Sitter på ett skakigt X2000 från Malmö till Skåne, är framme om 20 minuter och tänkte försöka hinna med en snabb blogg. Kommer förmodligen inte gå så bra då mina blogginlägg brukar ta tid. Jag tänkte skriva lite om realistiska förväntningarna på kost och träning, och förväntningarna du har på dig själv. Lite det där som jag var inne på igår, hur lätt det är att fastna i slentrianmässiga rutiner. Och om våra ideal och den målbild vi går omkring med är realistisk eller bara stressar oss? Blir vi verkligen lyckligare av att äta perfekt och träna slaviskt för att gå ner de där ”sista kilona”? Här är en liten guide du kan bocka av för att få koll på om du jagar realistiska ideal. Eller inte:

 

Är dina ideal realistiska? Här är 7 check-punkter att bocka av:

Lev och hylla din egen ålder. Försök inte att göra dig yngre utan var så bra du kan vara.

Lev och hylla din egen ålder. Jaga inte efter ungdom utan sträva efter att vara ditt bästa jag i den ålder du är.

  • Är din idealbild realistisk? Det tycker jag är det viktigaste av allt i en tid där vi, oavsett om vi vill eller inte, bombarderas av välsvarvade ben, magar och rumpor (ofta mycket unga tjejer) i sociala medier flödet. Många av oss gåromkring och jämför oss själva med hur vi var som yngre. Vi måste helt enkelt acceptera att en kropp förändras med åren. Och att en kvinnokropp som fött barn påverkas.  Det behöver nödvändigtvis inte ursäktas med en massa extrakilon men det sätter sina naturliga avtryck på kroppen såklart. Så ingen mer kroppsskam, bara kärlek och tacksamhet till den kropp som bär oss fram genom livet. Okej?

 

  • Lev och hylla din egen ålder: Vi kan heller inte förvänta oss att en 40-, 50- eller 60-årig kropp alltid ska orka och levera som vi vill. Att jämföra sig med andra gör dig oftast inte lyckligare. Tyvärr kan det vara svårt att undvika helt (hjärnan är programmerad för att jämföra sig) Med det sagt: Se upp med vem du jämför dig med och hitta förebilder i din egen ålder och livssituation som du. Är du flerbarnsmamma i 40 årsåldern, jämför dig hellre med Olga Rönnberg än en 25-årig träningspingla som har tid att träna 5 dagar i veckan (på vilka tider hon vill) inte fött barn (och får sova ostört på natten). Skit i det där med att försöka vara yngre än vad du är.  Sträva istället för att vara så bra som bara du kan vara. Var ditt bästa jag i den ålder du är! 
nfhihfo

Att jämföra dig med andra (eller hur du var för 20 år sedan) gör dig oftast inte lyckligare. Se upp med vem du jämför dig med.

 

  • Vilken ”hundtyp” är du? : Vi kvinnor/människor har alla olika genetiska förutsättningar. Ja, det är orättvis, jag vet! Jag har ofta önskat att jag vore fem centimeter längre och hade högre ämnesomsättning av naturen. Hade en sådandär utomkroppslig upplevelse när jag fann mig sitta på första parkett i dirketsändning i Let´s Dance, brevid en höggravid supermodell och JAG kände mig stor. (!!!) Men let´s face the fact: Att jämföra mig med en runway-modell är som att jämföra en garciös Vinthund med en muskelös Labrador, vi är samma rastyp men ämnade för olika saker. Min kropp är inte byggd för att ha ett decimetersgap mellan låren, väga 55 kg till min längd (173) och komma i storlek 34. För att leva upp till supermodellsidealet skulle jag behöva bli sjuk. Och vara ett huvud längre. Jag måste istället se till fördelarna med att vara en ”Labrador”: Min naturliga gladlynthet, sportiga och tåliga personlighet och min starka och funktionella kropp som klarar nästan vad som helst.

 

  • Är det värt det? Fundera på varför du vill det du vill. Är det för att DU vill det? Eller för att behaga omgivningen och leva upp till samhällets idealbild av den perfekta, vältränade och lyckade karriärmamman (eller matten, som jag själv) Kommer du att bli lyckligare av en förändring, varesig det handlar om att ner- eller upp i vikt, bli fastare eller snabbare? Är du beredd på att livspussla till förbannelse, införa fler träningspass och byta ut fredagsvinet med den obligatoriska löjromstoasten mot bubbelvatten och kesella med bär? Är svaret att DU VILL, så GO FOR IT!!!  Är svaret någonting annat, så SKIT I DET. OBS!. Att går ner i vikt är hälsosamt för dig som är överviktig. Men är du redan normalviktig och rör på dig regelbundet kan du lika gärna låta de där sista kilona på din höft få vila i frid, sett ur ett hälsoperspektiv.
Är det värt det?

Är det värt det? Fundera på VARFÖR du vill det du (tror att) du vill …

 

  • Personlig utveckling: Har du bestämt dig för en målbild, se till att den är: Hälsosam/relaistisk, mätbar, specifik, tidsbunden (ha en deadline), gör en plan och håll dig till den och se till att din målbild står för en POSITIV personlig utveckling. Skriv gärna ner den så att du har den på print!

 

  • Älska dig själv: Ja, jag vet att det låter klyschigt. Men hur vi tänker om oss själva avgör hur andra ser på oss. Sträck på dig och bemöt omgivningen med kärlek, värdighet och respekt. I vissa fall är en attitydsförändring det enda vi behöver för att nå målbilden som en vackrare, mer framgångsrik och lyckligare människa.
Älska dig själv

Hur vi tänker om oss själva avgör hur andra ser på oss. Älska dig själv så mycket du bara förmår.

 

  • Kom igen!: Ja, ju tidigare du inser det, desto bättre – DITT LIV ÄR DITT ANSVAR. Ingen annans. Hur vi än försöker undfly det (ansvaret) kommer det alltid tillbaka till oss själva som en boomerang. För att du ska nå din målbild, oavsett vad den är (livsstilsfärändring, på det personliga planet, karriär?) måste du inse att DET HÄNGER PÅ DIG: Du måste göra ”skiten” själv och vara uthållig nog för att göra det som krävas. Kom ihåg: Förändring är smärtsamt, belöningen kommer först efteråt!
Ditt liv är ditt ansvar.

Ditt liv är ditt ansvar. Ingen annans.

Detta var 7 checkpunkter att bocka av för att ta reda på om din målbild och ideal är uppnåbara (nödvändiga) eller bara stressar dig?

Detta var 7 checkpunkter att bocka av för att ta reda på om din målbild och ideal är uppnåbara (nödvändiga) eller bara stressar dig?

 

Supermodellen Ashley Graham om hur man blir mer självsäker i sin kropp (se denna!) Jag gillar Ashley och hennes sätt att stå upp för sig själv och den hon är.

 

Avslutningsvis …

Ju äldre man blir, desto mer inboxad blir man upplever jag. Bortförklaringen att man skulle bli i sämre form på grund av stigande ålder tycker jag att man kan ”stoppa upp där bak”. Har du refelketerat över att barn springer istället för går? Det finns ett ordspråk av George Bernad Shaw  som lyder: ”Vi slutar inte leka för att vi blir gamla, vi blir gamla för vi slutar leka”. Och exakt så är det. När vi blir äldre börjar vi göra- och fokusera på andra saker.  Tror du till exempel att ett träningspass blir effektivt om du tänker på balansrapporten och dagishämtning under hela passet? Tror du att det boostar må bra-hormonerna att sitta på rumpan och jobba hela dagen för att sedan ta bilen och storhandla, laga mat, natta barn, starta upp datorn i gen och följa upp det sista för att sedan krascha framför tvn med ett glas rött (eller två, för att man tror att man sover bättre då) och några digestivekex?

Vi sitter där på en uteservering någonstans, dissar fläbbet i midjan och dricker iskall chablis. ”Usch, jag känner mig så stor”, utbrister väninnan från ingenstans. ”Jag har förresten slutat med alla kolhydrater, äter nästan bara sallad numera.” Hon läppjar vidare på vinglaset.  ”Tycker du att jag har blivit stor? Ärligt?!” Hon tar en stor klunk av det perfekt kylda, svindyra torra vinet. För att i nästa sekund beställa in ett glas till. (Snacka om att sila mygg och svälja kameler!) Känner du igen dig? (eller ”din kompis”) Vi drar in på smörgåsarna men håller hårt i flaskan.

Min analys är att de flesta av oss livsnjutande 40 plusare (”isch”) blir bekväma i vår livssstil och vill massa saker som vi inte länge orkar anstränga oss  för: Man har nått den punkt i livet när pengarna rullar in som de ska, man har jobbet man vill ha (det får duga), barnen börjar bli större (hello, egentid, bye bye glömma bort mig själv!)  och mannen är snäll och hjälper till hemma (ibland iallafall) och man får äntligen skörda för alla år som man slitit med högskolestudier, traineeprogram, åren som singel med tuff ekonomi, ekorrhjulet med mat och träning, småbarnsåren utan sömn och det där med att hitta tillbaka till arbetskostymen igen.

 

 

 

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..