Husesyn

evaolausson


Camilla:

Tänkte ni skulle få följa med på en liten husesyn hemma med lite snapshots av saker och ställen i vårt hus. Små hörn och saker som jag är extra förtjust i:

 

IMG_7659

Mitt barndoms piano. Fick det av goda vänner och det kom från Elfshög i Trollhättan. Tillbringat många timmars övande framför det här. Händer att jag klinkar ibland nu också, men nu tar Simon och min dotter Meja pianolektioner på det. (Hunden till vänster hittade jag i en antikaffär i Enskede. Såg honom i fönstret och blev kär. Har döpt honom till Marmaduke)

 

IMG_7660

Älskar att elda och den här går varm (ha ha ha) på vintrarna och höstarna. Kofferten till vänster är gammalt arvegods, amerikakoffert tror jag det heter.

 

 

IMG_7661

Kan inte leva utan mängder av böcker runt mig så de här inbyggda bokhyllorna var bland det första som kom upp i huset. Och soffan är en älskad möbel också, den är från ROOM och modellen heter lustigt nog ”Simon”. Vi håller dock på och överväger om vi ska byta ut den mot en stor hörnsoffa, pga vi är så många så vi får inte plats ens i den här stora soffan…..

 

IMG_7662

Våra kylskåp som alltid utlöser förtjusta läten från folk som kommer hem. Älskar, älskar, älskar våra rosa Smeg.

 

IMG_7663

Tyckte det här knivstället var mycket passande när jag köpte det på nätet för ett par år sen. Tror det heter ”Vodoo” om jag minns rätt. (Kommer dock inte ihåg var på nätet jag köpte det)

 

IMG_7665

Skohyllan i mitt dekadenta rum i källaren…  Är ett kombinerat dressingroom och biorum och det här här min riktiga personlighet kommer fram he he he. Inget jäkla less is more och nordiskt ljust och enkelt utan Moulin Rouge och Dita von Teese-inspiration i over the top kombination…   Och ja. Skor är en last…

 

IMG_7666

Toalettbordet i samma rum. Behöver väl knappast kommenteras…

 

IMG_7667

Tortyrkammaren.

 

IMG_7671

En tavla jag fick av mitt förlag Forum när jag firade 10 år som författare. Hänger i hallen ner till källaren och jag blir alltid lika glad när jag ser den. Mycket hårt jobb som ligger bakom det som bilden representerar.

 

IMG_7672

Charlies nya rum. Genialiskt med sockerlådor som bokhyllor. Rummet är inrett av Pontus Nilvander.

 

IMG_7677

Dotterns rum. Fjärilstapeterna har 3D-effekt och är sjukt coola. Hon fick bestämma själv hur hon ville ha det.

 

IMG_7678

Alltid varit svag för badkar med lejontassar så självklart blev det ett sånt när badrummet i övervåningen gjordes om för ett par år sen.

 

IMG_7679

Pollys rum i grått och rosa och med uggla- och leopardtapeter.

 

IMG_7681

Fejkbrasan i vårt sovrum. Används dock aldrig då det helt ärligt blir för varmt. Vi vill båda ha i det närmaste iskallt när vi sover, och sover nästan året runt med balkongdörren öppen.

 

IMG_7682

Darryl har egen säng på vinden, där äldsta sonen bor.

 

IMG_7685

En stolthet i hemmet är smurfsamlingen som jag påbörjade som barn, och som äldsta sonen ärvde och sedan dess har byggt ut ytterligare.

 

IMG_7687

Älskar personliga bilder  på familjen i svartvitt, och på väggen upp till övervåningen hänger min samlade förmögenhet på väggarna.

 

IMG_7688

En tavla jag fick i present av ”Mamma Stiiina”, som hon låtit göra till mig. Den står i hallen på entréplan, och är hennes sammanfattning av mig i korta ord. En ständig påminnelse om hur långt vi kommit.

Pollys första resa i lite bilder

evaolausson


Simon

Igår åkte jag och Camilla till Bankeryd för att hälsa på min mormor och morfar som tyvärr är för dåliga för att kunna ta sig till Stockholm. Det blev en lång resa att göra över dagen men med jobb och möten var det enda alternativet för oss, även om besöket bara varade i några timmar var det så värt resan.

För mig har min mormor och morfar alltid betytt väldigt mycket för mig, har spenderat mycket tid som barn med dem. Vi åkte dit på helgerna och de kom till oss, så mycket underbara minnen med både mormor och morfar. Vi var ute och plockade svamp i skogen, fick baka med mormor och spendera tid med morfar i garaget, han lagade alltid bilar och kunde verkligen allt om hur motorer fungerade och det har jag alltid varit så imponerad av. Hans kunskap och hans tålamod, han blev aldrig stressad eller upprörd när det inte fungerade eller gick som han trodde utan började bara leta efter nya lösningar. Känns som att min mormor och morfar är världens snällaste och det tror jag många kan känna igen sig i när det kommer till mor- och farföräldrar.

Så underbart att se hur deras ögon verkligen lyser upp när de fick träffa oss och Polly. De kom och möte oss när vi steg av tåget i Bankeryd och vi tog den korta promenaden till deras hus som ligger på Mellangatan i Bankeryd, inte alls långt ifrån tågstationen. Morfar behöver en rullator för att kunna ta sig fram och det blev en ganska långsam promenad, men njuter av att få vara med dem.

Några frågade varför vi valde att åka tåg och inte bil och vi tyckte att en så lång resa på en dag, ca 70 mil med bil och det bara är jag som kör då Camilla inte gillar att köra bil, speciellt inte när vi kör vår stora bil, hade blivit för lång. På tåget kunde man ställa sig upp och gå en sväng med Polly, lättare att byta blöja utan att behöva leta efter en mack samt att båda kunde turas om de sträckorna som Polly var vaken och inte sov. Resan gick verkligen jättebra och vi fick till och med lite jobb gjort på hemresan då Polly sov större delen av vägen.

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Polly tyckte det var väldigt spännande att åka tåg och på ditt vägen var hon vaken hela resan.

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Jag skulle kalla det kärlek vid första ögonkastet

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Mormor som varit dagmamma njöt av att få gosa med bebis igen

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Morfar fick också sin dos av Pollygos

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Ja vad ska man säga, lycka

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Lite mysgos paus i soffan för Mamma och Polly

Resa Bankeryd Stjärnfamilj läckberg sköld

Alltid gillat fluga, även i ung ålder

Här är lite av vår resa i bilder! Hoppas att ni har en grym fredag och vi önskar er en trevlig helg //Simon

Mot Bankeryd

evaolausson


Simon:

Idag är jag, Camilla och Polly påväg till Bankeryd för att hälsa på min mormor och morfar som bor där, de bor kvar i samma hus som min mamma växte upp i, och jag har spenderat mycket tid som barn hos dem på helger och lov. Detta blir Polly gammelmormor och gammelmorfar och deras andra barnbarnsbarn, min kusin har en liten kille som heter Otto, så är inte deras första. 

Ska bli så kul att de får träffa Polly. Vi valde att ta tåget, skönt att slippa köra och här kan man faktiskt jobba lite, som t.ex skriva ett blogginlägg =) 

Vi åker faktiskt bara fram och tillbaka vilket är en ganska lång resa, men var enda sättet att få ihop det så att de kan träffa henne nu när hon är bebis, min morfar börjar tyvärr bli lite dålig och de klarar inte av att resa till Stockholm för att hälsa på oss, och imorgon ska Camilla intervjuas av journaliser från Italien så vi måste vara i hemma imorgon. Så blir en lång dag och intressant att se vad Polly tycker om att åka tåg. 

Igår kväll var Camilla på tjejmiddag och jag och Polly drog till gymmet. Gick jättebra trots att hon var vaken större delen av tiden, men fick knappt hålla i henne själv då en av min gamla karatetränare var där och hon tyckte att det var bättre jag tränade så hon kunde gosa och mata Polly, så blev ett riktigt bra träningspass igår kväll. 



//Simon 

Kvällstrassel

evaolausson


Simon & Camilla

Igår kväll la Camilla ut en film på instagram på Simon som buffade Polly på bröstet. Hon låg inte helt still utan gruffade runt lite och spände kroppen.

Kommentarsfältet fylldes av olika kommentarer om allt från hur sött det var, till att vissa blev sugna på att skaffa ett barn till. Sen kom besserwisserkommentarerna, hon vill han napp, hon är hungrig, hur kan man låta sitt barn lida så, gör ont i magen att se… Alltså på riktigt, vad tar ni oss för? – det är absolut Simons första bebis men så dumma är ingen av oss…..  Och det är Camillas fjärde barn, hon är ju ingen rookie direkt…

Polly hade precis innan filmen togs ätit mer än 100 ml ersättning, fått ny torr blöja, rapat efter maten, blivit buren i famnen, suttit i knät, vi hade försökt med napp men hon blev bara argare av den –  och oavsett vad vi gjorde så skrek hon och detta var enda sättet hon faktiskt inte skrek på. Vi vet vad felet var, hon var jättetrött men hon ville inte sova. Så rädd att missa något roligt, och enda sättet att hålla sig vaken var att skrika och röra på sig. Och buffningen var det enda som lugnade henne efter att ALLT annat försökts… Svårare än så var det inte och jag tror att alla föräldrar varit med om exakt samma sak om man tänker efter lite.

Det uppstår en obeskrivlig känsla av maktlöshet när man känner att nu har jag provat allt och inget hjälper. Hon är arg oavsett vad man gör och det går tyvärr inte att prata med henne och få ett svar på vad det är hon vill, för hon kan inte. Vi visste att det enda hon behövde var att sova, hon hade varit vaken i två timmar och för en så liten bebis blir det jobbigt och orken tar slut, men ändå kämpar hon emot för att inte behöva somna. Polly är otroligt nyfiken av sig och vill verkligen inte missa något – så hon kämpar emot med allt hon har för att inte somna.

Dock sov hon jättebra i natt, troligtvis då hon hade varit vaken en hel del och ätit massor med mat, fyra timmar i sträck blev det när hon väl slappnade av och somnade.

Simon Polly läckberg stjärnfamilj

//Simon & Camilla

Morgonrutiner

evaolausson


Simon:

Jag har aldrig riktigt varit varken en kvälls- eller morgonmänniska. Jag blir trött på kvällen och vill sova och när jag vaknar på morgonen är jag inte den piggaste av alla, men jag har lärt mig att styra mitt morgon humör och för många år sedan bestämde jag mig för att inte vara sur på morgonen längre.

När jag var mindre och framförallt runt puberteten hade jag ett riktigt dåligt morgonhumör och var arg när jag var trött och gick upp. Men ibland är det bra att vara envis, en dag bestämde jag mig för att jag inte skulle vara arg på morgonen längre och så fick det bli.

Idag är morgonen en av de bästa stunderna på hela dagen, vaknar, går upp och har en hel dag framför sig. Ta en morgonkaffe och hjälpa barnen med lite småfix innan det är dags för dem att gå till skolan.

Vi hjälps åt här hemma på morgonen, ibland hjälper de stora barnen oss att ta Charlie till skolan och det är alltid uppskattat av honom att få gå själv med storebror eller storasyster till skolan, istället för med oss ”föräldrar”.

Jag och Camilla brukar dock oftast gå tillsammans med Charlie till skolan och nu när Polly har kommit så stoppar vi ner henne i vagnen och tar henne med oss. En väldigt stolt storebror som går bredvid och ser till att lillasyster har det bra där i vagnen.

Efter vi har lämnat Charlie på skolan brukar vi fortsätta promenaden och stanna på något av caféerna som finns här i enskede. Sätter oss och tar en kopp kaffe, pratar lite, surfar lite på mobilen och förbereder oss inför dagen. Därefter går vi hem och det är dags att sätta igång med dagens bestyr vad det nu än må vara.

Det är en chans för Camilla och mig att umgås lite och prata utan att bli avbrutna.

Läckberg sköld

Stjärnfamilj läckberg sköld

//Simon

Stjärnfamilj

evaolausson


DSC_0037sv

Bonusbarnet Felix

DSC_0052sv

Mamma Stiiiina

DSC_0246sv

Bonusbarnet Fanny och bonushunden Billy

Camilla:

En hel del av er som frågar om vad vi lägger in i begreppet ”Stjärnfamilj” och undrar lite vilka vi är i familjen runt oss. Och ja, det är ju lite luddigt det här vad vi kallar ”familj”, för jag anser ju att blodsband allena inte är vad som avgör om man är familj eller inte. Utan jag anser att man faktiskt skapar sin familj själv och själv avgör vad man lägger in i det begreppet. Och mest talande var nog när jag åkte taxi med Charlie för ett tag sen och han lyckligt förklarade för taxichauffören att: ”Vi är 26 personer i vår familj! Och så började han räkna upp dem alla dem han ansåg var hans familj. Tilläggas bör dock att fyra katter och en hund inkluderades i den uppräkningen. Och jag är så lycklig att han ser det så. Så lite tankar om detta och en liten presentation av några av dem som kanske inte är lika uppenbar familj som föräldrar och syskon t ex, de kan jag presentera vid annat tillfälle.

Den ni brukar undra mest över är ju ”Mamma Stiiina” som vi kallar henne. Och att vi kallar henne så är pga att Charlie kallat henne så sen han var liten. (Han sa det alltid med jättelångt iiiii) Och det är ju Christina Melin, som är min andra exmans exfru, dvs Martin Melins första fru. Och hon är då mamma till mina två bonusbarn Fanny och Felix, som är hennes barn tillsammans med Martin och som då följaktligen är Charlies sk ”halvsyskon”.  (Vi har dock valt att aldrig kalla det så utan det är ”syskon” rätt och slätt, och inte hel eller halv.) Ha ha hänger ni med??

Vår nära relation får ju en del att förvånat höja på ögonbrynen. Vilket tyvärr säger en hel del tycker jag om det som anses ”normalast” numera – att man på något sätt ska ha en dålig relation med ex och ex:ens nya. Det känns som det blivit någon konstig slags etablerad norm att det är det normala, och det anses både förvånande och beundransvärt om man lyckas hålla en vuxen ton dessa emellan. Märkligt och trist tycker jag, särskilt som det ju oftast är barnen som får betala priset för att vuxna människor inte lyckas hålla sams och uppföra sig som folk.

Dock med det sagt så började vår relation inte på det viset, så jag VET det inte är lätt eller bara ”kommer av sig själv”. Deras barn var väldigt små när jag kom in i deras liv och det uppstod en hel del konflikter och grus i maskineriet till en början och det var väldigt känsligt hur mycket ”föräldraroll” jag fick lov och ta. (ingen alls tyckte Christina då….   😉  Men dels tyckte vi till slut mest det blev tröttsamt och onödigt energikrävande med tjafs, och bestämde oss för att träffas och se om vi kunde hitta gemensam mark kring barnen. Ofta är det ju så också att det främmande och okända är mer skrämmande än verkligheten. Och jag hade nog både horn och huggtänder i Christinas ögon när jag var i närvaro av hennes barn, i hennes sinnebild av mig. Och jag kan inte säga att vi blev bästisar första mötet heller, var ett tag två steg framåt och ett tillbaks i början, men till slut kom vi över kullen på nåt sätt och landade i en trygg relation med varandra och är idag väldigt nära varandra. Och jag är ytterst tacksam mot henne att jag idag får lov att vara en viktig person i hennes barns liv. Och de i mitt och Simons.  Men dels berodde det också på Charlie som katalysator. Christina älskar bebisar och när Charlie föddes bad hon Martin att få träffa honom, eftersom han ju också de facto var ett syskon till hennes barn. Och hon blev kär i honom från början och de har sedan dess fått en egen relation. Han älskar att packa väskan och åka till ”Mamma Stiiiina” emellanåt. På skolan har han förklarat att han bor på fyra ställen. ”Hos pappa, hos mamma, på landet, och hos Mamma Stiiina”. Så för honom är det otroligt självklart. Och vår relation idag x antal år senare är väldigt okomplicerad. Vi är absolut inte alltid sams, vi är väldigt olika på många sätt t ex vad gäller syn på barnuppfostran – men vi har båda våra styrkor och svagheter som föräldrar och lär av varann.  Så vi kan småtjafsa emellanåt o ha olika syn på saker, men aldrig något som leder till bråk, utan mer som ”syskontjafs” skulle jag nästan säga. Och för det mesta är vi sams ha ha ha.

Och mina barns pappor har jag också en väldigt okomplicerad relation med. Vi har ytterst fungerande diskussioner om barnen och löser allt det praktiska utan större problem. Är inte heller vi alltid sams om saker kring barnen – men det är man ju inte om man lever ihop heller – men vi brukar alltid kunna hitta en bra kompromiss om vi ser olika på nåt. Vi har noll problem att vistas i samma rum och t ex fira barnens födelsedagar ihop, gå på deras idrottsaktiviter ihop etc etc och noll drama kring detta. Och logistiken är faktiskt strålande, stora barnens pappa bor kvar i vårt gamla hus, 500 meter bort, och Charlies pappa Martin bor 5 min bort. Superskönt för barnen och även väldigt praktiskt för föräldrarna. Stora barnens pappa har också en väldigt trevlig fru, som det alltid är kul att byta några ord med, som jag har en bra dialog med, och vi träffas även emellanåt i sociala sammanhang då vi har gemensamma vänner. Men stora barnens familj hos pappa är inte del av sociala medier, så jag vill inte dra in dem i det när du inte valt själva att vistas där, och nämner därför inte dem särskilt ofta av det skälet.

Dock undrar en del ibland varför jag kallar det ”Stjärnfamilj” när jag inte hänger med Martin på samma sätt som med Christina. Och jag fattar att man kanske undrar det också eftersom vi gjorde det emellanåt innan jag träffade Simon. Men det är inte speciellt konstigt tycker någon av oss. Även om man har en vänskaplig skilsmässa kan det vara bra att ha lite luft emellan i relationen, och när någon ny kommer in – på endera sida –  så behöver även den nya relationen få mer utrymme. Så det blev naturligt så och är inget någon av oss tycker bör vara annorlunda. Och Simon och Martin har heller inga problem att träffas i samband med barnen, och alla kommer bra överens. Simon har ju även blivit en viktig extravuxen för mina bonusbarn Fanny och Felix, vilket jag vet Martin uppskattar. Så noll drama kring detta, bara en balans vi hittat som alla mår bra av och som funkar för oss. Och blir lite konstigt när ni bara ser en bråkdel av vad som händer i vårt liv, men tror ni ser allt, och sen drar ni slutsatser av det (är framförallt på instagram jag upplevt att det varit så.) Konkret exempel – under vintern årsskiftet 2013/2014, dvs innan jag träffade Simon dejtade Martin en tjej som heter Jenny (eller Jennie?) ett par månader – jag visste om det, men det syntes aldrig utåt, nämndes aldrig i tidningar, på sociala medier osv,  för Martin berättade för mig att hon absolut inte ville synas i offentligheten så hon ville inte han skulle lägga ut bilder på och med henne, ville inte gå på premiärer ihop med honom osv. Så därför syntes aldrig deras relation utåt och instagramföljare, bloggläsare och tidningsläsare hade ingen aning om att den relationen fanns. Men att något inte syns betyder ju inte att det inte finns. Vi lägger ut en del av vårt liv, men det är långt ifrån helheten är min poäng. Ni som följer oss på sociala medier tror ibland felaktigt att ni vet allt om oss,  och att allt vi gör och är åker ut i bild och text.  (OBS Martin har nämnt nu i intervjuer att han dejtade just denna tjej ett tag, så ingen ”hemlis” jag outar mot hans vilja, han har pratat om det själv nu offentligt, men jag valde nämna just detta pga det är så klockrent exempel på att ni inte har en aning om mycket av vårt verkliga liv och vad som händer i det…)   Däremot har Martin och jag numera en deal att vi inte skriver om varandra eller ens till varandra på sociala medier längre, inte ens i kommentarsfältet – eftersom det nästan utan undantag blir något uppblåst i tidningarna om det då – oftast med märklig vinkel. Så detta kommer vara enda undantaget jag kommer göra – så när jag klargjort detta ovan, kommer jag även fortsättningsvis inte nämna Charlies pappa i sociala medier, men ja, jag skriver ju inte så mycket om stora barnens pappa heller eftersom han är en väldigt privat person. Men att de inte nämns betyder inte att vi inte har en bra relation och dialog kring våra barn. Det har vi. Men det är utanför offentligheten och syns därför inte.

Så för att knyta ihop säcken. För mig är ”Stjärnfamilj” ett begrepp som handlar om att man bygger sin egen familj, inte utifrån gängse normer eller vilka man råkar ha blodsband med. Jag och Simon har t ex inga blodsband till Charlies halvsyskon Fanny och Felix. Men de är familj. Christina har inga blodsband till Charlie. Men de är familj. Simon har inga blodsband till mina tre större barn Wille, Meja och Charlie. Men de är familj. Och kring oss finns även människor kring dem och även vänner till oss, som vi räknar som familj. Utan blodsband. En familj kan i princip se ut hur som helst enligt den definitionen, mammor, pappor, bonusbarn, bonusföräldrar, osv osv i vilka konstellationer som helst – det är vad jag kallar en Stjärnfamilj. Hoppas det rätade ut en del frågetecken.

 

Helgen i bilder

evaolausson


Simon & Camilla

Då var det söndag och vi tänkte bjuda er lite av våran helg i bilder.

IMG_7364

P1080571

Hela familjen på gröna lund

IMG_2002

Bjöds på en härlig middag hos Magnus och Leck

P1080587

Morgon promenad med Polly

IMG_7392

P1080651

Lite bus och mys i soffan på morgonen

IMG_7405

IMG_7400

Charlie och Meja fixade till frisyrerna   IMG_7409

IMG_7410

Storebror med vänner underhåller Polly

IMG_7414

IMG_7417

Städar dag med Mejas klass

IMG_7423Storasyster gör också en instats

P1080553

Självklart blev det lite träning också!

Varumärke

evaolausson


DIWE-lackberg-1

Foto: Joey Abrait, Di.se

Camilla:

Intensiv dag idag med Pollys första vimmel på det årliga eventet med öppningen av Gröna Lund. Blev ett kanonbesök, men skriver mer om det så snart jag hittar någon av vimmelbilderna som togs.

Men eftersom tiden är knapp idag (vi ska bort på middag ikväll snart också) så slänger jag in en artikel från 2013 som besvarar mycket av det ni frågat om hur jag jobbar med mitt varumärke och hur jag tänkt kring den biten ända sedan jag sadlade om till författare. Artikeln är från di.se  Även bilden är lånade från artikeln, och tagen 2013.

 

http://www.di.se/artiklar/2013/4/10/lackberg-vassar-varumarket/?qr=senaste-3-månaderna

 

 

Maratonhelg

evaolausson


Simon:

Då var det fredag igen och trots att det ös regnade igår så startar fredagen i Stockholm med blå himmel och sol. Vi började dagen med en morgonpromenad, gick med Charlie till skolan tillsammans med Camilla och Polly. Väldigt stolt storebror som gärna visar upp lillasyster för både vänner och fröknar.

Idag har både jag och Camilla lite jobb så samsas om att ta hand om Polly medan den andra kan utföra sina uppgifter. Jag ska till SLS och göra fystester och se hur mycket eller lite jag kommit efter nu när det inte har varit möjligt att träna lika mycket som vanligt, även att jag håller en relativit hög dos på minst sex pass i veckan.

Ikväll kommer en gammal kompis till mig som heter Daniel med sin tjej och vi ska grilla lite och de ska få träffa Polly. Daniel och jag jobbade tidigare ihop på Worldclass, efter att vi båda slutat där så började vi med planer att starta ett gym i Thailand, men båda fick andra erbjudanden som passade bättre vid den tidpunkten och planerna blev lagda på is. Jättelänge sen vi sågs och ska bli så kul att äta en god bit mat och snacka lite skit samt att de får träffa Polly och gänget.

Imorgon blir det premiären på Gröna Lund, ska bli grymt kul och vi håller tummarna för att det inte blir dåligt väder. Jag har aldrig varit på Gröna Lund med barn tidigare, har alltid varit barnet när jag är där så blir en rolig omväxling, jag älskar karuseller och åker mer än gärna allt. Hoppas det ska komma en vattenattraktion till Grönan innan jag blir för gammal för att åka den…

Imorgon kväll ska jag Camilla och Polly på middag hos goda vänner. De övriga barnen fick välja mellan att följa med eller stanna hemma själva, de behövde inte någon lång betänketid innan de svarade att de ville vara hemma, kolla på vad de vill på tv, äta något onyttigt till middag och fylla på med lite godis och chips efter det.

Söndag blir det klippning för Charlie och Meja i globen och efter det ska det städas skolgård för att få pengar till klasskassan för Mejas klass. Efter det hoppas vi att det är slut på aktiviter för denna helgen och att vi ska hinna vara hemma lite och njuta också i lugn och ro.

Ibland tänker jag på hur stor kontrast det är mot de livet jag levde för några år sen, bara mig själv att ta hänsyn till och helgerna bestod för det mesta av att träna och vila, hade alltid dubbla pass på både fredag och söndag medan lördagen ofta blev vila i stora mått. Nu är det full fart och det är galet kul, även att det tar mycket energi och på kvällen när det är dags att sova tar det inte många sekunder innan John blund kommer och slår en i huvudet. Mitt liv har verkligen vänts upp och ner på två år, men jag älskar varje minut.

Simon Sköld stjärnfamilj läckberg

//Simon

 

Mer frågestund – svar på era frågor

evaolausson


IMG_7273red

Mitt 13-åriga jag – en kvinnlig Harry Potter…. 

Camilla:

Här kommer en vända till med svar på frågorna ni ställde under inlägget Frågestund:

Måste först börja med att jag brukar säga att jag har gjort en ”Läckberg” dvs träffat en 10 år yngre man (han 29 och jag 39). Jag har tre barn sedan tidigare och hus, bra inkomst osv…nu flyttar vi ihop efter ca 7 mån dateande och allt fungerar bra men folk omkring oss har mycket åsikter om att han är yngre. Hur hanterade du det? Hur reagerade din mamma?

Ja det blev ju ett himla hallaballåå om att han är 13 år yngre än mig. Vilket förvånade mig. Jag ser ju väldigt mycket män omkring mig som skaffar sig tjejer som är t om betydligt större åldersskillnad än mellan mig och Simon – och det sägs det inget om…  Och jag kan faktiskt reta mig på att det blev en sån ”happening” då med vår rätt lilla åldersskillnad. Särskilt tycker jag det känns illa när det pratas om Simon i förminskande drag pga det, där man också ofta väver in min ekonomiska status som en faktor. Men de som känner Simon är inte ett dugg förvånade att han valde en äldre tjej att leva med. Jag brukar skämtsamt kalla honom för ”Sveriges yngsta farbror” och det ligger mycket i det skämtet. Hans värderingar och de saker han strävar efter i livet är mer som någon i min ålder, än en kanske mer typisk kille i hans ålder. Han gillar familjeliv mer än uteliv, han får i princip eksem av att befinna sig på nattklubbar odyl, han dricker inte, han älskar villalivet, ja listan kan göras lång över saker som många andra killar i hans ålder inte skulle kunna identifiera sig med än på ett tag. Jag har snarare svårt att se hur han skulle klarat av att vara tillsammans med nån jämnårig, om hon inte också var väldigt ”lillgammal” på samma sätt som han är. Så är inte så långsökt alls att han blev kär i, och ville leva med mig, som många tror pga åldern på pappret. Vi brukar skoja om att ”vi möts på mitten” – han är mognare än sin ålder och jag är barnsligare än min… 😉   Och vad gäller vad min mamma sa, ja först när jag berättade var hon liiite skeptisk, mest var hon orolig för vad väninnorna skulle säga tror jag…  Men efter ett par dar när hon hade berättat för närmsta väninnorna ringde hon mig glädjestrålande och sa: ”vet du, de tyckte det var jätteroligt och de sa; ”Åh men Camilla har ju gjort en Kerstin Dellert!”  Så då var mamma nöjd… Och jag berättade det för Simon – men fick förklara för honom vem Kerstin Dellert är he he he…

Din bästa date med Simon, vad gjorde ni då?

Oj svårt att välja, vi hade egentligen tre på var sitt sätt fantastiska dejter innan vi blev ihop. På den första dejten, dagen efter vi träffades på ett affärsmöte med Mini/BMW så gjorde jag misstaget att låta Simon bestämma vad vi skulle göra… Så han bad mig komma till Hellasgården iförd träningskläder… OMG…  Sen körde han skiten ur mig i löpspåret och utegymet där i 1.5 timme. Jag hade blodsmak i munnen, men tänkte ju inte låta honom se hur slut jag var, så han har sagt i efterhand att han trodde jag var i kanonform ha ha ha.  Men efter han plågat mig klart blev vi sittande kvar på utegymet och pratade, pratade, pratade. Vi frös, vi var båda kissnödiga (avstämt i efterhand) men ingen av oss ville gå hem. Men till slut sa vi hej då, men direkt jag satt mig i bilen kom ett mess från Simon där han frågade om jag kunde tänka mig att ses igen – och gärna imorgon…   Vilket jag ville… Mer än gärna.. Så då grillade vi hemma hos mig och kollade på film i biorummet, filmen ”42” . Och sen tredje dejten följde han med när vi skulle hämta husbilarna till ”Milfs on tour” trippen jag precis skulle på. Och efter vi gjort det, bjöd han mig på middag på lokala thaikrogen vid Sockenplan.  Sen drog jag på en veckas husbilsturné och OMG vad vi sms:ade med varann den veckan. Och jag skulle komma hem dagen innan midsommarhelgen, så vi bestämde oss för att på vinst och förlust åka ut tillsammans till mitt lantställe och tillbringa helgen där. Och ja.. the rest is history. Efter det har vi knappt varit ifrån varann. Så svaret på frågan – kan inte välja en enda dejt, alla tre dejterna var väldigt speciella.

Jag skulle vilja fråga vilken restaurang ni tycker har godast mat i sthlm innerstad och t ex nån speciell rätt som du bara älskar där OM du har en sådan. Behöver tips

Vår ”Stammiskrog” i Stockholm är Griffins Steakhouse. Den drivs av min barndomsvän från Fjällbacka, Christian Hellberg, som jag också gjort två kokböcker tillsammans med. Vi älskar köttet och hamburgaren där, men man får absolut inte heller missa råbiffen till förrätt t ex, eller charkbrickan..    De har också fab brunch!  Andra favoritrestauranger vi har är: Austin Foodworks, Miss Voon, Nosh & Chow och Burger & Lobster. Även restaurang Pontus! samt ”Göteborg” i Hammarby Sjöstad är andra grymma tips. Jo, Taverna Brillo också. Missa inte deras löjromspizza, deras gnocchi och calamares….

Jag undrar hur du gör för att skaka av dig taskiga kommentarer, elakheter, osant skvaller osv. Har du en speciell ”taktik” för detta eller är det lyckligt lottad med hård hud där allt rinner av dig som vatten på en gås

Beror helt på vad det är för kommentarer. Det mesta skulle jag säga att jag skakar av mig. Tar mest illa upp om jag känner att de runt mig får ta skit pga mig, som t ex Simon. Då blir jag riktigt förbaskad, men själv har jag nog blivit rätt van tyvärr så bryr mig inte så mycket. Men med det sagt så får jag ofta höra att jag lägger för mycket energi på att gå i klinch med människor som skriver otrevligt. Och får också höra sånt som ”vaddå tål du inte kritik” osv osv.  Ännu ett argument som lyfts är att: ”ja men du får ju skylla dig själv som lägger upp saker om ditt liv på sociala medier”. Och ja, jag lägger kanske onödig energi på att svara folk jag tycker är ohyfsade. Men jag tycker nog snarare att för många för lätt accepterar att folk är otrevliga på sociala medier. Jag anser att istället för att jag ska börja se genom fingrarna med det, borde fler börja fräsa ifrån. Jag har skrivit många gånger att jag ser mina sociala medier som mitt virtuella vardagsrum dit jag bjuder in er. Och precis som om man bjuds in till mitt fysiska vardagsrum så förväntas man uppföra sig och uppföra sig på ett trevligt och artigt sätt. Det är den standard jag anser bör råda. Dvs alla är ytterst välkomna att framföra åsikter som inte är detsamma som mina – och ha en konstruktiv dialog och debatt om detta. Men jag anser att man bör föra diskussionen på ett trevligt och väluppfostrat sätt. Kan man inte föra fram kritik och åsikter på ett respektfullt sätt så bör man tiga, även på sociala medier, det är min åsikt. Samma gäller argumentet om att jag får ”skylla mig själv” som delar med mig, och får skylla mig som är en offentlig person och då ska man ”tåla att ta en del” osv. Tycker inte alls jag får skylla mig själv och ska behöva ta massa ohyfsade kommentarer från främmande människor bara för detta. Varför det? Förstår inte det argumentet alls. Ingen av de som sitter och skriver förolämpningar skulle våga vara otrevlig mot mig to my face – så varför ska jag acceptera att man är det på sociala medier? Och varför ska det vara ok att vara otrevlig bara för att jag är offentlig? Fattar inte det alls, och kommer aldrig acceptera det. Så jag kommer nog även fortsättningsvis lägga lite för mycket energi på att få folk att höja ribban för hur de uppför sig mot mig och mot varann på sociala medier. Och uppför man sig inte anständigt kommer jag säga ifrån. Så är det bara.

Jag undrar hur du skulle säga att ditt självförtroende har förändrats under de sista 10 åren? Tidigare såg du mer ut som en ”vanlig” hemmafru som jobbade på kontor med något mindre intresse för kläder, hår, smink etc. Det syns att du blommar som aldrig förr de senaste åren och jag förknippar det med ökat självförtroende kring din person gällare just de bitarna. Är det kring att du fick mer hjälp när du började bli känd med stylister etc när det skulle fotograferas för t ex ett reportage? Såg du din egen potential mer? Du kanske även fick mer tid och pengar att lägga på ditt utseende. Eller är det självförtroende som kommer med åldern mer och det hade skett oavsett? Från en som har blommat men nu börjar se ut som en grå mus med ett mer nedböjt huvud än tidigare.

Jag har aldrig varit tjejen som blev vald till skolans Lucia. Jag var skolans plugghäst, med tjocka colabottenglasögon och rejäl tandställning. Dessutom hade min mamma fått för sig att jag skulle klippa mig kort, och skickade mig till frisören med en bild på Princess Di -vilket fick konsekvensen att jag i nedre tonåren såg ut som en kvinnlig version av Harry Potter. Sen utöver det tillbringade jag många år med att kämpa med vikten, vilket jag skrev om i ett inlägg härom dagen. Så fin kände jag mig aldrig. Hade märkligt nog dock inga problem att få pojkvänner och hade även pojkvänner som såg bra mycket bättre ut än jag (tyckte jag) och rankade betydligt högre på popularitetsskalan. Detta är en ekvation jag fortfarande inte kan få ihop om jag ska vara helt ärlig. Jag kan ev ha snackat omkull dem ha ha ha.   Men jag har aldrig sett mig själv som en snygg tjej, eller tyckt om mitt utseende. Det kom först efter trettio för mig absurt nog. När jag lade om till LCHF och hittade ett stabilt sätt att hantera mat, och en stabil vikt som passade mig, så föll resten på plats – i kombination med att allt föll på plats för mig med mitt yrke. När jag kunde börja försörja mig som författare, så landade jag i mig själv och vem jag var. Jag kände att jag var rätt person på rätt plats, och det gjorde mig också genast mycket mer komfortabel i mitt eget skinn. Det gjorde också att jag lättare kunde hitta min stil vad gällde kläder, frisyr, smink mm, dock hjälptes det naturligtvis på traven av att jag fick prova på att stylas och fixas inför plåtningar odyl, och fick en hel del tips om vad jag passade i. Ytterligare en skjuts för självförtroendet utseendemässigt kom sedan när jag gjorde Let’s Dance 2012. För första gången i mitt liv blev jag vältränad, och jag fick se till min förvåning se tidningarna fyllas med artiklar om ”Läckbergs superkropp” – och jag fick också för första gången i mitt liv en massa uppmärksamhet och komplimanger för mitt utseende istället för mitt huvud. Var en mycket märklig upplevelse men inte helt oangenäm måste jag erkänna…    Och sedan dess har jag landat i ett gott självförtroende vad gäller mitt utseende. Jag kommer aldrig tävla med skönhetsbrudarna, jag har inte ett klassiskt vackert utseende, men jag gör det bästa av mina förutsättningar och jag trivs med mig själv och hur jag ser ut. Jag är inte 20 längre men jag känner mig snyggare idag vid plus 40 än när jag var 20,  och det handlar om att jag trivs med mig själv nu mycket mer än vid 20. Fick jag chansen att bli 20 igen skulle jag säga HELL NO!!!  Har aldrig haft någon åldersnoja utan älskar att åldras, och varje ålder går att göra det bästa av. Men mitt grundläggande svar på din fråga är att – det måste börja inifrån. Ät bra, gör allt som går för att må bra i livet – och trivsel med utseendet kommer från det. Men ja – jag vet, det är lättare sagt än gjort.