Barnuppfostran – En bortglömd konst

Läckberg och Sköld


Camilla:

Fanns en liten tanke med att Simon hann först med att skriva ett inlägg om barnuppfostran i svallvågorna efter att jag pratade om det i Skavlan. För han får ju ofta kommentarer som ”ja men varför tycker du alltid som Camilla varför har du ingen egen åsikt?” Men grejen är att vi är extremt samstämmiga i vår syn på barnuppfostran. Och han har t om haft en striktare uppfostran än jag vad gäller regler och konsekvenser. Kärleksfull men strikt. Han var enda barnet (precis som jag) och det som hans föräldrar sa var det som gällde. Punkt slut. Precis som för mig, men kanske ännu lite mer konsekvent än i mitt fall.

Och jag framställs ju gärna i media som Häxan Surtant och det används ord som STRAFF istället för det ord som vi faktiskt använder – konsekvens. Och för mig är detta så ofattbart att det ens blir en så j-vla diskussion. För jag tycker jag pratar om självklarheter. Men som tyvärr inte längre är självklarheter.

Jag STRAFFAR inte mina barn – men bryter de reglerna vi satt upp – så får de konsekvenser. Och ja, jag HAR läst nya studierna om att ”föräldrarnas besvikelse är nog” och ”konsekvenser och straff har ingen effekt” osv osv osv. Och vet ni vad – jag tycker det är BULLSHIT!!  Att få konsekvenser av att bryta regler är något som för mig ligger naturligt i mänskliga naturen – ”om du väljer beteendet väljer du också konsekvenserna”. Mina barn vet reglerna – och de är rimliga regler, som de också i viss mån får vara med och tycka till om. Och bryter de mot de reglerna så vet de mao vad konsekvenserna blir och får bara hacka i sig dem. Vilket de också gör faktiskt utan protester.

Och de föräldrar jag har i min bekantskapskrets som anammar ”jag tror inte på att säga nej och ge konsekvenser till mitt barn”-filosofin är ju inte direkt någon jättereklampelare för den teorin. De är de första att prata om hur ”deras barn minsann kan uppföra sig utan regler och nej” – allt medan deras ungar river stället och uppför sig som vildar. Och att deras barn får kritik i skolan för att de stör i klassrummet beror naturligtvis på att ”dagens lärare inte har tillräcklig kompetens.” Alltid ursäkter.  Medan jag får bita mig i knogen när jag ser deras vilda, berättigade, bortskämda, söndercurlade ungar. Jag sitter och ser medan deras barn far runt som galningar medan deras föräldrar sitter nöjt i soffan och säger att ”hen är så livlig, kommer bli något stort av hen”.  Och jag biter mig i tungan för att inte säga: ”nej hen är inte livlig, hen är fett ouppfostrad och har inte hört ordet nej i hela sitt liv för NI ORKAR INTE…”

Och ja, jag vet det finns barn som har bokstavskombinationer odyl. Men jag tittar inte på barnet och dömer. Det är inte barnets fel. Jag tittar på hur föräldern hanterar situationen. Det är min måttstock. Och om du säger till mig att ditt barn ”inte vill att vi kommer på middag till er på lördag för hen har inga jämnåriga att leka med hos er,” eller om hen kommer och försöker tjata sig till en cola, godis, chips hemma hos mig utan att föräldern tillrättavisar (har i vissa fall varit med om att föräldern sagt; ”åh men kan inte hen få en cola, hen såg att ni hade burkar i källaren,” eller om en förälder säger att: ”vi kan inte åka till Thailand i år för hen vill hellre åka till  xx” så blir jag tokig om ”hen” är tio bast!!! En tio-åring bestämmer inte var familjen ska åka på semester!!! Eller om familjen ska gå bort på middag en lördag eller inte!!! Och en tioåring tigger inte godis/cola/chips när man är bortbjuden utan att bli tillrättavisad av den förälder att det är oartigt, och ett barn bestämmer inte vad som ska serveras till middag, osv osv osv. De vuxna BESTÄMMER… Sen kan barnen absolut få ge sin input – i RIMLIG omfattning!!!

Och framförallt – barn måste få lära sig höra ”nej” och lära sig att handlingar får konsekvenser.

Så ni som tycker ni har ”jättehärliga” och ”livliga” barn som far runt som galningar medan ni sitter lojt i soffan medan era telningar uppför sig som om de vuxit upp bland vilda vargar i skogen – vi andra tycker inte det är charmigt. Alls. Vi tycker inte era barn är charmiga. Alls. Vi tycker bara ni ska skärpa er. Och uppfostra era barn. För DERAS skull. Och för guds skull… VAR finns vettet i att en 7-åring ska ha lika mycket att säga till om som de vuxna i familjen??????

Och jag är faktiskt rätt less på att hängas ut som en häxa i pressen när jag pratar om uppfostran. Alltid hårt vinklat och jag framställs medvetet som extrem. Så hallå hela pressen – Vi har ett lugnt, ordnat hem där vi inte skriker åt varann, inte använder fula ord mot varann, där vi kramas mycket, säger ofta att vi älskar varann – men också sätter upp regler och ger konsekvenser. Det utdelas inga spöstraff och jag är inte en elak, dominant mamma som inte lyssnar på mina barn. MEN – jag är föräldern och de är barnen, och deras medbestämmanderätt – och med det ansvar – förändras och ökar med deras ålder.

Sportlov med 1 åring

Läckberg och Sköld


sportlov, polly, stjärnfamilj, läckberg, sköld,
Simon:
Nu är det Sportlov och idag när jag åkte in till stan var det verkligen tomt på bilar, vilket var superskönt att slippa sitta i köer. Beror säkert på att många håller sig hemma och många åkt iväg på olika aktiviteter. Detta året blev det inte vår vecka att ha barnen på sportlovsveckan utan det blev pappavecka.
Vad hittar ni på? Tänkte göra lite saker med Polly, hon älskar att leka och tycker det är toppen att vara på ställen där det är mycket folk och framförallt mycket andra barn. Där trivs hon som bäst. Men hon fyller snart ett år, är det något ni som har barn i samma ålder kan rekommendera?
Någon föreställning känns inte ens som att det skulle gå då hon inte kan sitta still en enda sekund? Något att gå och titta på? Hon tycker det är toppen att gå, och då menar jag verkligen att gå runt. Åka till en Galleria och bara gå runt är super, för vem vill sitta fast i en vagn när man kan promenera runt liksom…
Så tips tas gärna emot på vad man kan hitta på med en snart 1 åring som har sjukt mycket energi och aldrig kan sitta still =)
//Simon

Barnuppfostran

Läckberg och Sköld


fullsizerender6

Vi är en familj

2014-06-19 20.48.38-2

Simon:

Barnuppfostran, detta ämne som berör så hårt in i själen på många, det berör så att man gärna måste till varje pris visa att just mitt sätt är det rätta. Frågan är snarare kanske om det finns ett rätt sätt, eftersom många barn är olika. Men en sak som jag tydligt kan se, det är att alla barn behöver tydliga regler och konsekvenser.

I fredags sändes programmet Skavlan och Camilla pratade där om barnuppfostran och att vi tar ifrån barnen Ipad/telefon och ger dem tv förbud om de inte gör något som de vet att de inte får.

Idag känns det som att många föräldrar tyvärr är rädda för att säga till sina barn när det gör något fel, och hur ska de då kunna lära sig? Gör man något fel och ingen säger till, hur ska man då veta att man gjort fel? Jag förstår inte riktigt hur det har blivit såhär.

Mycket prat efter att tidningarna skrivit om att vi ”straffar” våra barn, det har vi aldrig sagt utan det Camilla sa i programmet är att det blir konsekvenser om man inte gör det man ska, en iPad är inte en mänsklig rättighet, det är ett privilegium som man måste förtjäna. Precis som vi vuxna, ingen som ger bort dem utan man måste jobba (förtjäna) för att kunna köpa den. Sen kan jag inte riktigt förstå vad som är den stora skillnaden mellan att använda ordet straffa eller konsekvens? Känns som att vi börjat använda ordet konsekvens istället för straff för att vi vuxna ska känna oss lite bättre?

Vi straffar inte vi ger våra barn konsekvenser? Är det för vår eget välbefinnande? Hör många använda ordet privilegade istället för bortskämd, finns det någon skillnad?

Jag hade en strikt uppfostran när jag växte upp, och den var väldigt tydlig! Det är det jag tycker är viktigast att vi vuxna tydligt talar om för barnen vad som gäller, hur ska de annars veta?

Gick i en väldigt stökig klass i skolan, mycket liv och bus på lektionerna förutom på en lektion, det var när vi hade mattematik. Även att han var den strängaste läraren vi hade så var det han de flesta, även de som var stökigast gillade mest, och det var för att han var extremt tydlig med vad han förväntade sig av oss, och vad som händer om vi inte sköte oss. Enkelt och den mest behagliga lektionen vi hade under en period.

Jag anser att det är vår skyldighet som vuxna att lära våra barn rätt och fel och hur man uppför sig, enkla saker som att tacka för maten, fråga om får jag gå ifrån bordet och få dem att inse att materiella saker inte kommer av sig själv utan att man måste jobba för dem.

Det är en tuff konkurrens idag i jobb världen, hur ska de klara sig när de kommer ditt om de inte ens kan lyssna på en tillsägelse eller ta ett nej?

Mycket tankar och finns massor man kan diskutera och prata om fram och tillbaka, och se från olika håll men viktigast är kanske att vi förbereder dem för vuxen livet?

Fick frågan om jag uppfostrade mina bonusbarn, och jag vet inte riktigt hur frågan är ställd, men självklart gör jag det, vi bor i samma hus? Reglerna har jag och Camilla dvs deras mamma bestämt tillsammans med dem och är det jag som är hemma när det händer något är det klart att jag säger till, det har aldrig varit något problem, har fungerat hur bra som helst. Kanske för att vi just har bestämt reglerna tillsammans innan. Vet inte riktigt hur vi skulle lösa det annars?

//Simon

Min kärlek till Norge

Läckberg och Sköld


marve-fleksnes

Rolv Wesenlund som Marve Fleksnes

IMG_8148

Nötte!!

 

Klaradal Firklover Chocolate & Hazelnut Bar

Och Firklöver!!!

 

Camilla:

Ombads ju hos Skavlan att dra lite norgevitsar som de sedan lade ut på insta. Och är man uppväxt så nära norska gränsen som jag, så var norgevitsar ett vanligt förekommande inslag. Liksom sverigevitsar på andra sidan… 😉

Men skämt åsido så har jag en stor och varm kärlek till vårt grannland, tack vare många fina barndomsminnen och minnen från min uppväxt. Vi tittade t ex mycket på NRK och min far var omåttligt förtjust i komediserien om Marve Fleksnes, vilket möjligtvis hade att göra med också att han var förbluffande lik skådespelaren Rolv (jo hans förnamn stavas så) Wesenlund som spelade Fleksnes. Så lik att det t om hände att folk stannade honom på gatan för att be om en autograf….

Vi gjorde också med jämna mellanrum utflykter till Norge för att där köpa sådant som då för oss svenskar var prisvärt att handla i Norge: Socker och kött är sånt jag minns att mamma och pappa handlade på sig, men det blev ju också alltid inköp av Nötte och Firklöver. Och Firklöverförpackningarna var alltid enorma, det vattnades i munnen bara jag såg de enorma chokladkakorna. Och om vi inte åkte via Wassbotten för att kunna hälsa på ”morfar Ivar” så åkte vi via Svinesund och då blev det alltid en mjukglass med ett slags kakaopulver man doppade glassen i. Dessa bilturer med mamma och pappa är oerhört fina minnen från min barndom.

Och ja ”morfar Ivar” i sig är en rolig historia. Vi hälsade på en familj i Wassbotten hela min uppväxt och jag kallade pappan i familjen ”morfar Ivar” och visste aldrig riktigt varför. Tror hans fru hette Ingrid om jag minns rätt, och de hade en dotter som bodde hemma även i vuxen ålder, som hette Kerstin, och en dotter som heter Eva som vi också hade mkt kontakt med när jag växte upp. Och jag förstod aldrig vilka dessa var, det var bara självklart vänner till familjen, och jag minns att jag älskade ”morfar Ivar”. De bodde lantligt och hade grisar, kaniner och annat jag tyckte var vansinnigt spännande. Först i vuxen ålder fick jag veta vilka de var. ”Morfar Ivar” och Ingrid var föräldrar till pappas första fru Annie, som dog i en bilolycka 1953 tillsammans med pappas och Annies son Curt. Så Kerstin och Eva var hennes systrar. Jag visste ju inte ens att Annie (och pappas och Annies son Curt) hade funnits förrän jag av en slump i tonåren hittade bilder på dem i ett gammalt fotoalbum.

Sen hörde jag också pappas berättelser från sin uppväxt och min faster Bojan som berättade om hur det var under andra världskriget när de växte upp i Hälle, som skildes från Norge bara genom en remsa vatten. De hade kunnat åka skridskor över till Norge så nära var det, och under kriget sköt de matpaket över isen till norrmännen. Även i Fjällbacka hörde jag historierna om hur man hjälpte sina norska bröder och systrar under kriget, ibland med risk för sitt eget liv – något som gav mig idén sen till boken ”Tyskungen”

Jag har växt upp med norska klasskamrater, norsk TV, jag förstår norska och norska ord till 99% (har dock lite problem med t ex nynorska och Bergen-norska) och jag har också i vuxen ålder mött enorm kärlek från norska läsare. Vid ett tillfälle för ett par år sen hade jag FEM böcker samtidigt på topp 20 i Norge.

Så tack Norge för fina minnen, och det känns otroligt kul att både ha en norsk och en svensk publik i kväll i Skavlan.

Ha det! :-)

Träningen mot Match

Läckberg och Sköld


Foto: Micha Forssberg

Foto: Micha Forssberg

Simon:

Den 1 April ska jag som sagt gå match igen på Superior Challenge här i Stockholm. Träningen inför det går bra, jag känner att konditionen blir bättre, timingen mer effektiv och har en bra känsla i kroppen. Jag tränar hårt i veckorna och försöker vila så mycket jag kan på helgerna, iaf från träning.

Det blir mycket träning och nu ligger jag mellan 9-11 pass i veckan, men förr då låg jag på en mycket högre träningsdos tyvärr ofta för hög sådan. Ett jättevanligt fel bland elitidrottare, det är att man vill prestera för mycket att man inte tar sig tid för vilan vilket ofta leder till skador eller sjukdom.

Jag har lärt känna min kropp de senaste åren på ett sätt jag inte gjort tidigare och kan nu mycket bättre än tidigare förutse om jag håller på att dra på mig en förkylningen eller liknande och kanske vilar den dagen för att vara på den säkra sidan.

Där är vi olika, vissa kan pressa kroppen hårdare än andra, men mitt kryptonit som jag inte klarar att vara utan, eller ens ha dåligt det är sömnen. Sover jag dåligt en eller två nätter och inte vilar från träningen säger min kropp ifrån direkt och jag blir sjuk och måste vara sängliggande några dagar. Så har det alltid varit men var någonstans runt 25 som jag fattade det och kunde se sambandet. Så oerhört viktigt när man tränar mycket att våga vila.

Imorgon är det MMA träning som står på schemat och efter det har jag vila fram till söndag lunch, vilket ger mig nästa 48 timmar, det ska bli så skönt och ger även mina spruckna fötter en chans att läka, för just nu gör varje steg jag tar riktigt ont tyvärr, även om det går åt bättringshållet!

Foto: Micha Forssberg

Foto: Micha Forssberg

En av mina favorit bilder från mina matcher, kanske ser arg ut men det är bara ren glädje =)

 

//Simon

Överraskningslunch

Läckberg och Sköld


överraskningslunch, saliba, läckberg, sköld, sturehof

Stort Grattis Christina

Simon:

Visst är det härligt med överraskningar och lite extra kul när personen i fråga är helt ovetande om vad som ska ske.

Idag var vi några vänner som överraskade Christina Saliba som ofta är på andra sidan överraskningen, dvs hon är den som styr och fixar och överraskar åt alla andra men inte lika bra på att själv ta emot det.

Så med Mycket trixande och fixande bakom hennes rygg hade vi lyckats boka en ”jobblunch” som hon inte hade en aning om egentligen var en överraskning. Och när hon kom, vart hon riktigt förvånad, först trodde hon bara att vi andra ”råkade” infinna sig på samma ställe och vi var verkligen tvungna att försäkra henne om att det inte var någon jobb lunch inbokad, att den bara var fejk för att få ditt henne då hon var helt inställd på att det var arbete som gällde.

Men en härlig ”lång” lunch blev det med massa skratt och riktigt skönt att ha så härligt vänner som man kan göra fina saker för. Är verkligen lyckligt lottad när det kommer till vilka jag har runt om kring mig.

Processed with VSCO with c9 preset

Hela härliga gänget!

//Simon

 

 

 

Min husgud – Ann Rule

Läckberg och Sköld


Camilla:

Här kommer nog en hel del av er upptäcka ungefär hur störd jag faktiskt är….  Något som annars mest mina närmsta vänner och familj har koll på. Jag har nämligen ända sedan jag var jätteliten haft ett abnormt stort intresse för mänsklighetens mörkare sidor. När andra små flickor läste ”Min Häst” och ”Penny” så läste jag om seriemördare och psykopater. Är nog dock en himla tur att mina föräldrar inte släpade iväg mig till en psykolog och fick ordning på mig, för då hade jag nog aldrig blivit deckarförfattare……

Och en av mina husgudar inom området vid sidan av all faktalitteratur jag läste inom området, var true crime författarinnan Ann Rule. Den första boken jag läste av henne var ”The Stranger beside me” som handlade om seriemördaren Ted Bundy. Och den var fängslande och oerhört unik. Som ung kriminalreporter fick nämligen Ann Rule i uppdrag av ett bokförlag att skriva en bok om en seriemördare som härjade i deras del av USA då. Han var ännu inte fångad, och identiteten var okänd, så kontraktet gick ut på att när – och om – mördaren fångades, så skulle Ann skriva boken om honom. Under den här tiden arbetade hon som volontär på en våldtäktsjour, en telefonjour där man tog emot samtal från kvinnor som våldtagits. Man arbetade i fasta par, och hennes partner var en charmerande man som hette Ted. Och det visade sig att det var samma Ted som mördat en stor mängd unga kvinnor på ytterst brutalt sätt. Ted Bundy. Det här märkliga sammanträffandet gjorde att hon fick en unik kunskap om, och tillgång till honom. Vilket gjorde hennes bok om honom till en av true crime genrens bästa någonsin.

Men jag älskar även hennes andra böcker, mest de som innehåller en lång true crime berättelse, hon har även samlingsvolymer med kortare fall, jag läser de också, men de tycker jag inte är lika kul.

Så om ni är lika skruvade i huvudet som jag och älskar att läsa om verkliga mordfall och de mörkaste sidorna av människans personlighet – beställ Ann Rule via t ex amazon och LÄS!!!!  (De svenska översättningarna som finns SUGER!)

Och måste också berätta att när jag fick beskedet av mitt amerikanska förlag att Ann Rule läst min första bok ”Isprinsessan” – och älskat den, och dessutom gärna ville ”blurba” den (ge positivt citat till bokomslaget) så var det ett magiskt ögonblick..   Mailade sen med henne några under senaste åren, fram tills hon dog för något år sedan, och hon var en cool kvinna jag verkligen beundrade.

 

d321004b459bb98dfe6cee2db522bbef

 

 

every breath

 

98fd3527c2624339ed7feb1bebd94e9c

Måndagsinställning

Läckberg och Sköld


wolf of wallstreet, mondays, love, stjärnfamij, läckberg, sköld

Simon:

Nu är den här igen, måndagen. Första dagen på veckan och den dagen som för väldigt många kanske förknippas med ångest. Ny vecka och fem arbetsdagar kvar till helg, många måsten och kanske till och med är det denna dagen då man ska sätta igång, och få allt att ändra sig till det bättre.

Jag personligen älskar måndagar, en ny vecka med nya möjligheter och njuter av helgens som varit. Dock har det inte alltid varit så, jag har haft en extrem måndagsångest som självklart var förknippat med att jag hade jobb som jag inte trivdes med. Ångesten började redan då på söndagseftermiddagen och växte sig allt starkare fram emot kvällen och i princip förstörde större delen av söndagen.

När jag började jobba som PT (personlig tränare) så fick jag både ett jobb som jag tyckte om och möjligheten att styra mina tider lite mera när det kom till vilka tider jag valde att jobba. Detta gav mig verkligen en helt ny möjlighet och det var där jag lyckades vända min ångest inför måndagar.

Jag började 09:00 vilket för mig var en sovmorgon och kändes hur lyxigt som helst, att jag skulle behöva jobba till ca 19/20:00 spelade ingen roll, det gjorde att helgen kändes så otroligt mycket längre. Kändes nu som att jag hade vunnit en extra dag på helgen.

Nu när jag har familj är det inte längre så, bebis vaknar och varannan vecka ska man se till att barnen kommer upp, äter frukost och kommer iväg till skolan i tid, men det spelar ingen roll. Jag har helt kunnat ändra min inställning till måndagar och jag älskar dem fortfarande. Jag ser dem som en möjlighet att göra något nytt.

Att kunna göra som jag gjorde för att bli av med ångesten förstår jag att inte alla kan göra, men man kanske kan göra måndag kvällen till något speciellt att längta efter? Biokväll, lite extra god mat eller något annat som förgyller din tillvaro, något som får dig att länga till måndagkvällen istället för att fokusera på att du börjar jobba igen och det redan är måndag.

 

Super-Charlie och frostiga relationer

Läckberg och Sköld


455476

Mojje var konferencier! 

455470

Jag, Christina Saliba och gulligaste Super-Charliesarna

455452

Otrolig söta!!

cd

Super-Charlie singeln! 

Miljöbild

Fanny in action! 

 

SuperCharlie bok release

Grym tjej uppträder! 

 

Camilla: HEJ!!! Ledsen för lite oväntat stiltje på bloggen. Vi fick lite tekniska problem (inte på Mamas sida utan på vårt) men har nu fått fantastiska assistans av min trogna IT-support Micke. Så nu är vi back in business, ledsen för den ofrivilliga pausen och bloggtorkan!

Men under tiden har jag bland annat hunnit läsa Christinas inlägg på sin blogg (googla Christina Melin blogg) om första Super-Charlie releasen för rätt många år sen nu. (Måste varit ca 2011.) Och det är ju otroligt intressant för mig att i efterhand läsa om hur hon upplevde saker då, back in the day, när vi inte var så nära som vi är nu.

Och jag minns det också väl. Vi skulle ha stor release på Junibacken för första boken, och vi hade ju också gjort en låt, jag och min låtskrivarpartner Pelle Nylén. (Finns på Itunes och Spotify, där även andra låten ”Flyga med mig” finns.)  Och då min bonusdotter Fanny alltid varit duktig på att sjunga (och uppträda) så var det naturligt att be henne sjunga in den, och även då att uppträda med den på releasefesten. Hon tyckte det var superkul, men ja…. Christina och jag var ju fortfarande på lite osäker mark relationsmässigt. Vi hade gjort försök att närma oss varandra, vi förde en dialog vid det laget, och hon hade också börjat ”låna” Charlie då sen ett tag tillbaks, så vi hade en brygga till varann i honom. Men – det var fortfarande känsligt för henne att jag hade en relation med Fanny och Felix. Så jag visste att det kunde bli knepigt att vi allihop var på samma ställe.

Men jag bestämde mig för att beslutet fick bli hennes om hon ville eller inte. För självklart skulle hon få en inbjudan när Fanny skulle uppträda och allt, fattades ju bara något annat. Sen fick hon själv avgöra om hon ville komma eller inte. Vilket hon till min glädje bestämde sig för att göra. (En bidragande faktor kan också ha varit att hon hade ett gott öga till Mojje he he he he he  😉 Men det var inte bara hon som var nervös. Jag visste att hon kunde tycka det var jättejobbigt att se mig med barnen, och jag hade ju en bra relation med barnen och de tyckte om mig. Så hur skulle hon reagera om de t ex glatt sprang fram till mig och kramade mig? Hur skulle jag bäst uppföra mig då? Jag ville ju inte vara avvisande och stel och kall mot barnen då, det kändes ju också fel, men skulle Christina ta illa upp om jag besvarade någon form av närhet från barnen? Osv osv, kändes som att gå på nattgammal is, men det var ju bara att köra.

Och det gick bra. Barn är ju också klokare än man tror och jag tror de kände det inte var läge att hoppa upp i knät på mig, så de hälsade glatt när de fick syn på mig, men höll sig vid Christina. Och alla höll sig trevliga och på bra humör under eventet, men både hon och jag var nog rätt utmattade efteråt. Däremot är det ju faktiskt så – att ju mer vi sen vågade att testa att träffas, desto lättare gick det för varje gång. Och nu x antal år senare är hon sen många år oerhört glad när barnen visar att de tycker om mig. Och den förändringen skedde redan innan min skilsmässa från deras pappa. Så det är också en vanesak. Att vänja sig vid att se andra parten med sina barn. Och ja för all del att som i mitt fall också vänja sig vid att hänga med sin partners ex. För handen på hjärtat – vi är nog få som tycker det är helt okomplicerat att se en fd partner till den man lever med, oavsett omständigheterna. Fast det går helt ärligt rätt fort att vänja sig och de stora vinnarna är ju barnen.

Lite kul anekdot från den festen dock. Jag hade även frågat stora barnens pappas bonusson om han ville följa med på festen – han var ca 8 då tror jag och det ville han gärna. Så min mamma och stora barnen tog med honom, men vid ett tillfälle hade han blivit stående med Christina. Och en väninna till henne kom fram och frågade ”Vem är det här då?” Och Christina började glatt försöka förklara: ”Jo, det här är min exmans nya frus, exmans nya frus son.. – äh vad fan det är Liam!”  Ha ha ha vi har skrattat gott åt det många gånger. Det blir ju lite trassligt ibland när vi ska förklara hur allt hänger ihop… 😉

Och vill ni höra låten och se Fanny så finns den i lite olika varianter:

Med lite klipp från uppträdandet på releasen i texten ovan HÄR

Från ett uppträdande ett par år senare i en galleria HÄR 

Och från samma tillfälle i galleria uppträder de med ”Flyga med mig” HÄR

Klassfest – i samarbete med Coop.

Läckberg och Sköld



Kan inte skilja på om jag var mest taggad eller rädd inför dessa kvällar. Blygheten i början av festen när alla killar stod på ena sidan rummet och inte vågade gå fram till tjejerna som stod på andra sidan, men sen var det alltid någon kille som tog modet till sig och vågade gå över och därefter följde alla andra efter som ett lämmeltåg.

Därefter brukade festen vara i full gång och det var inte bara dans som gällde det vara alla möjliga lekar och kanske de mest spännande av dem alla, ryska posten och sanning eller konsekvens.

Tanken på att få en artist till sin egna klassfest fanns nog aldrig när jag var liten, men tänk om. Just nu finns det en tävling på där man kan vinna århundradets klassfest där Mello-vinnaren kommer komma och uppträda live! Klicka här för att vara med och tävla. Kan föreställa mig barnen där hemma hur glada de skulle bli om de skulle vinna och veta att på deras egna klassfest kommer det komma en riktig artist. Det är verkligen något man skulle vilja att de får vara med om.

Så gå in och delta i tävlingen om ni vill att era barn ska få ha chansen att vinna århundradets klassfest.

function countAdimpr(url) {var rndm = new Number(Math.round(Math.random() * Math.pow(2,24)));var Impurl=url.replace(”/impression/”,”/impression/”+rndm);AdImpTracking = new Image();AdImpTracking.src = Impurl;}countAdimpr(”http://fusion.bonniertidskrifter.se/impression/dnldw/bt.bt.matning.tracking/bt_tracking_layout/412551980”);