alla barns rätt att idrotta

Sträck på er – ni är med och gör skillnad!



Hjältarna som ska slå världsrekord genom Europa.

Hjältarna som ska slå världsrekord genom Europa.

Ibland går det inte som man vill, och då gäller det att inte stressa sönder sig. Som förra veckan när jag hade planerat att jag skulle bibehålla mig fina träningskurva från Kreta-resan med ToppHälsa och köra minst ett pass om dagen.

Istället kom verkligheten ikapp mig och jag fastnade mellan extremt mycket jobb, barnaktiviteter och ännu mera jobb – och jag gav upp.

Inte för att jag inte orkade, utan faktiskt mera för att jag visste att inget skulle bli riktigt bra om jag pressade in min vilja att hinna allt jag bestämt mig för i ett schema som inte hade några luckor.

Så jag tog beslutet att vila från min egen träning och fokusera på allt det andra.

Så måste det bli ibland.

Istället får jag följa maken Christer Skog och hans team i deras försök att fixa världsrekord genom att cykla snabbast i världen genom Europa.

Mil efter mil efter mil...

Mil efter mil efter mil…

För er som inte har läst eller hört talas om äventyret Fastest x Europe består teamet alltså av Christer, komikern Måns Möller, ToppHälsas läkare Tony Duberg, äventyraren Helmy Elsaeed från Egypten, dalmasen Per-Anders Lissollas och frilansjournalisten och maratonlöparen Anders Forselius.

De har snart cyklat hälften av de 620 milen över Europa, från Ufa i Ryssland till Cabo da Roca i Portugal i regn och hård motvind… Och jag som klagade efter en fyramilsetapp under Kreta-resan! Det här gänget cyklar i snitt 18-20 mil om dan!

Jag tycker att det är så grymt.

Anledningen till att de överhuvudtaget utsätter sig för det här, är att samla in pengar till Viggo Foundation. Får de in minst 300 000 kronor kan de skicka barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar på läger med sina föräldrar i sommar.

Helt frivilligt lägger de alltså all sin tid under 29 dagar (världsrekordtiden) för att försöka samla in pengar för allas barns rätt att idrotta!

Jag är så himla stolta över dem alla!

Maken Christer Skog efter ännu en dag med regn, skitiga vägar och motvind...

Maken Christer Skog efter ännu en dag med regn, skitiga vägar och motvind…

De har haft en hemsk start, att cykla i motvind mil efter mil, att varje dag sätta sig upp på cykel i regn och med muskler som skriker av kramper och smärta och ändå bara köra vidare, – det är oerhört starkt.

Den här bilden som Anders Forselius tagit säger allt:

Endast Helmy är vaken...

Endast Helmy är vaken…

De är så trötta så de tar alla chanser att sova – till och med under lunchen!

Samtidigt orkar de skratta och skämta. Helt makalöst!

Det bjöds på tårta efter 200 avklarade mil!

Det bjöds på tårta efter 200 avklarade mil!

ToppHälsas gäng som var med på träningsveckan i april på Gran Canaria äger en av sträckorna som teamet har sålt för att få in pengar.

Det var en av deltagarna som efter att Christer och Måns haft sin föreläsning om det stundande äventyret tog initiativet att om vi alla la en hundring vardera så skulle det räcka till att bli ägare till en sträcka och bidra till insamlingen. Och så blev det!

Jag ville att vi skulle lägga pengarna på någon sträcka i Champagne eftersom jag tycker att våra resor är lite Mjölksyra och Champagne, men det visade sig att turen aldrig gick in det området. Så det fick bli ett annat vindistrikt istället.

Etapp 23 är således ToppHälsa/Salobres!

Salobre heter hotellet på Gran Canaria som vi bor på under träningsveckan där, och om jag inte missminner mig är vår sträcka på måndag. Den går från Brive La Gaillarde till Marmande i Frankrike, en nätt liten dagstur på 174 km.

Så alla ni som var med och bidrog – sträck på er lite extra nu.

Vi är med och sponsrar alla barns rätt att idrotta! Ni är med och gör skillnad!

Så grymt!

När jag fick se den här bilden blev jag faktiskt rädd. Shit, det handlar ju inte om att cykla till Ica direkt!

När jag fick se den här bilden blev jag faktiskt rädd. Shit, det handlar ju inte om att cykla till Ica direkt!

Sylvia Krenn, en ToppHälsa-läsare som var med oss till Playitas ett år, erbjöd sig att köra ner en följebil till Polen och gladde också teamet med både kaviar och Leksands-bröd! Härligt jobbat, Sylvia!

Sylvia Krenn, en ToppHälsa-läsare som var med oss till Playitas ett år, erbjöd sig att köra ner en följebil till Polen och gladde också teamet med både kaviar och Leksands-bröd! Härligt jobbat, Sylvia!

Delar av Salobre-gänget på Gran Canaria. Sträck på er! Ni är med och bidrar!

Delar av Salobre-gänget på Gran Canaria. Sträck på er! Ni är med och bidrar!

I väntan på besked lever jag



c2c4autism

Tiden mellan en tumörröntgen och ett resultat är aldrig lång.

Inte på papperet.

På papperet tar det 1-2 veckor mellan röntgen och ett leva-eller-dö-besked av en allvarlig läkare på KS.

I verkligheten är det betydligt mycket längre.

I verkligheten är det ett hav av sömnlösa nätter, en kontinent av ångest, ett liv där själen är så skör att luften riskerar att förinta den.

Jag har varit där.

Men inte nu.

Jag har lärt mig att lägga all oro, ångest och rädsla på en enda dag, själva beskedsdagen, och istället fylla de andra dagarna med liv.

När man vet att döden kan hugga en i ryggen vilken dag som helst gäller det att leva till fullo de dagar som man har kvar.

Jag sitter i ett hotellrum i San Augustine i Florida, USA och i sängen intill skrivbordet ligger min man och sover. I går kom han och de andra i teamet C2C4Autism (”kust till kust för autism)” äntligen i mål efter 420 mil på cykel från San Diego till San Augustine. (Läs om hela äventyret på hemsidan c2c4autism.com)

Det är eftermiddag här, men maken har somnat av ren utmattning. Att fullfölja en utmaning som han, komikern Måns Möller och cyklisterna Björn Gebenius och Håkan Löfström gjort på 24 dagar, för någon annans skull – i det här fallet för att barn med speciella behov ska kunna få idrotta – är så enormt stort tycker jag. De har inte cyklat i 38-gradig värme, kämpat mot skador och tung, farlig trafik eller brutit av några kroppsdelar för egen vinning, de har gjort det för att kunna hjälpa barn som de inte känner och en sån generositet och medmänsklighet kan inte hyllas nog.

Jag gjorde vad jag kunde för att dra mitt strå till stacken.

Kroppen har slitit den här våren, men glädjen över att få fylla dagarna med saker som är meningsfulla är viktigare än att ligga i soffan och tycka synd om sig själv.

Så i går cyklade jag också.

Och under de timmar det tog att avverka 4,5 mil i 28-gradig värme kände jag hur kroppen svarade och hur hjärnan njöt av det jag såg.

En oerhört vacker natur. Vänner som peppade. Maken som var stolt.

Och livet som vibrerade i kroppen när musklerna väcktes ur sin Törnrosa-sömn och bestämde sig för att orka gjorde mig så lycklig att jag nästan grät när jag cyklat klart.

Att jag vaknade fyra gånger i natt av kramper i vaderna spelar ingen roll.

Gårdagen var en dag som betydde något.

Jag upplevde, kände och njöt till fullo.

Inte en dag ska gå förlorad.

I morgon blir det Fort Lauderdale!

c2c4autism

c2c4autism

c2c4autism

c2c4autism

c2c4autism

c2c4autism