Som en gammal låt från 40-talet

ToppLoppet

När jag var liten brukade min mamma sjunga en gammal sång som gick ungefär så här: ”Räkna de lyckliga stunderna blott, och glöm dem som sorger kan ge…” Det är tydligen en slagdänga mitten av från 40-talet, och mamma kan väl  omöjligt minnas filmen själv eftersom hon själv bara var fyra år när den kom, men låten sjöng hon av någon anledning i alla fall.

Och av någon ännu konstigare anledning kommer jag att tänka på den då och då trots att jag aldrig sett filmen eller hört vem som sjunger.

Nu har jag tänkt på den där låten sedan i lördags. Det var då ToppLoppet gick och hela dagen kändes som ett enda långt lyckorus.

ToppLoppet

Det blev deltagarerekord – nästan 5000 kom och sprang och gick, både barn, män och kvinnor och solen sken oavbrutet och alla skrattade och var glada och ja, det var som en sån där solig 40-talsfilm när ”flaggorna vajade i vinden”, ni vet.

Jag tänkte på det när jag stod där bland myllret av människor, med en nummerlapp på bröstet och väntade på att starten skulle gå, att så häftigt det är när så många människor gör något tillsammans! Vi peppade och hejade på varandra, trots att vi kanske skulle kunna vara konkurrenter, och vi applåderade varandra och till och med pratade längst med banan. Det är därför som jag vet att kvinnan som jag tog mig runt 5 kilometers-banan med, också kom från Hudiksvall! Jag menar: vad är oddsen för att bland 5000 som tävlar så tar jag mig runt med någon från samma stad som jag själv kommer ifrån?

Lyckliga omständigheter.

Lyckliga stunder.

ToppLoppet

Jag kommer aldrig att glömma i lördags. Varma kramar och hejarop från främmande människor, ToppHälsa-läsare som kom förbi och hejade och berömde vår tidning (jag blev så glad!), kvinnor som varit med på våra resor och som nu dök upp och hälsade på och sprang loppet.

ToppLoppet

Vänner som öppnade en skumpa och bjöd på några droppar bubbel efter mållinjen.

Värmen som strömmade emot mig både från solen och från er som var på plats.

När jag räknar de lyckliga stunderna den här hösten är lördagens lopp en av dem.

Tack alla ni som kom.

Tack för att ni finns.

ToppLoppet

ToppLoppet

ToppLoppet

ToppLoppet

  1. Jag älskar att läsa din blogg. Trots vad du går igenom lever du ett så rikt liv, mer intensivt och händelserikt än många som är friska. Det är så inspirerande. Att du kommer att vinna över cancern är för mig inte en förhoppning utan en självklarhet!!
    Många kramar

  2. Min familj har drabbats på samma sätt som du. Våra öden löper parallellt och du har hela tiden gett mig tröst ock ork när jag ramlat ner i hålet. Efter att ha läst din blogg vet jag att hoppet finns alltid. Du ger mig kraft som jag för vidare till mina kära.Jag hoppas att vi alla på något sätt kan överföra vår kraft till dig.Kram

  3. Ewa skriver:

    Jag blir så glad och rörd över att läsa hur fantastisk du är. Kram.

  4. Sussi skriver:

    Pamela, det är vi som ska tacka dig, för att du finns för oss. Din inspiration och livsglädje trots det du går igenom är helt otrolig. Vilken härlig dag vi hade i Hagaparken i lördags, med ett superbra arrangemang av Er på Topphälsa. Nu längtar jag tillbaka till New York och den härliga Tjejmilen där. Kanske dags att boka in sig?! Tack för allt du delar med dig av din blogg. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..