längtat efter att få göra under den här strålningsperioden så helt plötsligt vill jag göra allt på en gång.

Jag vill jobba, umgås med mina vänner, orka gå på stan, socialisera, träna, sitta med på långa möten utan att drabbas av hjärnstrejk, jag vill shoppa, vill kunna åka tunnelbana, höra ljud, orka ta in intryck…

Men jag fattar ju att det är samma sak som gäller nu som tidigare.

Tålamod.

Alltid detta tålamod.

Det är nu jag ska orka stå emot impulsen att ge järnet bara för att jag vill och (tror) att jag orkar.

Hur det gått de senaste dagarna?

Alexandra Charles

Zinat

Tja, i går jobbade jag nästan hela dagen, gjorde en intervju, träffade härliga Alexandra Charles, Zinat Pirzadeh ooh Alexandra Zazzi för en omslagsfotografering för 1,6-miljonersklubben (insåg först efteråt att vi faktiskt alla varit med i tv-succén På Spåret någon gång! Jag och Alexandra träffades till och med där första gången 2006, när jag tävlade med Tomas Bolme och hon med Niklas Wikegård. Jag och Bolme vann. Sorry, kunde inte låta bli att droppa det) och avslutade med att tacka av flera av Allt om Resors och Topphälsas medarbetare som tyvärr kommer att lämna oss snart.

Allt om Resor har ju Bonnier Tidskrifter sålt till Expressen så från och med årsskiftet så är jag inte längre chefredaktör för den tidningen och Nina, Camilla och Viveka går vidare till nya utmaningar i livet. Och vår bästa Jessica Laneborg som är ad på Topphälsa ska snart gå hem och föda sitt första barn.

Topphälsa

Och i dag fortsatte jag med shopping på Malene Birger (facit en klänning, en kofta, en topp och en tröja), nya möten, jobb och så första träningen i den lilla skidgrupp vi startat på Lilla Essingen i Stockholm. (Att lära mig åka längdskidor är ett av mina mål under den här vintern).

skidor

Under broarna körde vi stavteknik och sedan blev det styrketräning på bryggan innan det var dags att bänka sig framför tv:n och Zlatans show på Friends Arena.

Och nu när jag sitter här med Zlatans sista galna mål mot England på näthinnan känns det i hela kroppen hur det spritter och bubblar.

Kolsyra i blodet.

Precis så känns det när energin kommer tillbaka. Är säker på att Zlatan vet vad jag pratar om.

Som kalenderflicka plåtad av Bingo Rimér

Kommer ni ihåg att jag hintade att jag blivit plåtad av Bingo Rimér, Sveriges mest kända flickfotograf, i våras? Men jag kunde inte säga varför? Flera av både vänner och läsare trodde att jag kastat kläderna framför kameran, vissa mailade till och med lite småbeska kommentarer att passade det sig verkligen för en chefredaktör för Topphälsa?

Här är nu resultatet!

I 1,6 och 2,6-miljonersklubbens årliga kalender som presenterades för nionde året i rad i veckan är jag en av kalenderflickorna! Jag är Miss Mars!

Grymt stolt är jag, speciellt med tanke på sällskapet: Både Centerns partiordförande Annie Lööf, idrotts- och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, skönhetsdrottningen Yvonne Ryding, landslagets Caroline Seger, Blossom och före detta fotbollsstjärnan Victoria Sandell Svensson har ställt upp tillsammans med flera andra.

I år ges kalendern ut i samarbete med Elitföreningen Damfotboll och temat är just fotboll eftersom EM i damfotboll arrangeras i Sverige 2013, och den går att köpas via www.1.6miljonersklubben.com, www.efd.se eller i bokhandeln.

1,6 och 2,6 miljonersklubben är en av Sveriges största kvinnoföreningar och fokuserar på kvinnor och hälsa, och det är klart man ställer upp då!

Det var alltså presskonferens i veckan, bland annat uppmärksammade Expressen kalenderflickorna. Tack för det!

Här är lite bilder från plåtningen hos Bingo (lägg märke till att man ändrade min långa sjal från blå till gul i datorn för att det skulle bli lite blå-gul-känsla i bilden, smart grepp tycker jag).

Pamela Andersson

Bingo plåtar mig i studion.

Pamela Andersson

Det är faktiskt väldigt kul att bli plåtad av en duktig fotograf som får en att känna sig helt avslappnad!

Pamela Andersson

Lite vindmaskin a’ la Carola är aldrig fel!

pamela andersson

Start för start!

1,6 miljonerklubben

På presskonferensen i veckan var halva gänget på plats och lät sig villigt fotograferas igen! Ser ni mig?

Victoria Sandell Svensson

Rena turen att jag matchade klänningen med bollen! Tänkte ju att det är Rosa Bandet-månad så man vill ju ständigt gå i rosa, däremot har jag inte sett så många rosa bollar… Ni stödjer väl rosa bandet? Köp köp!

Yvonne Ryding

Kände mig bra modig som vågade ställa mig intill en skönhetsmiss  – en före detta Miss World!! Vackra Yvonne Ryding!

Alexandra Charles

Tillsammans med initiativtagaren, underbara Alexandra Charles! Vilket viktigt jobb hon gör!

Pamela Andersson

I överraskningspresent på presskonferensen fick vi alla ett designat armband av smyckesdesignern Amanda Egilson med vårt namn på! Mycket uppskattat!

Pamela Andersson

Så här blev resultatet! Miss Mars!! (Väldigt passande förresten efter jag dessutom fyller år i mars!)

Expressen

Artikeln i Expressen i veckan.