Att vara till lags och känna in andras behov

Vi är så rädda för att inte bli omtyckta. Att bli övergivna för att vi inte duger som vi är. Därför vågar vi många gånger inte visa upp vårt sanna jag. Vi lägger på masker för att vara till lags. Vi känner in vad andra behöver och försöker tillfredsställa deras behov. För att bli omtyckta. För att inte bli lämnade.

Vi känner in vår omgivning

Vi ger allt vi kan av oss själva utifrån det vi tror att omgivningen önskar. När vi kommer in i ett rum tar vi in vad som saknas, och fyller det tomrummet med det vi tror behövs. Ett lyssnande öra. En tröstande famn. En positiv inställning. Eller något helt annat. Vi släpper oss själva. Vårt genuina jag och spelar en roll. En roll för att tillfredsställa andra. Sätter på oss den masken som behövs för stunden.

IMG_0980

Resultatet blir oftast att dem man möter faktiskt får det som de längtar efter. Känner sig sedda, bekräftade och fylls med energi. Många gånger får man bekräftelse på att man har ”agerat rätt” kanske genom en klapp på axeln eller ett fint tack-sms. Och det ger oss för stunden tillfredsställelse. Vi har lyckats med vårt uppdrag. Vi är omtyckta. Vi blir inte övergivna.

Vi överger oss själva

Men det är bara för stunden. För det vi inte förstår är att vi istället överger oss själva. Vi är inte vårt sanna jag. Vi visar inte upp den vi verkligen är för andra. Så istället för att känna glädje, övergår det ganska snabbt i en känsla av tomhet och ensamhet. För hur skall vi kunna ta emot ett tack? För det är ju inte riktat till den vi verkligen är – utan till rollen vi spelade.

IMG_1340

Vi vill bli älskade för den vi är

I grund och botten längtar vi alla efter att få bli älskade precis för den vi är. Med fel och brister. Med alla våra egenskaper och egenheter. Få vara vårt sanna jag. Att veta att de vi tycker om, stannar kvar. Men rädslan över att inte duga tar många gånger överhanden. Vi jämför oss med andra. Försöker leva upp till hur vi tror att ett perfekt liv skall se ut. Kämpar ännu mer när vi inser att det inte går att vara perfekt hela tiden. Men det vi missar i vår strävan efter perfektion är insikten om att vi alla redan är perfekta precis som vi är med alla våra vackra skavanker och alla våra sköna egenheter. Att vi duger precis som vi är och mer därtill.

Var lite modig

Så vad kan man göra för att våga släppa rollen man spelar och ta av masken för en stund? Jo, man får vara lite modig. Våga gå in i ett rum utan en tanke på att prestera. Utan att bara gå in där och hänga med. Bara vara. Se vad som händer. Och våga vara precis i den sinnesstämning man är. Kanske höjer någon på ögonbrynet. Kanske blir någon sur för att den inte får all uppmärksamhet som man har vant den vid. Men låt det vara så. Acceptera att när man är människa kan inte livet alltid vara lätt och alla kan inte hela tiden bekräfta din förträfflighet för att du skall må bra och känna att du har ett värde.

Du är värdefull precis som du är

Du har ett värde bara genom att finnas till. Att andas och vara du. Du är unik. Du är värdefull. Träna dig på att varje dag starta din morgon med att känna in hur du har det och vad du har för behov. Och fundera sedan på vad du behöver göra för att tillfredsställa det behovet. Träna dig på att ge dig själv det du behöver. Träna dig på att bekräfta dig själv och att se allt som är fint med dig. Så att du inte behöver det från andra för att du skall må bra. För när du kan bekräfta dig själv och tycka om dig själv för den du är, behövs inte längre några masker eller spel. Rädslan släpper och du får vara du.

IMG_0752

Så vad säger ni. Är det dags att slänga av oss maskerna och istället spela huvudrollen i vårt eget liv? Precis så som vi är! Kram på dig!

Instagram: @asanyvall

Hemsida:  www.regnsken.se

LOADING..