Om att hamna i, och ta sig upp ur, diket – då vs. nu

sundarejennie

Jag vet inte om ni hunnit märka något – men min tillfälliga radiotystnad har för mig varit ganska påtaglig. Jag har inte haft tid, ork eller någon som helst pepp att dela med mig av. Med mycket som händer både på jobbet och privat så har jag liksom inte riktigt orkat med att vara ”Sundare Jennie”. Tillsammans med löparförbud och andra motgångar så har jag gått ner mig lite. Men nu hörrni, nu är det andra bullar. Efter ett par dagar i soliga alperna är Sundare Jennie tillbaka!

SundareJennie-Bad-Gastein

Igår pratade jag med fina Viktväktarcoachen Annelie, som jag ska hänga ihop med på träningsresan till Mallis, som sa:

”Hur långt vi kommit på vår hälsoresa definieras inte av att vi då och då hamnar i diket. Det definieras av hur och när vi tar oss upp ur det.”

Vi pratade också om att det inte är ovanligt att det matberoende jag tidigare pratat om, lätt gör sig påmint i stunder där livet i övrigt inte är helt i balans. Hon har ju helt rätt.

Just därför, för att få lite perspektiv på mitt ”dikesdykande” och hur långt jag kommit, har jag tvingat mig själv att reflektera kring hur dessa dykningar fungerar nu vs. då. Jag kan konstatera att Sundare Jennie vs. Jennie 100 kg ändå gör mig lite stolt.

Dikesdykning á la Jennie 100 kg

En gigantisk lösgodispåse
Småkakor
Pasta, pasta, pasta med massvis av gräddig sås
Ingen som helst träning – bara soffan och TV:n

Dikesdykning á la Sundare Jennie

Middag på bröd med grova korn, smör och ost + K-special med lättmjölk
70% choklad
Ett par askar vindruvor
Sorbetglass
Fortsatt massa träning (vad sägs om 3 pass på 3 dagar?)

Okej, så vad kan jag konstatera av detta? Jo dels att tiden från det att jag dök ner till tiden då jag återuppstod endast var ett par dagar nu, jämfört med tidigare veckor. Och dels att jag dessutom frossar i sådant som är ganska hälsosamt, dvs. konsekvensen av ”frosseriet” blir inte alls lika stort. Dock kvarstår symptomet. Den stora frågan är ju trots allt ”varför äter jag?” och ”vad är det för hål jag försöker fylla?”.

Men, det är trots allt ingen stor grej. Jag har bara tillfälligt kommit ur mitt ”supermatsrace” som jag trivts så bra med och mått så bra av. Men igår kväll kom jag tillbaka och frossade i avokado, rödbetshummus och quinoa från Holy Greens och imorse öppnades Viktväktarappen och frukosten är reggad.

SundareJennie-Holygreens

Hey world – I’m back, and I love it!

_________________________________

Vill du vara säker på att du får koll på nya inlägg? Följ mig på Facebook!
Vill du se fler foton? Kika in på @sundarejennie på Instagram!