#myfababs

Vaknar upp till en fredag som så många gånger förr. Men det är inte riktigt som förr. En debatt har skapats till följd av min magbild (på Instagram) och den efterföljande krönikan. När jag kollade igenom mitt flöde fylldes det av härliga magar från tjejer och killar som vågar stå upp för sig själva. Ni är så fantastiska. Det här är ingen debatt med utgångspunkt i det kvinnliga idealet, det är inte heller en debatt som återigen har en grundtanke att objektifiera. Ni ska veta vad jag kämpat innan. Genom ordet. Men det var just objektifieringen av min mage som gjorde att den fick genomslagskraft. I den bästa av världar vill inte jag heller att vi ska behöva ha fokus på utsidan. Men den här gången var det mitt sista vapen och nu bubblar det av åsikter.
Jag vill skapa en debatt som handlar om hur vi mår på insidan, om hur att vi lär vår nästa generation , att vi objektifierar ordet stark, att lyckan sitter på utsidan. Oavsett om det handlar om kropp, prestationer, jobb, pengar osv. Det måste finnas en starkare drivkraft hos oss alla. En drivkraft mot att må bra på riktigt. Det kan aldrig mätas. Bara kännas och upplevas.

Jag blev på riktigt ledsen igår när Jessica Almenäs lade ut en bild på sin mage för att stödja kampanjen och fick en storm mot sig som opponerar sig eftersom hon är så galet snygg (det tycker jag också, överjävligt snygg tom) Det skrevs att hon var en dålig förebild eftersom hon till synes och i andras ögon har en perfekt mage. Hon öppnar upp sig och berättar om sina känslor och problem ändå dömer vi. Vilka är vi att döma? Hur kan vi sätta ett pris på en annan människas känslor och förhållande till sig själv? Då är vi där igen. Objektifieringen.
Jag vet, jag har varit där. År 2002 stod jag högst upp på prispallen på ett världsmästerskap. Jag hade nått mina drömmars mål, jag var förebild för många unga, jag hade det många ville ha. Jag borde varit lycklig. Jag borde varit nöjd. Men jag var inte det. Jag stod där med ett kroppsförakt, med ett förakt att jag inte kände den där totala utopin av lycka. Och jag skämdes. Skämdes för att jag mådde så dåligt när jag hade det så bra. Att må dåligt när jag var bäst i världen var inte giltigt tyckte jag.
För några år sedan sa en man till mig ”Emma, det spelar ingen roll om du krashar din cykel eller Ferrari, det kan göra lika ont” Å ja, vem sätter pris på ditt inre mående. Det gör bara du.
Det finns inga rätt sätt, bara ditt. Vi är alla unika personer så hur ska vi kunna jämföra oss? Det finns inget rätt sätt att nå ett mål, att klara ett mål, att leva ett liv ELLER att ha komplex. Det är upp till var och en.

Så killar å tjejer, fortsätt hashtagga #myfababs för ett sundare, stoltare, starkare Sverige på ditt sätt!!

  1. Grejen är väl den också att vi tjejer är bäst på att titta snett på varandra. På mitt crossfit gym så hängde en mycket känd skådespelare i en av stängerna, man kunde se hans mycket frodiga mage, tröjan åkte verkligen upp och där sprang jag och drog ner min tröja. Det är något befriande med män som verkligen inte behöver bry sig… ;)…

  2. Tack Emma,du är en helt fantastisk person! En härligt ärlig, positiv mentalt och fysiskt stark förebild med sunda värderingar. Tack för att du delar med dig av detta!
    Kanske du finner inspiration någon gång att skriva en bok riktad till tjejer i tonåren. Många fler behöver få ta del av det du står för.
    Ha det gott! / Sofia

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..