Man är aldrig så naken som i en sjukhusskjorta

FullSizeRender-3

Man är aldrig så ensam som på en brits i ett vitt rum, utan tavlor och med det sterila kalla stålet som går igenom i allt från brickbord till britsben med hjul.

Man är aldrig så naken som i en vit sjukhusskjorta med Landstingets märke på bröstet, fråntagen sin värdighet i ett plagg som inte passar någon och utan smycken, smink eller skor.

I ett kalt omklädningsrum finns några slarvigt instoppade magasin på väggen i ett sorts tidningsställ av metall.

Jag kollar in den översta: en Damernas Värld från 2011.

Tidningen under är en Sköna Hem från 2013 och i fönstret ligger Tidningen Vi med rubriken ”2012 – Människorna som gjorde’t – på gott och ont”.

Här, i livets väntsal, har människorna knappast gjort något alls.

På gott och ont.

I Neurocentrums omklädningsrum på KS står tiden stilla. Varför bry sig? Bättre bläddra bakåt – för vem vet om du har någon framtid? Och 2011 var ju trots allt en hyfsad årgång. Det var pre-tumören. Året jag reste mig från skilsmässan och började leva, utan en tanke på att jag hade en tickande bomb i mitt huvud som för varje månad i smyg växte sig starkare och större.

Jag blir irriterad på mig själv för att jag inte tog med mig en ToppHälsa och placerade ut. Jag skulle ha tagit med två, tre och jag skulle ha lagt dem över både 2011, 2012 och 2013.

Nr 2 2016 – med mig på omslaget! – kom ut i butik i veckan och hade varit rätt åt cancerspöket vars ande svävar i den sterila miljön. Ha! Lite visioner, jävlaranamma och pepptalk hade suttit som en smäck här.

Men istället får jag en slang i armvecket, och en lång stund i den maskin som bullrar, tjuter och skriker medan jag ensam ligger fastspänd i mitten. Jag får kontrast insprutad i hjärnan och jag koncentrerar mig på att försöka höra mina egna tankar genom oljudet, ögonproppar och två stora hörselskydd. Jag distraherar mig själv genom att tänka på allt annat förutom det faktum att en jättekamera fotograferar min hjärna och det odjur som vilar därinne men innan jag somnar (!) kommer frågorna ändå .

Hukar den av rädsla?

Har den krympt?

Eller har den lurat mig och växt sig elakare i skuggan av ett skratt?

Den 26 januari får jag besked.

IMG_9063

Livet känns lite grått just här.

FullSizeRender-3 kopia

Me, Myself and I.

IMG_9069

In i dimman.

  1. Hej, jag vet precis vad du menar… Det är min tur nu. Kommer till KS imorgon, biopsi på torsdag. Fick en beskrivning av vad de kommer att göra med mig, och det är inget jag vill tänka på ens. Inte de möjliga om än osannolika komplikationerna… Jag känner att jag redan passerat det där med sannolikhet som statistiskt relevant..
    Hjärntumör-jäveln ska bort, sa en god vän idag. Rätt så!!!
    Kram o lycka till, jag håller alla tummar så klart! ❤️

  2. Du är min förebild! En kämpe!
    En månad kvar till ny undersökning igen……
    Tack för det stöd jag fick av Dej o Krister på Topphälsas resa i maj -15
    Varma kramar till er😍
    Kristina

  3. Det är inte av illvilja det inte ligger nya tidningar i sjukhusens väntrum. Lägger man ut en ”ny” tidning är den borta innan lunch, tyvärr.

  4. Jag tycker du är fantastisk som delar med dig,är säker på att tumörjäveln krympt ytterligare. Varma tankar och kramar till dig Pamela 💟

  5. Du skriver så bra och är så peppande i alla lägen. Stoorkram till dig och det går bra den här gången med för din optimism spränger bort det sjuka. ☺☺

  6. Slutar nästan att andas när jag läser dina ord! Min bästis på äldre dar går sin tuffa resa och man ”köper” henne tid! När inte hennes familj är med henne så finns jag där vid sidan om o bara är. Vi gör det hon orkar, ibland hänger vi på sjukhuset o nästa gång åker vi iväg på sånt vi gillar, äter god mat och ser en bra teater eller nåt annat! Du ger inspiration och hopp!!

  7. All kärlek till dig❤️
    Du klarar detta som den kämpe du är. Inte bara för dig själv utan för alla som drabbats av denna oönskade sjukdom😍

  8. Tack för att du delar med dig, väldigt bra skrivet. Din styrka i denna svåra situation peppar oss andra. Det måste gå bra, håller tummarna, all lycka.

  9. Ja, jag håller med. Underbart att du så sätter levande ord, på något som är så utlämnat. Tack, och det får väl bli bud till kliniken med Topphälsa bakefter. kram till dig.

  10. Åh vad du skriver bra Pamela! Underbart med dina reflektioner över omgivningen och dina tankar kring det. Du är en kämpe! Hoppas få höra direkt vilka provsvar du får. Tack för att du delar med dig!
    Gissar att avdelningen snart är uppdaterad med lite nya fräscha tidningar 👍
    Önskar dig stort lycka till och håller tummarna för DIG! //Lena

  11. All styrka till dig Pamela! Fuck off till monstret. Senaste numret av Topphälsa skulle förgylla varenda sjukhusinstitution tror jag 😊

  12. Så bra beskrivet .
    Själv har jag ms min oinbjudna gäst som när som helst kan visa dig …
    Avskyr frökenms men inte livet . Gör själv MR och är inne i stjärnhimmeln i 90 minuter varje gång.
    Har följt din resa och vet att du kämpar varje dag.
    Håller nu tummarna .
    Kram

  13. Håller alla tummar och tår! Min vän har inte lika mycket hopp som du, han ligger nu i stort sett o väntar på den eviga sömnen med hela magen full av odjur. Men dig sätter jag mitt hopp till! Du fixar detta! You Go girl!!

  14. Ha ha underbart skrivet så jädra bra väntrummet satte du bullseye…tänkt exakt samma sak!! Tänk vad lite fräscha tidningar kan göra susen…tänka lite ombonat osv. Skjortan är ju bäst!!! Den är så vansinnigt osexig ha ha ha…känslan av att fort ta på sig sina egna kläder så man blir människa..person…Någon igen!! Kram och ska hålla alla tummarna!!

  15. Hej Pamela!

    Sitter i Hälsingland och läser det du skrivit idag. Du skriver vackert om det svåraste du varit med om! Beundrar din styrka och hoppas av hela mitt hjärta det allra bästa för dig och din familj!

    Kram från mig!

  16. Vet precis hur det känns…
    Ska göra min tredje MR, post op, den 23feb på Huddinge.
    Känner igen mig i oron inför beskedet. Det är en låååång väntan innan man, i bästa fall, kan andas ut å vänta på nästa kallelse till MR… Känns som att livet går i tre månaders cykler…med cytostatika däremellan. 😐
    Men jag tappar inte hoppet…har en liten 3-åring som behöver mig här hemma. 😊
    Håller tummar och tår för att det ska gå bra!

  17. Hjärtskärande – samtidigt så vacker blogg. Tack för dina ord. Du verkar vara en fantastisk människa som jag garanterat kommer att följa.

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..