moveoo

I dag räknas bara livet

I kontakt med molnen. Grymmaste känslan!

I kontakt med molnen. Grymmaste känslan!

Jag älskar verkligen att få testa nya saker och möta nya människor – som vi gör på våra träningsresor.

Just nu befinner jag mig på Gran Canaria tillsammans med resenärer och instruktörer på ToppHälsas träningsresa. Det är 40 grader varmt utanför terrassdörren och jag sitter inne för att förbereda kvällens föreläsning.

Det går inte att tänka utomhus.

Jag försökte tidigare i morse i poolen, jag försökte på både powerwalken och på dansklassen.

Det funkade inte.

Därför sitter jag i mitt fina hotellrum och laddar ner en massa härliga bilder som jag tänkte att ni skulle få ta del av här.

Mestadels är det vandringsbilder.

Jag testade min första långvandring i går och blev genast hooked.

Vi är ett härligt gäng här på Gran Canaria!

Vi är ett härligt gäng här på Gran Canaria!

Det var grymt!

Grymt jobbigt – och grymt vackert.

Gran Canaria är ju känt för sin vandring och även om vi inte riktigt har tagit oss till de berömda nationalparkerna njuter vi av bergen som ligger intill vårt hotell Sheraton Salobre.

Utsikten från vårt hotell.

Utsikten från vårt hotell.

Vi går drygt två, tre timmar varje dag, de som vill alltså, och det är en skön känsla att kroppen och benen orkar i stigningarna och värmen.

Jag är lite rädd eftersom jag har problem med ett knä sedan ett år tillbaka, men jag kämpar på och gör så gott jag kan. Har stavar hjälp för att inte tappa balansen där det är som brantast.

Det går inte speciellt fort, men who cares? Det är träningen och vyerna som jag är på jakt efter – inte tider eller kilometer.

Haha, det sista skulle mitt gamla jag verkligen fått höra!

Fram till dess att jag fyllde 40 räknades bara segrar.

I allt.

Efter att jag blev sjuk i cancer för fem år sedan räknas bara livet.

Och det lever jag nu. I varje andetag.

Tillsammans med underbara Johanna Toftby som är med på vår resa.

Tillsammans med underbara Johanna Toftby som är med på vår resa.

Det är riktigt brant på sina ställen.

Det är riktigt brant på sina ställen.

Jag älskar de fantastiska kaktusarna som finns i bergen. Vi har testat frukterna också, såå goda om man inte får taggarna i munnen förstås...

Jag älskar de fantastiska kaktusarna som finns i bergen. Vi har testat frukterna också, såå goda om man inte får taggarna i munnen förstås…

Vattenpaus.

Vattenpaus.

Två Hudiktjejer åker med oss den här gången! Inger t v dansade jag balett med en gång i tiden, till höger står Åsa. Heja Glada Hudik!

Två Hudiktjejer åker med oss den här gången! Inger t v dansade jag balett med en gång i tiden, till höger står Åsa. Heja Glada Hudik!

När man vilar med stil...

När man vilar med stil…

Kul med moveoo-passen!

Kul med moveoo-passen!

Allt jag hör är hans: ”du är tillbaka!” Jippie!

Skärmavbild-2015-09-28-kl.-18.13.541-440x151

Kolla in den här kurvan.

Den betyder enormt mycket för mig. För första gången på två och ett halvt år håller kroppen på RIKTIGT på att återhämta sig!

Inte sedan den 2 maj 2013 har jag haft så bra återhämtning på natten och jag tror nästan inte mina ögon när jag ser bilden.

Jag fattar det inte.

I’m back!

I natt hade jag en vilopuls på under 50 i snitt – det har inte hänt sedan maj för två år sedan! (Nu gråter jag nästan!)

Då som nu befann jag mig på Mallorca, jag hade genomgått två cellgiftsbehandlingar och väntade på den tredje och cyklade i tre dagar runt Palma. Att jag skulle behöva drygt ett år till av hårda behandlingar kunde jag väl aldrig tro då. Jag kämpade bara för att orka dag för dag.

Och nu är jag tillbaka.

På samma hotell, i Can Pastilla utanför Palma, med värden som jag längtat efter. Som jag jobbat för.

Alla tidigare känslor av att vara på gång har egentligen bara varit mentala. Jag är ju positivt lagd (eller extremt positivt som ni som känner mig brukar säga) och när jag tyckte att det kändes bättre än tidigare har det bara varit i min skalle.

Kroppen har kämpat vidare i ett traskande långt ifrån den formkurva som hjärnan vandrat i.

Men nu. Nu!

Det här beskedet betyder att jag äntligen kan börja om och träna på det sätt jag vill; lite längre, lite oftare, lite tuffare.

Så vad beror det på då?

Ja, enkelt förklarat handlar det förstås främst om att kroppen inte påverkas av stress på samma sätt som den gjort under alla behandlingar och cellgifter.

PT-maken har en massa fina ord på allt som händer i kroppen och med hjärtats slag, men allt jag hör är hans jublande ord när han såg kurvan efter nattens sömn: ”Du är tillbaka! Det här är nästan det bästa nånsin”!

(Och här gråter jag nästan igen).

Jag har känt mig stark den senaste tiden.

ToppLoppets 5 km gick och sprang jag utan att känna mig särskilt trött och de dagarna jag fick tack vare CancerRehabFondens vecka var guld värt. I går körde jag mitt första riktigt hårda pass på två år när jag körde moveoo med Jose Nunez och i dag har jag gjort två lågintensiva pass i form av vandring i bergen, totalt nästan tre timmar.

Mallorca är tydligen min ö.

I morgon står det vinprovning på programmet – kanske ska jag fira med en sipp cava?

JAAAAAAAAAA!!

12030543_10153257798386359_7664752699497711277_o-440x440

På dagens vandring med PT-maken Christer Skog.

 

12022397_10153256107246359_6949656318339435262_o-440x440

Med topphälsas marknadschef Annika Kvist efter gårdagens moveoo-pass.

 

12068773_10153255152101359_7848405702740092780_o-440x440

Utsikten från min terrass på Waterfront hotell!

 

12043023_10153164564478873_1544930665426655758_n-440x330

En del av gänget inför vandringen.