hjärntumörblogg

Jag har inte tid förrän den 2 maj för en ny röntgen – ändå har cancern lyckats tränga sig in i förväg.

Den är tillbaka i mitt liv. Inte för att den någonsin lämnat mig de här sista fyra åren, tumören sitter ju där den sitter – men nu kom den tillbaka med full styrka.

Jag borde inte bli förvånad, men samtidigt kom det så oväntat.

Mitt i paradiset, på ett träningsläger med ToppHälsa under en vårstark sol och med en av Europas vackraste stränder framför mig dök det otäcka cancerspöket fram och blottade sig helt fräckt.

Telefonen ringde.

Jag anade ingenting och kanske hade jag avstått att svara om jag vetat.

Men hur ska man tro att världen rasar när man själv precis borstat bort sanden från skorna och fortfarande hade solglasögonen på huvudet?

Det var cancern som ringde.

Mitt i språnget till ett träningspass.

Mitt i ett samtal med sköna resenärer och ledare.

Mitt i ett lyckligt skratt över tillvaron som kändes så fantastisk.

”Hallå?”

”Hej. Du har väl inte glömt bort mig? Så lätt kommer du inte undan”.

Cancer kommer alltid vid fel tillfälle

Återigen har vår familj drabbats av den där jävla sjukdomen som slår blint mot allt och alla.

Och visst är det konstigt att den alltid slår till när man tror att allt är bra? När man har släppt garden och äntligen vågar se framåt? När axlarna äntligen har sjunkit ner till sin normala position och framtiden ligger där som en oslipad diamant och bara väntar på att formas till något oerhört vackert.

Då hugger den till.

Sjukdomen som jag hatar mest av allt.

Skräcken när man drabbas av cancer

Under de fyra åren jag har kämpat mot min hjärntumör så har jag mött enormt många människor som genomlidit samma sak som jag.

Kanske inte samma cancerform, men ångesten, kampen och smärtorna är ofta detsamma. En av tre får cancer i Sverige i dag, men alla drabbas.

Och de där ”alla” har jag mött i vardagen, på alla våra resor och jag får dagligen mail från våra läsare som har en anhörig som drabbats.

Det kan vara nästan lika svårt att stå bredvid som att själv drabbas.

Jag skriver nästan, för det går faktiskt inte att föreställa sig skräcken som griper tag, känslan när håret faller av cellgifterna eller det inre tumult som cancern framkallar hos den drabbade.

Min man har stått bredvid mig under alla dessa år. Som en krigare alltid redo att försvarar mig, alltid där för att ta emot när jag faller.

Nu är det min tur.

Hans mamma, min svärmor, fick beskedet i går.

Fajten fortsätter inom familjen.

Cancern ska aldrig få segra.

Varför kommer cancerspöket alltid fram när det känns som bäst?

Varför kommer cancerspöket alltid fram när det känns som bäst?

Mitt i språnget till ett träningspass på stranden.

Mitt i språnget till ett träningspass på stranden.

Mitt i ett skratt.
Men fana att du ska vinna!

Men fana att du ska vinna!

  1. Lovisa skriver:

    Kärlek, ljus och läkning önskar jag dig. Du har kämpat fantastiskt starkt och länge! Jag sänder dig ljus, med änglarnas hjälp och beskydd. Styrkekram från Norr

  2. Jag håller på dig!
    F.U.C.K C.A.N.C.E.R!!!
    STYRKEKRAMAR❤❤❤

  3. Katja skriver:

    Tänker på dig! <3 Stor kram och kärlek! Kämpa på du är bäst!

  4. Jag tänker på dig o hoppas att du vinner denna gång med. Med kärlek ifrån en som lever i samma öde.

  5. Anneli skriver:

    Kärlek till dej ❤️ Som har inspererat människor och leva hälsosamt❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att klicka på "Skicka kommentar" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

LOADING..