Att återgå till det normala känns omöjligt…

valbefinnandebloggen

Igår ägnade jag tid på eftermiddagen i min lilla trädgård. Rensade rabatterna och klippte bort torra grenar. Jag lät det få ta tid. Tillät mig att släppa tid och rum. Bara vara i ett stillsamt flöde.

Och jag njöt. Av att andas frisk luft. Av att ha jord mellan fingrarna. Av att låta tankarna få bli färdigtänkta. Som en aktiv, skön meditation.

Ibland behöver det inte vara svårare än så att hamna i en meditativ känsla. Det kan räcka att ägna sig åt något fullt ut och stänga av det yttre bruset. Lägga bort klockan och tillåta sig att fokusera på det man gör. En sak i taget utan prestation.

IMG_1919

För egen del känner jag ett ökat behov av stillhet sedan händelsen i Stockholm i fredags. Märker att jag väljer att stänga ute bruset när jag gör olika vardagssysslor. Avstår sociala medier. Söker lugnet. Än mer låter saker få ta tid.

Det är som om jag inväntar något. Vad det är vet jag inte riktigt. Kanske någon form av förståelse. Kanske en knuff i en riktning jag behöver ta. Bär på en känsla av att jag behöver göra något så att det vi varit med om inte bara passerar förbi och att allt återgår till det normala. Visst behöver vi återta vår vardag och inte låta rädslan begränsa oss. Men något måste göras för att öka värmen, tryggheten och gemenskapen. Något måste göras för att minska utanförskapet och ensamheten. Något måste göras!

Så jag har tillit. Låter det få vara lite långsamt och stilla ett tag. Se vad som landar in i mig. Men något blir det. Något måste det bli!

Ta väl hand om dig!

Instagram: @asanyvall

Hemsida: www.regnsken.se