Johanna Toftby

Glöm inte att klappa dig själv på axeln!



Helg hela veckan!

Helg hela veckan! Här med Alexandra på Cancerfonden.

Helgkänslan! Känner ni den? När du vet att imorgon får du sova ut, och inte har några måsten?

Mina veckor rullar på i sånt tempo så att jag knappt hinner med själv, och även om jag tycker att allt jag gör är roligt blir det ändå en stress och press till slut. Jag får påminna mig själv att njuta av allt jobbet på ToppHälsa ger mig, att stanna upp och vara tacksam för mina underbara kolleger som inte bara ger järnet för tidningen och våra events utan också får mig att skratta så att tårarna rinner nästan varje dag.

Jag tänker att det är så lätt fokusera på det jobbiga, deadlines och saker som inte hinns med förrän i den sista minuten – när man egentligen borde klappa sig själv på axeln för att vi gör så mycket!

Ta bara den här veckan:

  • Hela företaget var inbjudna att lyssna på ett intressant samtal mellan Amelia Adamo och vår vice statsminister Isabella Lövin som faktiskt började sin bana på vecko-Revyn en gång i tiden!
  • Inspirerande samtal med olika gäster, här Isabella Lövin, bjuder Amelia oss anställda på då och då.
  • Jag och redaktörs-Sandra spelade in nästa avsnitt av PeppPodden med Biggest Loser-tränaren Sabina Dalfjäll, och fick veta så mycket om både träning, motivation och Zlatan! Missa inte att ladda ner podden på vår hemsida eller Acast.
  • Missa inte PeppPodden på tisdag! Sabina Dalfjäll gästar oss, den tuffa tränaren från Biggest Loser ni vet.

    Missa inte PeppPodden med mig och Sandra på tisdag! Sabina Dalfjäll gästar oss, den tuffa tränaren från Biggest Loser ni vet.

  • Vi hade inflyttningsmingel i våra nya lokaler och bjöd in grannarna i det andra Bonnier-huset. (Och vi bjöds på bubbel och supergoda snittar så jag var mätt redan innan jag gick hem för att laga middag till barnen.)
  • Jag har varit iväg med Cancerfonden och pratat på scen inför 400 engagerade Apotek Hjärtat-chefer och kände mig så liten i skuggan av mig själv. Ni fattar när ni ser bilden, hahahaha.
  • hjärntumörblogg
  • Vi hade ett bra möte med härliga Johanna Toftby och smidde roliga planer framöver.

hjärntumörblogg

Och då har jag inte ens nämnd en chefskurs och all annan aktivitet på redaktionsgolvet.

När jag tänker efter är det helgkänsla hela veckan när man jobbar med kreativa och roliga människor.

Och sova ut – det gör jag i morgon.

Ha en härlig helg!

Ha det bäst i helgen nu!

Ha det bäst i helgen nu!

I dag räknas bara livet



I kontakt med molnen. Grymmaste känslan!

I kontakt med molnen. Grymmaste känslan!

Jag älskar verkligen att få testa nya saker och möta nya människor – som vi gör på våra träningsresor.

Just nu befinner jag mig på Gran Canaria tillsammans med resenärer och instruktörer på ToppHälsas träningsresa. Det är 40 grader varmt utanför terrassdörren och jag sitter inne för att förbereda kvällens föreläsning.

Det går inte att tänka utomhus.

Jag försökte tidigare i morse i poolen, jag försökte på både powerwalken och på dansklassen.

Det funkade inte.

Därför sitter jag i mitt fina hotellrum och laddar ner en massa härliga bilder som jag tänkte att ni skulle få ta del av här.

Mestadels är det vandringsbilder.

Jag testade min första långvandring i går och blev genast hooked.

Vi är ett härligt gäng här på Gran Canaria!

Vi är ett härligt gäng här på Gran Canaria!

Det var grymt!

Grymt jobbigt – och grymt vackert.

Gran Canaria är ju känt för sin vandring och även om vi inte riktigt har tagit oss till de berömda nationalparkerna njuter vi av bergen som ligger intill vårt hotell Sheraton Salobre.

Utsikten från vårt hotell.

Utsikten från vårt hotell.

Vi går drygt två, tre timmar varje dag, de som vill alltså, och det är en skön känsla att kroppen och benen orkar i stigningarna och värmen.

Jag är lite rädd eftersom jag har problem med ett knä sedan ett år tillbaka, men jag kämpar på och gör så gott jag kan. Har stavar hjälp för att inte tappa balansen där det är som brantast.

Det går inte speciellt fort, men who cares? Det är träningen och vyerna som jag är på jakt efter – inte tider eller kilometer.

Haha, det sista skulle mitt gamla jag verkligen fått höra!

Fram till dess att jag fyllde 40 räknades bara segrar.

I allt.

Efter att jag blev sjuk i cancer för fem år sedan räknas bara livet.

Och det lever jag nu. I varje andetag.

Tillsammans med underbara Johanna Toftby som är med på vår resa.

Tillsammans med underbara Johanna Toftby som är med på vår resa.

Det är riktigt brant på sina ställen.

Det är riktigt brant på sina ställen.

Jag älskar de fantastiska kaktusarna som finns i bergen. Vi har testat frukterna också, såå goda om man inte får taggarna i munnen förstås...

Jag älskar de fantastiska kaktusarna som finns i bergen. Vi har testat frukterna också, såå goda om man inte får taggarna i munnen förstås…

Vattenpaus.

Vattenpaus.

Två Hudiktjejer åker med oss den här gången! Inger t v dansade jag balett med en gång i tiden, till höger står Åsa. Heja Glada Hudik!

Två Hudiktjejer åker med oss den här gången! Inger t v dansade jag balett med en gång i tiden, till höger står Åsa. Heja Glada Hudik!

När man vilar med stil...

När man vilar med stil…

Kul med moveoo-passen!

Kul med moveoo-passen!

Skrattet knockar tumören medvetslös



hjärntumörblogg

Jag får ofta frågan hur jag orkar vara så öppen med min sjukdom? Svaret är alltid: för att jag tycker att det är viktigt att våga prata om svåra saker. Och för att visa att man kan leva ett bra liv trots en svår sjukdom.

Dessutom får jag en sådan energi tillbaka från alla er som läser min blogg, stoppar mig på gatan för att ge mig en kram eller bara mailar ett hejarop eller en tumme upp.

I morse var det dags igen. Jag har varit hos Malou von Sivers förr, och då pratat mycket om behandlingen och ångesten efter tumörbeskedet.

IMG_9912

I dag var vinkeln i programmet Malou efter tio ”Livet efter cancern”.

Jag önskar att jag under skriva under på titeln, men min story är fortfarande inte ”efter” utan i högsta grad ”pågående”.

”Mitt liv MED cancer” är rubben på min story.

Det är konstigt att vissa extremt jobbiga saker är lätt att vänja sig med, jag går liksom inte runt och tänker på mig själv som cancersjuk.

Jag är jag, och ingen gående cancerjournal.

Mitt liv är lika mycket upp och ner som för alla andra. Det är kanske bara höjden på topparna och djupet av bottennivån som skiljer oss åt.

Ett tumören-vilar-besked och jag når himlen istället för trädtopparna, ett bakslag och känner liemannen flåsa mig i nacken istället för att bara tappa sugen och tröstäta en semla.

Tårarna är nästan slut, det är väldigt sällan jag gråter av skräck för att dö numera. När det händer kurar jag ihop mig som en liten skrutt och kryper in i makens famn för att få tröst.

Däremot gråter jag desto oftare av glädje över att få leva. Då och då fylls tårkanalerna av en vårflod som glittrande leker sig nerför kinderna och fyller mig med värme och kärlek till livet.

Och det vill jag förmedla.

Att det går att leva ett BRA och fantastiskt ROLIGT liv trots att tiden är reducerad. Trots att ingen kan sia om vad som händer om en, två eller kanske tre månader.

Här är förresten länken till Malou efter tio, och dagens intervju:

http://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=3284512

I måndags hade jag äran att sitta i juryn för Hälsopriset 2016 som 1,6- och 2,6 miljonerklubben delade ut, och jag stod på scenen och delade ut priser till årets inspiratörer. Jag kände hur deras energi smittade av sig och efteråt tog jag i sann Ellen DeGeneres-anda en selfie från scenen med alla nominerade (PT-Fia vann!) och med en jublande publik bakom.

Så här blev det (se nedan) – och jag älskar den fantastiska glädje som den bilden utstrålar. Precis så känner jag mig för det mesta.

Och jag är säker på att såna här glädjekvällar knockar den elaka tumören medvetslös.

Gång, på gång, på gång…

IMG_9858

IMG_9860

IMG_9863

Men Anna Benson, Johanna Toftby, Annika Sjöö, Clara Henry och PT-Fia.