hälsa

”Hur kan vi lägga så lite resurser på det dyrbaraste vi har?”



Snart upp på scen!

Snart upp på scen!

För några veckor sedan fick jag frågan om jag kunde gästtala på Första maj i Hudiksvall. Som helt oberoende, de frågade inte ens vilket parti som jag röstade på. Det kändes så rätt, och jag visste direkt vad jag ville prata om: sjukvård och hälsa. Två ämnen som inte har någon partifärg.

Tack för att som kom och lyssnade, för all fin feedback och alla applåder. Det värmde verkligen!

På plats i talarstolen.

På plats i talarstolen.

Här är talet i sin helhet:

”Den friske har många önskningar – den sjuke har bara en.

Det sägs vara ett indiskt ordspråk, men är nog välbekant för de flesta människor. Framför allt för dem som är sjuka.

Innan jag drabbades av en hjärntumör för fem år sedan var det inget ordspråk jag någonsin hade tänkt på eller ens använt. Mina drömmar och önskningar handlade mera om långa resor, bättre lön, större lägenhet eller flera klänningar…

Att jag ens skulle bli sjuk var otänkbart.

Men 2012 krossades de där drömmarna brutalt.

Det var den 3 juli 2012, en fantastisk julikväll där livet lekte, solen strålade och allt kändes så där lekande lätt. Jag var queen of fucking everything och jag ägde min tillvaro.

Från en sekund till en annan raserades min värld.

Jag föll ihop under en löprunda, fördes i ilfart till närmaste sjukhus som var St Görans sjukhus i Stockholm, och där, på ett toalettgolv med läkare och sjuksköterskor som kom springande för att hjälpa mig försvann jag in i dimmorna och förlorade det liv som jag hade levt fram till dess.

När jag vaknade till efter att ha varit medvetslös under en timme gjorde jag det till ett helt nytt liv.

Med slangar överallt där ni kan tänka dig att man kan sätta en slang, med en syrgasmask över ansiktet – och med en enda tanke kvar i huvudet.

En enda önskan.

Att jag skulle få leva för mina barn.

Att vad jag än hade drabbats av – att jag skulle få bli frisk.

De senaste fem åren har varit en resa där olika sjukhus, behandlingar, sorg och glädje, hopp och förtvivlan har gått hand i hand med den där enda Önskningen och jag har lärt mig att ett fungerade sjukhus, med kunnig vårdpersonal, där hopp får frodas i de svåraste situationerna – är ett måste för den som blir sjuk.

Innan man är där, när man lever livet och då och då kanske på sin höjd plågas av halsfluss, förkylningar och en eller annan urinvägsinvägsinfektion, tänker man aldrig på sjukhuset där borta på kullen.

När vi är mitt i livet och tror att vi är odödliga är det för jobbigt att tänka på sjukdomar som någongång tyvärr kommer att drabba de flesta av oss. På sin höjd går vi kanske och hälsar på någon som har drabbats hårdare än vi själva och som ligger i en sal tillsammans med andra olycksbröder och systrar. Sedan skyndar vi oss därifrån eftersom lukterna av oro och dofterna av sjukdom i korridorerna, känns obehaglig.

Rädslan av att själv drabbas slår klorna i oss, och vi traskar hem till vårt eget friska liv och skakar av oss olusten och tankarna på att det skulle kunna vara vi som låg där på sjukhuset.

Att det var vi som låg där i sängen, i den vita stora sjukhusskjortan som är gjord för att aldrig passa en enda person.

Jag vet att jag var sån själv.

Innan jag drabbades av cancer. Innan jag fick se vården inifrån. Innan jag fick lära mig den hårda vägen om vad som är viktigt.

I dag är allt annorlunda.

Jag blir arg och besviken varenda gång jag läser om sjukhus som läggs ner. Förlossningsavdelningar som tar sommarledigt. Som stängs på grund av personalbrist. Oroliga medmänniskor som tvingas till milslånga resor för att få hjälp när deras sjukhus eller mottagning i kommunen har lagts ner. Kunniga undersköterskor och sjuksköterskor som tröttnat och söker nya jobb på grund av alldeles för tuffa förhållanden och dåliga löner.

Livet tar ju inte semesterpaus.

Livet kan inte mätas i pengar.

Livet är det dyrbaraste vi har.

Hur kan vi då lägga så lite resurser på det? Förr eller senare behöver vi ju alla hjälp.

För ett år sedan såg jag den första artikeln om satsningen på Hudiksvalls sjukhus och för en sekund tänkte jag att det lät för bra för att vara sant. Men var på riktigt. Att Region Gävleborg satsar två miljarder kronor för att modernisera Hudiksvalls sjukhus känns som att vinna högsta vinsten på lotto, och jag tänkte på min farfar som gick bort för några år sedan. Hur jag direkt skulle vilja ha en uppkopplad lina till himlen så att jag skulle kunna berätta nyheten för honom – jag vet att vi skulle ha jublat och hurra åt det beslutet tillsammans.

Jag är ingen politiker, men min farfar var det. Han satt länge som kommunalfullmäktiges ordförande i Nordanstigs kommun och när jag kom och hälsade på honom i Gnarp satt vi vid hans köksbord och diskuterade journalist och politik.

Jag ska inte säga att vi alltid var överens – men drog vi för mycket åt varsitt håll kunde vi alltid återvända och prata om de två ämnen där vi alltid var totalt eniga.

Rätt sjukvård för alla, i vilket trappsteg du än står på i åldersstegen.

Och mer resurser till barn och idrott.

Det vi tänkte, farfar och jag, var att allt som ska byggas i ett samhälle måste byggas från grunden. Och man ska vara noggrann.

Det går inte att lägga ett tak utan att först sätta upp stommarna. Och så är det i livet också.

Ger vi våra barn och ungdomar chans att träna och idrotta när de är unga, ger vi dem möjligheten att både ha kul – och att bli starka i kropp och sinne – så minskar vi automatiskt köerna till mottagningarna och sjukhusen för stressyndrom, depression och benskörhet nmär de växer upp och blir äldre. Så bygg idrottshallar, fotbollsplaner, aktivitetshus och whatever – bygg för livet. Ofta.

Som ambassadör för Cancerfonden vet jag att motion och fysisk aktivitet 30 minuter om dagen minskar risken för att drabbas av både cancer, och hjärt- och kärlsjukdomar.

Av egen erfarenhet vet jag också att motion gör en oerhörd skillnad för stressnivåerna i kroppen.

Och jag vet att jag lever på grund av en fungerande vård av läkare som gjorde sitt yttersta­ och på grund av den träning jag gjorde för att inte dö från mina barn.

Jag fick mitt besked för några månader sedan:

Min tumör är borta. Mirakulöst borta.

Och är säker på att min livsstilsförändring är en stor del av miraklet.

Skulle jag vara läkare skulle jag definitivt skriva ut motion på recept.

Jag skulle sitta i ett modernt, teknologiskt och fantastiskt fungerande sjukhus här i Hudiksvall och jag skulle vara stolt över en personal som fick göra sitt jobb med bästa möjliga förutsättningar till vårdbehövande som känner sig trygga i att vara i de kunnigaste av händer. Som har erfarenhet av idrott och hälsa sedan unga år och därför så sent i livet som möjligt får den behandlingen av krämpor som det flesta av oss kommer att drabbas av i hög ålder.

Och under varje recept skulle jag avsluta med samma ord till alla patienter:

Heja dig.

Och heja livet.”

I väntan på att det är min tur.

I väntan på att det är min tur.

Det var en vacker dag och det kom mycket folk.

Det var en vacker dag och det kom mycket folk.

Härligt med stöd från vänner och bekanta! Så glad för det!

Härligt med stöd från vänner och bekanta! Så glad för det!

Hälsa, väninnerace och livet



”Vad innebär hälsa för dig?”

Frågan kom på mail och jag behövde inte ens fundera på svaret.

– Hälsa betyder livet. Välbefinnande både utåt och inåt. Att träna så att man kan känna sig stark och orka med sin vardag. Men också att känna sig harmonisk, trygg och glad.

Svarade jag.

I flera dagar har jag inte kunnat träna.

Det jag trodde var träningsvärk i musklerna runt knäna efter skidhelgen i Sunne visade sig också vara en smäll mot nåt inuti knät (efter mina många krascher i nedförsbackarna, I guess) och jag har tvingats till träningsvila i flera dagar.

Sån tur då att det går att finna välbefinnande inåt!

I mitt fall har det betytt god mat, fantastiska väninnerace och shopping.

Grand Hotel

Det började redan i torsdags när jag och Åsa firade Lena som fyllt 40 år med en sparkling afternoon tea på Grand Hotel i Stockholm.

Jag menar: kolla in fatet!

Grand Hotel

Vi pratar välbefinnande en masse!

Simona Ahrnstedt

På lördagen var det bubbelkväll hos Pernilla Alm (”Alltid du”) tillsammans med bland andra The queen of romance, Simona Ahrnstedt (som vi skålar med ovan).

Carina Bergfeldt

 

Pernilla Alm

Det var en av de bästa kvällarna på länge.

Jag älskar att umgås med smarta, starka, roliga kvinnor som peppar varandra och samtidigt bjuder på sig själv! Jag älskar när man blandar högt och lågt, skratt och tårar, allvar och skämt. Vi pratade om Utöya som Aftonbladet-journalisten Carina Bergfeldt (som också var med) nyligen fick Stora Journalistpriset för (återigen tokgrattis till dig, du duktiga kvinna!) och våldtäkten i Indien till härliga män, nyförälskelser och diskreta fuck off-tecken.

Så befriande. Så mycket VÄLBEFINNANDE!

Jessica Tommila

Och nu sitter jag här med min goda väninna Jessica hemma i soffan, mysbrallor på och med varsin dator i knät. Vi sitter tysta, betalar räkningar på nätet, bloggar, och lyssnar på diskmaskinens monotona ljud.

På toalettbordet står dagens shoppingfynd bestående bestående av diverse krämer.

Declór

Det känns glatt, harmoniskt och tryggt.

En helg i den inre hälsans tecken, med andra ord.

Men ska jag inte bli både pank och tjock får nog knät bli bra snart så att jag kan övergå till den fysiska hälsoaspekten igen…

Skidor på onsdag.

Jag älskar att leva.

Som kalenderflicka plåtad av Bingo Rimér



Kommer ni ihåg att jag hintade att jag blivit plåtad av Bingo Rimér, Sveriges mest kända flickfotograf, i våras? Men jag kunde inte säga varför? Flera av både vänner och läsare trodde att jag kastat kläderna framför kameran, vissa mailade till och med lite småbeska kommentarer att passade det sig verkligen för en chefredaktör för Topphälsa?

Här är nu resultatet!

I 1,6 och 2,6-miljonersklubbens årliga kalender som presenterades för nionde året i rad i veckan är jag en av kalenderflickorna! Jag är Miss Mars!

Grymt stolt är jag, speciellt med tanke på sällskapet: Både Centerns partiordförande Annie Lööf, idrotts- och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth, skönhetsdrottningen Yvonne Ryding, landslagets Caroline Seger, Blossom och före detta fotbollsstjärnan Victoria Sandell Svensson har ställt upp tillsammans med flera andra.

I år ges kalendern ut i samarbete med Elitföreningen Damfotboll och temat är just fotboll eftersom EM i damfotboll arrangeras i Sverige 2013, och den går att köpas via www.1.6miljonersklubben.com, www.efd.se eller i bokhandeln.

1,6 och 2,6 miljonersklubben är en av Sveriges största kvinnoföreningar och fokuserar på kvinnor och hälsa, och det är klart man ställer upp då!

Det var alltså presskonferens i veckan, bland annat uppmärksammade Expressen kalenderflickorna. Tack för det!

Här är lite bilder från plåtningen hos Bingo (lägg märke till att man ändrade min långa sjal från blå till gul i datorn för att det skulle bli lite blå-gul-känsla i bilden, smart grepp tycker jag).

Pamela Andersson

Bingo plåtar mig i studion.

Pamela Andersson

Det är faktiskt väldigt kul att bli plåtad av en duktig fotograf som får en att känna sig helt avslappnad!

Pamela Andersson

Lite vindmaskin a’ la Carola är aldrig fel!

pamela andersson

Start för start!

1,6 miljonerklubben

På presskonferensen i veckan var halva gänget på plats och lät sig villigt fotograferas igen! Ser ni mig?

Victoria Sandell Svensson

Rena turen att jag matchade klänningen med bollen! Tänkte ju att det är Rosa Bandet-månad så man vill ju ständigt gå i rosa, däremot har jag inte sett så många rosa bollar… Ni stödjer väl rosa bandet? Köp köp!

Yvonne Ryding

Kände mig bra modig som vågade ställa mig intill en skönhetsmiss  – en före detta Miss World!! Vackra Yvonne Ryding!

Alexandra Charles

Tillsammans med initiativtagaren, underbara Alexandra Charles! Vilket viktigt jobb hon gör!

Pamela Andersson

I överraskningspresent på presskonferensen fick vi alla ett designat armband av smyckesdesignern Amanda Egilson med vårt namn på! Mycket uppskattat!

Pamela Andersson

Så här blev resultatet! Miss Mars!! (Väldigt passande förresten efter jag dessutom fyller år i mars!)

Expressen

Artikeln i Expressen i veckan.