hjärntumörblogg

Jag har inte tid förrän den 2 maj för en ny röntgen – ändå har cancern lyckats tränga sig in i förväg.

Den är tillbaka i mitt liv. Inte för att den någonsin lämnat mig de här sista fyra åren, tumören sitter ju där den sitter – men nu kom den tillbaka med full styrka.

Jag borde inte bli förvånad, men samtidigt kom det så oväntat.

Mitt i paradiset, på ett träningsläger med ToppHälsa under en vårstark sol och med en av Europas vackraste stränder framför mig dök det otäcka cancerspöket fram och blottade sig helt fräckt.

Telefonen ringde.

Jag anade ingenting och kanske hade jag avstått att svara om jag vetat.

Men hur ska man tro att världen rasar när man själv precis borstat bort sanden från skorna och fortfarande hade solglasögonen på huvudet?

Det var cancern som ringde.

Mitt i språnget till ett träningspass.

Mitt i ett samtal med sköna resenärer och ledare.

Mitt i ett lyckligt skratt över tillvaron som kändes så fantastisk.

”Hallå?”

”Hej. Du har väl inte glömt bort mig? Så lätt kommer du inte undan”.

Cancer kommer alltid vid fel tillfälle

Återigen har vår familj drabbats av den där jävla sjukdomen som slår blint mot allt och alla.

Och visst är det konstigt att den alltid slår till när man tror att allt är bra? När man har släppt garden och äntligen vågar se framåt? När axlarna äntligen har sjunkit ner till sin normala position och framtiden ligger där som en oslipad diamant och bara väntar på att formas till något oerhört vackert.

Då hugger den till.

Sjukdomen som jag hatar mest av allt.

Skräcken när man drabbas av cancer

Under de fyra åren jag har kämpat mot min hjärntumör så har jag mött enormt många människor som genomlidit samma sak som jag.

Kanske inte samma cancerform, men ångesten, kampen och smärtorna är ofta detsamma. En av tre får cancer i Sverige i dag, men alla drabbas.

Och de där ”alla” har jag mött i vardagen, på alla våra resor och jag får dagligen mail från våra läsare som har en anhörig som drabbats.

Det kan vara nästan lika svårt att stå bredvid som att själv drabbas.

Jag skriver nästan, för det går faktiskt inte att föreställa sig skräcken som griper tag, känslan när håret faller av cellgifterna eller det inre tumult som cancern framkallar hos den drabbade.

Min man har stått bredvid mig under alla dessa år. Som en krigare alltid redo att försvarar mig, alltid där för att ta emot när jag faller.

Nu är det min tur.

Hans mamma, min svärmor, fick beskedet i går.

Fajten fortsätter inom familjen.

Cancern ska aldrig få segra.

Varför kommer cancerspöket alltid fram när det känns som bäst?

Varför kommer cancerspöket alltid fram när det känns som bäst?

Mitt i språnget till ett träningspass på stranden.

Mitt i språnget till ett träningspass på stranden.

Mitt i ett skratt.
Men fana att du ska vinna!

Men fana att du ska vinna!

  1. Kärlek, ljus och läkning önskar jag dig. Du har kämpat fantastiskt starkt och länge! Jag sänder dig ljus, med änglarnas hjälp och beskydd. Styrkekram från Norr

  2. Jag tänker på dig o hoppas att du vinner denna gång med. Med kärlek ifrån en som lever i samma öde.

  3. Såg dig på Malou nu på morgonen. Vilken kämpar kvinna du är. Jag är också drabbad av cancer. Är i början av det och känner igen mig i all hopplöshet. Men länge leve hoppet. Hoppas din svärmor fixar det. Kram Eva

  4. Såg dig precis på Malou, vilken fantastisk kvinna du är. Never give up🙏🏼 Många styrkekramar till dig och dina nära❤️🌷🌸

  5. TACK TACK TACK att du delar med dig! Jag fick en påminnelse om att ha fokus på rätt saker.

  6. Du är fantastisk och otroligt entusiasmerande på många vis. Jag har som många andra också lyssnat på och blivit inspirerad av dig och din kämpaglöd. Du är enastående <3
    Jag hoppas och tror att din svärmor finner samma kraft som du har gjort. Hon har dig och ni har varandra. Jag önskar er all kraft och kärlek <3
    Många varma kramar till er alla <3

  7. Måste skriva att jag inte fattar. Här verkar det som att folk tror att det gäller dig och ”din cancer” handlade det inte om din svärmor? Tror texten riskerar ge missförstånd. Har läst två gånger.. Allt gott!

  8. Hej fina Pamela💕Visste först inte om lilla jag skulle skriva eller inte.Trots vi själva går (Caroline har ju som du vet hjärncancer) vår kamp, så stannade livet upp, när jag såg det du skrivit.Orden fastnade någonstans och jag som så många andra tänker:Vad skriver man ?Trots att vi själva befinner och befunnit oss i dessa situationer och sagt till människor att det är lugnt, man behöver inte veta vad man ska säga när man ringer eller veta precis de rätta orden när man skriver..så känns det ändå så svårt💕 Blir bara så ledsen inombords och den goda bananpannkakan med chiablåbärssylten som Caroline serverat, känns plötsligt inte alls intressant😢Så istället för att skriva mer skriver jag:Jag och min lilla familj är ledsen med dig och vi tänker på dig och din familj🙏👼💕Det är tunga moln nu, men när solen åter tittar fram, så kommer den att skina desto starkare och vackrare än den någonsin gjort💗💗💗Massor av varma kramar från Paula Taxén med familj

  9. Hej Pamela
    Jag är så ledsen för din o din familjens skull. Det härliga med dej är att du verkar ju ta vara på varje minut från varje dag och njuter av livet. Du ska krama dina nära o kära. Ger o ta mot kärlek. Det är nog det bästa medicinen mot ditt sjukdom. Kom ihåg dock att det är helt ok att känna sig ”liten”. Jag hoppas att du orkar fortsätta vara den livsglada personen som du verkar vara. Jag ber o önskar all styrka för dej. Önskar att du segrar en gång till. Många kramar o kämpa på.

  10. Hej fina Hudiktjejen. Jag kan nog inte riktigt föreställa mig skräcken som måste infinna sig då och då när man som du har en tumör i huvudet. Jag har en gammal vän från Hudik som också drabbats men hon liksom du lever vidare, kämpar vidare och jag tror det hjälper att bli rikigt arg emellanåt. Låt den fan inte vinna Pamela, fortsätt kämpa, du har många runtomkring dig som gärna ger dig stöd och kärlek.Jag säger FUCK CANCER! Du kommer fixa det jag är helt säker. Kärlek från Hudik Anna

  11. Fan for cancer alltså! Jag vet att du klarar det, synd bara att du är tvingad att kämpa vidare. Men kämpa ska du, för du har så många bakom dig som stöttar och älskar dig. Som mig och mamma och familjen Larsson. All vi tror på dig, alla vi vet att du kan. Du måste bara tro på dig själv. Älskar dig finaste gudmor!!

  12. Hej!!

    Tack för alla dina deltagande i Sportpanelen – SVT.
    Hoppas att du kommer att ha ork att vara med och sprida glädje och inspiration.
    Min man har också haft hjärntumör i tonåren och lyckades bemästra den.
    Tänker på dig och hoppas på krafter att orka igenom prövningarna!!!

    STOR KRAM!

    Liz

  13. Tack Pamela,
    För det finna texten vacker och man får hela tiden tänka på att den finns ett ljus i tunnel bara att kämpa och ta in allt det man njuter under tiden och slå tillbaka STORT. Själv så blev jag drabbad från ingenstans med BRÖST cancern men insåg snabbt att jag lever fortfarande och skulle kämpa. Det gick snabbt det och tur i otur så blev det bara brösten som togs bort slapp allt med de medicinska. Men ändå så vet jag att de finns ju där när ska det knacka på igen. Så mitt motto är att njuta av allt och leva med mycket motion och ser fram till den där härliga strand i Portugal ;)

    Fortsätt att kämpa Pamela ;)

    MVH
    Luisa Paulo

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Information om hur vi använder dina personuppgifter och om dina rättigheter finns på vår hemsida

LOADING..