Mitt år 2016

Läckberg och Sköld


fullsizerender10

fullsizerender6

fullsizerender7

 

fullsizerender8

 

fullsizerender9

 

fullsizerender2

 

fullsizerender3

 

fullsizerender4

 

Camilla:

Min tur att summera året. Och ja, säger som Simon – det har varit ett år då oerhört mycket har hänt.

Det största är naturligtvis även för mig att Polly föddes. Denna ljuvliga unge som visat sig vara en sån glädje för hela familjen, som är glad på gränsen till absurt glad, busig, intensiv, bestämd, och som älskar sina syskon med stor frenesi.

1 april var datumet hon bestämde sig för att komma. Vårt lilla aprilskämt. En oförskämt lätt förlossning och Simon behöll naturligtvis slipsen och skjortan på hela förlossningen…. 😉  Känslan att se honom hålla henne i sina armar för första gången var något jag aldrig kommer glömma. Denna man som gjort mig liv ljusare, lättare, roligare, intensivare, och som jag älskar mer och mer för varje sekund. Att se honom hålla vår lilla dotter i famnen var.. ja, jag hittar inte orden så författare jag är.

Förutom Polly har mycket annat hänt det här året också. Simon gick match i oktober, och vann med en stor familje- och vänskara som hejade på. Efter en paus på två år visade han att han är i bättre fighterform än någonsin och jag ser oerhört mycket fram mot hans nästa match 1 april 2017.

Simon gjorde också en bok, och det ligger högt även på MIN lista över roliga saker som hände 2016. Jag såg honom växa en meter av stolthet över att han genomförde det projektet, och jag höll mig medvetet undan så mkt som möjligt från det arbetet, för att han skulle känna det var hans eget. Hade varit otroligt lätt annars att börja lägga näsan i blöt och börja pilla hit och dit – men nej, jag ville inte göra det. Det var HANS bok – inte min, och den gränsen var viktig för mig att hålla. Däremot var jag ju hans försökskanin vad gällde träningsfilosofin, och min del i boken fick vara att följa hans träningsschema för mig och sen vara med och plåta övningarna. Och jag är oerhört stolt över att jag hittade tillbaka till min starka vardagsform efter graviditeten.

Så då till min egen bok. Under 2016 skrev jag färdigt manuset till ”Häxan” som kommer ges ut i april 2017. Och jag ska inte ljuga. Det har varit tufft. Att få bebis i april, vara träningsdelaktig till Simons bok, ha tre barn till som behöver få sitt, och att skriva ett så omfattande manus har varit – ja brutalt…. Men desto större är min stolthet när jag nu ser tillbaka på 2016 och vet att jag GREJADE det!!!!   Boken är klar, den har blivit cirka 50% tjockare än mina tidigare böcker, jag tycker om historien och karaktärerna i den, och jag tror ni läsare kommer gilla den mycket.

Så 2017 ligger framför mig med stor förväntan. Polly kommer gå genom mycket roliga utvecklingssteg, Häxan kommer i april, Simon går match i april,  sen fyller han 30 i juni och kommer firas med dunder och brak, min stora dotter fyller 13-åring, jag har en uppsjö med internationella resor för att promota böckerna utomlands, och jag har också en del andra projekt som kommer avslöjas under året som kommer….

Så tack för att ni följt med under 2016 och välkommen att hänga på under 2017!!!  Ni är bäst!!

 

 

2016

Läckberg och Sköld


Simon:

2016 är ett år som för mig kommer gå till historien, framför allt eftersom detta är året då jag fick min dotter. Hon blir 9 månader på söndag, men det känns som att hon har funnits i mitt liv i flera år redan. Hon är verkligen ett litet underverk och jag älskar henne mer och mer för varje dag som går.

Varje år när det närmar sig nyårsafton brukar jag som säkert så många andra blicka tillbaka på vad som hänt och varje år finns det några stora saker, men detta året… ja detta året kommer att vara det som lämnat störst avryck för mig. Jag har blivit en Pappa, något jag aldrig hade trott för fem år sedan.

Simon Sköld, polly läckberg, stjärnfamilj

camilla läckberg, sköld, polly, stjärnfamilj

1 april 2016 kom hon, Polly! Strax över 3,5 kg och 51 cm lång. Kommer aldrig glömma känslan första gången jag höll henne i min famn, kände hennes hud mot min, matade henne, såg hennes små små kisande ögon som kanske inte ens var öppna.

c11bd71b-a469-437b-ab12-b292fdcbb232

simon sköld, polly, läckberg, stjärnfamilhj

Hänt mycket detta år och skönt att vara tillbaka i ringen igen efter nästan två års uppehåll från att tävla i MMA, men nu är jag tillbaka igen och nästa match går på Pollys 1 års dag, kommer bli helt magiskt!

the gentleman, mma, superior challenge, submission, läckberg, sköld
superior challenge mma simon sköld the gentleman läckberg teamläckbergsköld stjärnfamilj

feverproduktion superior challenge mma simon sköld the gentleman läckberg teamläckbergsköld stjärnfamilj

Gjort en tatuering, min första som är en symbol för något som betyder otroligt mycket för mig, min familj. En Sköld på baksidan av mitt lår, med Polly som min lilla joker i livet längst fram på en korthand där alla i familjen tilldelats var sitt kort som sedan vilar på en sköld.

tatto, salongbetong,polly

Börjat tävlat i Racing i Nordic Time Attack och kom till sist på en total 12:e plats i RM, vilket jag är jätte nöjd med. Lärt mig så mycket och träffat många nya vänner och ser redan fram emot nästa säsong och så fort vädret tillåter kommer jag att ge mig ut på banorna igen. Tävlade med en Megane RS throphy R detta året, återstå att se vad jag kommer tävla i under nästa år.

Foto: Lars Bredenberg

Foto: Lars Bredenberg

the gentleman motorsport, autodrome,simon sköld, läckberg

Till sist har jag skrivit en bok som heter ”träning för latmaskar” den gavs ut den 16 december och hamnade direkt på topplistan och går redan mot att bli en succé. Helt överväldigad av att intresset har blivit så stort och är så tacksam för alla ni som köpt och kommenterat boken, det känns som att ni håller med om mitt budskap och känner igen er. Skulle ni vilja ha en fortsättning 2017?

traning-for-latmaskar, stjärnfamilj, sköld, läckberg

 

Hoppas ni får en fantastisk nyårsafton imorgon //Simon

Julstressen efter Jul

Läckberg och Sköld


Vi har haft en grym Jul, men samtidigt mycket att göra hela tiden. Så bloggen har blivit lite lidande!! Men vi kommer komma tillbaka till vårt vanliga uppdaterande på i gång om dagen.

Här är lite bilder på Polly så länge:

img_1885

 

 

img_1982 img_1983

 

 

 

Om en annan tid…

Läckberg och Sköld


christina-melin-camilla-lackberg

 

img_7179

 

Camilla:

Läser på Christinas blogg om en tid som nu känns oerhört avlägsen. En tid då tanken på att vi allihop skulle firat jul tillsammans kändes som en utopi. Vet att hon är lite orolig över om hon trampar någon på tårna genom att skriva om den här tiden, men vi pratar så öppet om det själva, vi skojar t om mycket om det, det finns inga jobbiga känslor kvar oss emellan längre – sen länge – och jag tror också vi faktiskt kan bidra till något bra genom att berätta vår väg till det vi ju kallar vår ”stjärnfamilj”. Så finns ingen som tar illa upp, utan viktigt snarare att vi delar med oss av vår historia.

Och vi har ju två sidor av perspektivet från den här perioden av vårt liv. Och det var jobbigt för båda, fast på olika sätt – och jag har alltid varit medveten så klart, om att det var jobbigast för Christina.

För vår situation var extrem. Hennes barn var oerhört små när Christina blev lämnad, minsta barnet var bara sex veckor gammal, och äldsta fyra år. Så när jag introducerades för barnen var minsta inte ens året. Och Christina som är något av en lejonmamma, reagerade hårt på att en annan kvinna skulle vara med hennes barn under det som så småningom gradvis blev varannan helg. Och jag fattade henne. Samtidigt satt ju jag i en sits där jag om jag skulle vara ”snäll” och tillmötesgående mot Christina – skulle efterkomma en önskan om att inte engagera mig i barnen. Vilket kändes fel det också. Men engagerade jag mig i barnen gjorde jag Christina upprörd och ledsen. Det var ett moment 22 och det blev många situationer där vi ”krockade”.  Saker som att jag målade naglarna på Fanny, eller matade Felix, blev orsak till upprörda samtal, och jag slets mellan förståelse å ena sidan och irritation å andra sidan.  Och samtidigt är det som alla vet som träffar någon i vuxen ålder med en historia, så är det ju för de flesta av oss förknippat med jobbiga känslor både för ”den nya” och ”den gamla”.  Det är inte helt lätt mao alltid att lägga känslorna åt sidan och vara logisk och rationell.

Men åren gick och i grunden är ingen av oss en särskilt bråkig människa. Vi gillar inte drama, och jag tror vi bägge två är hyfsat snälla människor om jag får säga det själv…   Så när Charlie föddes blev det lite en öppning för oss att få en anledning att etablera en kontakt med varandra. Christina älskar bebisar och bad att få träffa honom. Och det blev kärlek vid första ögonkastet. Så med honom som bro började vi en försiktig kommunikation. Via mess, via mail, via telefonsamtal, via fysiska möten. Och jag ska inte påstå det var en spikrak väg uppåt. Ibland var det två steg framåt och ett tillbaks. Gamla gräl blossade upp till ytan. Dåliga dagar orkade man inte var bra människa och sa nåt dumt. Men VILJAN fanns där att försonas och faktiskt lära känna varandra. Både för barnens skull och för vår egen skull. Ingen mår bra av att ha konflikter som pågår år efter år. Men framförallt var det för barnens skull.

Och jag bidrog absolut till att vi idag har den relation vi har idag, då vi nästan är mer som systrar i ännu högre grad än väninnor. Vi har slagit samman våra familjer till en. Barnen har kvar varandra, barnen har kvar oss, vi behöver inte oroa oss för högtider, skolavslutningar, födelsedagar eller något av detta som väcker sådan ångest hos många skilda. Vi hjälps åt med uppfostran, vi hjälps åt med vardagen, vi skrattar ihop och gråter ihop. Men även om jag också bidragit till detta, är det faktiskt till största delen Christinas förtjänst att vi har den här relationen idag. Hon fick fullkomligt mattan undandragen under fötterna, och hade nog aldrig trott att hon skulle släppa in en annan kvinna i sina barns liv. Och idag är det mig hon hotar med om barnen hittar på något dumt. (hon är den snälla mamman och jag är den liiiite mer stränga…) Så hon säger: ”Om du inte skärper dig så ringer jag Camilla”…   ha ha ha schysst….  Å andra sidan har hon tagit en föräldrafika eller två åt mig, så det är ok… 😉

Så vill ni läsa hennes sida av storyn, så läs hennes blogg.  Hon är lite blyg så här i början och försöker hitta sin egen ton där hon kan vara personlig utan att vara utlämnande, så peppa henne och hjälp henne gärna på traven genom att ställa frågor i kommentarerna.

Fråga t ex om historien med bröllopet och bagageluckan… ha ha ha det är en klassiker som vi skrattar ofta åt… :-)

Och jag hoppas också vi kan bidra till att fler skilda föräldrar tänker om och för barnens skull bidrar till att skapa sämja och lugn och ro. Trots ex och nya och de saker som gjorde att man valde att skilja sig. Barnen har ju inte valt att skilja sig. Och man skiljer sig ju inte från barnen. Och visst finns det puckon där ute som det aldrig kommer gå att komma överens med. Det vet jag också. Men tror de är betydligt färre än man vill tro….   Och du kan inte påverka hur någon annan agerar. Men du kan agera så att DU känner att DU gjort allt för att försöka lösa situationen. Så lägg ner stolthet och tjurighet – sträck ut en hand, be om en fika med den nya/den gamla – den nya personen i ditt barns liv. Hornen man ser framför sig hos en okänd person, visar sig oftast bara finnas i fantasin när man väl lär känna den verkliga personen. Försök. Inte en gång. Utan två. Tre.  Försök och försök, tills alla möjligheter till försök är uttömda.  För barnens skull. För din skull. För allas skull. Var den större personen och ta den där kontakten. Redan idag. Vad är det värsta som kan hända?  Och det finaste Christina någonsin sagt till mig är att hon idag inte ser det som att hon förlorat en familj. Utan att hon har vunnit en.

Juldagen

Läckberg och Sköld


img_1773

Polly var självklart finklädd i en julklänning som hon fått av mormor

img_1785

Moa och Viktor kom förbi och gav Polly både julklapp och lite jul pussar

img_1794

Stjärnfamiljen som vad samlade

img_1800

Fanny hjälper alltid till med Polly och helt magiskt att som förälder se och få vara med om det.

img_1807

Christina, Fanny & Camilla, lilla Fanny är snart störst i skaran

img_1814

Mormor med alla barnbarnen =)

img_1831

Jag & Camilla, hon i sin julklappsdräkt. Många som frågat vad jag köpte den, beställt från Kina, googla så hittar ni massor de gjorde jag.

img_1842

När Camilla var så fin, ville självklart Christina haka på och grävde fram en Stitch dräkt =)

img_1810

Farmor & Farfar med sin Guldklimp

Friggin BBQ med Jessica Ortman

Läckberg och Sköld


Simon:

Går nästan inte förklara hur bra mat vi fick serverat igår när vi hade vår årliga musikmiddag. Vi blev totalt 14 personer och fick avnjuta en 9 rätters grillmeny som var ihopsatt av Jessica Ortman och Anders Litzell. De kom runt tre och började ”möblera” vår trädgård inför en grillning och istället för att försöka förklara med ord har vi klippt ihop en kort film där ni kan se lite hur de jobbar.

 

Ni kan komma i kontakt med dem på @frigginbbq på instagram.

Men det var inte bara maten som var fantastisk, utan det var som sagt ovan en musikmiddag och det var mycket härliga uppträdande och här är ett av Evelina Olsèn och Erik Linder där de sjunger Fix you med Coldplay och på piano är Viktor Olsén. Lyssna och njut.

//Simon

 

Om min träning och kost

Läckberg och Sköld


img_9327

Sockerjunkie á la 1996

img_9328

Sockerjunkie à la 1996…   (Åsa du får bjussa på att vara med… 😉

 

fullsizerender7

Icke sockerjunkie à la 2016. Och med modest träningsnivå.

Camilla:

Stack ju ut huvudet en bit där efter graviditeten och lade ut en bild på den form jag var i då. Och var ärlig med att jag inte trivdes. Gick upp nånstans mellan 15-20 kilo och det försvann inte så fort den här gången som det gjort efter tidigare graviditeter.

Samtidigt vet jag ju att det tar tid, man ska inte skynda, osv. Jag vet allt detta. Men faktum kvarstod ändå, jag kände mig inte hemma i och bekväm med min ovana extravikt och ville börja ta tag i det.

Så hur gjorde jag då? Jo vanligtvis hade jag bara fokuserat på kosten. Har ju aldrig varit en träningsmänniska och har klarat mig fint på att bara se till att äta rätt. Men efter 40 och 4 barn insåg jag ändå att det denna gång ändå skulle behöva att jag faktiskt tog tag i min träning. För att orka, för att bli starkare, för att inte bli sjuk på lång sikt, ja jag hade faktiskt så vuxna anledningar för att inse att jag förutom bra kost också behövde lägga till träning. Och Simon hade ju redan bestämt sig för att göra en träningsbok för sådana som jag – latmaskar – så jag sa att: ok, tala om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Men utifrån förutsättningarna för boken. Dvs inte rabiat träningsmängd, utan på en nivå som jag sedan faktiskt kan förmå mig att fortsätta med. Så jag fick ett träningsprogram med 20 minuter tre gånger i veckan. Plus promenader utöver det. Går inte in exakt här på hur och vad och vilka övningar, det finns i boken. Men kan säga att det funkade. Det var en träningsmängd jag faktiskt klarade av att ta mig an. Och jag märkte efter ett tag att jo, det gav resultat.

Kosten då – det ÄR faktiskt den största delen om man vill komma tillbaks i form. Och jag använder ordet ” i form” istället för ”ner i vikt” för vikt är egentligen rätt ointressant kan jag tycka. Utan ”i form” är mer en känsla. Två personer kan väga exakt lika medan den ena känner sig ”i form” på den vikten och den andra inte. Det är individuellt och upp till var och en att bedöma vad som är ”i form.”  Som ett exempel ligger jag nu 3 kg över min ”normalvikt” innan graviditeten. Men jag känner mig ”i form” och har inget behov av att gå ner till samma vikt som innan. Jag känner mig fin här. Och stark. Och pigg.  Och med det sagt – så handlar kosten för mig till största delen om att ta bort socker och snabba kolhydrater. Det är ett enkelt sätt som funkar – på mig.  Även här är det individuellt. Men jag blir otroligt påverkad av socker, och det påverkar mig på många plan. Min förbränning saktar ner, min aptit blir svårare att hantera, då jag bara känner mig ”mätt” korta stunder och även när jag är mätt är jag jämt sugen ändå, om jag äter socker. Så jag har insett att för min del är det sockret och snabba kolhydraterna som är nyckeln. Tar jag bort det har jag inga problem att komma ”i form” och hålla mig i form. Det går av sig själv efter ett tag.

Men första veckorna ÄR tuffa när man ställer om. Jag får nästan abstinensproblem när jag tar bort sockret. Jag blir skakig, yr, grinig, och kan inte tänka på annat än socker…   Men efter cirka tre veckor är det som att dimmorna lättar. Suget försvinner, aptiten börjar regleras, jag känner mig glad, pigg, energisk.  Skillnaden är så markant, men ja, det är inte lätt att ta sig igenom de där första veckorna med motivationen i behåll.

Och svårt att ge exakta recept osv på hur jag exakt ätit och vilka mängder. Finns dock även lite utförligare även om kosten i boken, men en bra början är att skaffa på sig massa LCHF-recept. Och ha några säkra kort hemma alltid. Ägg till omelett. Avokado med räkröra. En bit ost. Saker du akut kan äta om hungern slår till. Utöka sedan variationen på maten. Testa fler recept. Hitta dina favoriter. Går du på restaurang – ta en ceasarsallad, eller en köttbit med sås och be att få grönsaker istället för potatis till. Jag tycker det är vansinnigt enkelt att hitta saker att äta ute, t ex pizzeria funkar fint – jag äter det ovanpå pizzan… Ser antagligen inte klokt ut, men skit i det. Och går jag bort o blir bjuden på fika äter jag inte en bulle för att vara artig. Jag ser det som att jag är allergisk mot socker.

Ja, det var lite kort hur jag gjort. Jag har inte bantat, inte stressat, tränat lugnt på en lagom (för mig) nivå, haft en rimlig målsättning, inte stirrat mig blind på någon våg, tyckt om mig själv, varit snäll mot mig själv, och jag ser inte mitt sätt att äta som en ”diet” utan är en kosthållning som passar MIN kropp och som jag kommer hålla hela livet. Att gå på diet gör ingen glad, och de håller ALDRIG i långa loppet. Och som sagt – ”i form” är relativt. Jag har ingen tvättbräda, jag har inga muskulösa madonna-armar, jag har inte en rumpa som pekar upp mot taket – men jag tycker att jag för den insatsen jag gör och med tanke på faktorer som min ålder och antal barnfödslar – är i DAMN bra form. Men jämfört med en bikinifitnesstjej i 20-årsåldern är ju min form ett skämt. Men det gäller att vara nöjd utifrån sina förutsättningar. Jag skulle aldrig palla lägga den insatsen som krävs och göra de uppoffringar som krävs för att uppnå en sådan kropp. Jag är alldeles för lat och alldeles för glad i ostar och bearnaisesås för det. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Så jag tycker om mig som jag är. Utifrån mina förutsättningar. Och det tror jag är en av de stora nycklarna till att komma ”i sin form.” Sin egen form.

Roliga Jultraditioner

Läckberg och Sköld


Stjärnfamilj, läckberg, sköld, jultraditioner, tomten

Stjärnfamilj, läckberg, sköld, jultraditioner, tomten

50386071569__9563be08-55d4-44fa-9b76-658ba2cb80db

Simon:

Jag är ensambarn och har med andra ord inga syskon, vilket jag tyckt varit tråkigt många gånger under min uppväxt speciellt vid såna tillfällen som julen när det blir mycket tid som egentligen handlar om väntande. Fanns inte netflix eller iPads eller telefoner som man fick låna av sina föräldrar som det gör idag, utan vi fick helt enkelt ha fett jäkla tråkigt fram till Kalle Anka, som jag älskade när jag var liten och fortfarande gör än idag!

Sen var det julmat och det är kanske inte det godaste… men vi hade alltid väldigt trevligt kring matbordet, så det var en härlig stund. Vi firade alltid tillsammans med mina kusiner och mormor och morfar, mycket historier och bara glatt umgänge.

Min pappa som faktiskt är gammal bagare och haft ett eget konditori för si sådär 100 år sedan (skämt – är bara 99 år sen… 😉 ) men det var innan jag föddes, och när det är jul bakar han alltid ett fantastiskt vörtbröd som både jag och min kusin fullständigt älskar. Vi åt nog en limpa tillsammans varje år, med smör och ost på.

Det dracks absolut en del alkohol, vi har inte haft alkoholfria jular, men inget som någonsin har påverkat oss barn på något sätt, ingen som blivit redlöst berusad och gjort eller sagt massa dumma saker på våra jular.

Så efter Kalle och julbordet var det dags för kaffe och sen kom tomten, även fast jag är den yngsta som var med och firade har vi fortsatt att alltid ha tomte, en kul tradition som vi inte velat ge upp och det var alltid lite olika vem som skulle vara tomte – detta prestigefyllda uppdrag.

Klapparna delades ut en och en och man öppnade innan nästa paket delades ut, på så sätt tog det en stund och man hann uppskatta alla sakerna man fick och tacka ordentligt istället för att öppna allt på en gång och inte riktigt veta vem som hade gett vad.

Jag älskar julklappsrim också, det är så härligt! Jag gör det inte på alla paket men på de flesta försöker jag att komma på något och älskar själv att få ett paket med ett rim på. Rimmar ni på era paket? Är det fusk att googla upp rim? Det hade vi en stor diskussion om för några år sedan, vissa tycker det var okej andra inte.

Efter julklapparna så var det alltid bara mys, kolla lite tv, kanske leka med något som tomten kommit med, ibland tog vi en promenad om man kanske hade ätit lite mycket och det är något speciellt med att gå ut och gå en sväng på Julaftonskvällen, se ljusen som lyser i husen, det är en mysig stämning över kvällen.  (Ja, ja jag är en liten farbror som min fästmö påstår, frågor på det?….. 😉

En rolig sak som hände mig när jag var ganska liten var när jag fick mitt första tv-spel, ett Nintendo 8 bitar tror jag det hette, ni kanske kommer ihåg det där gråa med lucka som man fick blåsa in i ibland för att få dem att fungera. Flera år efter att jag hade fått det fick jag reda på att när vi barn (jag & mina kusiner) och hade gått och lagt oss så hade min pappa och morbror suttit uppe och spelat med det halva natten tills de hade blivit tillsagda att nu är det faktiskt dags att gå och lägga sig. Härligt att vuxna blir till barn ibland också tycker jag.

Så berätta – vilka saker är era favoriter med julafton? Och som ni hör är jag en riktigt stor julälskare till skillnad från Camilla….

//Simon

 

Polly har nytt schema!

Läckberg och Sköld


img_1598-jpg

Man vill väldigt gärna hjälpa mamma sminka sig…. 

Camilla:

Ja jösses… Har varit en intensiv helg – på många sätt…  Men nu har vi lagt alla barnen, mätta, glada och belåtna efter en helg som innehållit mycket av allt.

Bland annat har vi denna helg gjort en radikal förändring i Pollys schema. Hon har ju hittills sovit tre lurar på dagen, på sammanlagt 3 timmar (1 timma var), och sedan 12 timmar natt. Det har funkat klockrent i månader. Men förra veckan märkte vi att hon inte var tillräckligt trött när det enligt vanliga schemat var dags för henne att sova. Så vi insåg att det började bli dags för henne att gå ner till två lurar per dag, dock med totalt lika mycket sömn dagtid fortfarande, men fördelat på två längre istället för tre kortare sovpauser.

Så vi tog oss en funderare, vi vet ju hur hon funkar dagligdags, och kände därför att ett nytt schema skulle kunna se ut så här:

07.00 Vaknar  (Hon vaknar mellan 06 och 07) 

10.00 – 11.30 Förmiddagslur

15.00 – 16.30 Eftermiddagslur

19.00 Läggs för natten

Sagt och gjort. Vi började med det nya schemat igår, och det har gått som en dans de här två dagarna. Hon klarar den lite längre vakentiden galant, och börjar gnugga sig i ögonen ganska exakt när vi hade satt de nya sovtiderna. Polly har också alltid varit väldigt lätt att läsa vad gäller när det är dags att lägga henne. Dels börjar hon gnugga sig i ögonen, dels börjar hon bli lite gnällig och gråtit, och i och med att hon är ett så oerhört glatt och nöjt barn till sin läggning, så blir det väldigt tydligt att hon är trött när gnället till slut kommer. Somnar gör hon oftast på studs, eller så ligger hon och ”pratar” lite för sig själv en stund, och somnar sedan.

Det som är fördelen med när man kan gå över till två lurar per dag är att det gör det lite lättare att planera att göra saker. Hon kan iof sova i vagnen om vi ska iväg, hon sover gott där också. Men en lite längre vakentid gör det onekligen lite lättare att ta sig iväg…

Överlag händer mycket med henne just nu. Som jag skrev ovan så är hon ett galet glatt barn, och hon är också otroligt aktiv. Hon är inte still en sekund…. Hon kryper runt med rasande fart, ställer sig upp mot allt, har plötsligt fått väääääldigt långa armar och försöker nå allt hon kan få tag på. Men som jag skrivit tidigare försöker vi att inte behöva plocka undan allt under midjehöjd utan vi har koll på henne och säger till när hon försöker ta något hon inte får. Och hon lyssnar faktiskt. T ex har vi inte behövt sätta upp grindar i trappan än, utan hon har lärt sig att hon inte får gå dit. Ibland kan hon titta lite på en och se ut som om hon ska försöka sig på ett försök, men sen bestämmer hon sig för att det inte är värt besväret och kryper iväg till något annat kul istället… Men ja, det här sättet ställer ju höga krav på att vi hela tiden har koll på henne, men jag tycker det blir lättare i längden om man bara orkar ta en period av intensiv övervakning…

Sedan några dagar tillbaka står hon själv några sekunder emellanåt också. Men hon fegar ur snabbt och vill hålla sig i något igen. Fast idag lurade hon sig själv när hon höll i en köksslev – då trodde hon ju att hon höll sig i något, så hon stod jättelänge själv med den i händerna…   Så en gissning är att det inte är långt bort att hon börjar gå. Hon vill hela tiden nu också ta våra händer och att vi går runt, runt hemma med henne. Kan meddela att ryggskottet inte är långt borta… Tant är ju faktiskt inte 20 längre… 😉

Hon vinkar också nu, brusar med munnen och gör ”fiskmun”, sträcker upp armarna i luften när man säger ”Huuur stor är Polly?” och vet att man ska rikta fjärren mot TV:n om man får tag på den…

Bästa stunden på dagen är dock när hon vaknar på morgonen. Hon är så otroligt lycklig över att dan börjar, så hon står och hoppar upp och ner i sängen när vi kommer in och hämtar henne. Vi slåss nästan om att få gå in och hämta henne.

Ja, kort sagt har vi en liten tjej som sover bra, äter bra och står för massor av underhållning nu här hemma. Hela familjen tycker hon är otroligt rolig och hon är en fantastisk liten personlighet att hänga med. Men fullt ös är det….

Min första signering

Läckberg och Sköld


träning för latmaskar, sköld, stjärnfamilj, en annan bokhandel, läckberg, stjärnfamilj

Simon:

Att skriva en bok är något jag länge hade drömt om, och nu har den släppts, min första bok som heter Träning för Latmaskar. Det är en träningsbok som riktar sig till folk som behöver komma igång och träna, inte gillar att träna, eller kanske helt enkelt ha gett upp.

Var väldigt speciellt att göra en signering, har varit med Camilla när hon signerar så visste självklart hur det går till. Det kom en hel del folk och stort tack till er och hoppas ni kommer få både glädje och nytta av boken. Vill ni köpa den kan ni göra det genom att trycka här.

träning för latmaskar, sköld, stjärnfamilj, en annan bokhandel, läckberg, stjärnfamilj

Det var en så häftig känsla att se boken på detta sättet, hade bara sett ett ex innan, men nu när man ser att det ligger en hel hög med böcker så ser och inser man mer och mer att det är min bok, den är verklighet och det, ja det gör mig så stolt.

Stort tack till Bonnier som varit ett fantastiskt stöd under processen att skriva boken.

//Simon