Skrattet knockar tumören medvetslös

hjärntumörblogg

Jag får ofta frågan hur jag orkar vara så öppen med min sjukdom? Svaret är alltid: för att jag tycker att det är viktigt att våga prata om svåra saker. Och för att visa att man kan leva ett bra liv trots en svår sjukdom.

Dessutom får jag en sådan energi tillbaka från alla er som läser min blogg, stoppar mig på gatan för att ge mig en kram eller bara mailar ett hejarop eller en tumme upp.

I morse var det dags igen. Jag har varit hos Malou von Sivers förr, och då pratat mycket om behandlingen och ångesten efter tumörbeskedet.

IMG_9912

I dag var vinkeln i programmet Malou efter tio ”Livet efter cancern”.

Jag önskar att jag under skriva under på titeln, men min story är fortfarande inte ”efter” utan i högsta grad ”pågående”.

”Mitt liv MED cancer” är rubben på min story.

Det är konstigt att vissa extremt jobbiga saker är lätt att vänja sig med, jag går liksom inte runt och tänker på mig själv som cancersjuk.

Jag är jag, och ingen gående cancerjournal.

Mitt liv är lika mycket upp och ner som för alla andra. Det är kanske bara höjden på topparna och djupet av bottennivån som skiljer oss åt.

Ett tumören-vilar-besked och jag når himlen istället för trädtopparna, ett bakslag och känner liemannen flåsa mig i nacken istället för att bara tappa sugen och tröstäta en semla.

Tårarna är nästan slut, det är väldigt sällan jag gråter av skräck för att dö numera. När det händer kurar jag ihop mig som en liten skrutt och kryper in i makens famn för att få tröst.

Däremot gråter jag desto oftare av glädje över att få leva. Då och då fylls tårkanalerna av en vårflod som glittrande leker sig nerför kinderna och fyller mig med värme och kärlek till livet.

Och det vill jag förmedla.

Att det går att leva ett BRA och fantastiskt ROLIGT liv trots att tiden är reducerad. Trots att ingen kan sia om vad som händer om en, två eller kanske tre månader.

Här är förresten länken till Malou efter tio, och dagens intervju:

http://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=3284512

I måndags hade jag äran att sitta i juryn för Hälsopriset 2016 som 1,6- och 2,6 miljonerklubben delade ut, och jag stod på scenen och delade ut priser till årets inspiratörer. Jag kände hur deras energi smittade av sig och efteråt tog jag i sann Ellen DeGeneres-anda en selfie från scenen med alla nominerade (PT-Fia vann!) och med en jublande publik bakom.

Så här blev det (se nedan) – och jag älskar den fantastiska glädje som den bilden utstrålar. Precis så känner jag mig för det mesta.

Och jag är säker på att såna här glädjekvällar knockar den elaka tumören medvetslös.

Gång, på gång, på gång…

IMG_9858

IMG_9860

IMG_9863

Men Anna Benson, Johanna Toftby, Annika Sjöö, Clara Henry och PT-Fia.

  1. Lider själv av stressproblem och utmattningssymtom. Tycker själv att det är jobbigt att alltid tala om mina problem, blir så mycket fokus på det att det blir jobbigt. Fick tom. säga till mina föräldrar att inte ringa varje dag och prata om det
    Tycker att du har en väldigt jordnära och härligt glatt humör och ditt skratt gör mig glad

  2. Hej Pam, läste just sista raden i din bok. Tack för den läsningen, styrkan och inspiration den kan ge till andra människor som kämpar mot draken.
    Arbetar själv i ditt östra grannland med människor som kämpar och fightas med tumörer både här och där. Önskar att alla hade samma viljestyrka mod och energi att slå tillbaka som du har. Mental och fysiskträning samt mat som stärker, kärlek och mycket sisu( tror bestämt du har fått en släng av finsk sisu i generna :) ) kommer man långt med och är den bästa medicinen vill jag tro.
    Önskar dig ett fantastiskt 2016 och jag kommer att följa dej, så jag vet att du kämpar vidare med samma glöd styrka och jävlaranamma Sisu☺ Kommer att låna ut din bok till alla mina vänner som vill läsa den.
    Styrkekram!

  3. Är så imponerad av din styrka. Har läst din bok och följt dig på blogg och Efter tio. Önskar dig allt gott och du är värd all kärlek. Tack för att du delar med dig av allt som är svårt och alla glädjeämnen i allt det svåra och du ska veta att du ger inspiration till så många som drabbats av samma sak eller andra svåra sjukdomar. Varma styrkekramar från Monika.

  4. Vilken styrka, jag beunrar den(dig) så. Jag önskar att alla sjuka kunde äga styrkan att leva som du gör. Du bidrar till en vilja att ta fram den iallafall!

  5. Hej, såg din medverkan hos Malou och blev tagen, berörd och så imponerad av din kamp. Går igenom en liknande kamp med hjärnmetastaser, där mitt fokus har varit mestadels på det mentala men nu ska jag lägga in en högre växel på det fysiska också, det hänger ju ihop såklart 👍🏼😀 Blev så inspirerad av dig Pamela. Stor kram från Anna

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..