Det enda förråd som aldrig blir fullt

IMG_5607

Kartong efter kartong öppnas. De står över hela hallen och jag kryssar mellan allt som plockas ut. Där är en stor hög med kläder, längre bort ligger buntar med tidningar och hela soffan är full med dukar och sänglinnen.

Maken bryter upp en liten plåtask som är låst. Nyckeln ligger förmodligen på en soptipp någonstans sedan 30-isch år, och jag tar en paus och försjunker en stund med gamla bilder från min barn- och tonårstid som låg i asken. Jag känner fortfarande igen de flesta, vet vad de gör i dag och jag berättar för barnen (som är totalt ointresserade) en massa anekdoter om människorna och händelserna på fotografierna.

Jag plockar, sorterar och känner mig som Malena Ernman så kraftfullt uttryckte sig på nyårsafton: ”Ring in det nya och ring ut det gamla”, förutom att det inte ska in något nytt här.

Inte på länge.

För herregud så jag samlat på mig genom åren!

Visst, jag vet att jag är den värsta människohamstern på hela Lilla Essingen, jag samlar på allt och har enormt svårt att släppa eller sortera bort, men nu när jag inte ens kommer in i källarförrådet måste det bli en ändring.

Nu ska det ringas ut.

Kartonger till de bättre behövande packas och skickas till hjälporganisationer och jag både ser och känner hur förrådet minskar i takt med att hjärtat känns lättare. Samtidigt är jag förundrad över hur det hänger ihop att en person (läs mig) som sällan ser bakåt har så svårt att släppa taget om det som är gammalt?

I mina gömmor hittar jag så många minnen som jag vårdar i hjärtat, men jag har så gott som aldrig tagit fram dem ur kartongerna så varför ska jag ha dem kvar? ”Det är ju en länk till det förflutna, ett halmstrå från din historia som du inte kan slänga eller ge bort!” ropar samlardelen av min hjärna till förnuftsdelen som svarar med ett ”Jamen, då räcker det ju med att spara ett halmstrå? Inte ett helt förråd?” och själv står jag i mitten och velar.

Slänga eller behålla?

Expressen eller Aftonbladet? (För er som kommer ihåg den gamla sketchen av Hasse & Tage med Tage Danielsson som försöker få Gösta Ekman att välja mellan de båda tidningarna).

Jag beslutar mig för att se rensningen som en sorts terapi.

Att jag samtidigt som jag lägger ännu en jacka och ännu ett par skor i kartongerna som ska till Erikshjälpen, funderar över mitt eget liv, hur jag lever, hur jag fungerar och vad mitt mål är. Jag gör helt en inventering av mig själv samtidigt som jag sorterar det förflutna.

2016 ska bli ett bra år.

Året ligger här framför mig, oskrivet, tomma blad i kalendern även om det går oroväckande fort att fylla dem. Ett helt nytt år att faktiskt använda som jag vill.

Med det jag vill.

Kärlek, resor, träningar som bygger muskler och stärker psyket, skratt från en brygga där jag samlat mina vänner, barnkramar och vänskapsband som aldrig kan upplösas. Kvällar framför en lägereld, cykelturer där vinden svalkar en svettig panna, middagar där maten smälter i munnen och en hand i min när jag släcker sänglampan för natten.

Tillsammans med vila, tålamod och ett jävlaranamma ska de ta plats i det enda förråd som aldrig blir fullt.

I mitt hjärta.

IMG_8572
 

Hejdå saker jag inte behöver. Nu får ni komma till nya familjer som behöver er bättre!

IMG_8808

Fast min balettklänning ville dottern behålla…

IMG_3315

Och den här bilden sparar jag i hjärtat…

IMG_8873

God fortsättning!

  1. Astrid skriver:

    Hej, Vill gärna ha mejlkontakt med dig. Min man har obotlig cancer och livet är tufft. Mejla mig om du vill och har lust. Jag beundrar din styrka. Kram!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..