Svar på kritiken om videon till ”Kärleken är vi”

evaolausson


 

stockholm-pride-2

Bild lånad från Resumé.se

IMG_2142

Videon på storbildsskärmar i Prideparken på invigningen

Camilla:

Har ju under Pride nu varit lite debacle om videon i pressen. Och jag har inte velat bemöta det under själva festivalen, då jag tycker den ska få vara en kärleksfest utan massa tjafs, kritik och interna stridigheter. Nu vill jag dock gärna säga några ord om kritiken som varit – som dock kommit från en ytterst liten grupp vill jag påpeka, men plockats upp i media, bl:a Resume som jag länkar till HÄR:

Först vill jag dock börja i positiv anda och TACKA för det fantastiska mottagandet låten fått, både inom Pride och utanför. Den har spelats på så gott som samtliga stora TV-kanaler, hyllats i TV:4, den sjöngs non stop i Pride-tåget, Evelina har mött ett enormt publikstöd på sina spelningar, vi har fått meddelanden via sociala medier, stoppats på gatan, och fått ett stort, varmt och hjärtligt TACK från många för att de tycker om den och tycker den uttrycker det Pride handlar om. Att kärleken är för alla, oavsett kön, ras, religion eller någon som helst annan kategori. Även videon har vi fått otroligt mycket positiv respons på.

Vad gäller kritiken då emot videon – ni kan se den HÄR – så har det då kommit klagomål från en liten grupp att den inte skulle ha bredare variation på raser och andra tillhörigheter i videon. Och ja, det finns t ex inte någon t ex mörkhyad eller funktionshindrad med i videon. Det finns heller inte enbart homosexuella i videon, vilket också varit ett klagomål. Dock gjorde inte vi ett aktivt urval av par, utan med kort varsel och med liten budget gjordes videourvalet genom att en förfrågan skickades ut till alla Pride-volontärer, cirka 600 personer, om de ville vara med i videon. Alla som tackade ja – är med i videon. Dock ställdes ingen fråga till de som tackade ja om vilken hudfärg de har, vilken religion, vilket kön de väljer att älska, eller huruvida de t ex var rullstolsburna. Alla var helt enkelt välkomna. För kärleken är vi.

Borde vi handplockat människor baserat på deras hudfärg eller läggning? Enligt kritikerna borde vi det. Men helt ärligt tror jag inte ens någon tänkte i de banorna. Känner alla som arbetade med videon och vet att de har en stor mångfald på alla sätt bland sina vänner – och de ser inte på sina vänner utifrån vare sig hudfärg, härkomst eller något annat. Därför dök heller inte tanken upp vid skapandet av videon upp om att det skulle behövas göras på det sättet. Men det hade ju också skapat lite fler frågor – vem representerar bäst ”utländsk” t ex?  Som exempel – Simon har en kompis, Juan Carlos Pettersson – som är född i Colombia men uppvuxen i Sverige. Dock mörkhyad. En kompis till mig har en bästis i Brasilien och som är brasilianska i varje tum – men blond och blåögd. Vem av dem skulle vi valt till videon?  För mig bär det emot att sitta och välja ut människor utifrån hudfärg eller läggning eller något annat – jag inser samtidigt att jag inte fullt ut kan förstå de som anför kritiken och tycker det är så vi borde gjort. Jag har inte den utsatta sits som många av dem säkert haft och har pga hudfärg mm. Jag är fullt medveten om att jag är en vit, privilegierad svensk i yngre medelåldern, och det är mycket möjligt att de som kritiserade har rätt och att vi borde gjort så. Så jag säger inte att de har fel. Men min poäng är att ingen av oss som gjorde videon ens reflekterade över hudfärg, läggning eller något annat på de som deltog. För för oss handlar Pride om att jobba mot att vi en dag ska komma till en punkt där läggningen hos människor är en fullkomligt irrelevant icke fråga. Så vi tänkte aldrig ens på att ställa frågan. Och alla som ville vara med i videon av Pride-volontärerna fick vara med.

Vill ni se Evelinas otroliga uppträdande med låten på Sommarkrysset så hittar ni det HÄR

Att träffa barnen för första gången – Simon

evaolausson


Simon:

FullSizeRender4

FullSizeRender1

Igår skrev Camilla ett inlägg om hur det var att låta mig träffa barnen för första gången, vilket faktiskt är ett stort steg i en relation. Jag vet inte om det är större för att jag inte hade några egna barn, var yngre och kanske inte så inne i barn och familjeliv.

Förstod för Camilla att det var stort och det var det för mig med. Det var extremt stort, för jag visste att det var avgörande för om vi skulle fortsätta ses.

Att träffa en kvinna som har barn innebär vissa saker för mig. För det första jag vet att jag aldrig kommer vara nummer ett för henne, jag kommer alltid komma efter henne barn. Det är så det ska vara, tror inte jag hade kunnat bli kär i henne om jag märkte att hon satte mig framför sina egna barn, det är ändå det viktigaste vi har, våra barn.

Vi skulle vara på landet och Camilla hade bjudit med mig, självklart efter hon hade clearat det med barnens pappor. Det som var så konstigt var att det aldrig kändes konstigt, världens bästa ungar och vi hade så kul. Det hade kunnat gå åt vilket håll som helst, jag visste inte var de skulle tycka om mig. Det är en stor sak för dem också att det kommer en ny person in i deras liv och det finns många frågor de ställer sig. Var jättenervös till en början även om jag dolde det, men när vi pratade gick det ganska snabbt över, de var så öppna, varma, välkomnande och bara rent ut sagt sjukt snälla och jag kände mig hemma.

Vi hade tre helt underbara veckor på landet, vi lekte, badade, lagade mat och pratade. Det var helt fantastiskt. Jag hade tidigare inte haft tanken på att jag skulle få bonus barn, men nu känner jag mig så enormt förunnad över det, jag älskar dem och de ger mig så mycket glädje.

Det jag aldrig har försökt vara eller göra är att ersätta deras pappor, det har de redan och jag behöver inte fylla den rollen, de har fått kalla mig vad de vill, Simon, pappa Simon eller bonus pappa det har alltid varit deras val, har aldrig försökt styra dem åt något håll.

När Simon träffade barnen första gången

evaolausson


FullSizeRender4

 

FullSizeRender3

 

FullSizeRender2

 

FullSizeRender1

 

DSC_0131färg

Nedersta bilden från första gången Simon träffade Charlie. Samtliga bilder från den där första sommaren 2014. Hittade ingen bra bild ihop med Felix, men han var också med så klart. :-) 

Camilla:

Tänkte berätta lite om när barnen fick träffa Simon för första gången – och hur jag resonerade kring det. Och jag måste erkänna att jag lite frångick mina principer där. Jag hade bestämt mig för att vänta minst ett halvår innan en ny kille fick träffa barnen, och jag hade – och har – också dealen med Charlies pappa att den andra parten måste bli tillfrågad och OK:a innan man introducerar barnen för någon ny. Och också en förutsättning att den personen avses bli av stadig natur relationsmässigt.

Och det sa ju klick mellan mig och Simon 5 juni 2014 och vi räknar midsommarafton den juni som dagen då vi ”blev ihop.” Och sen gick det liksom så rasande fort. Vi hängde jämt, umgicks dygnet runt, jag åkte ner och hälsade på honom i hans föräldrars lägenhet i Spanien en vecka, och vi blev ja, tokkära. Och vi båda kände väldigt fort att ”this is it.” Så då uppstod ju frågan väldigt fort när han skulle träffa barnen. Och första tillfället var det Charlie det blev aktuellt med. Simon och jag var ute på landet och det var ”nappavecka” så han var hos Charlie – men just då hade  min väninnna – och tillika Martins exfru Christina Charlie. Och de skulle på middag till vänner nära oss på landet, och vi var också bjudna. Så dilemmat uppstod –  hur gör vi? Kan Simon och jag åka dit, om Charlie är där? Vi hade bara varit ihop i cirka tre veckor då så det var ju absolut rasande tidigt. Men jag messade Martin och frågade hur han ställde sig till det – och han sa att det var ok, men bad att vi kanske inte behövde visa det så mkt inför Charlie. Så Simon var med som ”mammas kompis.”  Och han fick då också träffa mina två bonusbarn Fanny och Felix. Ja, två av tre blev störtförälskade, både Charlie och Felix tyckte han var toppen – och när vi skulle gå frågade Charlie Simon om han inte fick sova hos honom nån gång… ha ha ha ja snacka om succé. Och bonussonen Felix tyckte också att Simon var awesome. De spelade fotboll, busade och killarna hängde runt halsen på honom. Fanny däremot var en hårdare nöt att knäcka. Jag tror att hon hade varit rädd att först förlora mig i skilsmässan, och precis när hon märkt att det inte blev så, att jag fanns kvar – ja då dyker nån snubbe upp på scenen, och jag tror hon var orolig för hur det skulle påverka. Så hon glodde misstänksamt på Simon hela kvällen och frågade typ hundra gånger – med anklagande ton: ”Asså hur LÅNG är du?”  Lite oklart varför, men frågan var helt klart fientligt menad ha ha ha.

Sen kom ett dilemma till. Jag skulle sen ha alla barn tre veckor ute på landet, och det kändes som en evighet att inte ses på tre veckor. Och vi var ju säkra på att det här skulle bli något varaktigt. Så jag frågade stora barnens pappa hur han ställde sig till att Simon var med ute på landet med mig och barnen, och han litade på mitt omdöme och sa att det var ok. Men jag var väldigt nervös. Jag tänkte: ”herregud hur ska en singelkille på 27 bast palla med tre ungar i tre veckor, helt ovan som han är.” Så geni som jag är så kom jag på den ljusa idén att första dygnet ta dit två ungar till – så att tre relativt sett skulle kännas om ganska lite när de två åkte hem…. (Man får inte vara dum… 😉  Så bonusbarnen och Christina kom ut och sen ägnade Simon cirka 12 timmar åt att kasta barn i poolen. Har aldrig sett honom så trött förut som den kvällen….   Men då tinade även bonusdottern Fanny så efter det är Simon en stor favorit även där, och hon vet att hon inte riskerar att förlora nån utan snarare vunnit en till.

Mina stora barn då. Ja jag hade preppat Simon lite innan, sagt att ”min stora kille Wille kommer vara avvaktande och reserverad några veckor, sen kommer det lossna. Men min dotter Meja kommer och hänga dig om halsen från första stund.”   – Det blev precis tvärtom!!   Ser till min enorma förvåning redan första kvällen hur sonen sitter med huvudet lutad mot Simons Axel. Medan Meja sen ägnade två veckor åt att vara… artig….  Hon var inte sur, inte otrevlig, inte öppet avvisande – hon var bara så extremt artig mot Simon så jag började fundera på vem bortbytingen var. Men efter två veckor tog vi en tur in till Norrtälje bara vi tre, jag, Simon och Meja. Och då lossnade det. Och nu brottas hon med Simon och hänger honom om halsen mest hela tiden sen dess och de två är oerhört tajta med varann.

Så jag har haft tur. Alla mina tre barn, plus mina två bonusbarn älskar Simon. Och han har axlat ett enormt ansvar för alla dessa fem. Han är inte bara en ”skojig figur” som bara plockar russinen ur kakan, han är delaktig i både vardagsbestyr och uppfostran av dem, och de har en enorm respekt för honom. Fast som min dotter brukar säga: ”Det är så roligt med Simon mamma för han TROR han är så himla sträng fast han egentligen är världens snällaste. Men jag låter honom tro det.”

Tack Simon för att du är världens bästa bonuspappa. Vi älskar dig allihop. både jag och alla barnen.

Pollys schema

evaolausson


 

IMG_2169

Den totala lyckan när man får syn på matburken och skeden….. 

 

Camilla:

Har ju skrivit en del om att vi har Polly på schema. För mig har det funkat strålande på de tre tidigare barnen och har därför gjort samma sak nu med Polly. Och det funkar precis lika strålande som med de andra tre. Jag vet att det inte passar alla att göra så, men oss och våra barn har det passat jättebra. Jag har hämtat min kunskap om detta från Barnaboken men finns en uppsjö böcker och metoder där ute, som många av de har det gemensamt att de förespråkar rutiner för god sömn för bebis. Behöver man det inte är det toppen, men vi behövde det och för vår familj har det varit räddningen…. Så för de som VILL göra likadant som vi, så kommer här lite input om hur Pollys schema ser ut, och hur vi gjort. Och ni är många som efterfrågat detta. Så here it goes:

Att ha ett schema för bebis är ju en process, inget man bara pang bom inför. Och sömnbehovet och schemat har ju också förändrats och justerats allt eftersom hon blivit äldre. Och går ju heller inte att vara rabiat och hålla stenhårt på ett schema – men man STRÄVAR mot det, samtidigt som man är lyhörd för barnet självklart. Många som inte provat eller läst på om rutiner och schema för bebis, tror jag har någon slags bild av att man spikar ett schema, utan att ha tagit hänsyn till barnet, och att man sedan stenhårt håller det – utan hänsyn till barnet. Så är det inte. Det är en guidelien och en måttstock, men vissa dagar rullar schakt klockrent, ibland skiter det sig helt… Och då är det så. Då kavlar man upp ärmarna och och tar nya tag dan därpå.

Med det sagt tänkte jag beskriva vårt läge exakt nu, vid en vecka kvar till fyra månaders ålder (1 augusti blir hon fyra månader.)  Schemat vi har nu, har vi spikat efter att under en period noggrant antecknat när hon vanligtvis sover och äter, så att man sedan sett ett ungefärligt mönster. Vi har också räknat på totalt 15-15.5 timmar sömn per dygn – med tio av de timmarna sammanhängande på natten. Utifrån detta ser hennes schema ut så här nu:

06.00 – vaknar o äter 150 ml ersättning, somnar om direkt

07.00 Vaknar för dagen. Äter 150 ml ersättning

9.00  Somnar igen

10.00 Vaknar, äter gröt eller purémat

11.45 Ersättning 120 ml

12.00 Somnar

14.00 Vaknar, äter mat eller gröt

16.00 Somnar

17.30 Vaknar

18.30 Äter mat eller gröt

19.45 Äter 150 ml ersättning

20.00 Läggs för natten

Totalt sover hon med det här schemat 10 timmar per natt och sedan 5.5 timmar fördelat över dagen.

Hon sover i vagnen, på mage som jag nämnt förut (med andningslarm) och vid behov vagnas hon lite vid läggning, men oftast räcker det nu med att bara lägga henne ned, för hon är liksom inställd på att sova vid de här tiderna nu. Nappen har vi tagit bort helt nu, eftersom hon inte verkar vara jätteintresserad av den, och tycker då det känns konstigt att tvinga på henne nåt hon inte verkar behöva. Så ingen napp för Polly.

Som sagt, detta passar inte för alla, men för oss funkar det otroligt bra. Och hon är glad, utsövd, äter som en häst och verkar tycka livet är toppen i största allmänhet. Så så vitt vi kan bedöma verkar även Polly trivas ypperligt med den här modellen.

 

 

 

 

 

Olyckan del 2

evaolausson


Simon:

Började igår skriva om olyckan som vi var med om den 27/7 1998, det var 18 år sen idag.

När vi kommit till sjukhuset så blev min mamma och pappa undersökta av läkare, det väntades på olika tester, röntgen mm. Jag fick hänga i ett väntrum och blev serverad lite mackor medan det kändes som att tiden stod stilla.

Jag hade klarat mig med endast ett skrapsår på halsen från bältet som blev vid själva smällen och jag slungades fram och det såg nästan ut som ett brännsår.

Mina föräldrar var inte lika lyckligt lottade, de hade enorma nacksmärtor och efter mycket om och men fick vi åka hem men med bokade uppföljningar. Jag var som sagt bara 11 vid tillfället då det hände så vet inte exakt vad läkaren hade sagt till mina föräldrar, jag fick inte höra allt.

Mina föräldrar blev sjukskrivna, vet inte hur länge till en början och då trodde jag att allt skulle bli bra. De skulle vara sjukskrivna och sakta men säkert skulle smärtan försvinna och de skulle bli bra igen. Kanske lite smärtstillande medicin och rehab men sen skulle de bli bra.

Det var inte fallet, mamma och pappa hade fått whiplash-skada. Nu ska jag inte försöka förklara exakt vad det är då skadan är extremt komplicerad och kan uppträda på många sätt. Kort sagt kan det förklaras med att de har ont i nacken dygnet runt, kan inte vrida nacken som vanligt och påminner en del om att ha nackspärr. Detta är något som de kommer få leva med resten av sitt liv.

Idag är det 18 år sen, det som hände vid själv olyckan var att en man på motsatt sida skulle köra om och fick en hjärtinfarkt, körde över på fel sida och det blev vår bil som han krockade med. Detta var en olycka, det var inte någon vårdslös körning eller en man som hade körförbud eller medicin han tog och inte fick köra på. Det var bara olyckligt att det hände när han satt i en bil och körde. Både han och hans fru klarade sig och överlevde. På något sätt är jag tacksam att det ”bara” var en olycka. Hade det varit någon som kört påverkad eller liknande hade det varit svårare att acceptera och gå vidare ifrån, denna gången var det en olycka och vi var tyvärr på fel plats vid fel tidpunkt.

Så många gånger jag tänkt ”om”, tänk om vi hade gjort si eller så, tänk om vi hade stannat längre och ätit lunch, då hade vi klarat oss. Men till slut kom jag till en punkt när jag inte kunde tänka så längre, det skulle driva mig till vansinne, idag har jag accepterat hur läget är och det tror jag mina föräldrar också har gjort.

Livet är skört, det gäller att ta vara på det. En klok man sa till mig för några år sen, ta inte livet på för stort allvar, du kommer aldrig överleva det ändå, samtidigt kan du inte ta det för givet.

 

Olyckan del 1

evaolausson


Simon:

Året var 1998 och datumet var den 27 juli, det var dagen som ändrade allt. Vi hade varit med husvagnen i Tyskland hela familjen jag, mamma och pappa. Det var min pappa som körde bilen och mamma satt bredvid och jag satt bakom henne, jag hade somnat med huvudet mot fönsterrutan och drömde mig bort.

Plötsligt stördes drömmen av tutor, jag visste inte om jag vaknade eller sov men hörde massor med ljud som jag inte kunde identifiera men förstod att jag började vakna när jag hörde min pappas röst säga ”vad gör idioten?!” det kom tutor från alla håll och jag förstår att något håller på att hända. Min mamma säger ”nu smäller det” sen bara hände det. Jag slungades fram och bältet dunkade mig tillbaka in i sätet och det snurrade till i huvudet av smällen. Framrutan var helt trasig och det enda som var i tankarna nu var att vi måste ut ur bilen. Bak där jag satt var det rutor som man vevar ner men det gick bara att vrida ner dem till hälften för att ett barn inte skulle kunna göra något dumt. Mammas fönster gick att få ner hela vägen och hon klättrade ut och sen kom pappa och jag efter. Hur min pappa (vig som ett kylskåp) kunde klättra ut genom ett fönster är fortfarande ett mysterium men han gjorde det iaf och det tog inte många minuter innan brandkåren, polisen och ambulansen var på plats.

Brandkåren ställde en av sina bilar korsad över vägen för att stoppa trafik från att kunna köra på olycksplatsen. Ambulanspersonalen tog hand om mina föräldrar och personerna i andra bilen, mannen som körde var helt blodig i ansiktet och han såg livlös ut. Pappa självklart var i chock lämnade mig till mamma och gick runt och tittade på skadorna på bilen. Allt var så konstigt, det gick inte att greppa vad som hade hänt.

Mamma började klaga på att hon hade ont och jag kommer aldrig glömma det ögonblicket för då trodde jag att min mamma skulle dö. Det var obeskrivligt att stå inför den känslan, känslan att min mamma ska dö och jag kan inte göra ett dugg åt det. Jag kan bara stå bredvid och se på hur hon försvinner medan jag bara är maktlös.

Vi fick hoppa in i ambulansen och började åka mot sjukhuset mamma som hade smärtor fick åka bak på en brits och jag satt fram tillsammans med pappa. Efter bara några minuter började pappa känna att han också hade ont i nacken och ambulanspersonalen stannade bilen direkt och satte på honom en stödkrage innan vi fortsatte in mot sjukhuset.

Väl framme så blev jag väl omhändertagen av sjukhuspersonalen medan mina föräldrar blev undersökta av läkare och gjorde diverse tester. Konstigt nog så var jag inte rädd eller ledsen längre, hade inte nog inte riktigt förstått vad som hänt.

Detta är något som är svårt att förklara med ord, det går inte att sätta ord på dessa känslor och det var nu väldigt länge sen och jag var inte gammal när det hände, var bara elva år. Men vissa delar av det kommer jag aldrig att glömma och det känns som att det hände igår även fast det imorgon är 18 år sen det hände…

//Simon

Röding med korv

evaolausson


Simon:

isfisk.se läckberg sköld stjärnfamilj recept

Vi älskar att laga mat och idag slängde vi ihop lite av vad vi hade och det blev en riktig dunderhit som vi tänkte dela med oss av till er. Både jag och Camilla älskar kött och det blir väldigt mycket av den varan här hemma, men vi vet båda två att man borde äta mindre av det och det försöker vi göra. 

Idag blev det röding som vi grillade, till det hade vi faktiskt ölkorv som vi stekte hårt i olja och lätt den ligga och crispa till sig lite och sen la vi den på rödingen och det blev så sjukt gott. Vi har gjort liknande med bacon innan men hade ingen hemma så vi provade med ölkorv och det fungerade riktigt bra, blev en riktigt hit även hos kidsen. 

Så att prova och kombinera fisk med bacon eller korv är verkligen en riktig höjdare.

//Simon

Hela familjen samlad

evaolausson


Simon:


Då var äntligen hela familjen samlad för semestern, Simon, Camilla, Wille, Meja, Charlie och Polly. Idag kom Meja som varit på handbollsläger en vecka säkert haft det hur kul som helst hit. Hon är ett glädje piller som heter duga och är man med henne är det aldrig tråkigt. 

Jag passade på att åka in lite tidigare till Stockholm för att hinna träna ett pass på klubben också, blev ett riktigt bra BJJ pass och fick ta i riktigt ordentligt och när jag var klar kändes kroppen som att den vägde bly. 

Åkte därifrån och hämtade Meja hos sin Pappa (som bor 500 meter från oss) och sedan begav vi oss ut till landet igen. När man får se ”återföreningen” mellan Charlie och Meja som inte sett varandra på tre veckor då de har varit hos sina pappor på olika håll, då får man en liten klump i halsen. Ögonen lyser upp och glädjen total, de spenderade va 2 timmar i poolen och lekte och hade verkligen hur kul som helst. 

Charlie som nu är sju år har verkligen dragit högsta vinsten i syskon lotteriet, så snälla som de alltid är mot han och han får alltid vara med, det är något jag aldrig sett tidigare. När jag var liten var det verkligen inte så, jag har inga egna syskon men när vi var hos kompisar och lekte fick vi alltid styrk lite då och då av äldre syskon om vi inte skötte oss. Så att se så snälla stora syskon är för mig väldigt ovanligt och så glad för att det är så.

Ikväll blir det en riktig myskväll, vi ska grilla och sen krypa in i soffan och titta på någon film allihop på tv:n, kanske tända en brasa om det inte blir för varmt då. Härligt att alla är samlade igen! Nu är det en annan typ av semester men den är lika underbar den också.
//Simon

Landet och sommarträning

evaolausson


Simon:

SuperiorChallange-47

 

Simon_Sköld_Dan_Gibbon_Superior_Challenge_XI_2014_29_11_MMANytt_Foto_Micha_Forssberg_

Nu när det är sommar och semester tider och vi befinner oss på vårt landställe så kanske man lätt tror att jag tar semester från att träna, men jag kan inte riktigt det…

Jag älskar att träna och tycker det är bland det roligaste som finns, framförallt så rensar jag skallen och det ger mig bra energi att orka göra allt annat som jag tycker är kul och vill syssla med. Det är dock 9 mil till min klubb Nacka dojo så går inte att pendla ditt varje dag, men blir en till två gånger i veckan som jag åker in och ser till att få bra träning. Det jag ser till att få då är brottningsträning. Här i Norrtälje finns det en kampsportsklubb som jag tagit kontakt med och tränar på deras Thaiboxningspass två gånger i veckan, vilket är perfekt att hålla igång kroppen med. Utöver det bär det av någon gång i veckan in till Stockholm och brottas, sen springer och cyklar jag lite och har lite vikter här på landet så att jag kan styrketräna och fysträna. Så går rätt bra att variera träningen för mig även när jag har semester.

Polly sover bättre och bättre och nu vaknar hon bara en gång per natt och målet är såklart att hon snart ska kunna sova hela nätter men ett steg i taget. Så fungerar faktiskt för mig att träna mellan 6-8 pass i veckan vilket jag är jättenöjd med. Idag har det varit så varmt så glad att jag har vilodag idag och kan njuta av värmen och solen. Undviker att träna utomhus när det är så varmt som det är nu.

Har match i höst och det är inte utsatt exakt vilket datum men så fort det blir officiellt kommer jag självklart att säga till om det är så att ni är sugna på att komma och kolla. Har riktigt sug efter att tävla nu och längtar verkligen efter att komma in i buren igen.

Den 11-14 augusti är det Summercamp på min klubb i Nacka och där kommer det bli både mycket och bra träning. Ska bli riktigt kul och det ger mig också motivation att hålla mig i bra form även under sommaren så att jag kan få ut så mycket jag kan av lägret.

Ikväll ska vi bege oss in till Norrtälje där det är en festival och bland annat så arrangerar Thaiboxningsklubben jag tränar på här i Norrtälje matcher som kommer att gå utomhus och det kostar inget i inträde så passa på att om ni är i närheten att komma in och kolla.

//Simon

Svarat på kommentarer!

evaolausson


Camilla:

Kommer ett mer ordentligt blogginlägg oxå idag sen, men vill bara sticka emellan och tipsa om att jag nu svarat på ett helt gäng av era frågor i kommentarerna – framförallt massor av frågor som genererades av inlägget ”Att skriva en roman”.  Så in och kolla om ni frågat något, så har ni troligtvis fått svar. (kan ju ha missat nån enstaka fråga).