Topp tio för Proteinrik mat

Läckberg och Sköld


Simon:

Jag älskar som sagt träning och kost och och spenderar mycket av min tid på båda delarna, kommer därför med jämna mellanrum dela med mig lite av både kost- och träningstips här på bloggen, och ni är varmt välkomna att ställa frågor. Tänkte börja med att ge lite enkla riktlinjer när det kommer till proteinrika livsmedel. 

Protein är det livsmedel som hjälper kroppen att bygga och behålla muskler, äter vi mindre protein än vad vi behöver så kommer vi alltså att tappa muskelmassa. Man brukar rekommendera 2-3 gram protein per kg kroppsvikt. 2 gram om man inte tränar utan är lite mera stillasittande och 3 gram om man är aktiv och tränar. Så ett enkelt exempel är om du väger 75 kg och tränar bör du äta 3×75 gram protein, dvs 225 gram protein per dygn.

Listorna nedan är antal gram protein per 100 gram

per 100 gram

Animalisk protein

Tonfisk: 27 g

Kyckling: 26 g

Sardiner: 25 g

 Räkor: 24 g

 Kalkon: 22 g

 Rostbiff: 22 g

 Rökt lax: 21 g

 Hälleflundra: 21 g

 Ägg: 13 g

Bönor och linser

Sojabönor: 34 g

 Röda linser: 27 g 

Bruna linser: 25 g

 Mungbönor: 24 g

 Vita bönor: 21 g

 Kikärter: 20 g

 Bruna bönor: 19 g

 Tofu: 8 g

 Böngroddar: 3 g

Gröna bönor: 2 g

Grönsaker

Broccoli: 5 g

Rosenkål: 5 g

 Grönkål: 5 g

 Majskolvar: 4 g

 Kronärtskockor: 4 g

 Blomkål: 3 g

 Champinjoner: 3 g

 Spenat: 3 g

 Sparris: 2 g

 Jordärtskocka: 2 g

stjärnfamilj läckberg sköld protein

Väldigt intressant och ett faktum som inte så många vet är hur mycket protein det finns i bönor och linser. Hoppas ni får lite nytta av denna informationen //Simon

Frågerunda

Läckberg och Sköld


Bild från första officiella eventet Simon och jag gick på ihop - premiären av "Expendables 3"

Bild från första officiella eventet Simon och jag gick på ihop – premiären av ”Expendables 3”

 

Camilla:

Hej på er! Tänkte göra en gammal bloggklassiker från mig i repris. (Hade ju en blogg ett antal år som hette ”Deckarmamma”.) Brukade då med jämna mellanrum göra en ”Frågerunda” dvs ett inlägg där ni i kommentarerna får fråga PRECIS vad ni vill (så länge det frågas respektfullt…) – och jag svarar på det jag kan. Lovar inte svar på precis allt, om det t ex rör privatliv, men frågan är fri och jag väljer ju själv sen om jag vill/kan svara eller inte.

Så shoot – vad vill ni veta? Om jobb, vardag, och allt däremellan…  Kommer sen göra ett eget inlägg med svar – och det kommer imorgon (om inget oförutsett inträffar…)

/Camilla

Tankar från en soffa

Läckberg och Sköld


P3530529

Är en liten utmaning nu att skriva särskilt varierande eller spännande om vår vardag. Eller ja, min i alla fall. Simon kan ju hålla igång lite mer, han kör sina två träningspass om dan, klämmer in en del möten, även om han också tar det lugnare nu för att hålla sig i närheten.

Men min vardag just nu är typ… ja, stentrist. Den består till allra största delen av vänstra soffhörnet i vardagsrummet. Där sitter jag med datorn, telefonen, och fjärren. Hjärnan klarar just nu inte så mkt jobb, är mest gröt i huvudet, så blir ett evinnerligt Netflixtittande. Har nu snart tyvärr sett det mesta jag varit sugen på, så börjar verkligen skrapa på botten nu av filmer och serier, och inte mycket känns roande just nu.  Börjar dessutom bli ruggigt trött eftersom jag oroar mig lite för mycket för att sova bra längre. Aldrig varit nojig under tidigare graviditeter men av någon anledning är jag jätteorolig denna gång att nåt ska hända. Kanske är det min ålder, kanske är det att jag undermedvetet tänker att jag haft tur tre gånger och rädd att turen tar slut den fjärde. Och jag tycker ju hon ändrat rörelsemönster så senaste dagarna. Från totalt övertaggad bebis som sparkat sönder min mage inifrån, till mycket lugnare. Så vaknar tusen gånger per natt känns det som och känner efter om hon rör sig. Och samma om jag försöker vila på dan. Börjar bli liiite trött med andra ord. Men vi har en extra koll på fredag, så ska bli skönt att kolla om allt fortfarande ser bra ut.

Försöker dock ta mig ut på någon liten utflykt varje dag, oftast lunch med Simon i Nacka Forum eller Sickla oftast. Men varje utflykt kommer med en kostnad, har sen ont i kroppen flera timmar efter vi varit iväg. Två kvällar har det blivit bio också och det har varit strålande faktiskt. Vi har kört VIP-bion på Mall of Scandinavia, och stolarna där är som gjorda för en gravid kropp känns det som…

Men ja, någon rafflande och äventyrsfylld vardag kan jag inte ge er just nu här på bloggen… Blir mest väntan och funderingar om allt mellan himmel och jord, gott om tid att fundera har man ju här i soffan. Bästa sällskapet förutom Simon och barnen just nu i soffan är katterna och min älskade amningskudde. Ska ju inte amma, men vis av erfarenheten från tre tidigare graviditeter köpte jag en amningskudde ändå, att ha bakom ryggen när man sitter. Ljuvligt. Enda är att barnen också kommit på hur skön den är, särskilt de stora. Så de snor den hela tiden, trots att jag i avskräckande syfte hela tiden kallar den för ”tuttkudden”.

Apropå barnen så har jag läst alla era tankar kring gravidbilden i min ”birthdaysuit”. Och lutar åt att lägga ut – vill dock först göra det jag alltid gör om det rör något som känns minsta känsligt – jag pratar med barnen och frågar om de tycker det är ok. Roligast var när jag skulle dansa bugg i Let’s Dance 2012 och skulle i ett av momenten stå med armbågarna på min danspartners axlar, med benen rakt upp – i kjol. Dvs trosorna skulle definitivt synas. Detta tog jag upp och ok:ade med stora sonen, som jag ev bedömde det skulle kunna vara känsligast för att mamma visade trosorna i TV på bästa sändningstid. Han funderade en stund. Frågade hur trosorna såg ut, och jag förklarade att jag skulle ha ett par rejäla ”grannytrosor” i rosa med vita prickar. Han begrundande detta – och svarade sedan – ”det är ok mamma, bara du har ett par extra till under…”  ha ha så så blev det – det blev dubbla trosor i TV för att alla skulle vara lugna och glada…  (Googla Läckberg bugg om ni vill hitta klippet)

Min utsikt de flesta av dygnets timmar:

P3530531

 

P3530533

 

P3530534

Hur ska man känna

Läckberg och Sköld


Simon:

Ingen bebis inatt heller, och känns alltid konstigt att gå och lägga sig utan att veta vilka äventyr som kan hända under nattens gång. Livet känns fantastiskt och konstigt just nu och på olika sätt! Vi har ett litet liv i Camillas mage som vi bara vill ska komma ut. Camilla är less på att vara gravid och varje sekund känns som minuter, varje minut som halvtimmar och varje halv timme som timmar, ja ni förstår säkert. 

jag förstår att det är jobbigt att det drar ut på tiden och jag har hela tiden varit inställd på att vi nu ska ha en liten bebis, men nu har den inte kommit än. Det stämmer inte, trots att jag självklart visste från början att det fanns stor sannolikhet att man kunde gå över tiden så hade jag inte trott att de skulle gälla oss, vår lilla Polly ska komma den 26 mars, det var ju det som var sagt från början.

Ja logiken i detta finns kanske inte, men det är känslor det handlar om och då får ofta logiken stå vid sidan av och vänta på att man behandlat och bearbetat sina känslor innan den får vara med igen. Vet att vi nästan bara kan vänta och göra lite igångsättningsmetoder på egen hand men inget verkar hjälpa eller fungera på Camilla. 

Har vänner som fått barn bl.a. min bästa kompis vars son jag också är gudfar till, han är 9 månader nu och så otroligt att se honom växa upp, och förstår att tiden går fort, varje gång jag ser honom så känns det som att han bara blivit större och större. 

Vad ska jag känna just nu, min dotter kan födas vilken sekund som helst nu? Kan inte påstå att jag har några större känslor, just på den punkten känner jag mig ganska tom, är det vanligt att pappan känner så innan barnet kommer? När vi är och handlar inför att hon ska komma så har jag tyckt det är jättesvårt att handla kläder till henne, jag vet ju inte hur hon ser ut, vet inte vad hon kommer ”passa” i och även att jag vet att hon inte kommer protestera som bebis när det kommer till vilken färg vi har på kläderna tycker jag det är jättesvårt och känns konstigt att gå och handla till henne utan att veta hur hon ser ut, utan att hört hennes röst (skrik) eller känt hennes doft. 

Borde jag känna mer?, kommer det komma så fort jag håller henne i handen eller kommer det att ta en viss tid när hon kommer ut innan jag känner allt detta som jag hör många prata om, men som inte jag känner? 

Missförstå mig rätt nu, jag längtar så otroligt mycket efter Polly! Men det känns så overkligt att hon när som helst är här. Som att ett rymdskepp ska landa när som helst i min trädgård. 

Stjärnfamilj läckberg sköld Polly

Foto: Plymography Down Under // Flickr

//Simon

Gravidplåtning

Läckberg och Sköld


 

gravid läckberg sköld stjärnfamiljbyläckbergsköld gravidfotografering gravidplåtning

Foto: Magnus Ragnvid

Camilla:

Med mina två första barn missade jag något som jag alltid kommer ångra. Att jag inte tog professionella gravidbilder hos fotograf. Hade med eftertankens kranka blekhet så otroligt gärna velat ha bilder med dem i magen också. Men från och med Charlie har jag i alla fall fått tummen ur och tagit bilder. Med honom tog fantastiska Bingo Rimér bilderna och det var både påklädda och avklädda bilder. Och denna gång bad vi underbara Magnus Ragnvid plåta – både påklätt och avklätt även denna gång.

Och ja, mkt superlativ i beskrivningarna av dessa två fotografer men det är faktiskt a och o vid en sån plåtning – att man känner sig bekväm i avklätt tillstånd med fotografen bakom kameran. Jag är helt ärligt mycket blygare än vad många tror och jag kanske ger intryck av, så det var en liten tröskel att komma över, tanken på att slänga kläderna helt framför kameran – även med gravidmage. Men båda dessa killar tycker jag mycket om som personer, och jag kände mig helt bekväm med dem… :-)  Så kändes inte akward på något sätt med någon av dem, utan blev mycket skratt, mycket värme och var inte ett dugg pinsamt.

Men hur har ni gjort med gravidbilder? Har ni tagit bilder? Hur har ni velat ha era gravidbilder? Har ni tagit påklädda eller avklädda?

 

Foto: Magnus Ragnvid

Foto: Magnus Ragnvid

Jag funderar ju nämligen lite på om jag vågar lägga ut någon av de helt avklädda bilderna eller inte. Personligen HAR jag faktiskt inga problem med det. Med gravidmagen tycker jag enbart de är vackra, kvinnliga, och jag är stolt över min gravidkropp, en kropp som de facto byggt en liten människa inuti. Jag tycker inte nakna gravidbilder är vare sig porriga eller sexiga (ja, inte som de traditionellt görs iaf ha ha ha, finns ju alltid undantag….  Mina är dock av den traditionella sorten och jag visar helt ärligt inget vitalt… )  Jag tycker inte de känns privata, bara personliga – jag skulle LÄTT kunna ha en av dem hängande i hallen hemma utan att skämmas, och tycker bara de är otroligt vackra, precis som jag tycker alla gravida kvinnor är. Men pallar jag med jiddret som kan bli om jag lägger ut det? Brukar ju vara rätt hårdhudad, men nu är jag jag hormostinn och gravid och har lite svårt att gissa hur jag klarar de reaktionerna i så fall. Samtidigt blir jag lite irriterad på mig själv att jag för första gången på så länge försöker gissa ”vad folk ska säga” istället för att göra som jag själv vill…. Vi översköljs ständigt av avklädda bilder av unga, vältränade tjejer med rubbade magmuskler. Varför inte visa att man kan vara stolt över sin gravida 40-plus silhuett? Vore inte det en positiv motvikt? Ja, är lite så här mina tankegångar går.

Men vi kan väl göra så här – jag öppnar upp för debatt i frågan – Är det för utlämnande att lägga ut avklädda bilder av en gravid kvinnokropp? Varför? Varför inte? Hit me med era synpunkter  i frågan och motivera gärna ett ”ja” eller ett ”nej”. Är det något att vara stolt över och som man kan visa upp? Eller tacky och integritetsöverskridande?

Foton: Magnus Ragnvid, Hår och smink: Nathalie Berzelius, Styling: Sara Biderman, Klipp och Färg: Antonio Axu, Paljettklänningen gjord av Margaretha Julle, svarta klänningen från Amanda Schulmans kollektion för By Malinas

Recept Budapestbakelse

Läckberg och Sköld


Simon:

Tänkte efter förfrågan delge er receptet på min Budapest bakelse som jag gjorde igår, hittade på nätet så inte mitt egna påhitt! Följde det dock inte till punkt och pricka utan detta är hur jag gjorde det.

Ingredienser:

  • 1 dl strösocker
  • 1.5 dl hasselnötsmjöl
  • 0.5 dl maizena
  • 4 st äggvitor
  • 1 dl strösocker
  • 1.5 dl grädde
  • 2 apelsiner, fileade
  • 10 färska hallon
  • 50 g mörk choklad

Börja med att sätta ugnen på 170 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt. Blanda mjölet,maizena och socker tillsammans. Vispa äggvitorna så att de börjar fluffigt och fast, tillsätt sockret, mjölet och maizena till äggen. Spritsa ut massan på bakplåtspappret så att det blir en bred rand med smet. Ställ in det i ugnen och grädda 18-20 minuter, tänk på att alla ugnar är olika så håll koll så att det inte bränns.

Under tiden marängen är i ugnen så filea apelsinen och skär i små bitar samma sak med hallonen.  Vispa grädden och börja smälta chokladen.

När marängen är klar ta ut den ur ugnen och lägger ett bakplåtspapper över den och låt den svala innan du fortsätter. När marängen är sval lägger du den med ovansidan ner och tar bort det undre bakplåtspappret, dra försiktigt så att du inte har sönder marängen. Sen brer du på ett ganska tungt lager grädde, sprid ut apelsin och hallonbitarna över grädden.

Napoleonbakelse Stjärnfamilj baka läckberg sköld

När det är klart så rullar du ihop den till en rulle, ta det försiktigt och stressa inte.  När det är en rulle så strör du smält choklad över.

Napoleonbakelse Stjärnfamilj baka läckberg sköld

När du är klar ställ in den en stund i kylen innan du skär upp den med en vass kniv för servering =)

Napoleonbakelse Stjärnfamilj baka läckberg sköld

P1070499

Hoppas det smakar // Simon

Väntan, väntan och ingen Polly

Läckberg och Sköld


Simon:

Nu går vi i väntans tider och än har det inte kommit någon Polly. Vi har ni varit på bio två dagar i rad, vilket känns lite absurt nästan men Camilla behöver komma ur huset och göra något annat än att sitta hemma utan att behöva göra någon större aktivitet och då har bio varit ett klockrent val. Måste säga att upplevelsen att titta på bio i Mall of Scandinavia är fantastisk. De har verkligen lyckats med att göra ett riktigt snyggt och trivsamt Mall.

Dock är har vi inte sett några superbra filmer, första filmen såg vi med barnen och det var de som fick bestämma, det blev Superman vs Batman och det var verkligen ingen film för mig, tyckte den var riktigt dålig faktiskt. Igår vart de lite bättre, vi kollade på Secret in their eyes, det var inte den bästa filmen jag sett men den var helt okej. Har ni tips på filmer som vi bör se så tar vi gärna emot förslag. En film som jag vill se som nu börjat gå på bio är London has fallen, verkar vara riktigt bra.

När vi vaknade idag vart de sämre väder och vi ska snart bege oss iväg på lite ärenden, Camilla ska göra naglarna och jag ska träna och instruera ett pass. Vi vet båda att det när som helst kan vara dags att åka in, och det är en konstig känsla som inte riktigt går att beskriva. Är jag beredd på det? – Ingen aning det känns som det nu men vem vet vad som händer när det verkligen är dags att åka.

stjärnfamilj läckberg sköld mall of scandinavia sf

Blir en hel del soffhäng just nu, tur att man kan göra en del av jobbet hemifrån :)

 

//Simon

Budapestbakelse och sjukhusbesök

Läckberg och Sköld


Simon:

Idag är vi två dagar över vårt beräknade födelsedatum och väntan är olidlig!
Vi båda försöker sysselsätta oss och jag tränar självklart varje dag men hela tiden tickar oron inom mig för att jag inte ska vara kontaktbar eller missa när Camilla ringer och säger att det är dags.

När åkte till träningen hade jag bestämt mig att köpa en budapestbakelse till Camilla eftersom hon fick cravings på det igår kväll men inte ville att jag skulle ge mig iväg för att de skulle bli försent så idag tänkte jag passa på. 

Besökte fyra kondis innan jag gav upp och tog saken i egna händer.  Har aldrig bakat en budapestbakelse innan men älskar och baka samt att utmana mig själv, vad är de värsta som kan hända… Sagt och gjort åkte jag till affären och handlade ingredienserna och begav mig hemåt. Resultatet blev riktigt bra även om det inte gick precis som jag planerat under vägens gång. 
Fick ett stort A av Camilla och det var det viktigaste!

image

Efter vi hade fikat sa Camilla att hon hade en oro, hon upplever att Polly rört sig betydligt mindre i magen de senaste dagarna och vi ringde genast till BB Sophia som sa att vi fick komma in och de skulle titta på de,  behöver inte betyda något alls. Konstig oro i kroppen på vägen in,  kan inte riktigt sätta ord på det. Har hittills inte tänkt att något skulle kunna gå fel men det är klart att det inte är riskfritt!

Väl inne fick vi göra ett CTG-test som kollar sammandragningar och barnets hjärtslag.  Vi fick dock våran oro lugnad av fantastisk personal på BB Sophia!

image

  Allt ser bra ut med Polly hon trivs helt enkelt för bra inne i magen och verkar inte vilja komma ut idag heller.  Så nu tar vi en bio idag igen!

//Simon

Fördelar med att vara gravid

Läckberg och Sköld


gravid polly läckberg sköld stjärnfamiljbyläckbergsköld vecka40 vecka41

 

Camilla:

Först en liten passus – vill bara passa på att säga att vi läser ALLA kommentarer, bara så ni vet och inte känner de bara försvinner ut i cyber space…  Det är vi själva som aktivt går in och godkänner kommentarerna och alla blir noga lästa. Kommer heller inte förekomma någon censur, vi tar INTE bort kritiska eller negativa kommentarer – så länge det inte handlar om rena förolämpningar eller psykfallskommentarer. Dessa kommer INTE läggas ut. Men hittills har vi inte behövt avvisa en enda kommentar. Däremot är jag lite sämre på att svara nu, kommer bli bättre sen, men kommer aldrig kunna svara på alla. Men en hel del kommer besvaras. Så nu vet ni det.Och åter – ALLA kommentarer blir lästa, promise! :-)

Så till ämnet. Gnäller ju en del just nu om mitt gravida tillstånd, men finns ju en hel del fördelar också med att vara gravid, och har försökt mig på att lista de jag kommer på. Fyll gärna på själva i kommentarerna med era egna! Utan inbördes rangordning:

  1. Man får oftast gå före i toakön
  2. Man kan få sin partner att åka och köpa de konstigaste saker vid de konstigaste tider
  3. Människor runt en är inte längre egna individer utan slavar under din vilja. Har kommenderat fästman och barn senaste veckorna med ”Hämta det, ta upp den där, hjälp mig upp, mm mm)
  4. Man har alltid nånstans att ställa kaffekoppen
  5. Man kan få hur mycket omotiverade gråt- och ilskeattacker som helst och alla skyller på ”gravidhormonerna”
  6. Man behöver inte tänka på att försöka dra in magen på kort
  7. Alla vill ta kort tillsammans med en plötsligt, Och man känner sig väldigt speciell. (Tills man inser att de bara vill ta kort med den tjockaste personen i rummet för att själva se smala ut)
  8. Man kan äta vad man vill när man vill utan att någon tittar snett, snarare uppmuntras man att ta en Budapestbakelse till för; ”Du kommer snart behöva energin”.
  9. Man slipper rensa kattlådan
  10. Man kan ta full kontroll över kommande bebisens ev syskon genom att hota dem med att tvinga dem att vara med vid förlossningen.

Om ”utfläkandet av vårt privatliv”

Läckberg och Sköld


blogg instagram läckberg sköld offentlig privatliv

Bild från min 40-årsfest

 

Camilla: (Långt inlägg), Simon läser dock medan jag skriver och skriver under till 100%, så i princip är det ett inlägg från oss bägge budskapsmässigt.

Nu börjar de komma här på bloggen. Kommentarerna om att jag/vi ”fläker ut vårt privatliv” i sociala medier. Har mycket svårt att förstå dessa kommentarer, men de dyker upp med jämna mellanrum. Jag har pratat om mina gränser för privat/personligt flera gånger på insta, och det är en diskussion jag aldrig bangar att ta vare sig privat eller offentligt.

Och det är flera saker som fascinerar mig i detta. För det första – det är väl upp till mig och ingen annan att avgöra vad som för mig är ”personligt” respektive ”privat”.  Den definitionen ser olika ut för alla människor – och jag har lite svårt att fatta hur man kan tycka sig ha rätten att bestämma det för någon annan? Dessutom människor som inte känner mig och inte har en aning om hur mitt privatliv ser ut, eller hur jag som person är.

T ex är jag som person rätt öppen av mig. Tycker inte det finns så mkt att hymla om och pratar nog rätt öppet om det mesta. Tror inte jag upplevs som en speciellt ”privat” eller svår person, och pladdrar gärna glatt på med människor jag känner och träffar. (ok inte med vilt främmande människor men ni fattar…) Hade då känts oerhört märkligt för mig att måla upp en annan slags svåråtkomlig persona i sociala medier. Är inte hela poängen att vara sig själv? Och är man inte det – ja då får man klagomål att man ”visar upp en fasad” i sociala medier. Så det är en total lose lose. Man kan inte vinna hur man än gör.

En annan aspekt av detta är att hela syftet med att jag började engagera mig i sociala medier (tror det var runt 2005 jag startade min blogg ”Deckarmamma”) var att vara tillgänglig för mina läsare. Historiskt sett hade iaf jag bilden av författare som rätt svårtillgängliga typer som gärna odlade myten om sig själva som svårmodig och läsarfrånvänd (finns många undantag jag vet, men fanns ett sånt ideal upplevde jag det som.) Så jag ville vara något annat. Jag ville ha en dialog med mina läsare, visa att en ”författare” inte är någon mytisk svåråtkomlig kulturell figur, utan i detta fall en högst vanlig småbarnsmamma med ett vanligt vardagsliv. Lite ”kan jag kan du också”. Och den filosofin lever jag fortfarande under, även om mina yttre förutsättningar i livet radikalt förändrats. Så jag har agerat exakt likadant sedan 2005. Varit precis lika öppen och ”privat” (eller ”personlig” som jag anser att jag är). Och det var INGEN som reagerade eller rynkade på näsan och pratade om att jag ”fläkte ut mitt privatliv” då – för jag var ju ingen sk ”kändis”. Men allt eftersom jag gradvis blivit en mer och mer offentlig person har jag fått mer och mer gnäll på att jag är för privat. Och jag har liiite svårt att fatta varför det skulle vara fulare att vara öppen med sitt liv som offentlig än som icke offentlig. Ibland på insta har jag roat mig med att gå in på instakontot till den som talat om för mig hur jag fläker ut mitt privatliv – och skrattat lite för mig själv när jag på DERAS instakonton sett allt från semesterbilder, bilder på make, barn och barnbarn, vardagsmiddagar, kärleksbetygelser till respektive, glåmiga bilder med långa inlägg om deppig dag, osv osv osv. Alltså i princip lika ”utfläkande” som mitt instakonto. Men det går tydligen fint. Eftersom man är privatperson och inte offentlig. Konstigt det där.

Sen är det också det faktumet med att de som klagar på att jag lägger ut för mycket av mitt privatliv – inte känner mig eller har någon insyn i mitt privatliv. Jag lägger INTE ut allt privat i sociala medier, långt därifrån. Finns mycket jag inte delar och aldrig skulle överväga att dela. Mycket bakom kulisserna som jag aldrig skulle drömma om att lägga ut, för att för MIG är DET privat och inte personligt.  Har haft både höga berg och djupa dalar som ni inte har minsta aning om, konflikter, förluster, vinster, segrar, glädje och förtvivlan – som ni aldrig fått ta minsta del av. Skulle gissa att ni får se kanske 50% och 50% håller jag för mig själv. Så att slänga sig med snack om att jag ”lägger ut hela mitt privatliv” är faktiskt rent skitsnack – för de som säger det har faktiskt inte en susning om hur mitt privatliv ser ut – så hur kan man då uttala sig om hur mycket av mitt privatliv jag lägger ut?

Får märkligt nog även kommentarer ibland från andra offentliga personer om att jag är så ”privat.” Dels är det då offentliga personer som tillhör mer bekanta än vänner, och som därmed inte har någon insyn heller i hur mitt privatliv ser ut och hur mycket av det jag lägger ut. Och då kliar jag mig alltid lite i huvudet. För vad är det som är så fult med att dela med sig av sin vardag? Av att tala om att man gillar sin kille? Av att ta upp saker som berör? När blev det så rasande fint att dölja vem man är? För det är ju lite där vi hamnat. Vi pratar andaktsfullt om kända skådisen/artisten/författaren osv osv osv – ”Som inte gett EN enda intervju på tio år…”  eller som ”aldrig skulle släppa in någon i sin privata sfär” odyl, ja ni fattar, det är liksom det nya svarta – att vara svårtillgänglig och opersonlig.  Då har man det där oerhört fina som kallas INTEGRITET – om man håller tyst om sitt liv och inte delar med sig. Och att vara öppen och personlig är då istället lite tacky och lite fult, och folk svänger sig gärna med att man ”saknar integritet.” Så upplever jag det, och jag tycker att det är märkligt. Mycket märkligt. Samma individer som tycker jag är för utlämnande på sociala medier kan jag sedan emellanåt läsa någon stor ”tala ut” artikel med ett par månader sedan, där detaljer både om dem och andra berörda personer runt dem vädras till vem som vill läsa. Och det är saker som JAG skulle tycka var för privat att ”tala ut om” i intervjuer. Men jag dömer inte dem, det är deras val, så känns alltid lite märkligt när det tycks och tänks om mig, medan man inte riktigt lever upp till sina egna ideal själv.

Slutligen ser jag heller inte varför just jag/vi skulle anses vara så ”privat” när jag tittar runt på andras sociala medier. Läser en del bloggar framförallt, där betydligt mer intima saker avhandlas än vad jag skriver om i mina sociala medier. Allt ifrån detaljer om senaste erövringen, om kroppsvätskor och kroppsliga funktioner, väldigt grafiska bilder, detaljerade redogörelser för bråk med personer i deras närhet osv osv. Och det är deras beslut. Vill jag inte läsa måste jag inte, då kan jag välja bort den bloggen. Men HUR i alla sin dar kan JAG anses vara så oerhört privat, i jämförelse med så mycket annat som skrivs där ute, även av andra offentliga personer?

Tror en del av svaret ligger i att jag skriver mycket om relationer med dem runt mig. Och för många upplevs det intimare att prata relationer än att prata sex, kroppar, pengar, jobb, mm mm. Men jag skriver om sånt som intresserar mig och relationer ÄR det som intresserar mig. Mina böcker handlar egentligen mer om relationer än om mord. De handlar om hur människor interagerar med varandra och relaterar till varandra. Och pratar jag med vänner är det oerhört mycket mer spännande att höra om relationerna i deras liv, än om senaste jobbutvecklingen. Är jag på fest/middagsbjudning och träffar nya människor vill jag så fort som möjligt hasta över ”vad jobbar du med” och komma till frågor som: ”Hur träffades du och din man?,” ”Hur funkar relationen med ditt ex nya?,” osv osv osv. Det är oändligt mycket mer intressant tycker jag att föra riktiga diskussioner om riktiga relationer. Så därav att så mycket handlar om relationer i mina sociala medier. Jag vill hellre skriva om hur mycket jag gillar min kille, än vad jag åt till middag. Jag vill hellre prata om hur relationen funkar med bonusbarnen, än att lägga ut outfitbilder. Jag har både middagar och outfitbilder med också – som komplement. Men själva vitsen med att ha en dialog med er därute, är att prata om riktiga saker. Saker som berör mig. Och då förhoppningsvis er. Att vara tillgänglig.

Så vänligen – stör man sig på hur jag sköter mina sociala medier – så finns det en väldigt enkel lösning. Man slutar följa…..   Finns gott om bloggar, instakonton mm att välja på och varför utsätta sig för att gå in på mina forum då om man inte kan förstå hur jag väljer att hantera dessa?  Om man inte gillar korv går man väl inte in i en korvaffär? Samma sak här – gillar du inte min blogg/mitt insta. Ja gå inte in….. Svårare än så är det inte… 😉

Dessutom – på frågan om: ”varför jag väljer att ha sociala medier istället för att leva mitt liv.” – Ja där är svaret: ”Jag tycker det är KUL!”  Jag gillar att ha kontakt med er, jag gillar er input (och nä inte bara ni som håller med om saker, gillar att diskutera med er med avvikande åsikter om saker jag tar upp – så länge dialogen förs på ett RESPEKTFULLT sätt…) Jag tycker helt enkelt sociala medier är kul, det är en kontaktyta för någon som mig med ett helt ärligt väldigt isolerat jobb, det är min lilla stund att ”snicksnacka vid kaffeautomaten” när jag går in en stund och pratar med er. Och helt ärligt – så lång stund av min dag TAR det inte att gå in och göra inlägg. Så har rätt mycket liv kvar att leva även efter den stunden jag lägger på det… 😉

Ja, det var vad jag/vi hade att säga i det här ämnet just nu!

Puss på er!