Racerapport Del 1

Så nu har jag fått lite distans till loppet igår. Jag går fortfarande runt med ett leende på läpparna. Inte för resultatet eller placeringen utanför att det var så jädrans roligt! Stämningen bland deltagare, publik och arrangörerna var suverän och hur häftigt är det inte som glad motionär att få springa in på en målraka och lyfta armarna över en mållinje.
Tänk efter. Skulle du vilja köra ett lopp? Men kanske inte riktigt vågar? Är du rädd för att du inte riktigt har kontroll på vad som ska hända eller hur det ska kännas? Jag har varit där i mina tankar. Rädd för att känna mig dum, rädd för att inte fixa det, rädd för att inte riktigt veta hur en start går till. Då kan jag berätta igår, hade jag noll koll!! Jag fick fråga hur man skulle sätta upp cykeln, jag fick fråga var simstarten gick, jag tappade tom bort mig i hur många varv jag sprungit. Jag frågade mig fram och varje gång möttes jag av ett leende svar. Jag gick emot rädslor, vågade och vann. Det är ju så man växer i sig själv. Oavsett om det handlar om vårruset, tjejmilen eller en IronMan. Allt man gör första gången är ju läskigt, inte sant? Men känslan efter är oslagbar.

Tänkte avlägga en rapport för er som vill fördjupa er lite grann, börjar med simningen. Cykel och löpningen kommer senare under dagen. 
Såklart är simningen min starkaste gren. Jag har det i blodet, jag har gjort mina otaliga timmar i poolen. Även om man inte kan tro det så är det faktiskt den delen i triathlonen som jag tycker är svårast att motivera mig att träna. Kanske just av anledningen att jag gjort de otaliga träningstimmarna… Känner ändå att jag hittat en ny dimension i simningen i att simma i öppet vatten och inte bassäng. Vi har ju så mycket härliga sjöar, hav och vattendrag här i Sverige. En bra investering är en våtdräkt som håller temperaturen och dessutom får du bättre flytförmåga av en dräkt.
Jag hade som enda mål att simma energisnålt och komma loss från klungan så jag fick göra min egen simning. Det kan vara rätt rörigt när alla ska starta samtidigt.
Jag kom loss, kunde göra mitt lopp hela vägen. Lade mycket fokus på att trötta ut armarna för att spara benen till de återstående distanserna. Jag kom först upp till växlingsområdet där jag hade markerat ut väl var min cykel stod. Tänk er 3000 cyklar och du ska komma ihåg var din står. Som på IKEAs parkering en söndag.
Växlingarna var momentet jag var mest nervös för. Tyckte det var mycket att hålla reda på. Både utrustning och regler. Men det var väl utmärkt hur man skulle göra och det fanns funktionärer överallt att fråga.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..