Jag är inte starkare än jag är svag.

Sitter och eftersvettas efter ett spontant stretchpass på SATS innan jag ska gå på massage. På gymmet överhörde jag ett samtal som satt igång mina tankar. Två killar pratade om deras träningsupplägg, hur de upplevde att de blev starkare på det de gjorde. Samtidigt beklagade de sig för varandra. Det fanns saker som du inte var starka i, och de fick vara så.

Tillbaka till mina tankar. Varför stärka det som är starkt när man inte blir starkare än sin svaga länk?. Visst, allt är relativt. Hur stark du är avgörs till stor del av vilken situation du är i, vad du ska använda styrkan till. Men om jag i mindre utsträckning umgås med mina styrkor och istället bekantar mig med mina svagheter så blir ju summan att min lägstanivå blir högre.

Ser vi till livet i allmänhet, går det att applicera tankarna även där?. Istället för att bara göra det som fungerar bra, och därmed  fördjupa klyftorna till det som inte fungerar kanske man ska släppa på prestationskraven och chilla lite med det som utvecklar, eller?

Tänk om jag inte blir lyckligast när jag är som bäst utan när jag är mindre dålig, oavsett vad det nu gäller. Känner du dig inte träffad? Kanske känner du dig fulländad? Då är du ung. Insikter kommer krypande med åldern ha ha.

Nu är det dags att knådas;-)

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..