För två timmar sedan kom jag hem från sjukhuset med världens bästa julklapp från min läkare.
Jag är fortfarande tumörfri!!
PUH!
Tacksamheten, lättnaden, lyckan… Det är svårt att beskriva.
Jag sitter här vid det juldukade köksbordet och försöker formulera ett tack till er alla som mailat, messat, gått in och skrivit lyckönskningar på instagram och facebook – ni anar inte vad det betyder att ha så många hejarop i ryggen när man walk the line till Neurocentrum.
Jag hade förresten med mig min nya bok till min läkare. Om jag fick ett bra besked – en bra julklapp – av honom skulle han en julklapp av mig.
Så jag lämnade inte över boken förrän han sa de förlösande orden: ”Allt ser bra ut”.
Vi pratade om de epileptiska anfallen jag fått lite väl ofta de senaste veckorna, och han sa att det var ärrbildningarna efter strålningen som orsakade dem nu när tumören var borta. Jag äter ju medicin varje kväll mot epilepsi och min läkare sa att jag kanske skulle testa att ta medicinen på morgonen istället, eftersom det ofta är under min vakna tid jag får anfallen och inte när jag sover.
Så det testar jag från och med idag.
Men det var också stressen som spökade och det är ju alltid extra stressigt inför julen när allt ska vara klart innan julefriden förhoppningsvis ska lägga sig.
Så det ska jag också göra.
Vila. Läsa. Sova länge. Gå långa promenader.
Medan jag sitter här vid köksbordet hör jag makens lugna andetag. Han somnade som en stock i soffan när vi kom hem.
Det är en anspänning att få ett sånt besked – inte bara för den som drabbas. Våra närstående är också oroliga, nervösa, och känner förutom det också ett ansvar att vara den som är som stark, som ska stötta. Så Christer somnade. Jag sitter vaken.
För mig är det också förstås en enorm anspänning, men min hjärna reagerar med sån lycka att den inte kan sova. Den vill liksom extra-leva.
Så därför passar jag på att signera min (och professor Björn Klinges) nya bok, Din hälsa sitter i munnen, till alla som beställt och vill ha den signerad. Bilden här togs i lördags, då jag hade julstuga med min fantastiska förläggare Alexandra Lidén på förlaget The Book Affair.
I lördags hade jag julstuga med att signera min nya bok – men jag fick fortsätta i dag. Så kul med det stora intresset!!
Känns som ett bra sätt att fira.
Måste förresten berätta mer vad min läkare sa; det gjorde mest extra lycklig: ”Tack för att du finns. Jag får många som kommer och har följt dig på din blogg och som vill göra som du”, sa han.
Sedan flinade han stort.
”Jag brukar säga att då krävs det lite champagne också. De tror jag är tokig”, skämtade han.
Hahaha. Jag älskar min läkare!!!
Jag är så tacksam om det är så att jag kan inge hopp. Jag tror på träning, på positiva tankar, men är också medveten om att slumpen inte alltid stannar på vinst.
Livet med cancer är att våga satsa det man har på det man tror på, och göra allt som står i ens makt att fokusera på det man kan påverka.
Och det blir alltid roligare om man vågar ta ett glas champagne då och då. Tycker i alla fall jag (och det vet min läkare, som förstås inte rekommenderade det på allvar, men det fattade ni väl, hoppas jag).
Men champagnen ställer jag på kylning till ikväll.
För att fira livet!
Tack alla!!!
