Mitt livs första marathon!

Vi gjorde det! I New York!! Både jag och Kristina Andersson tog oss i mål på vår första marathon. Jag är så själaglad och stolt! Stolt att jag vågade, stolt över min kropp som orkade och stolt över att jag njöt varenda meter.
54 000 startande, uppskattat 3 miljoner åskådare runt banan, 330 miljoner tv-tittare. Och mitt i allt jag. Det var en sak jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.

Mina förberedelser var inte optimala. Jag fick ont i ett knä under Lidingöloppet, vilket gjorde att jag inte på något sätt kunde fullfölja min plan. Ska erkänna att min största rädsla innan start var att jag inte skulle kunna fullfölja pga knät. Jag har drömt om det här loppet så länge.

Jag hade hört innan att NYC Marathon var något speciellt. Men kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att det var så magiskt. Det var band som spelade, rapartister, gospelkörer, orkestrar och djs under hela vägen. Det var en folkfest utan dess like. Kändes som New Yorkborna hade gått man ur huse för att heja fram oss alla i spåret. Tror aldrig jag gjort så många high-fives i hela mitt liv. Publiken och adrenalinet de gav mig gjorde att jag under långa stunder glömde av vad jag höll på med. Jag tillät mig att njuta precis varje sekund.  Alla löpare och hela publiken gjorde att det här en upplevelse jag kommer ta med mig livet ut. Jag ville inte att loppet skulle ta slut. Det är bland det största jag varit med om. Redan två timmar efter loppet kände jag att jag skulle kunna göra det när som helst igen.

Du som funderar på att springa NYC Marathon, gör det. Jag lovar, du kommer få ditt livs upplevelse!!

Vi åkte till starten redan 05:30 på morgonen så det blev en lång väntan. . Det var tokkallt. Vi tog på oss allt vi kom över och försökte hålla oss varma så gott vi kunde.
Innan start träffade jag en kvinna som sprungit loppet 10 ggr innan. Frågade henne om banan och hon sa bara, ”du har gjort den värsta delen, väntan innan start”. Därmed sparkade adrenalinet igång.

Starten gick från Staten Island över bron till Brooklyn. Det var en seg lutning första kilometrarna och kroppen hade svårt att svara. Dessutom fick jag nästan direkt känningar i knät. Trots det lyckades jag hålla positiva tankar hela vägen. Såg första biten som uppvärmning och efter ca 10 km så släppte allt och kroppen kändes galet fräsch.

Möttes förutom av all härlig publik av mäktiga skylines. Jag tillät mig att insupa atmosfären. Allt detta gav energi även när det var tungt.

Dessa långa avenyer man skulle ta sig igenom. Man såg flera kilometer framför sig på vissa ställen. Löparna där framme såg ut som små myror.

Här har jag precis kommit över mållinjen 4 timmar och 2 min senare. Inklusive ett toabesök och en spurt. Det var en sådan mäktig känsla samtidigt som kroppen var helt slut. Här hade jag kunnat stanna hur länge som helst och ta emot alla hyllningar. Hur coolt är det att alla som går över den där mållinjen oavsett tid känner sig och hyllas som vinnare.

Nu ska vi vara kvar och njuta innan både jag och Kristina drar med er kära läsare till årets Topphälsaresa på Playitas!

  1. Tack ff6r ke4rleksse5ngen spelade den ff6r Rantafar ff6rste5r att den var en aahllje4rtans se5ng till Staffan, men vi tjuvlyssnade lite vi me vackert ha en ke4rleksdag vi ska ta en le5ngpromenad, bastu , fotbad, och dela pe5 en liten flaskaPol Roger som vi fick av Malin till nye5r nu ryker den idag annars inga pengar till komersen ff6r denna dag .Kramar.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..