Micke: Jag ska springa Göteborgsvarvet.
Jag: Va??? Vet du hur långt det är?
Micke: Ja, det är väl fem km?
Jag: Nej, det är över två mil. En halva mara.
Micke: VAAAA!??!
Sedan dess har Micke köp löparutrustning för 3000:- men fortfarande har han inte tagit ett löpsteg.
Mitt råd är att spring först och köp sedan…
Nej, inte till något ståuppgig med mig utan till inspelningarna av Time Out. Vi kör igång tisdagen den 7.2 och åtta veckor framåt. För er som aldrig varit med kanjag berätta att det är en kanoninspelning att vara på. Ni får vara med om en massa kul som sedan klipps bort. Programmet rymmer ju bara 23 minuter och spelas in under en fryg timma. Anmäl er på studiopublik.se
som konferencier på Norra Brunn. Yes, vad skönt det kändes. Måns Möller var lysande, om mitt publiksnack var bra så var hans fullkomligen briljant. En ren inspiration! Han balanserar perfekt på gränsen till att bli lite för elak men han är så charmig och gör en så bra avvägning så att det aldrig blir det.
Satte klockan för att springa på morgonen samt tvätta, låg kvar, struntade i både tvätt och motion vilket betyder att jag dels inte har några rena träningskläder till imorgon samt att går och mår dåligt för att jag inte gjorde som jag tänkt. Och det mår jag också dåligt av att jag inte bara kan skippa träningen och acceptera det utan dessutom gå och ha dåligt samvete för det..
Helgens höjdpunkt var inte SJ:s försening, inte heller mitt lilla minimala träningspass, vi pratar ett set om 10 situps och lite trappmaskin. Nä, helgens höjdpunk var såklart Vindåkras brunch i Skåne tillsammans med en av mina äldsta vänner. Vi har känt varandra i sedan första klass. Och det känns så lätt att umgås, vi kan sitta tysta i en soffa och trivas ändå.Chokladefterätten var enastående, ostronet helt ok men det åt jag mest för att min mamma älskade ostron och osten Fourme d’ambert med mandarinmarmelad obeskrivligt god. Känner mig faktikst extremt utvilad och nöjd idag.
Hade svårt att somna igår efter min kväll som konferencier på Norra Brunn. Jag var sådär och bryter ihop och kommer igen. Det finns nog få saker som är så smärtsamma som när man gör ett mindre bra ståuppjobb. Aj, aj nu var jag inte usel, jag bombade inte men jag hade en sämre dag på jobbet och fan, vad det stör mig.
Homare Sawa, Japans lagkapten och Världsmästare i fotboll fick igår pris som världens bästa fotbollspelare- Marta fick se sig besegrad. efter att ha fått priset fem år i rad. och hon såg inte glad ut. Personligen blev jag överlycklig. Sawa har varit grymt bra och min faster (ingift) var ju japanska så hjärtat klappar ju lite extra när jag ser en kimono.
Såg jag en stavgångare som halkade omkull. Vissa isfläckar är förrädiska. Själv såg jag otroligt lidande ut i både uppför och nerförsbackar och det kan jag tacka min personlige tränare för. Han har tydligen gått in för det här med att känslan ska sitta i länge för fasen, vilken träningsvärk jag hade i benen!
Dessutom hörde jag en kvinna i radion på Svensktoppen vinna en signerad Kent Finell t-shirt från 80-talet och en frisbee. Undrar om hon blev glad?
Det var tydligt att min personlige tränare inte ätit några pepparkakor i jul. Han var grym. Jag fick hoppa groda och gå som en krabba. Jag går nu lika ostadigt som ett fyllo. Till råga på allt fick jag kramp i vaden under stretchen och jag som aldrig haft kramp förut höll på att dö. Det gjorde så sjukt ont! Aldrig mer ska jag hånbua åt fotbollsspelare som loigger och har kramp. Aldrig
Beklagar att bloggen legat nere men jag hann knppt komma hem ifrån en härlig vecka i Förenade Arabemiraten förrän min mamma gick bort. Det känns fortfarande väldigt overkligt och tillvaron går upp och ner. I nästa vecka börjar jag dock jobba igen. Då ska jag också ta itu med bloggen och träningen, jag har bokat tid med min tränare 7.30. Japp, nu blir det tidiga morgnar igen. Tills dess önskar jag ett Gott Nytt 2012.
