Annons

regeringen

Kampen mot cancern fortsätter

Jag och min fantastiska läkare på KS. Jag har haft tur.

Jag och min fantastiska läkare på KS. Jag har haft tur.

Det blev en tidig morgon i SVT-soffan i morse när jag pratade cancervård med vår folkhälsominister Gabriel Wikström redan kl 06.50.

Eller soffa och soffa förresten, jag satt på en hög stol för ovanlighetens skull i dag.

Och sportsnacket sparar jag till på måndag – nu var det lika-för-alla-snack som gällde.

Jag får enormt mycket mail om just den frågan: är jag nöjd med hur jag har blivit behandlad av sjukvården? Och jag har ett kort och konsist svar på det: JA.

Jag är extremt nöjd med allt jag har fått av mina läkare och sköterskor på Karolinska Sjukhuset i Solna, men jag är också medveten om att jag har haft tur.

Tur att bo i en storstad där jag har haft nära till sjukhuset, och snabbt fått hjälp till både tider och vård. Jag har haft samma läkarteam under mina 4,5 år med tumören och jag har känt mig trygg i vetskapen om att mina läkare på KS klassas som världsledande när det kommer till hjärntumörer.

Inte lika bra cancervård för alla

Men jag får ständigt andra rapporter om hur det ser ut ute i landet.

På insta messar Åsa och berättar om hur hon tvingades flytta 35 mil för att få den vård hon behöver. Hennes berättelse från en inlandskommun där äldre tvingas åka 80 mil för ett besök på 30 minuter hos en läkare är skrämmande.

Vi tar för givet att svensk sjukvård ska vara lika för alla – men tyvärr är det inte så. Det här är en viktig fråga att ta upp för Gabriel Wikström och regeringen, sluta att montera ner våra sjukhus och rättigheter, ge kommunerna resurser istället! Ge oss akutvård, kompetens och tillgänglighet över hela landet!

Ge oss hopp!

Inte bara i storstäderna.

Jag och folkhälsoministern Gabriel Wikström i morse.

Jag och folkhälsoministern Gabriel Wikström i morse.

Det har varit väldigt mycket fokus i mitt liv kring just cancer den senaste månaden. (Det har det väl egentligen varit i flera år, men lite extra just nu).

Dels på grund av mitt fantastiska besked att tumören i min hjärna har försvunnit – men också av andra anledningar.

Årets viktigaste match – kampen mot cancern

I veckan anordnades en match i Handbollsligan mellan Ricoh från Stockholm och Lugi från Lund, och där intäkterna gick till Cancerfonden. Vi fick ihop drygt 30 000 kronor och det blev en fantastiskt fin kväll med seger för hemmalaget och 1000 personer på läktarna som alla bidrog till insamlingen.

Jag var tårögd av all generositet och vill verkligen passa på att tacka Ricoh Handboll för årets viktigaste match.

Wow.

Jag är säker på att kraften kring matchen också inspirerade spelarna att göra sitt bästa och besegra serieledarna Lugi.

Jag fick dela ut priset som matchens lirare i Ricoh till 14-målsskytten (!) Ola Pewik.

Jag fick dela ut priset som matchens lirare i Ricoh till 14-målsskytten (!) Ola Pewik.

I morgon är det Världscancerdagen och jag ska föreläsa på Akademiska sjukhuset i Uppsala (kom gärna och lyssna, det är gratis inträde!) och nästa vecka ska jag tillbaka till KS för att göra en ny röntgenundersökning av hjärnan.

Risken är ju fortfarande stor att en ny tumör dyker upp menar läkarna och jag kommer att fortsätta att vara patient i många år framöver.

Med den skillnaden att jag numera vet att mirakel finns.

Och att jag har tur att få rätt vård – på rätt plats.

 

Annons

Syns han? Luther som sitter på axeln?

Pamela Andersson

Jag är ovän med kroppen och Luther sitter på axeln och suckar. (Ser ni honom? Han är alltid sur och vresig, och brukar sitta nära örat så att han har nära till att viska saker som ger mig dåligt samvete. Ser ni?)

”Stick!” vill jag skrika men jag orkar ingenting (knappt så jag orkar le på den här bilden ens).

Kroppen har gått i strejk. Luther viskar att jag borde jobba, borde städa, borde svara på mail och sms, borde, borde, borde… Men jag rör mig inte ur fläcken.

Kan inte.

Klumpen sitter som fastsydd i halsen och tårarna kommer hela tiden.

Att vilja så mycket men inte kunna är inget annat än skit.

Jag vet att de svarta tankarna kommer med jämna mellanrum, men i dag kom de samtidigt med en begynnande förkylning och huvudvärk och då hade jag inte ett dugg att sätta emot.

Jag har sovit bort dan, och när jag vaknade hade Luther trängt sig in. Och nu blir jag inte av med honom.

Att njuta av På Spåret och Skavlan är kört när Luther är här, bara hårt arbete, oavbrutet, hela tiden tillfredsställer honom.

Välkommen fredagsmisär.

Försöker trösta mig själv med att jag haft några fantastiska jobbdagar när jag bland annat träffade flera av Topphälsas läsare under vår manifestation på Sergels Torg i onsdags. ToppHälsa uppmärksammar kvinnors stress och utbrändhet i ett kommande nummer och ett trettiotal läsare med erfarenhet av utbrändhet trotsade det dåliga vädret och dök upp för att vi skulle få ta en bild (tack alla som kom – ni gör något stort genom att dela med er av all er erfarenhet och stöd!).

Topphälsa kampanj

 

Topphälsa Kampanj

Efter det tågade jag och redaktionschefen Helene Arkhem och fotografen Theresia Köhlin upp till socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och ställde honom mot väggen:

Vad gör regeringen för kvinnorna? Hur ser planen ut? Hur bekämpar ministern utbrändhet?

Ulf Kristersson

Jag måste säga att jag var så oerhört stolt över att vi från Topphälsa fick komma till regeringskansliet med våra läsares frågor och att vi i över en timme fick både svar och gehör från högsta instans.

För hälsa är ju inte bara fysisk – det hänger ju på hur man mår på insidan också.

I dag blir 100 personer sjukskrivna varje dag på grund av utbrändhet och stressrelaterade sjukdomar. 8 av 10 är kvinnor. En tidning som skriver om kvinnors hälsa ska förstås inte tiga still om sånt – och det gör vi inte heller. (Mera om detta ämne snart i en tidning nära dig!)

Så här sitter jag nu vid köksbordet och tycker att Luther nöja sig med veckans insats.

Men klumpen i halsen vill inte försvinna och kroppen känns liksom ledsen.

Det svarta hålet kommer allt närmare och jag har två val: streta emot eller falla.

Men först ska jag dränka Luther i en kopp te.

te

Annons
Annons