Sex veckor är lång tid för en cancer-själ

IMG_7269

Beskedet.

Äntligen låg det ett kuvert från Karolinska i brevlådan.

Men det var ingen kallelse.

Det var ett besked.

Jag har väntat sedan i slutet av maj, veckorna har gått utan att jag hört något från sjukhuset efter den röntgen jag gjorde den 28 maj.

”Semestertider”, har jag tänkt.

Sedan: ”De har mycket att göra”.

Efter några veckor blev det: ”Hör jag inget är det säkert bra…” Till sist började jag tvivla: ”Har de glömt bort mig?!”

Jag och maken stod tillsammans i hallen, tog inte ens av oss skorna trots att vi precis varit ute och jag slet upp kuvertet och läste de korta, stela meningarna:

”Den senaste magnetkamera av hjärna 27 maj visade ingen recidiv av tumören, det ser bra ut. Nästa kontroll i november (6 månader intervall).

Vänlig hälsning”

JAAAAAAAAAAAAAA!!!!

8E1DFE6B-FE91-4B98-A66A-BF486D6B784E 2

Lättnaden.

Jag hade ingen ovälkommen gäst i skallen!

Ingen ny skittumör har smugit sig in i ett obevakat ögonblick!

Jag vet att jag borde ha vant mig efter alla kontroller att det kan ta tid, men det har aldrig tagit mer än tre veckor innan jag fått veta hur det står till däruppe och nu hade det gått sex.

Och vem kan vänja sig vid väntan på ett cancerbesked?

Oron kommer att ligga där som ett litet sår i själen resten av livet och man får inte klia på det, då kan det gå upp, börja blöda och göra riktigt ångest-ont.

Och sex veckor är lång tid för en cancer-själ.

Vi brukar fira alla bra besked med champagne, men inte den här gången. Bara några minuter efter att jag slitit upp kuvertet gick strömmen. Det är något fel på jordfelsbrytaren och jag skriver det här medan jag väntar på att Eljouren ska komma innan all mat i frys och kyl förstörs.

Champagnen har redan hunnit bli varm, och då får det vara.

Den här gången firar jag med tankar av tacksamhet, ett lyckligt hjärta – och en tumörfri hjärna.

C29EE417-A506-427F-ACFC-F6CA237E6683

Lyckan.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

Jag fick fem år att leva – just i dag har det gått sju

Det är en speciell dag i dag. Den tredje juli.

För exakt sju år sedan la jag ut den här bilden.

IMG_6598

Bilden som jag lade ut knappt en halvtimme innan livet rasade.

Klockan var 19.15, de blå träningsskorna är mina och de rosa en av mina bästa kompisar, Åsas – och jag hade knappt en halvtimme kvar av mitt liv.

Hade jag vetat vad som låg framför mig då hade jag åkt raka vägen hem till mina barn och kramat dem hårt.

Men jag visste inget.

Jag hade precis tagit över ToppHälsa och jobbat i tre månader när jag föll ihop i joggingspåret. Det var den 3 juli 2012. Jag fördes till sjukhus och en vecka senare fick jag mitt livs värsta besked: Jag hade en hjärntumör stor som ett ägg i huvudet och läkarna sa direkt att de aldrig skulle kunna operera bort hela. Den låg för illa till.

Jag bröt ihop totalt. Mina barn var fem och åtta år, och mitt liv med dem var över.

I dag sitter jag i sommarstugan utanför Hudiksvall och skriver, och jag hör mina barn hålla på med datorn med min bonusson Kalle på övervåningen.

Maken står vid spisen och steker abborrfilé. Nyfångade. Som vi fått av våra grannar Myrstens, de hade en hink full, 21 abborrar, som de fått under natten på nät.

IMG_6600

21 firrar i en hink.

När jag föll ihop i träningsspåret den tredje juli 2012 och fick diagnosen hjärntumör började jag träna för livet. Det låter kanske drastiskt men jag tror stenhårt på att den träning och det jag gjorde efter beskedet om min hjärntumör är det som gör att jag fortfarande lever.

Samma natt som jag hade fått beskedet att läkarna inte kunde göra något, att tumören låg för illa till för att kunna opereras bort, bestämde jag mig. Det var träningen som skulle hjälpa mig att få leva lite längre. Kanske en månad extra. Kanske skulle jag kunna få fira jul med barnen innan jag dog? Kanske skulle jag få ett extra år om jag ändrade hela mitt liv och blev så stark fysiskt och psykiskt som det bara gick?

Jag tog hjälp av min personliga tränare, den före detta svenska förbundskaptenen på skidor Christer Skog, mannen jag precis börjat dejta och som senare skulle bli min äkta man (jag gjorde en Victoria och blev kär i min pt och det är han som steker lunchen nu).

Det Christer och jag gjorde tillsammans var att börja med att göra tester på mig och ut efter de testerna gjordes ett personligt träningsprogram, där jag skulle träna efter den pulszon som var optimal just för mig. Oddsen att lyckas var inte på min sida, jag var i usel fysiskt form och hade knappt tränat något alls på åtta år, sedan jag fick barn. Nu lade jag om kosten (och gick ner i vikt av bara farten), tog mig an träningsutmaningen och började den förändring av mitt liv som några år senare skulle visa sig ha betytt allt.

Under åren som kom strålades min hjärna, jag gick på cellgifter i ett och ett halvt år, jag drabbades av skelettdepression som gjorde att jag knappt kunde ha kläder på mig. Min hud brände som av eld, och när mina barn kramade om mig rann tårarna nedför kinderna för att beröringen gjorde så fruktansvärt ont.

Trots det fortsatte jag att följa min plan. Jag tränade så mycket som jag orkade, jag fokuserade hela tiden på att bli så stark som jag kunde – och i december 2016 fick jag besked att min hjärntumör mirakulöst hade försvunnit.

Läkarna trodde inte sina ögon. Och inte jag heller när jag såg röntgenbilderna.

Men det var tomt i hjärnan. Där den stora elaka tumören suttit fanns det bara två svarta tomma hål kvar.

DEA2A2A3-9C65-4FFE-B88D-104A714E49D9

Här står jag och har hål i huvudet.

I dag är jag tumörfri, inte cancerfri. Ingen vet om eller när en ny tumör kommer och fyller hålen med skräck, död och ångest, men fram till dess fortsätter jag att träna, äta rätt och lägga energi på det jag kan påverka.

Under de här åren har jag fått mail från extremt många läsare och människor som har varit intresserade av hur min förändringsresa har varit, och jag är glad och stolt över att kunna berätta att Topphälsa har valt att göra en unik och individuell träningsresa i höst där DU bestämmer vad du vill förändra i ditt liv. Bli starkare, minska stressen, gå ner eller upp i vikt. Allt är möjligt! Du får personlig coachning som ger dig koll på kost, träning, vikt, stress och sömn.

Det är en hel vecka i Tällberg, Dalarna (precis där jag själv tränade) där du får göra som jag: börja med att testa din fysiska status genom ett syre- och laktattest och sedan träna med en personlig tränare, Christer Skog och ToppHälsas PT Sandra Hiort.

Du får din kost analyserad av dietisten och IBS-experten Sofia Antonsson och får dessutom en pulsklocka från Fitbit där du får lära dig att hålla koll på din puls och hitta dina rätta pulszoner för träning.

Det är en unik chans att en gång för alla göra en livsstilsförändring. Upplägget är helt individuellt och det spelar ingen roll i vilken form du är i dag – Sveriges bästa experter hjälper dig oavsett hälsomål!

8E1DFE6B-FE91-4B98-A66A-BF486D6B784E

Kickstarta ditt nya liv.

Du får kickstarta ditt liv med att försöka hitta en rutin och börja förändra det du vill uppnå. Du har en hel vecka på dig och du har också chans om du vill att efter sex veckor göra nya tester och kontroller. Veckan börjar söndagen den 29 september, läs mera på https://bontravel.se/resor/traningsresor/halsoresa-till-tallberg/

Min livsstilsförändring räddade mitt liv. Och jag är säker på resan till Tällberg kommer att göra underverk för dig också.

3 juli.

Jag fick fem år att leva.

Just i dag har jag levt sju.

”Maten är klar” ropar maken.

Och jag går till bordet på terrassen där barnen säger att det är för varmt men ändå vill sitta kvar för att det värmer så skönt på ryggen.

Ikväll ska jag krama dem extra hårt och viska hur mycket jag äskar dem.

Härifrån till månen – och tillbaka igen.

ED40B4EE-7FBA-4865-BD85-F0AD50255F5D

KRAAAAM!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..

”Terese kommer att le från sin himmel”

Under natten tog Terese sitt sista andetag här på jorden – nu är det änglarna som får springa med henne. Maken Glenn Boström skriver i sitt inlägg att vi ska fortsätta dela och fortsätta sprida Tess budskap om rörelse och glädje. ”Spring, dansa eller ta en promenad och gör det till en vana. Gör ni det så lovar jag att Tess kommer att le ner från himlen”, skriver han.

IMG_3019

I natt tog hon sitt sista andetag här på jorden. Hon som matchade sina naglar med klänningen, precis som jag. Mitt hjärta blöder.

Och det ska vi göra. Flera initiativ har redan startat, i Göteborg på måndag den 17/6 där Emma Igelström och Annika Sjöö arrangerar, och i Stockholm nu på torsdag den 13 juni kl 18. Lena Järpsten, Charlotte Holmquist och Pamela Nauska arrangerar då en gemensam stund där de som vill samlas i Hagaparken för att gå, springa eller yoga för Terese.

Vi gör det för att döva sorgen. Men vi gör det också för livet.

Och med vetskapen att vi kommer att få Terese att le.

IMG_4333

Det är så här jag kommer att minnas dig, Terese. Glad, snygg, smart och oerhört inspirerande.

Så här skrev Glenn i sitt inlägg idag:

”Vår älskade Terese Alvén har somnat in för gott.
Under natten tog Terese sitt sista andetag och hon gjorde det med familjen närvarande.
Terese fick aldrig en ärlig chans att slå tillbaka mot sjukdomen. Den låg hela tiden steget före läkarna och de behandlingsformer vi har tillgängliga mot cancer idag. Nu är hennes kamp över.
Ord kan fortfarande inte beskriva våra känslor för vad Terese och hennes familj och vänner gått igenom.
Vi är väldigt tacksamma för den värme och kärlek ni skickat och förmedlat i olika sammanhang.
Att Tess berörde många personer visste vi redan, men att hon betytt så här mycket var överväldigande.
Insamlingen, Spring för Terese, på Cancerfonden kommer att finnas kvar. Det värmer med alla bidrag. Vi måste besegra den här hemska sjukdomen.
http://www.cancerfonden.se/insamlingar/spring-for-terese
Fortsätt dela och fortsätt sprida Tess budskap om rörelse och glädje. Spring, dansa eller ta en promenad och gör det till en vana. Gör ni det så lovar jag att Tess kommer att le ner från himlen.
Nu ber vi om samma respekt som ni visat tidigare till hennes familj, så vi får sörja i ro. #fuckcancer

IMG_4330

Vila i frid. Nu är det änglarna som får springa med dig.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..