Annons

Askungen

Är det fel att bara vilja vara lite glad?

På språng. Som alla andra.

På språng. Som alla andra.

De kommer med sina kassar och tränger sig in i en redan fullsatt buss. Har inte tid att vänta på nästa. Ena kassen hänger utanför, skitsamma, ”kör bara!”. Jag ser dem i rulltrappan, i tunnelbanan och på gatorna.

Kvinnorna, för det är ofta kvinnor, med flackande blickar och röda kinder som tränger sig före i kassan och som sen släpar runt med sina påsar och väskor i ett tempo som gör dem flåsiga och andfådda. Svettdroppar i en blank panna och med en hysterisk, nästan manisk stirrande blick.

Så mycket som ska göras.

Så mycket som ska hinnas.

Jag ser dem rusa omkring som de små mössen i sagan om Askungen på julafton och vet att jag i mitt tidigare liv har varit en av dem. En av dem som ska göra så mycket inför jul och nyår att när helgerna väl kommit har varit så sönderstressad så att jag inte kunnat njuta av allt utan bara fortsatt att stressat mig igenom dagarna.

Istället för att nöja mig med lite mindre juldekorationer, färre julklappar och kanske ett lite stökigare hem har jag vänt ut och in på mig själv för att ha den perfekta julen i det perfekta hemmet och så har jag suttit där i soffan och varit allt annat än den perfekta mamman.

Jag har varit för utsjasad för att njuta.

För stressad för att göra saker som barnen verkligen har längtat efter. Diskat och fejat istället för att gå på bio, ligga i soffan och tv-mysa, spela spel (som inte är i paddan eller i mobilen) eller bara att chilla, som sonen säger.

Om man nu ska försöka hitta något positivt som den där hjärntumören som jag levt med har medfört, så är det att jag helt enkelt inte klarar av den stressen längre.

Hjärnan strejkar när det blir för mycket och jag lärt mig att sortera och bara välja det viktigaste att fokusera på.

Lite mera sånt här. Och mindre kassar. Tack.

Lite mera sånt här. Och mindre kassar. Tack.

”Good enough” är ett bra ledord.

Allt behöver inte vara perfekt, det räcker om det är good enough.

Det är dessutom betydligt hälsosammare.

När vi blir stressar för mycket utsöndras ett ämne i kroppen som heter kortisol. Det är ett stresshormon som kan ge dig sömnsvårigheter, minskat immunförsvar, övervikt och nedstämdhet. Och vem vill liksom ha det under jul?

Inte jag i alla fall.

Jag vill bara vara glad – det kan väl inte vara fel? Och så vill jag få lite efterlängtad sinnesro och då har jag det hellre mera oorganiserat och med en huller-om-buller-planering.

Dessutom är det ju så mycket enklare nu för tiden. Klapparna kan man handla på nätet, och de senaste åren har jag till och köpt granen via webben och dessutom fått den hemkörd ända fram dörren. Fem trappor upp.

Det enkla är det nya svarta, om ni frågar mig.

Good Enough-Jul på er alla!

Hjärntumörblogg

En glad jul är egentligen det enda jag vill ha! Här med ToppHälsas redaktion.

Annons

Från Idrottsgalan till cellgifter

Idrottsgalan 2014

Från glam till damm. Jag tänker att det vore värre om det var tvärtom. Att gå från en fantastisk galakväll på Globen iklädd en favvoklänning och med konfetti i håret efter Henriks Stenssons Jerringprisfirande direkt till en cellgiftsbehandling känns lite Pam faktiskt.

Herregud, hellre cellgifter i galastass – än cellgift i sjukhusskjorta!

Två år i rad har jag varit programledare för SVT:s websändning av galan och 2009 var jag på plats för att kommentera Jerringpriset, men i går kväll var det första gången som jag var på plats som gäst.

Det kändes ganska lyxigt, ska jag erkänna. Bara att sitta vid bordet och äta fantastisk mat och se alla dessa stjärnor omkring en, den ena trevligare än den andra, är en bonus i livet värt att uppskatta. (Jag satt mitt emot gamla friidrottsstjärnan Ann-Louise Skoglund och snett mitt emot dubbla OS-medaljören i ishockey, Maria Roth).

Idrottsgalan 2014

Idrottsgalan 2014

Speciellt efter samtalet jag gick tidigare under dan, när min kontaktsjuksköterska Katarina ringde och berättade att det var dags att gå på sjunde cellgiftsbehandlingen. Värdena hade stigit till accepterad nivå och det var dags att må dåligt ett tag igen.

Tack och lov har jag turen att få ta mina cellgifter hemma, och behöver inte åka in till sjuhuset – därför kunde jag fullfölja planerna på en partykväll först.

Tre sippar bubbel till förminglet, sedan vatten, och några timmar senare kunde jag ta de förberedande tabletterna redan vid bordet.

Strax före tolvslaget – som Askungen typ – tog jag taxi hem och svalde de blå krigarna.

Fortfarande i min kornblå Anna Holtblad-klänning.

cellgifter

Fem timmar senare (kl 06.49 i morse!), satt jag i SVT-studion och pratade om galan igen.

Idrottsgalan 2014

Från glam till damm till glam igen.

Hänger du med i svängarna, tumören?

Idrottsgalan 2014

Idrottsgalan 2014

Idrottsgalan 2014

Idrottsgalan 2014

Idrottsgalan 2014

Annons
Annons