Första joggingrundan!

sundarejennie

Alltså – en bild kan inte i närheten fånga vilket lyckorus jag kände efter min första joggingrunda sedan springförbudet jag fick för några veckor sedan. Men bilden nedan ger ändå en ganska bra fingervisning 😉


Lyckan av att få träna utomhus, solen i ansiktet och vinden i håret. Några små svettdroppar som kikar fram i pannan och pulsen som stiger. Underbart!

Jag önskar att alla fick uppleva detta rus. Att fler fick upptäcka känslan efter ett härligt joggingpass. Nu var dagens pass endast till för att känna lite på hälsenan, med tydliga instruktioner från naprapaten: ”Du får springa max 3 min åt gången, därefter gå minst två – och sedan hålla på totalt 30 min. Inte mer, förstår du det Jennie?”. ”Ja, jag lovar. Hur snabbt får jag springa?”, det var tydligt att jag inte skulle ställt den frågan. Det var alltså inte snack om något tempo. Alls. Så där var utmaningen för dagen: att inte jogga i något högt tempo utan bara ”studsa fram”. 

För första gången sedan jag började springa för ett par år sedan önskade jag att intervallerna och passet aldrig skulle ta slut. Så kanske var denna ofrivilliga paus från löpningen ändå något positivt? Jag har upptäckt hur mycket jag älskar att springa ute. Vilken jäkla känsla!

Hoppas att ni haft en lika bra dag som jag har haft, och att ni också fått känna på träningsruset under dagen!