När motivationen inte finns…

sundarejennie
En ljuspunkt: advent!

En ljuspunkt: advent!

Detta är ett ganska jobbigt inlägg att skriva… Och jag är ledsen att ni inte hört av mig sedan i torsdags, men jag har behövt lite tid att tänka.

Den vanliga, peppade Jennie har inte riktigt varit här det senaste. Jag har inte orkat med att vara riktigt så motiverad och duktig som jag brukar. Inte i helgen, inte den senaste veckan och, om jag ska vara helt ärlig, inte den senaste månaden.

Kanske har det inte riktigt märkts på mina blogginlägg och foton på Instagram. Det beror på att jag gör mycket som är bra också. Jag har aldrig tränat så mycket som de senaste veckorna och aldrig varit så vältränad. Jag älskar att träna och normalt brukar det även innebära att jag äter bra, men just nu finns inte motivationen för maten alls. Jag vet inte riktigt när jag tappade den, men det suger. Jag har inte vågat ställa mig på vågen sedan gåsfesten, och jag skäms över det.

Det jobbigaste av allt är att jag borde vara mer motiverad än någonsin. Det händer SÅ mycket roliga grejer runt omkring mig, allt från artiklar hos ViktVäktarna, att jag ska bli BodyPump-instruktör och att jag ska åka med på ViktVäktarnas träningsresa i april. Så vad är det som händer? Varför försöker jag förstöra för mig själv?

Med ett konstant dåligt samvete vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till och jag tänker ”Kom igen nu Jennie! Du vet ju hur man gör!”. Med tack vare något som hände i helgen, så har jag bestämt mig. Nu får det vara nog med elakheter mot mig själv.

I fredags kväll hände något som fick mig att tänka till och inse att jag inte är ensam med dessa hjärnspöken. Under Lundalogiks julfest hade restaurangen dukat upp julgodis vid sidan av dansgolvet. Efter att ha lyckats hålla mig borta från skumtomtarna hela kvällen så hade jag bestämt mig – jag skulle ha några stycken (kanske var det vinet som talade)! När jag kom fram var bordet borta och likaså allt godis. Då hör jag en annan kollega säga ”Men vafan! Har de dukat undan godiset?!” och en tredje ”Ja! Jag såg det precis – vilken besvikelse!”. Jag vet att båda dessa fantastiska tjejer fightas med precis samma utmaningar som jag, och det roliga var att vi alla var på väg att göra precis samma sak. Jag noterade deras samtal då, men sa inget, och har burit med mig det hela helgen. Det visade så tydligt hur svårt det här med matberoende är…. Det är ett jäkla beroende av något som ingen människa i världen kan vara utan. Något du behöver för att överleva, men som i för stora mängder är skadligt.

Jag har nu själv läst igenom bloggen och kollat igenom mitt eget Instagramkonto för motivation och har bevisat för mig själv att jag kan. Jag har bestämt mig och satt upp ett långsiktigt mål: från och med NU till nyår så är det ALL IN. Jag ska använda appen varje dag, hålla mig till mina smartpoints  och för att underlätta tänker jag heller inte dricka alkohol. Jag ska fortsätta träna och göra sådant jag mår bra av.

Och hörrni, har jag egentligen något val?. Om jag fortsätter såhär kommer jag inte orka. Vi har mycket på jobbet, jag reser mycket och vi har fullt upp på helgerna. Så, nu jäklar! Nu ska jag unna mig själv att ge mig själv chansen att må bra. Bryta denna negativa trend och satsa på mig själv. Någon som hänger på? Hela vägen fram till nyår? All in!