Annons

Pamelas blogg

Matchen är slut – och cancern vann

Tillbaka på KS, men i dag var tankarna hos min vän.

Tillbaka på KS, men i dag var tankarna hos min vän.

Hon begravs i morgon. Min vän som kämpade så tappert.

Jag hann träffa henne på sjukhuset under julen, men allt gick så snabbt.

Det är bara åtta månader sedan hon hörde av sig och berättade. Min gamla handbollstjej.

Hon som växt upp och fått barn och ett litet barnbarn och som jag hjälpte under några år som handbollstränare i Hudiksvall.

Hon var målvakt.

Orädd mellan stolparna – lika orädd som i övriga livet.

Men mod räcker inte till mot en motståndare som inte skonar någon. Cancern gör ingen skillnad.

Barn. Kvinnor och män. Cancern tar många fångar – och vi får alla olika domar.

Det finns ingen rättvisa i den här domstolen. Det är ett chokladhjul där godisbitarna är få och slumpen bestämmer vilka som får leva – och vilka som ska dö.

Jag vet inte om hon visste att det var jag där på sjukhuset den sista gången vi sågs, men jag vill gärna tro det. Hon öppnade ögonen, pratade lite tyst, men nickade mest åt det jag sa och berättade när jag satt där och höll hennes hand i ett slags försök att trösta och lindra smärtan.

Hjärtat kändes så tungt när jag fyllde det invärtes med tårarna som jag inte ville att hon skulle se.

Hon sov när jag gick därifrån, och jag var glad för det. Glad för att hon inte kunde se att mina ben vek sig, att hon missade när ljuset slocknade i mina ögon och byttes mot ett svart mörker som doftade av ångest och förtvivlan.

Jag hade inget försvar mot cancern

Vi peppade varandra i kampen mot hjärntumörerna som hade bäddat in sig i våra huvuden. Tänk att vi både skulle drabbas? Två i samma handbollslag? Vad var oddsen, typ?

Men där jag hade coachat henne under handbollstiden var jag helt handfallen när den aggressiva tumören gick till attack. Jag hade inget försvar att skydda henne med, ingen kombination som kunde slå tillbaka. Jag kunde bara sitta där på bänken och se en motståndare från helvetet dundra in boll efter boll i en match som aldrig tog slut. I en kamp som aldrig kunde vinnas.

Du fick stå ensam i målet till slut, Johanna. Jag och dina medspelare var hjälplösa.

Vi stod där på bänken med sorg och förtvivlan i våra hjärtan, vi skrek att vi aldrig skulle sluta hoppas, att vi skulle kämpa med dig – men vi hade ingen chans och cancern vann.

Jag tror att du vet att tumören är borta

Jag tänkte på dig i dag Johanna, när jag stod i den lilla omklädningsskrubben på KS och bytte om till en vit sjukhusskjorta för att återigen läggas på röntgenbordet för en ny kontroll. Läkarma ska hålla koll på att ingen ny tumör dyker upp i min hjärna, så var sjätte månad ska jag in och röntgas.

Ljuset. Jag vet att du ser min kamp för oss båda och alla andra.

Ljuset. Jag vet att du ser min kamp för oss båda och alla andra.

Det kom en ljusstråle genom en springa i draperiet, och jag vet att det var du som kom för att förvissa dig om att allt skulle gå bra. Jag hann aldrig berätta för dig att min tumör har försvunnit, men jag tror att du vet det ändå.

Och du vet också att jag ska kämpa vidare här nere.

För oss båda och för alla som drabbas.

Vila i frid, min vän.

Vägen ut går genom täta kontroller.

Vägen ut går genom täta kontroller.

Annons

Jag vann! Herregud, jag vann!

Cancerrehabfonden

När telefonsamtalet kom satt jag ensam på mitt rum på redaktionen och gick igenom de sista sidorna innan den nya utgåvan av ToppHälsa skulle skickas till tryck. Numret var ett okänt mobilnummer och rösten i andra änden var ingen jag kände igen.

”Grattis” sa rösten.

”Du vann!”

Det tog några sekunders förvirring, en kort förklaring och ett uppläsande av en motivering – sedan kom tårarna i ögonen och hjärtat slog ett extra slag av lycka.

Jag vann!

Herregud, JAG VANN!!

Utan att jag vetat om det har ett flertal okända människor nominerat mig till CancerRehabFondens Journalistpris 2014 för mina krönikor och min blogg här på ToppHälsa – och juryn valde ut mig till Årets vinnare!

Lyckogråten stockade sig i halsen och medan glädjen spred som en varm pirrande känsla i kroppen fick jag höra alla detaljer om mitt pris som jag ska ta emot den 4 mars och en annan känsla började spira: stoltheten.

Tack alla som varit med och nominerat. Tack alla som ”lajkat” när jag lagt ut krönikorna på facebook och twitter, ni som läser min blogg på topphalsa.se, ni som läser mina krönikor i tidningen, alla ni som köpt min bok – ni har peppat och hejat fram mig till det här priset och jag önskar jag personligen kunde tacka er alla.

Jag är så glad och tacksam – och väldigt, väldigt stolt!

 

Här är pressmeddelande som kommer ut under dagen: 

CancerRehabFondens Journalistpris 2014 går till Pamela Andersson

CancerRehabFondens Journalistpris delas i år ut för sjätte året i rad. Priset för 2014, med en prissumma på 50 000 kronor, går till Pamela Andersson, chefredaktör för tidningen Topphälsa. Prisutdelningen sker den 4 mars.

Juryns motivering lyder:

Årets pristagare har med kraft och obruten livsvilja hittat egna vägar till en fungerande cancerrehabilitering. Med sin egen sjukdom i fokus har hon naket, modigt och personligt berättat i sin blogg och i sina krönikor. Har hon visat möjliga vägar för andra i liknande situation och därmed ingett hopp.

Läs Pamelas blogg: http://blogg.topphalsa.se/pamelaandersson/

CancerRehabFonden är Sveriges enda organisation med 90-konto som enbart arbetar med rehabilitering för människor som drabbats av cancer. Organisationen får inga bidrag från kommun, stat eller landsting, utan är helt beroende av gåvor från privatpersoner och företag.

CancerRehabFonden finns för att sjukvårdens resurser för cancerrehabilitering i dagsläget inte är tillräckliga, trots att behovet av rehabilitering under och efter cancer är större än någonsin. CancerRehabFondens Journalistpris delas ut för att uppmärksamma värdet av cancerrehabilitering ytterligare.

I juryn för CancerRehabFondens Journalistpris sitter:

Marianne Rundström, programledare SvT

Bengt Bengtzon, journalist och styrelseledamot i CancerRehabFonden

Lotta Aschberg, journalist och styrelseledamot i CancerRehabFonden

Eva Hansen, generalsekreterare, CancerRehabFonden

Annons
Annons