älskar min kropp

I min hjärna bryter jag ner det negativa



Kroppen och jag. Vänner igen.

Kroppen och jag. Vänner igen.

Jag har snart varit här i en vecka och inte ett moln i sikte.

Kroppen värker lite av träningsvärk, och jag ler inombords varje gång det stramar till i magen, benen eller när jag lyfter armarna.

Känslan av att ha kommit igång med träningen är oslagbar.

Jag njuter av att kroppen vaknar till liv, att den så fort börjar vänja sig med att jobba fysiskt igen.

Jag har snart varit här i en vecka och inte ett moln i sikte.  Kroppen värker lite av träningsvärk, och jag ler inombords varje gång det stramar till i magen, benen eller när jag lyfter armarna. Känslan av att ha kommit igång med träningen är oslagbar.  Jag njuter av att kroppen vaknar till liv, att den så fort börjar vänja sig med att jobba fysiskt igen. Min kropp är fantastisk! Med sina överkilon, sina dåliga knän och dåliga balans. Med celluliterna på låren och triceps som inte riktigt hänger med. Men den kämpar och får pulsen att stiga, den vågar testa nya saker och bryr sig inte om att den ibland är både fumlig och klantig. I min hjärna försöker jag bryta ner alla negativa tankar. Jag VET att jag har dålig balans men jag cyklar ändå. Jag VET att jag har dålig kondition men jag kämpar på utan att försöka tänka på att jag alltid är sist uppför alla backar. Jag VET att mina armar inte klarar armhävningar som jag brukade göra dem utan att jag får göra dem på knäna. Men det spelar ingen roll längre. I min värld vinner min kropp sitt eget race. Den försöker. Vågar. Kämpar och orkar för det mesta. Träningsberoendet är kanske inte riktigt där än, men jag vet att om jag mentalt orkar peppa kroppen vidare så är jag snart där igen. Vädergudarna är på min sida – det är alltid så mycket skönare att träna i fint väder. I morgon reser jag hem, och då återstår det tre veckor kvar till nästa resa: Playitas. Följ med mig dit, vetja. Det finns fortfarande platser kvar för din kropp också.

Min kropp är fantastisk! Med sina överkilon, sina dåliga knän och dåliga balans. Med celluliterna på låren och triceps som inte riktigt hänger med. Men den kämpar och får pulsen att stiga, den vågar testa nya saker och bryr sig inte om att den ibland är både fumlig och klantig.

I min hjärna försöker jag bryta ner alla negativa tankar.

Jag VET att jag har dålig balans men jag cyklar ändå.

Jag VET att jag har dålig kondition men jag kämpar på utan att försöka tänka på att jag alltid är sist uppför alla backar.

Jag VET att mina armar inte klarar armhävningar som jag brukade göra dem utan att jag får göra dem på knäna.

Men det spelar ingen roll längre.

Den försöker till och med spela tennis!

Den försöker till och med spela tennis!

I min värld vinner min kropp sitt eget race.

Den försöker.

Vågar.

Kämpar och orkar för det mesta.

Träningsberoendet är kanske inte riktigt där än, men jag vet att om jag mentalt orkar peppa kroppen vidare så är jag snart där igen.

Med topphälsa-Sandra och Matilda på lunchpromenad.

Med topphälsa-Sandra och Matilda på lunchpromenad.

Vädergudarna är på min sida – det är alltid så mycket skönare att träna i fint väder.

I morgon reser jag hem, och då återstår det tre veckor kvar till nästa resa: Playitas.

Följ med mig dit, vetja. Det finns fortfarande platser kvar för din kropp också.

Så lycklig!

Så lycklig!