Fortsättning Sömn

evaolausson


Simon:

Blev väldigt mycket kommentarer igår när jag skrev ett inlägg om att jag har svårt att somna om på nätterna när jag vaknar trots att Polly sover bra. Blev överraskad av att det rev upp såna känslor, tycker det är ett av de vanligaste ämnena man pratar om när det kommer till bebis nämligen hur är sömnen.

Vi har valt att använda oss av rutiner och schema för att få Polly att sova hela natten och nu har hon gjort det sedan några veckor tillbaka och det har verkligen fungerat jättebra, hon sover hela natten och vaknar utvilad och glad varje morgon, inte ens när hon varit lite förkyld har hon vaknat.

Vi påstår inte att detta är det enda rätta sättet att göra det på, men för oss är det vad som fungerar bäst. De som vill har barnen i samma rum, samma säng osv får jättegärna ha det, men det passar inte oss. Förstår inte riktigt varför det är så svårt att ibland se att man vill göra på olika sätt, båda kan fungera bra för olika familjer.

Polly kan vakna någon natt och då går vi in till henne buffar lite och visar att vi alltid finns där och sen somnar hon om. Var några som påstod att vi inte gör det som är bäst för Polly och där förstår jag inte riktigt hur man tänker. Polly sover hela natten, vaknar och har det bästa morgonhumör jag någonsin skådat, bara skrattar och är glad. Hon är ledsen max 30 minuter på en dag och då är det ofta i samband med att man är hungrig och maten inte blir klar tillräckligt fort, hon har hunnit bli övertrött, hon har en blöja som hon vill få bytt. Åtgärdar man det så blir hon världens gladaste bebis igen så hur kan det vi göra vara så fel enligt vissa?

Sömn och bebis

evaolausson


Simon:

När är Polly snart fem månader och sen hon kom har självklart vardagen förändrats något enormt, det går inte att jämföra hur det ser ut nu mot tidigare även att vi haft barn hela tiden. Sömnen är något som verkligen drabbas i början och vi har varit lyckligt lottade att Polly inte ledigt av kolik eller något annat. Själv hade jag kolik de tre första månaderna och skrek konstant, kanske inte så konstigt att jag blev ett ensam barn…

Nu sover Polly väldigt stabilt och det är vi glada för av många anledningar, jag är övertygad av att hon mår bra av att sova iaf 10 timmar oavbrutet varje natt som hon nu gör, hon somnar mellan klockan sju och åtta på kvällarna och vaknar mellan klockan sex och sju och har hon inte vaknat klockan sju så väcker vi henne. Hon har världens bästa morgon humör, oavsett om hon vaknar själv eller vi väcker henne så möts vi av ett stort leende när vi går in till henne på morgonen. Det kan jag säga är den bästa starten man kan få på dagen tror jag, hennes energi och glädje sprider sig som en varm eld genom kroppen och det är omöjligt att inte dras med i hennes positiva inställning till livet.

En sak som jag inte hade räknat med dock, när hon började sova hela natten så hade vi svårt att slappna av, jag somnar nästan alltid ganska bra, men sen vaknar jag runt klockan tre och fyra, därefter har jag det riktigt svårt att somna om, även om Polly sover som en stock och vi inte hör ett ljud från hennes rum. Så ibland när folk frågar mig hur det går med sömnen måste jag svara Polly sover jättebra, men jag har svårt att slappna av och kan ibland inte somna om när jag väl vaknat. Det börjar dock bli bättre och jag vänjer mig mer och mer vid att vakna och jobbar på att somna om igen. Men det påverkar både mig och Camilla otroligt mycket när man får en riktigt dålig nattsömn. 

Någon som har ett bra tips på hur man ska somna om smidigt? Tar tacksamt emot hjälp =)
//Simon

”Unna dig en bulle till du har ju fött barn”

evaolausson


IMG_4068

4 maj till vänster, 4 augusti till höger.

Camilla:

Det pågår en ganska märklig diskussion i sociala medier just nu. Nämligen den om kvinnors ”vikthets” mot andra kvinnor när de lägger ut split screen bilder med före och efter resultat. Jag har själv gjort det. Upprepade gånger. Och jag är så stolt över den livsstilsförändring jag lyckats göra att kunde jag med skulle jag lägga ut en sån bild varje dag. För det ÄR inte lätt att göra dessa förändringar, och motivationen ska naturligtvis vara den rätta – att bli frisk, pigg och stark – inte samhällets krav på hur kvinnor ska se ut. Där är vi helt ense.

Däremot har jag så svårt att se att det ska lyftas fram som något negativt att man peppar till ett hälsosamt liv. Bra kost, motion i måttlig omfattning. Vem kan hävda att det är fel att uppmuntra till det? Jag tycker det är skitkonstigt. Själv har jag en mycket negativ inställning till socker (även i formen av snabba kolhydrater). Jag har läst på som lekman så gott det går om sockret och dess effekter på våra kroppar – och det är ingen rolig läsning. Jag tror att vi i framtiden kommer idiotförklara den här generationens människor för att vi i vår enfald proppade i oss sådana enorma mängder socker. Precis som vi idag idiotförklarar den generation som hyllade nikotinet och dess hälsofördelar när cigaretterna på allvar slog igenom. Idag är det helt ofattbart att vi kunde vara så korkade. Och jag tror vi kommer ha samma reaktion i en framtid inför sockret.

Jag behöver heller egentligen inte läsa några rapporter för att dra mina egna slutsatser utifrån mig och min kropp om socker. Jag mår helt enkelt skitdåligt av att ha en kost med hög sockerhalt. Jag upptäckte det först vid 30 års ålder och effekten av att ta bort sockret ur mitt liv var – ja revolutionerande. Jag var i trettio års tid trött, energilös, hade humörsvängningar, deppiga perioder, och pendlade upp och ner i vikt med ständig jojobantning. Antingen svalt jag och var smal men sur och hungrig, eller så åt jag socker och vantrivdes med en hel del överskottskilon. Jag mår helt enkelt inte bra av den typen av kost, och vikten är en del av det. Tidens rådande ideal må vara åt att man ska vara åt det smalare hållet, ja absolut. Och det är inte ok. Kvinnor ska inte vara stöpa i samma form och tvingas ned i size zero. Håller med tusen gånger om. Men det finns faktiskt en hälsoaspekt också. Ofta är övervikt förknippad med en ohälsosam kost (ja jag vet det finns människor med sköldkörtelproblem osv, men jag kan inte täcka in alla eventualiteter – för de FLESTA är övervikt förknippat med fel mat och för lite motion….) och det blir ju lite fel om man som kvinna ska slåss för sin rätt att vara överviktig – på bekostnad av sin hälsa. Övervikt har en lång rad sjukdomar och problem med fysiken förknippat till sig, och många lider dessutom av det psykiskt. Så HUR kan det vara negativt att peppa till en hälsosam livsstil?  Visst finns det de som tar det också för långt åt andra hållet. Som äter för lite, som tränar för mycket – ja det kommer ALLTID finnas människor som tar saker för långt åt endera eller andra hållet. Men jag pratar om normalfallet, inte ytterligheterna.

Jag har gjort en stor livsstilsförändring sedan jag födde Polly. De två sista månaderna av min graviditet föll jag tillbaka i sockerfällan. Djupt och hårt. Dessutom påhejad av många runt mig (kvinnor till 100%) som ständigt påpekade att: ”unna dig nu, du är ju gravid.” eller  ”passa på att äta nu”. Mycket märklig inställning kan jag tycka att uppmuntra någon att äta ohälsosamt under en graviditet när man VERKLIGEN skulle behöva hjälpa barnet att få bästa möjliga förutsättningar genom att äta nyttigt. Men jag föll för demonerna och gick så långt så att både ”Hemmakväll” och ”Ben & Jerrys” började sända presentbud hem till oss ha ha ha. (Jag drog Simon i fördärvet också denna period…) Efter att hon fötts fortsatte sockerorgien och snabbmatseuforin ett par veckor. Fortfarande påhejad av kvinnor runt mig. ”Stressa inte med vikten”. ”Det SKA ta lika lång tid som en graviditet att gå ner det, så ta dig en bulle till du, hetsa inte.” Åter mycket märkliga råd. Men det är här jag menar att det slagit över. Kvinnor ska nu stå på barrikaderna för vår rätt att äta onyttigt och på så sätt bestämma över våra kroppar och inte låta oss påverkas av samhällets ideal (ja ungefär så tror jag argumenten går.)  Så jag är en bra kvinna och medsyster om jag står på mig för min rätt att leva ohälsosamt? Med ursäkten att jag ju fött barn?  Byt ut det mot cigaretter, enligt mitt resonemang ovan. Hade man sagt till en kvinna som fött precis att ”nä stressa inte med att sluta röka, unna dig cigg du så länge du känner för det – du har ju fött barn”….   Hör ni hur bisarrt det låter?

Jag har på tre-fyra månader lyckats bryta sockercirkeln igen och återgått till att äta hälsosamt. Jag har också lagt till MÅTTLIG motion, bland annat barnvagnspromenader som de flesta ändå brukar göra med sina bebisar. Sen tjugo minuters träning hemma med bara några hantlar till hjälp, inget gym, ingen dyr utrustning. Ska jag skämmas för det? Är jag en dålig förebild som kvinna för att jag valt att lägga om till en hälsosam livsstil som gör att jag orkar med min vardag, och är en piggare och gladare mamma?  Hade jag varit en bättre förebild som kvinna om jag hävdat min rätt att ta en bulle till istället – eftersom jag fött barn?  Jag har inte stressat, jag har inte hetsat, jag har valt bort ohälsosamt socker av samma anledning som jag valt att aldrig börja röka och förgifta min kropp med nikotin. Och jag delar gärna med mig av det resultatet, dels för att jag är stolt över att jag lyckats vända ett beroende som ÄR fruktansvärt svårt att ta sig ur. Men också för att jag hoppas kunna inspirera genom att visa att det går. Jag är ingen 20-åring med galopperande ämnesomsättning. Jag är en snart 42-årig fyrabarnsmorsa med ett jobbschema som skulle driva vem som helst till vansinne, och en fysiologisk förutsättning som gör att jag går upp ett halv kilo bara jag sneglar på en bulle. Jag hatar dessutom allt vad motion heter. Inga kanonförutsättningar mao…. Men jag har valt att prioritera att må bra. Jag vill leva länge för mina barn – och för mig själv. Jag vill inte vara orkeslös, trött och med ständiga humördippar. Men det är viktigt att påpeka att det är så MIN kropp fungerar. Vi är olika, alla kanske inte påverkas lika mycket av socker som jag, vi har olika kroppstyper och kroppsformer. Smal är INTE alltid lika med hälsosam det vet jag, men det är aldrig fel att fylla sin kropp med bra bränsle. Nu börjar debatten nästan slå över mot att man ska skämmas för att man äter bra, och då tycker jag det börjar gå lite till överdrift…..

Så sluta guilt shamea mig för att jag valt att leva hälsosamt, även efter att jag fött barn. Det är MIN rätt som kvinna och jag tycker helt ärligt fler borde välja bort nikotinet, f’låt menar sockret.

PS: Det händer absolut att jag unnar mig en dessert, glass, godis eller nåt annat med socker. Jag är inte rabiat på något sätt. Men jag unnar mig vid väl valda tillfällen, när det verkligen är värt det, och det är undantag, inte vardag. Jag styr sockret nu, sockret styr inte mig.

Guldknappen

evaolausson



Simon:

Då var det dags att ikväll bryta av vardagen med lite guldkant i form av Guldknappen som anordnas av Damernas Värld, ska bli jättetrevligt att gå och få klä upp sig lite extra ikväll, har redan bestämt mig för vad jag ska ha på mig, var ganska lätt när det var dresscode Smooking. 

Ibland får jag frågan hur det känns att det skrivs om mitt liv i endel tidningar och hur det har ändrat mitt liv, men jag känner inte riktigt att det har ändrat särkilt mycket alls, största delen av mitt liv består fortfarande av vardag. Mycket träning, jobb och barnaktiviteter som sak lösas dagligen och när vi får möjlighet att gå på något event så är det jättekul. Vi som har fyra barn måste tyvärr tacka nej till det mesta då det inte går att gå ihop med alla vardagsbestyr så ofta.

Vill även passa på att tacka alla som ger stöd och till och med ibland går ut och försvarar oss mot endel av dessa nättrollen som envisas med att sprida sitt hat, det är något som betyder mycket och det uppskattas oerhört, det för mig är att vara ett gott fördöme idag. 

Mer om barn och sysslor

evaolausson


IMG_3702

Camilla:

Pratade ju om barn och pengar igår lite djupare, och tänkte nu ta upp lite mer kring er input om sysslor till barnen, genom att skriva lite mer om hur vi resonerar. De sysslor vi ju hade satt upp på väggen (bifogar samma bild igen) var ju dessa:

Entréplan städat vid läggning – ja med detta menas ju inte att barnen ständigt ska städa hela vår entrévåning (vardagsrum, kök mm finns där.)  Men saker DOM släpar fram ska tas bort innan läggning. Om vi inte håller på den här regeln skulle vi inte göra något annat än springa och plocka efter barnen, det är leksaker, vattenglas, tallrikar, en avslängd hoody i soffan, filtar som dras ner från rummen, ja listan kan göras oändlig. Vi har för många barn och är för många i familjen för att det ska gå att tillåta att alla slänger sina grejer runt sig. Så innan läggning ska de ha plockat undan SINA grejer. Tycker det är fullkomligt självklart att de lär sig detta.

1 gång i veckan städa rummet – på sitt eget rum får de under veckorna ha vilket kaos de vill, så länge det inte blir en sanitär olägenhet…  Dit får de lov att helt enkelt stänga dörren. Men en gång i veckan – dagen innan huset städas, så ska rummet plockas fint i ordning, det ska ingen annan behöva göra åt dem, det är deras jobb. Men det räcker att de gör fint en gång i veckan.

Tömma diskmaskinen 2 ggr i veckan – lagom uppgift och nivå tycker vi. Man lär sig var saker står, får en känsla för vad vi vuxna gör dagligen i hushållet osv.

Ta undan disken efter sig – En otroligt stor självklarhet, när man ätit frukost/lunch/middag så tar man undan sin disk efter sig, och ställer den i diskmaskinen.

Ta med Charlie till skolan – det var något som några av er reagerade på och tyckte var en onödig punkt. Men alla tre stora barnen går i samma skola och börja samma tid. Så känns både opraktiskt och onödigt att vi ska gå två steg efter de stora med Charlie till skolan, när han enklast – och roligast – kan gå med dem istället. Han tycker det är toppen, de tycker det är mysigt (säger de iaf) och det är en stund för syskonen att kunna gå och småprata och umgås lite. Så vi ser det som den naturliga lösningen och inget som ses som en betungande punkt för dem över huvud taget.

Städa kattlådorna – här hade också några av er invändningar och tyckte inte de skulle behöva göra det, om det var vi som bestämde skaffa katterna. Jo, vi vuxna fattade beslutet, men barnen var med på noterna och vi gjorde också klart från början att vi då skulle behövas hjälpas åt. Och de sliter inte ihjäl sig med kattlådorna. En var på veckorna här – det blir två lådor var att göra rent i månaden. Och hos sin pappa har de också delat ansvar för ett husdjur – där är det promenader med rhodesian bridgebacken Hasse som står på schemat. Och vi tror stenhårt på att det är nyttigt för barn att gradvis lära sig få vara med och ta ansvar för levande varelser.

Laga middag 1 gång i veckan – också ett sätt att gradvis lära dem vad ett hushåll innebär och att bit för bit lära de saker de behöver för att klara sig bra i livet. Och hur vi gör är att de själva får bestämma vad de ska laga, leta fram ett recept osv. Sedan handlar vi det som behövs. De lagar sen maten ihop, men får självklart hjälp vid behov och kommer och frågar om saker. Brukar bli jättegott, och är dessutom en bra övning för samarbete mellan syskonen…

Så detta är lite hur vi resonerar kring sysslorna. Och det förvånade mig helt ärligt att en del av er inte tyckte barn skulle ha sysslor alls. För jag tycker det är så oerhört självklart att de ska vara en del av hushållet och hjälpa till som en del av en familj. Sen ska det självklart vara åldersanpassat, med ett ansvar som börjar försiktigt och sedan blir större ju äldre de blir. För det handlar ju om att förbereda dem för vuxenlivet. Att skicka ut dem i livet med värderingar, rutiner, förmåga till ansvar, och kunskap om hur man tar hand om sin vardag och ett hushåll. Att kunna laga mat, städa, tvätta, balansera en budget osv osv osv – allt sådant är sånt jag anser att det är min förbannade skyldighet som förälder att lära mina barn så de är så bra rustade för livet som möjligt.

Hur var det för mig då? Jo, jag hade föräldrar som skötte allt i hushållet åt mig, det enda jag behövde fokusera på var skolan, vilket jag iof skötte med bravur. Men när jag flyttade hemifrån var jag lika hjälplös som en skadeskjuten kråka vad gällde att sköta ett hushåll. Jag kunde inte tvätta, inte städa och vad gällde matlagning kunde jag inte ens koka ägg….   Och visst, jag lärde mig och har klarat mig fint sen i livet med de här bitarna – men det tog tid, svett och tårar. Det kostade rosafärgade vita plagg, ett halvår där jag levde på nudlar med vatten från vattenkokaren, en helt ärligt rätt äcklig lägenhet, osv osv.  Och det hade helt enkelt varit lite enklare om jag fått lite basfärdigheter hemifrån att sen bygga på. Och det var ju väl ment som mina föräldrar skötte allt detta åt mig. Det var väl t om någon slags ”snällhet”. Men att vara ”snäll förälder” är inte alltid att vara en bra förälder anser jag. Och i detta fallet hade jag nog gärna sett med facit på hand att de varit lite ”elakare”.

Hälsningar elaka mamman

Fördjupad diskussion – barn och pengar

evaolausson


Camilla:

Tyckte att diskussionen som varit här om barn och pengar har varit vansinnigt intressant, och jag har läst era kommentarer med stort intresse. Så jag skulle vilja fördjupa den lite och skriva lite mer detaljerat kring hur vi resonerar, framförallt med stora barnen. Många av er tyckte t ex att barnen fick lite för lite i veckopeng, framförallt 14-åringen. Och i princip har ni absolut rätt, men så här är lite situationen i vår familj: Vi har än så länge valt att stå för mycket av det som ingår om t ex barnen får sitt eget barnbidrag istället, som flera av er föreslog. De får kläder, hygienartiklar osv av oss, så det behöver de inte stå för själva. Då återstår ju frågan om nöjen. Hur gör vi där t ex? Sånt som de skulle kanske vilja använda en högre veckopeng till. Ja, där är mina två stora barn (12 och 14) lite svåra på den fronten. De är inte så intresserade av att fika, åka in till stan osv. 12-åringen vill läsa, och 14-åringen håller sig gärna också antingen hemma, själv eller med kompisar, och hänger i övrigt med med kompisarna i kvarteret. Så skulle de mot förmodan få för sig att sticka iväg på något, blev t ex en Grönan Dag i somras, så får de en extra slant då. Men skulle vi ge dem extra pengar till fika, SL-kort osv nu, så skulle det bara läggas på hög och inte tunyttas. Inte helt fel det iof. Och vad gäller bio har vi senaste åren gett dem biocheckar vid födelsedag eller jul, just för att de ska kunna gå själva utan oss med kompisar. Men de har helt ärligt blivit liggande outnyttjade. De är fullt nöjda med att hålla sig hemma här eller hos nån kompis. De sysslar då med sådant som spela, leka ”Burken” eller bara hänga och snacka.

Och de är inte speciellt intresserade av att köpa prylar heller. Telefon har de fått av oss, vi har ett fast, billigt abonnemang som vi står för, mot villkor att om vi söker dem ska de ALLTID kunna nås. I övrigt vill de inte ha så mycket. Jo dottern vill ha böcker och vi har en regel hemma som jag tagit från mina föräldrar och min egen uppväxt – att böcker säger jag aldrig nej till. Så böcker får hon köpa så mkt hon vill på min bekostnad. Hon har dock också fått lära sig gilla biblioteket, så dit tar hon gärna cykeln och åker och lånar en kasse.

Vad gäller kläder så skulle 14-åringen få pengar för att ansvara själv för klädinköp, så skulle han använda samma kläder tills de föll av i trasor på kroppen på honom. Han är helt enkelt djupt ointresserad av kläder, och därför har jag valt att – än så länge – hålla i den biten. Jag gör en klädrunda vår och en höst och köper då in det han behöver. Blir oftast H&M till honom, det här med dyra designerplagg till barnen är inte min grej. Förra vintern fick han dock en Moncler-jacka – som jag hittade på Tradera för 300 spänn…  Så för hans del sköter jag kläderna, börjar han bli intresserad och vill styra det mer själv är jag absolut positiv till att han får sköta den budgeten själv. Och vad gäller dottern gör vi en variant på det. Hon har senaste året börjat bli intresserad av kläder, så hon får styra mer. Vi brukar göra höst- och vårinköpen till en mysig dag ihop då vi åker till någon galleria och shoppar allt hon behöver (hon gillar t ex H&M och Gina Tricot) – och vi brukar då göra så att hon får en fast budget att handla för och då får hon själv disponera hur långt de pengarna ska räcka. Och hon är grym på det. Liksom sin mor dras hon gärna till rea-högarna och grymtar nöjt över fynd och när hon tycker hon får mycket kläder för sina pengar.

Sen ska jag inte sticka under stol med att mina barn också har privilegier som många andra barn inte har. Och ibland är jag glad för att ha den möjligheten, ibland gör det mig oroad för att de ska bli bortskämda. Att äta på restaurang får de t ex göra med oss i snitt två gånger i månaden, och händer rätt ofta att vi beställer hem mat. Jag försöker dock påpeka för dem att detta är en lyx, och något som många andra inte har möjlighet till. Likadant med resor. De har fått resa mycket och vi bor alltid bra, äter bra, osv. De har fått (med både mig och sin pappa) fått resa till bla New York, Dubai, Oman, Sydafrika, London, Japan, Thailand osv osv. Något som är en oerhörd lyx när många familjer sliter för att kunna åka iväg med barnen ens en gång om året eller t tom vartannat år – eller ännu glesare än så. Och dessa saker de har i sitt liv, går ju utanpå en veckopeng.

Sen får de extra pengar vid födelsedagar osv också. De är otroligt duktiga på att spara och det tillskriver jag mina gener he he he. (älskade att spara när jag var liten, hade en liten sån där insättningsbok från Posten där man skrev upp när jag satte in pengar på kontot och jag älskade se den där slutsumman växa…)  Just nu sparar t ex 14-åringen till en byggsats för en dator. Han har länge önskat sig en ny stationär dator att kunna spela på, och han har själv kollat runt priser och kommit fram till att om han bygger en dator själv sparar han 1000 kronor. Så han är en bit på väg. Vid födelsedagar och jular får han en slant av farmor och mormor, och senaste åren även av oss då han bara önskat sig pengar. Han fyller imorgon och han kommer få en slant av oss då, och jag tror hans pappa kommer göra likadant. (han läser inte bloggen så är ingen risk att han får förhandsinfo nu…) Dessutom fick han lite pengar som belöning för höjda betyg, så vi premierar även sådant.

Så vad gäller veckopengen – ja den är nog rätt låg, men än så länge vill de helt enkelt inte ha så mycket så de gör helt ärligt knappt av med den veckopeng de får.  Dock håller jag helt med om att när de sen vill ha saker som de är intresserade själva av att lägga pengar på, kläder, smink, nöjen osv, så är jag helt inställd på att ge dem en budget att själv disponera, tror det är ytterst viktigt för att tidigt lära dem balansera en hushållsbudget sen. Men just nu är de faktiskt rätt billiga i drift båda de stora barnen…

Läste vad ni skrev om sysslorna också, så blir ett inlägg om det också sen idag. Men delar upp det för jag skriver ju så fasligt långt alltid ha ha ha :-)

PS. En efterhandsnotering – berättade över frukosten imorse (efter jag skrivit detta inlägg) för 14-åringen om vad vi pratat om här om barn och ekonomi – och jag sa till honom att många tyckte han hade för låg veckopeng. Och jag frågade honom vad han själv tyckte. Hans eget svar var: ”Fast jag använder ju inte ens veckopengen jag får. Jag sparar den ju bara.”….   Så jag var inte ute och cyklade…. 

Barns sysslor – och veckopeng?

evaolausson


 

Camilla:

Jag är på väldigt många sätt otroligt stolt över mina barn. De är omtänksamma, generösa, ansvarsfulla i det stora hela – och ja, snälla människor helt enkelt. Men de är – som många andra barn – lite slarviga. Och jag tycker det är så tröttsamt att vara den där som tjatar och tjatar och tjatar om att ställa klockan, plocka undan tallriken, städa rummet osv osv. Och jag tycker också det är viktigt att barn gradvis får ta mer och mer ansvar och hjälpa till i hushållet på olika sätt. Så vi satte oss ner igår Simon och jag och skrev upp punkter på en griffeltavla, som vi förväntar oss att barnen ska sköta. Vi har satt upp den precis innanför ytterdörren, och dessa punkter kommer vara kopplade till veckopengen. (14-åringen har 50 kronor i veckan, 11-åringen har 40 kronor i veckan och 7-åringen har 20 kronor i veckan. För de två största barnen gäller att de ska uppfylla alla de här punkterna medan 7-åringen får hjälpa till med dessa efter förmåga.

Så min fråga till er är – tycker ni punkterna är rimliga för deras ålder? Eller är vi för stränga – eller för snälla? Och är veckopengen rimlig?  Hur mycket ger ni era barn, och vilka sysslor förväntas de göra hemma? Tycker detta är oerhört svårt och lyssnar gärna in på hur ni andra gör.

Hoppas ni kan läsa min handstil också ha ha ha….

Och obs – menar inte att de ska städa hela vårt entréplan åt oss varje dag – den punkten innebär att de ska ha plockat undan SINA saker därifrån varje kväll innan läggning, tagit undan ev disk de använt där osv.

En snabb helg

evaolausson


Simon:

Detta har varit en riktigt snabb helg med härlig racing på Rudskogen i Norge. Gick riktigt bra och snabbaste tiden blev 1:45:54 vilket jag är riktigt nöjd med, som vanligt träffade vi massor med härliga människor med samma intresse och lärde mig ofta.

Efter 50 mil tillbaka hem blev det lite mys hemma med familjen, nu är det bara jag och Camilla som är vakna och barnen sover, riktigt skönt att få någon timmes lugn att vara ner på.

Var tvungen att träna ett pass när ikväll också och det blev ett intervallpass på löpbandet, måste erkänna att uppvärmningen de första tio minuterna var extremt jobbiga men därefter så släppte det och resterande kändes faktiskt riktigt bra. Längtar efter matchen den 8 oktober och här är en lite promofilm inför galan.

 

Vill ni köpa biljetter till galan kan ni göra det genom att klicka här =)

evaolausson


gotland1

Camilla:

Befinner mig ett par dagar på krimmässa – nämligen Crime Time Gotland som går av stapeln för andra året. Det är alltså en nu krimmässa som jag kan säga efter ett par dagar här att jag är grymt imponerad av. Härliga författarnamn, underbar miljö, gott om publik, och bra organisation. Tror det här kan bli en långkörare och hoppas den kommer dra mer och mer publik för varje år.

Och det är något speciellt med dessa krimförfattarmässor. Har varit på många av dem världen runt och det blir lite som att åka på en kollegieträff. Har många vänner bland de som är här nu, t ex Denise Rudberg, Mats Strandberg och Mari Jungstedt. Och mellan seminarier och intervjuer hinner man sitta ner en stund, byta några ord, kolla läget och prata om vart livet befinner sig just nu.

Dessa mässor är också en chans för oss författare att träffa kollegor vi beundrar. Jag hade till exempel flera moment tillsammans med brittiska kollegan Peter Robinson. Jag har varit ett fan av hans böcker sedan många år, och vi har setts emellanåt genom åren. Jag blev oerhört stolt när han blurbade (gav ett rekommenderande citat) till min första bok Isprinsessan när den kom ut i UK, och sedan dess har han många gånger talat varmt om mina böcker i utländska medier. Vi trivs väldigt bra i varandras sällskap, och därför blev våra gemensamma intervjuer väldigt bra tror jag, och det var också den feedback vi fick från publiken.

Jag är oerhört stolt över att ha fått vara ett av författarnamnen på årets mässa och jag tror Crime Time Gotland är här för att stanna, och kommer bli ett event som både internationella och svenska författare gladeligen tackar ja till att komma till.

Tiden går så fort

evaolausson


Simon:

stjärnfamilj läckberg sköld polly molly skolstart

Det är galet vad tiden går fort, det säger man ofta men idag var verkligen en sån dag då det slog mig i ansiktet. Mina vänner Jimmy och Christel fick barn i lördags och kom förbi idag och hälsade på, en sån liten söt Molly. Men vad stor Polly är, det går inte att förstå att det bara skiljer fyra månader mellan dem, så att ta vara på tiden är något som man verkligen måste göra, och inte bara ett utryck man ska använda. De har även två barn sen tidigare så det har varit full fart här ikväll.

Polly kändes som en jätte i jämförelse, så stor, stark, vaken och med. Fantastiskt hur människan fungerar, nu sover hon gott sen en timme tillbaka i sin egen säng och även Charlie. Blev sittandes ensam framför tv:n lite och började reflektera över hur fort det faktiskt har gått, det var 1 april då hon kom men tiden har verkligen sprungit iväg. Det händer verkligen saker med Polly utveckling precis hela tiden, så häftigt att få vara en del av det och se henne utvecklas. Hon är den gladaste bebis jag har träffat och verkligen älskar när det händer saker.

Imorgon ska hon följa med och lämna Charlie i skolan, han hade sin första dag idag och det var en riktigt stolt storebror när Polly var med och hämtade honom i skolan.

stjärnfamilj läckberg sköld polly molly skolstart

//Simon