Går det att bromsa utmattningssyndrom?

I veckan som gick träffades vi. Denna fantastiska kvinna och jag. Och det sa klick. Två kvinnor med väldigt många liknande erfarenheter. Och med samma driv och passion.

IMG_1324

Samtalet flödade och tiden fullkomligt sprang iväg. Ärligt, utelämnande och väldigt vackert. Karin och jag har båda gått in i den berömda väggen, inte bara en gång, utan två. Med olika symptom, men också liknande upplevelser och insikter. Vi har båda dessutom erfarenhet av att ha nära anhöriga som drabbats. Och även mött sjukdomen i andra sammanhang.

Så, vi pratade såklart mycket om just utmattningssyndrom och vi har nu bestämt oss för att tillsammans göra vårt yttersta för att bli en stark och tydlig röst för att förbättra situationen för de som drabbas. Och minska antalet som insjuknar. Vi planerar helt enkelt att förändra världen…

Du kommer träffa oss i olika sammanhang framöver, men redan nu skulle det vara fint om du vill dela med dig av dina tankar kring vad du tror behövs för att färre skall insjukna. Om du drabbats, vad hade du behövt för att få hjälp i ditt tillfrisknande? Är du anhörig – vilket stöd hade hjälpt i er situation? Eller om det finns något annat du vill dela med dig av i kommentarsfältet nedan.

Dela gärna inlägget så att så många som möjligt kan få komma till tals. För vi behöver verkligen er input, för att därigenom kunna påbörja vår resa mot att förändra världen.

Kram och TACK!

Instagram: @asanyvall

Hemsida: www.regnsken.se

  1. Viktigt ämne❤️❤️❤️ Önskar regeringen kunde lägga större ansvar på arbetsgivare i frågan om arbetsmiljö och stress. Nu jagas fel personer, sjukskrivna av försäkringskassan.

  2. Det jag framförallt hade behövt var att försäkringskassan var mer insatt i vad det innebär att ha utmattningssyndrom. Vid varje kontakt med handläggaren var frågan alltid densamma: ”Hur ser planen ut? När kan du börja jobba heltid igen?”
    Att de sedan inte ens vill medverka på möte med ett rehabteam (läkare och socionom) samt med arbetsgivare för att just planera arbetsåtergången är rent ut sagt skamligt! Motiveringen till detta var att de ansåg att jag är 100% arbetsför så ett sådant möte har inget syfte. Visst, jag jobbar sedan en månad tillbaka heltid igen. Men det är också allt jag ”klarar” av. Familjen får inte ut så mycket av mig…

  3. Hej!

    Jag är 26år och blev sjukskriven förra fredagen pga utmattningssyndrom.

    Det är andra gången för mig och jag kan inte förstå att de hände igen! Men när jag gått in i väggen har mina symtom varit så olika så jag trodd faktiskt inte de kunde hända igen. För jag hade koll, trodde jag…

    Första gången var jag verkligen utmattad! Jag hade 2 jobb och ett projekt igång under samma tid och jag prioritera det före allt. Tillslut var väggen ett faktum och då gick jag in i dvala, jag sov kanske 80% av ett dygn i ett helt år.

    Den här gången smög den sig på i olika symtom, men plötslig yrsel, ofta hjärtklappning, svårt att få ner syre i lungorna, orkade inte med människor, blev tung i benen inne i äffärer, ljuskänslig osv. De kom och gick i perioder men jag återhämtade mig varje gång. Men tillslut brast de och en morgon när jag kommit till jobbet fick jag inte ur bilnyckeln ur tändningslåset. Jag satt där och vred fram och tillbaka, utan att förstå att jag måste dra ut nyckel för att få den i handeln. När jag väl kom ur snurra världen och jag fick knappt luft. Jag kom fram till jobbet och nacken gjorde så ont, det tjöt i öreonen och allt gunga.

    Vid lunch klappa jag ihop i en gråt attack och fick hjälp av ett kollega att gå igenom allt jag hade låg på skrivbordet för att kunna lämna jobbet.

    Nu har jag läst massor om utmattningssyndrom och jag inser att anledningen till att de hände igen var pga av okunskap från mig och mina kollegor/chef.

    Jag hoppas på föreläsningar, informations blad, videos och öppenhet på arbetsplatser om utmattningssyndrom. Att de är okej att prata om de, och att de kan finnas någon som förstår när de är dags för någon att gå hem.

  4. I boken ”Utmattad en novellsamling om stress” skriver 24 personer om hur de upplever att drabbas av utmattning.

    Alla har olika bakgrund, erfarenheter men alla känner detsamma i kroppen. Tiden det tar för att komma ut ur tunneln och se ljuset är lång och ensam. Ingen blir densamma efter att ha kraschat.

    Är själv en av skribenterna och mittback bidrag är det första kapitlet.
    Eva Lind Johansson

  5. Det går att ändra mönster. Hjärnan kan funka bättre. Kroppen kan få liv. Om vi ser på utmattningen som ett trauma och kan spåra det ner till födseln eller utvecklingsstadiet så blir det enklare att se på vilka ändringar som behövs. Så har jag gjort. Kroppsbaserad traumahantering i form av Rytmisk rörelseträning och Somatic Experiencing har ändrat mitt liv, gett mig verktyg att hantera min energi och kunskap.

  6. Arbetsmiljön borde förbättras och prata mer öppet om ämnet samt få rätt hjälp från början.. För och dubbelt så mycket Jobb är ej heller bra. Det som hjälpte mig när jag lyckades stoppa det i tid var promenader, jobbat mycket med mig själv, naturen. Man blir ej samma person som förut, mer känslig förr stress efter man var nära att drabbas.

  7. Det vore bra om det fanns rutiner för vad läkare kan och bör göra vid misstanke utmattningssyndrom . Tex kolla upp järndepåerna m bl a ferritin prov, DHEAS prov på binjurarna . Många symptom på utmattning är Loka med dessa..
    När vi får ”bensin” i tanken , kan vi ta itu lättare med den livsstilsförändring som behövs göras gör varje enskild person ❤
    Är binjurarna utmattande ordentligt kan t o m viss träning vara mkt skadligt för kroppen. ( om DHEAS är väldigt lågt)
    Med mer medvetenhet som vi får och kunskap kan vi tillsammans m läkare, terapeuter och annan vård göra skillnad i läkningsprocessen !!
    Minska ”lidandet ” och skapa mer hälsa !💚🙏
    Läs gärna mer på https://m.facebook.com/hjalpminhjarnakrymper/
    Där skriver jag mer om detta
    Kram
    Monica

  8. Vid misstanke om utmattningssyndrom vid läkarbesök hade det varit önskvärt med rutiner med prover och mer undersökningar.
    Vad många inom primärvården inte kanske är medvetna om är att järndepåerna kan vara helt tömda, fast Hb och järnvärden är normala .. kolla upp ferritin värdet – järndepåerna. Många symptom stämmer in på utmattning.
    Likaså binjureprov DHEAS , är värdena låga kan det skada kroppens organ te x sköldkörteln . När DHEAS värdet är lågt kan fysisk träning förstöra och nyrustade ner musklerna i kroppen!!
    Ju mer medvetenhet och kunskap som vi har kring utmattningssyndrom , ju mer kan vi individanpassa behandling och möjligen lindra ”lidandet”.
    När vi har ”bensin” i vår kropp finns mer energi att göra medvetna förändringar i vår vardag för att må bättre!
    Kram
    Monica

  9. Vid första besöket hos läkare bör det finnas rutiner hur och vad som ska undersökas och gå tillväga
    Primärvården har än så länge inte något sådant
    Jag hade önskat mer undersökning innan jag satte igång med stress skola, sjukgymnastik , qigong mm för detta gjorde mig faktiskt sämre… det var för tidigt ..!
    Har själv kollat upp och tagit lite prover via Werlab..
    Järn status, Fast dina prover på Hb och järnn i blod kan järndepåerna vara låga eller tömda, detta prov är Ferritin . Mitt ferritin låg på 27, ( ref. 7-120) under 10 är depåerna helt tömda! Detta kan ge symptom på många plan liknande utmattning! Mitt Hb o järn var normala . Har nu börjat m järntillskott!
    Annat att kolla upp är ditt DHEAS, binjurar. När detta värde är lågt, kan kroppen ta skada , bl a sköldkörteln
    Även viktigt att känna till är att när värdet är lågt och om du tränar skadar du och bryter ner musklerna i kroppen!! Viktigt att kunna anpassa varje individ !
    Med mer kunskap och medvetenhet kan vår läkning bli lättare!
    Om du har mer ”bensin” i tanken finns mer energi att orka göra medvetna livsstilsförändringar för just Dig💚
    Kram
    Monica

  10. Som ensamstående drabbad med barn hade samarbete mellan läkare soc för hjälp med avlastning med barnen varit av stort värde. Det är tungt att ha fullt ansvar för flera barn utan möjlighet till avlastning. Det hindrar tillfrisknandet ordentligt att aldrig få vila.

  11. Hej!
    Å jag har så mkt att säga!!!
    För ett år sedan tappade jag minnet, och kunde nästan inte gå för jag var för yr!
    Mitt jobb hade drenerst mig så mycket så min själ lämnade mig…
    Jag tappade mig, grät, ville bort, ville fly
    Ville sägs Upp mig!!!
    För att inte fler insjuknar tror jag vi måste finnas, finnas för varandra, ge kärlek, ha tålamod, tid för att läka…
    Man behöver stöd, nån som tror på en, nån som säger ”det kommer bli bra” vad behöver du
    Jag finns här!
    Jag började en kurs ” Bli den Du är” och hittade min kropp, min själ, mitt psykiska och fysiska jag..
    Jag lärde mej, att detta var en del sv mig, inte hela mig! Jag tillät mig läka, började meditera och görs mindfullness… jag är bättre mkt bättre idag
    Men allergisk mot stress, jag vill hjälpa andra
    Jag är redo ❤️
    jag tappade

  12. Jag vill veta hur man gör för att brinna ”lagom”. Än så länge har jag klarat mig undan en utmattningsdepression men hur länge till? Min kompis som är likadan som jag tjongade in i väggen med besked 🙁
    Vi är likadana. Brinner. Brinner för allt. Allt är roligt och ALLT går att göra – det är bara vi själva som är begränsningen och det gör att vi är väldigt duktiga på att driva oss själva. Hårt. Och kul har vi under tiden.
    Läser just nu boken ”Driven till Max”. Men där hävdar författaren att detta bara gäller ”röda” personer. Men jag är mer gul och känner inte igen mig?!
    Samtidigt hävdar psykologin att människor med ”inre kontrollfokus” inte så lätt blir utbrända eftersom vi anser oss kunna påverka vår egen situation. Det är sant men att känna att man kan påverka betyder också att man känner att man har kraften att kunna driva igenom högt ställda mål även om man bränner ut sig på vägen.
    Jag får inte ihop det.
    Jag vill bara veta hur man brinner ”lagom” för saker i sitt liv.

  13. Under mitt första halvår som sjukskriven för utmattningssyndrom hade jag 55 inbokade besök inom sjukvården. Det var hos min läkare som höll i sjukskrivningen, läkare för utredning av yrsel som ledde till antal besök hos hörselläkare, EKG-besök, sjukgymnast för akupunktur och qigong, rehabiliterings kordinator och psykolog. Visst är jag tacksam att jag erbjudits hjälp och nödvändiga läkarundersökningar. Men med facit i hand kanske man skulle tagit lite mer ”en sak i taget”. Många av oss som drabbas av utmattning är JAsägare, så även jag. Jag sa inte nej, det vågade jag inte för man måste göra det man tillfrågas och jag tänkte även att jag måste så att försäkringskassans ser att jag vill bli hjälpt. När det var dags att träffa den 10:e personen inom sjukvården och berätta hela min historia så kände jag att nej, nu orkar jag inte mer. Men gjorde allt ändå. Detta tror jag har dragit ut på mitt tillfrisknande.

  14. Att vara anhörig är så jobbigt också. Min man är sen sju månader tillbaka sjuk. Detta har ju såklart inte skett över en natt utan sakta har allt eskalerat och ebbat ut i en sjukskrivning som kommer att vara under en lång tid. Han får hjälp att sakta, sakta hjälp att komna tillbaka. Jag läser, jag försöker att göra rätt, säga de rätta sakerna till min man. Stöttar, peppar, uppmuntra både bra och dåliga dagar. Jag tänker vi tar en dag i taget. Ser positivt på de små förändringarna som sker.

    Men ibland känner jag -Men jag då!!! Vem hjälper mig att orka och förstå. Det är en sorg att se sin älskade make må så dåligt. Det är en frustation att ”själv” hålla ihop familjen, barnen med allt vad det innebär. Ibland känns det som att jag har två heltids arbeten, eget jobb och sen allt hemma. Jag blir självisk och tycker jätte synd om mig själv. Biter ihop säger inget för jag att jag inte vill skuldbelägga min man. Man kan inte rå för att man blir sjuk, det måste man få bli. Jag vet att han gör så gott han kan och hjälper till när han kan och mår bra.

    Vissa dagar går det bara inte, jag gråter och vill inte mer av något. Jag är bara jätte arg och ledsen. Vill packa min väska och vill dra från allt och alla. För att jag orkar inte. Jag är helt slut långt ut i varenda cell. Efter en dålig dag får jag otroligt dåligt samvete och skuld för att jag tänkt tanken av att dra, tänk tanken av att jag inte vill vara stark längre. Men jag vet att jag kommat aldrig lämna allt och allt. Jag älskar min man och tillsammans så tar vi oss igenom detta också ❣️

    Jag vill så gärna komma i kontakt med andra anhöriga. Vill höra hur gör du/ni gör. För många gånger känner jag mig så ensam i allt. Som sagt, MEN JAG DÅ…. 😳

    1. Att vara anhörig till någon som drabbats är oerhört svårt. Att precis som du beskriver det pendla mellan hopp och förtvivlan. En längtan bort och viljan att vara kvar. Mina råd är att vara extra rädd om dig själv. Ta genvägar i det praktiska hemma. Göra saker som du mår bra av. Så att du orkar. Men också se om du vågar be om hjälp. Praktiskt av nära och kära. Emotionellt kanske hos en terapeut för att inte bli ”medberoende” som är väldigt lätt att bli när man älskar någon högt. Ta väl hand om dig! ❤️

  15. Hej, detta är mina erfarenheter:
    A) Försök få tag i en Hollistisk läkare (som ser o arbetar med hela kroppen, knoppen och själen) som en enhet, om inte det går försök hitta en förstående läkare och hitta en
    B) Hollistisk terapeut/Näringsterapeut (nmtf.se) (mental hjälp och näringslära) som komplement samt en
    C) förstående/ödmjuk/inkännande sjukgymnast/fysioterapeut/arbetsterapeut (helst ej OMT, jag kommer antagligen få skit för detta men det bryr jag mig inte om – har mkt erfarenhet av detta).
    D) Om inte terapeuten tar den mentala biten så behöver du en terapeut/spykolog/psykiatiker för det också, för du behöver ställa om dig mentalt från Högprestations-människa (A-människa) som älskar sitt jobb och har svårt att säga nej till Good Enough-människa (Du duger & Det du gör duger)där det är ok att ta det lugnt och säga nej. Lära känna sin kropp och prestationsförmåga och det tar tid! Och det blir en sorg, så sorgbearbetning står också på agendan för terapeuten.
    Det absolut viktigaste att tänka på allra först för alla inblandade som ska behandla dig, främst sjukvården måste förstå att när man brinner upp så har alla ”depåer” samtidigt också tagit slut i kroppen. Det är tomt i ”skafferiet” (akut näringsbrist kan man kalla det, få läkare känner till detta och ännu färre behandlar detta akuta läge!). Där är allra viktigast att börja och sjukvården idag är tyvärr väldigt skeptisk till kosttillskott men de behövs för att stötta kroppen så man kan/orkar/klarar av att ta tag i allt det andra, innan dess är det ingen idé med något professionellt läkande överhuvud taget. Gör tex. en hårmineralanalys för att få reda på läget & följ upp den efter 1/2 år – ett år.
    Bra näringsterapeuter hittar du här: http://www.nmtf.se/
    Och det viktigaste av allt är att vila! Vila från jobbet, vila från familjen, vila från vännerna och vila från allt ansvar!!! Hörde du det!? Vila! Från allt ansvar! Hörde din familj det!? Om inte så skrik!!! Så skriker jag till läkaren–>>Ingen träning överhuvudtaget! Ingenting alls! Inte i första början! När allt skaver! Men sen kanske en liten promenad går an. Och då inte en snabb promenad, för det skapar mer kortisol och adrenalin vilket ökar stressen för dig! Endast en ”gamelmans promenad med händerna på ryggen” är ok, utan hund. Personen bör ej heller utsätta sig för mat eller ingredienser som påverkar stressen i kroppen: Kaffe, Svart o Grönt Tea, Alkohol och starka smärtstillande medel kan ge samma kortisol och adrenalin påslag pga. stressen i kroppen med att ta hand om gifterna. Det finns säkert fler….
    Och absolut inte en massa inbokade möten med läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, försäkringskassan, företaget, skolan, föräldramöten, telefon, dator, tv, sms/FB/Insta/twitter etc inte första 1/2 året, HELST!!! Bara Vara, njut av solen, vila i skuggan, känn brisen, upplev värmen, notera kylan, hör musiken, lyssna på fåglarna, läs en må-bra-bok, baka, laga mat (bara om det är lustfyllt inte om det är tvång till familjen!), rita, måla, skriv, pyssla – gör bara sånt som faller dig in, som du mår bra av och blir glad av, vila och sov resten av tiden UTAN dåligt samvete!
    Stäng av & Känn in!
    Allt ovan har jag själv varit utsatt för och provat & använt själv – så jag vet vad jag pratar om. Jag kan skriva hur mycket som helst men tänkte plocka ut lite russin ur kakan…..
    Lev väl & Må väl,
    Lena

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..