Workoutparties på Fredag!

Läckberg och Sköld


Simon:

På fredag i Annexet är det dags för en riktigt häftig After Work, nämligen Workoutparties som håller sitt andra event på Annexet här i Stockholm. Jag kommer att vara där och signera min bok Träning för Latmaskar, den kommer att gå och köpa på plats =)

Inte nog med det, jag kommer även att hålla i ett riktigt roligt träningspass, kommer bli riktigt kul. Har du möjlighet tycker jag att du ska skaffa en biljett och komma ditt på fredag!

Du kan köpa dina biljetter här

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Workout parties på Annexet den 16 september 2016

Hoppas att vi ses där på fredag!

 

//Simon

Vad gör ni med era bilder?

Läckberg och Sköld


Simon:

Både jag & Camilla älskar och fota, vi fotar våra liv dagligen självklart mycket till våra sociala medier och vår blogg. Men vi tar ännu mer bilder som vi aldrig lägger ut eller gör något med.

Man kan göra hur mycket som helst, fotoalbum, fotoböcker, tavlor, t-shirts, muggar osv ja nästan vad som helst med bilderna. Där är vi faktiskt rätt dåliga. Jag har en skrivare och skriver ut lite bilder ibland men mycket mer blir det inte. Vad gör ni med era bilder?

Älskar att bläddra igenom bilder hemma hos mamma och pappa eller mormor och morfar i deras album, men känns som att folk inte gör det längre eller är det bara i vår umgängeskrets det blivit så?

Får bli ett sent nyårslöfte från mitt håll att göra med med alla bilder som man tar =)

Här är lite härlig bilder från vårt liv:

//Simon

2015-10-08 17.22.39

2014-08-04 13.50.22

2014-06-19 20.48.38-2

fullsizerender73

stjärnfamiljläckbergsköld läckberg sköld polly pappa

Sköld läckberg stjärnfamilj unicef världsföräldrar

 

Researchen till historiska delen

Läckberg och Sköld


gestgifveriet

Tanumshede Gestgifveri som har obruten verksamhet sedan 1663

Skrev ju färdigt nutidsdelen av boken runt jul, och sitter nu och skriver historiska delen. Jag har ju alltid en historisk berättelse i mina böcker, som på något sätt hänger ihop med nutidsdelen. Och utmaningen den här gången har varit att jag gått längre tillbaks i tiden än någonsin tidigare. Det tidigaste jag skrivit om innan är slutet av 1800-talet (Fyrvaktaren) och denna gång går jag ända tillbaka till 1670-talet.

Och det är både fantastiskt och frustrerande. Det kräver oerhört mycket mer research av mig än någonsin tidigare, för jag måste kolla upp ALLT. När jag skrev om t ex 1940-talet i ”Tyskungen” så kunde jag till ganska stor utsträckning gräva i kunskap jag redan hade. Det är en tidsålder de flesta av oss har ganska god uppfattning om utan att vara särskilt eller vara expert på området. Vi har sett filmer, läst böcker, vi har sett dokumentärer, TV-serier, ja vi har helt enkelt plockat upp rätt mycket kunskap om 1940-talet utan att ens tänka på att vi gör det.

1600-talet då. Not so much. Lite ungefärlig idé har man ju, men t ex skillnaden mellan livet på 1500-talet och 1600-talet och vad som hände när då, är i alla fall för mig ganska rudimentär. Och okunskapen sträcker sig in på alla områden. Hur styrdes Sverige på 1600-talet?, hur såg rättssystemet ut? Vad åt man? Vad levde man på? Hur klädde man sig? Hur bodde man? Ja tusen detaljer som jag inte har koll på. Så det går oerhört mycket långsammare att skriva den historiska delen denna gång än annars. För trots att jag innan jag började skriva läste på massor, så stöter jag hela tiden på saker jag måste kolla. Små detaljer, små saker som kan bli fel. Och inte bara på riksnivå utan även lokalt. Jag skriver ju även i historiska berättelsen om Fjällbacka och Tanumshede. Hur såg det ut just där på den tiden. Hur levde man? Just den trakten är dessutom extra spännande och komplicerad eftersom den blev svensk först 1658 efter att tidigare ha varit danskt. Plus med ett stort norskt inflytande på språk och seder, mm.

Och det har varit ett stort nöje att lära mig mer om min hemorts historia. Saker jag inte hade en aning om. Och jag kommer se mig om med nya ögon nästa gång när jag är och äter på Tanumshede Gestgifveri – som varit igång ända sedan mitten av 1600-talet. Min hemtrakt har en dramatisk historia av krig, svält, smuggling och skeppsbrott. Och även om jag inte hittat belägg för att någon från just Tanumshede eller Fjällbacka ställdes inför rätta, fanns det gott om sådana processer i de närliggande områdena i Bohuslän. Dessutom hade Bohuslän under en övergångsperiod fått fortsätta under dansk lag, vilket var otur för häxorna då danskarna tillät mer plågsamma metoder än svenskarna.

Dock ska man hålla i åtanke när man läser min berättelse att fakta blandas med fiktion. Ibland tar jag mig friheter med historien, ändrar saker lite i tiden, gissar hur prästgården på den tiden såg ut baserat på hur de såg ut på andra håll. Jag måste gissa en hel del saker för att det inte finns något skrivet om det, och jag måste ibland förvanska fakta lite för att bättre passa historien jag vill berätta. När det inte är en faktabok man läser är det något läsaren måste ha i åtanke, att en del saker stämmer, och en del inte.

Jag är så tacksam för att mitt arbete ger mig tillfälle att lära mig mer om vem jag är och var jag kommer ifrån. Men jäklar vilket hästjobb det är jag gett mig på att skriva om 1600-talet som lekman.

 

 

Rensa hemma

Läckberg och Sköld


Simon:

Det är väldigt lätt att man samlar på sig mycket saker, känns ännu mer så när man bor i ett hus och det inte ”plats” att gömma undan sakerna på. När man bor i en lite lägenhet har det alltid löst sig själv för mig, man har alltid hällt nere på saker för att över huvudtaget få plats.

Denna veckan har vi storstädat här hemma och rensat en heldel, både saker och kläder. Frågan är bara vad som är de bästa att göra med det, hela och fungerade kläder och saker känns bara fel att slänga. Så idag var jag iväg och skänkte massa kläder iaf, vilket bara känns skönt. Jätte härligt att det kan komma till användning för någon istället för att det ligger hemma hos oss och skräpar i en garderob.

Tycker det är lite svårare med saker, möbler, mattor osv även att det är helt och fint så har vi endel saker vi måste göra sig av med och självklart skulle man vilja skänka det med istället för att åka med det till skroten. Hur gör ni när ni rensat ut hemma? Vart vänder ni er?

//Simon

Barn är hjältar

Läckberg och Sköld


Camilla:

Som bekant har vi ju haft sjukstuga här hemma i veckan, med vinterkräksjukan för alla utom äldsta sonen och Polly. Och jag är så imponerad av hur tappra barnen är. Själv förvandlas jag till en liten ynklig, självömkande hög när jag är sjuk och jag är betydligt mindre tapper än barnen.

Även Charlie som ju bara är sju år är så oerhört tapper så jag blir alldeles gråtfärdig. Inte ett gnäll ger han ifrån sig, och han tackar konstant för allt så jag till slut fick säga till honom att han inte måste tacka för att jag kommer med kräkbunke till honom, det ingår liksom i mammajobbet…

Men att barnen varit sjuka och tagit det med betydligt mer jämnmod än jag fick mig att tänka på en av både största, men också jobbigaste upplevelser jag någonsin haft. När jag läste Super-Charlie på Astrid Lindgrens sjukhus för allvarligt sjuka barn. Jag måste faktiskt säga att jag innan dess haft turen att aldrig haft ett sjukt barn i min närhet, mina barn har varit friska, mina vänners och mina familjs barn har varit friska. Så det blev något av en chock. Men herregud vilka fantastiska barn. Några av dem mådde så dåligt så de inte orkade sitta med hela läsningen på cirka en halvtimme. Men vilka kämpar. Vilka hjältar. Jag har aldrig blivit så imponerad av några andra människor jag mött innan. Och detta var barn.

Efter läsningen stängde jag in mig på toaletten på Astrid Lindgrens sjukhus och grät. Inte av medlidande. Det sista dessa fantastiska barn behövde var medlidande. Utan av respekt, och av ilska över orättvisan i att barn ska tvingas vara så tappra, på ett sjukhus, istället för att vara ute och leka och tjata om glass, bråka med sina syskon, tigga om att få vara uppe efter läggdags. Och istället kämpa mot illamåendet av cancerbehandling. Och tusen andra fasor.

Det var ett besök som alltid kommer vara med mig. Och det blev en så absurd kontrast att jag sedan åkte direkt till nästa sjukhus, för ett helt annat ärende. För att för första gången träffa mina vänner Sara och Mathias nyfödda dotter. Hanna. Min guddotter.

Även om vinterkräksjukan bara är obehaglig, och går över på ett par dagar, så är den en påminnelse om att varje dag vara tacksam över att barnen har hälsan och inte behöver vara hjältar. Ska pussa barnen lite extra ikväll. Nu när de inte längre smittar….

Bebis & Prylar

Läckberg och Sköld


 

Polly, läckberg, sköld, stjärnfamilj, pappa på jobbet.

Simon:

Polly är inte ens ett år men har redan en full garderob med massor av kläder som hon redan inte kan ha, självklart förstår jag att det blir så när de växer så fort, hon växte extremt fort och de första storlekarna hoppade hon helt över.

Som tur är har Camilla sparat lite gamla bebiskläder från storasyskonens tid och vi har fått ärva massor från vänner. Vi kommer självklart göra samma sak nu i vår tur och ge bort till kompisar som får barn så att kläderna kommer till nytta!

Så kläder är väl en sak, men dessa leksaker…. Hur mycket som helst, och Polly är inte superintresserad av dem, hon leker med dem lite grann, men det hon lekt mest med här hemma är helt vanliga träklossar, bollarna i bollhavet, men de börjar hon också tröttna på, en leksak som gör olika ljud beroende på vart man trycker på den och visa knappar gör även så att den lyser. Annars är leksaker inget som intresserar henne jättemycket. En platsmugg, flaskan pappa håller eller en slickepott är ju tusen gånger roligare. Speciellt om man ”låtsas” som att hon inte får ha dem, då vill hon verkligen ha den.

Sen har vi det bästa nöjet, som vi ”krigar” om varje dag, flera gånger. Kattmaten, hon bara dras till den som om den har en egen dragningskraft och hon blir vansinnig när hon inte får ta i den. (Och sen stoppa den i munnen….)

Det är självklart roliga att hitta leksaker till henne, men konsumtionen går ofta i överflöd. Hon vill ju leka med samma saker som alla andra, och håller jag i en tidning, sked eller telefon är det den hon vill ha till varje pris, något annat spelar ingen roll.

Nej, mindre leksaker och mer lek som utmanar fantasin. Alla kommer väl ihåg när en vanlig pinne kunde agera både svärd, häst eller gevär och allt det under en och samma rast!

Polly, läckberg, sköld, stjärnfamilj, pappa på jobbet.

IMG_2487

//Simon

Den kom och den gick…

Läckberg och Sköld


Foto: Karin Törnblom

Foto: Karin Törnblom

Simon:

I måndags var Camilla iväg på Guldbaggen, jag var hemma med barnen och när de hade lagt sig gick jag ner på löpbandet och körde ett pass, kändes lite tyngre än vanligt, men hade tränat hårt på morgonen, plus ätit mat lite för tätt inpå för vad jag tycker är optimalt.

Genomförde passet, och efteråt kände jag mig riktigt bra. Avslutade kvällen med att kolla en film i soffan och bara ta de lugnt innan jag gick och la mig.

Sen kom natten, fy fan för att spy, hatar de, hatar de, hatar de, så jävla jobbigt. Känns som att dö faktiskt är ett bra alternativ när det kommer till kritan! Men efter 7 timmars plåga började det släppa.

Från morgonen låg jag däckad i sängen från ca 0800-1800 innan jag började känna mig som människa igen. Fick i mig ett glas vatten och lite fil och därefter så kändes det helt okej. En natts sömn på det och man är tillbaka igen, men väntar med att träna till iaf imorgon och hoppas att kroppen har återhämtat sig efter det.

Vad har ni för tips och trix när det kommer till att spy eller få vinterkräksjukan? Suga på en isbit, äta vitpepparkorn osv?

//Simon

Hur allting började

Läckberg och Sköld


Camilla:

Får ofta frågan om hur allt började. Hur jag blev författare. Hur böckerna blev succéer. Och bästa beskrivningen av min resa i början är faktiskt en artikel i branschtidningen SVB. Jag intervjuades av journalisten Lasse Winkler och han pratade också med ett flertal av de människor som var inblandade. Det ger en bra bild av hur allt startade. Och också oerhört intressant att läsa nu med facit i hand.

Artikeln är från 2006 och jag hade sålt strax under 1 miljon böcker. Sedan dess har jag sålt ytterligare 19 miljoner böcker, i totalt 53 länder. Tänk om jag hade vetat det när den här artikeln skrevs….  Fast jag hade nog inte trott på det…

Du hittar artikeln HÄR.

Bjuder på lite gamla bilder här nedan…

 

680

 

544607875

 

145981_364_273

 

6a00d8341c7ecf53ef00e54f8237618834-800wi

 

95850

 

Pollys favoriter

Läckberg och Sköld


Polly, favoriter, barnprogram, stjärnfall, läckberg, sköld

Simon:

Vet att de finns mycket åsikter om att låta barn kolla på TV osv men vi har valt att låta Polly göra det lite då och då, framförallt för det är enda gången hon sitter still och ”chillar” lite.

Annars rör hon sig hela tiden, kryper, går pillar och undersöker. Hon gillar inte att sitta i knät, hon vill sitta själv men när vi sätter henne i sin matstol framför tv:n så kan hon sitta still en lite stund. Känns som att det är något som hon behöver för att kunna slappna av. Än går det inte att prata med henne och säga åt henne att hon ska sitta still och ta de lugnt.

Hennes sömn går bra, speciellt på natten, hon somnar fortfarande mellan sju halv åtta och vaknar mellan sex och sju på morgonen. Sover två till tre lurar per dag beroende på hur trött hon är, det kan variera från dag till dag och märks rätt tydligt på hennes humör om hon behöver ha två eller tre lurar. (Camilla skrev ju lite mer i detalj om hennes rutiner häromdagen.)

När det kommer till var hon gillar att kolla på tv så har Babblarna varit en stor favorit, hon älskar dem, men nu har hon ”tröttnat” på dem. Det som gäller är olika former av Barnvisor på Youtube, vad har era barn för favoriter?

Polly, favoriter, barnprogram, stjärnfall, läckberg, sköld

//Simon

Polly 9.5 månader

Läckberg och Sköld


FullSizeRenderpolly

På Matboden i Enskede kväll

 

Camilla:

Händer så otroligt mycket med Polly just nu. Hon har blivit en riktig liten karaktär och hon tokcharmar alla som träffar henne. Gladare unge är nog svår att hitta, men hon är bestämd också… Jäklar om man tar något ifrån henne som hon vill ha t ex, då får man veta att man lever…

Hon har börjat ställa sig upp själv och ta några steg. Hon gör det hela tiden nu, men ser ut som en liten fullgubbe när hon stapplar sina steg. För varje dag ställer hon sig upp och går oftare och oftare, och tar fler och fler steg på raken, så vi tror hon går helt vilken dag som helst nu.

Andra saker hon kan nu är att vinka, klappa händerna, göra massa ljud och grimaser med munnen, brusa, göra ”fiskmun” och sånt. Hon vet hur jättemycket saker funkar, hon trycker på knappar, tar min telefon och sätter den mot mitt öra, hon vet vilken låda maten är i och kryper dit och säger ”mmm” när hon börjar bli hungrig. Ber man henne att flirta blinkar hon med ögonen och ber man om en puss gör hon pussljud.

Hon sover fortfarande helt magiskt bra. Läggs 19, sover alltid hela nätter till mellan 06 och 07, vaknar då tokglad och ligger gärna och pratar med sig själv en stund innan hon börjar hojta att hon vill upp. Och när vi kommer in för att hämta henne så står hon alltid upp i sängen, jätteglad, och hoppar upp och ner och tycker det är fantastiskt att dagen äntligen börjar. Under dagen har hon sedan en lur på 1.5 timme på förmiddagen och 1.5 timme på eftermiddagen. Läggningen tar typ trettio sekunder. Vi bär upp henne, lägger henne i sängen, bäddar om med täcket, säger ”natti natti”, släcker och går ut. Och inom några minuter har hon somnat.

Polly är fantastisk på att sysselsätta sig själv, men måste övervakas varje sekund för det är som att ha en vild iller hemma. Hon är ständigt i rörelse, undersöker allt, klättrar, ålar, pillar, ja vi kallar henne faktiskt för ”präriebranden” här hemma…  Men allt görs med gott humör, hon är ständigt glad och är en riktig liten tuffing. Det allra bästa hon vet är när Simon och jag busar med henne i vår säng eller i soffan. Vi kittlar henne, puttar henne, kastar runt henne, rullar henne, ju vildare lek desto mer skriker hon av skratt. Kastas högt upp i luften är också något hon älskar, och hon får aldrig nog av det.

Vad gäller mat är hon ett matvrak av sällan skådat slag. Räcker att hon får syn på att hon ska få mat så börjar hon högt och ljudligt säga ”mmmmmm” och vifta med armar och ben. Hon äter jätteportioner, men när hon är mätt är hon jättetydlig nu, hon kniper ihop munnen och skakar på huvudet. Nåt nytt dock är att hon ofta nu vägrar sin egen mat om hon sitter med vid bordet och äter med oss, och ger sig inte förrän hon får smaka. Ikväll var hon med på restaurang och då provade hon bland annat på parmesanost, ruccola och broccoli. Allt gick ner med god aptit. Hon har fått smaka även på sånt som varit smaksatt med vitlök, chili, peppar, mm och vi har lite hållit andan för att se om magen klarar det, men hon har inte fått ont i magen av något. Dock är jag försiktig med saltet, tror det är bebisars njurar som har svårt att hantera salt.

Hon är otroligt social och älskar människor. Att vara ute med henne bland folk är rena kontaktannonsen för hon söker kontakt med alla hon ser. Först stirrar hon på en person hon vill ha kontakt med. Funkar inte det börjar hon vinka. Sen flinar hon. Sista utvägen är att börja skrika. Inte ilsket skrika utan hon ger ifrån sig ett slags bröl ha ha ha.  Men för det mesta funkar det. Ikväll satt hela restaurangen och vinkade till henne när vi gick… :-) . Mest av allt älskar hon barn. Hon blir TOKIG av lycka när hon ser andra barn. Lekland och dylikt är en fröjd med henne.

Vi tycker också att det börjat komma lite ord. Hon säger ”hej” ofta när hon vinkar, och hon säger också ”mamma” och ”pappa”. Vi hör även ”tatt” ofta när hon får något och ”titta” säger hon hela tiden.

Ja vår lilla gullunge är hela familjens kelgris och syskonen slåss numera om att ha henne (bildligt talat). Hon ger så otroligt mycket glädje och hennes humör är smittande. Och hon är en riktig liten pappagris. Vilket jag faktiskt måste erkänna att jag hade hoppats på….  Hon älskar mig, men hon dyrkar Simon just nu. Underläppen börjar darra när han går och när han kommer tillbaka kryper hon dit i raketfart och sträcker upp armarna. Kan inte med ord beskriva hur underbart det är att se de två tillsammans.